april 15, 2013 · 10:40 am

174. Trolltrummor och besvärjelser

427px-Goya9

”Por haber nacido en otra parte” – ”För att ha fötts på en annan plats” av Francisco Goya 1814-1823.

Om vi lägger örat mot samtiden – vad är det då vi hör allra ljudligast?

Regnet som smattrar mot fönsterrutan?

Njaä! Vad jag snarare tänker på är förstås samtalen om den påstådda eller faktiska svenska rasismen.

Om den finns eller inte finns?

Och oavsett vägval, är vi väl ändå alla rörande överens om att rasismen i sig är ett absolut ont.

Den har till och med blivit så otänkbar att rasisterna själva inte kan gå i närheten av den. Och det är väl bra det – på sätt och vis.

Men visst finns det rasism i Sverige, men det gör nu inte Sverige till ett rasistiskt land. Lika lite som några kommunister gör landet ”kommunistiskt”! Trots att vissa helvetespredikanter väljer att se detta som en förhärskande ”strukturell rasism”.

Och trolltrummorna virvlar taktfast. Och besvärjelser slungas ut.

Och jag tänker då på inkvisitionen – att den också var intolerant och fördomsfull.

Och i all sin välmening såg häxor, kättare och avfällingar i varenda buske!

Det är sagt att rasismen också är intolerant och fördomsfull – det är nog alldeles riktigt! dsc03374-clear

Men intolerans är inte det samma som rasism! Inte heller fördomsfullhet!

Jag är exempelvis intolerant vad gäller dödsstraff – men detta gör mig varken till rasist eller fördomsfull.

Och jag är säkert fördomsfull mot en mängd saker som jag inte vet så mycket om. Sådant som exempelvis ”grönlänningar” eller ”gröngölingar”. Fördomsfullhet stavas nämligen också o-k-u-n-s-k-a-p!

Men detta gör mig ju inte heller till rasist. Rasismen är någonting helt annat.

Rasism utgörs snarare av en soppa kokad på olika delar vanmakt, rädsla, fördomar, intolerans och illvilja.[2] Isolerade, var och en för sig, utgör de inga större dödssynder. Men tillsammans bildar de nu den hemska brygd vi, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, gemensamt tagit avstånd från.

Och det är väl egentligen hit jag ville komma – att vi faktiskt måste våga ta i – och försöka förstå vad det är som åstadkommer rasismen – för att ens kunna komma i närheten av att hantera den.

[2] Därmed inte sagt att där inte även kan förekomma andra ingredienser i denna brygd.

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla

Taggat som

april 12, 2013 · 1:17 pm

173. Den döda iskalla handen

kapitalist_01[1]

Marknaden låter vissa gå under – gör andra till potentater.

Det är nog alldeles riktigt som många säger – att marknaden både är blind och döv.

Precis som vilken torghandel som helst.

Låter vissa gå under – gör andra till potentater. Och skapar nationella tragedier när helst den finner det lämpligt.

Den kallas också för ”den osynliga handen”. Därför att den styr utan att egentligen synas.

Och tillåts härska över liv och död. Osynlig, iskall och obönhörlig.

Uppskattas av vissa – ogillas av andra. Delar på så vis upp oss i skilda läger.

Som ibland får oss att önska livet ur varandra.

Men ingen har någonsin lyckats tämja den.  Hålls den fri löper den amok – begränsas den slingrar den sig ur sitt grepp.

Hal och kall som en död ål.

Men vad är det jag egentligen talar om här? En hand, en marknad, en död ål? Nej knappast något av detta.

Snarare en slags lag, en naturlag om man så vill, som säger att vi inte i onödan går över ån efter vatten och att vi inte heller tar några omvägar för skaffa oss det vi behöver.

Växer det morötter i min trädgård – går jag inte till torget och köper dem. Och kan vi ta något utan risk för upptäckt – gör vi det gärna.

800px-Jönköping_marknad,_förra_sekelskiftet

Precis som vilken torghandel som helst.

Finns det vi behöver någonstans – så söker vi oss dit.

Detta gäller såväl placeringarna av våra framtida pensioner som flyktingströmmar och tiggande Romer som nu sägs ha hittat till Sverige i ett sista desperat försök att försörja sina nära och kära där hemma.

Allt och alla söker sig till den källa där vi bäst tror att vi kan släcka vår törst.

Detta är marknadens krafter i sin mest konkreta skepnad. En sociopsykologisk realitet! Så gör djur! Så gör människor!

Och frågan är – kan man verkligen tycka illa om denna marknad? Dessa rörelser?

Visst, man kan ogilla många av dess konsekvenser. Men man kan ju knappast ha något att invända mot att människan och naturen följer sina egna rörelser.

Varken lovprisa eller fördöma.

Det är ju som att förbanna eller välsigna vattnet för att det söker sig till de lägsta punkterna efter ett regn istället för att i förväg bygga lämpliga fördämningar och gräva tillräckligt djupa brunnar.

5 kommentarer

Under Ekonomi, Jämlikhet, Liberalism

Taggat som , ,

april 11, 2013 · 12:13 pm

172. Vi föds, lever och dör, omlott!

1114465_209_336

Döden är en både pålitlig och påtaglig gäst som gärna får komma för sent!

Brukar nu vanligtvis inte ägna någon tid åt att fundera över ”Livet” och ”Döden”. Men kan nu bara inte släppa tanken på att vi faktiskt lever, så att säga, omlott. Vi föds och dör inte i klungor – utan sprider ut oss jämnt och lever och dör med lagom stora mellanrum.

Vilket också gör att jag sammantaget mött fler levande personer än döda… Jag menar, de som gått bort och som jag kände personligen medan de levde, begränsas nog till omkring tio; mormor, morfar, pappa, svärmor, Lars Albert, Bie, Gertrud, Sven, mammas sambo Nils och så förstås den där killen jag skolkade tillsammans med i sjuan och som jag senare hörde körde ihjäl sig på tyska autobahn när han var arton.* Och så förstås morbror Augustin och moster Brita och Faster Hedda!

Ok! femton då!

Sedan är det nog inte så värst många fler – och då är jag ändå rätt gammal. Men givetvis lär det bli fler ju längre man lever – men ändå! Det är väl ändå rätt konstigt! Annorlunda är det ju förstås i krig – då man dör i just klungor.

Och att det då måste bildas hemska avbrott.

För det är ju ändå just det att vi föds och dör omlott som gör det möjligt för oss att överlämna kultur, traditioner och kunskaper till nästkommande generationer.

Visst finns det mesta nedtecknat i böcker och tillgängligt på internet – men om vi inte lär oss koderna kan vi ju heller aldrig utläsa innehållet. Och dessa kan vi ju inte läsa oss till – de måste överföras från generation till generation.

Och skulle vi plötsligt behöva födas, utan kontakt med historien – skulle vi ju nästan bli som oskrivna tavlor.

Nästan som de där killarna som sätter sig längst bak i klassrummen och helst vill sluta skolan efter nian.

livet-hander

Vi lever och dör omlott – vilket gör det möjligt för oss att föra vidare kunskaper till kommande generationer – om vi tar oss omaket!

Vi skulle ju inte ens veta hur man tillverkar stål – skulle alltså behöva starta all over again – och från scratch!

Vilket då återigen skulle ta tusentals år av erfarenhets-utveckling för att vi ens skulle kunna tillverka den minsta lilla pennkniv.

Tänk på det du!

För det tänker jag på när jag möter raljerandet för allt som stavas kultur; bildning, vetenskap, traditioner eller eftertänksamhet.

En attityd som numer allt oftare manifesteras i olika soffprogram och dokusåpor eller i märkliga inslag på P3 där man gör allt för att försöka utmana något traditionsbundet på någon slags bred dialekt.

———
* Efter en promenad i solen med en gammal vän (som alltså inte är död), och som gjorde att hjärncellerna syresattes, slår det mig plötsligt att han faktiskt hette Anders Sjöholm! Den där killen jag skolkade från skolan med och som körde ihjäl sig på tyska autobahn.

1 kommentar

Under Filosofi, Konst & Kultur, Kunskap vs. Okunskap

Taggat som , ,

april 9, 2013 · 1:47 pm

171. Flickan och marknaden!

225px-Clara_Löfgren_-_Förbjuden_väg

Skratta bäst som skratta sist sa flickan och klev över gärdesgården…

– Eftersom livet är rätt kort, kraven desto fler, tillika varierande – kan det ibland vara svårt att alltför entydigt utsäga något med bestämdhet!
– Vad sa du?
– Jo, ja sa det att om det regnar i morgon så tar jag bilen upp till stan!
– Visst! Inga problem. Se bara till att tanka rätt soppa den här gången!

Det är inte lätt att tala om saker vars mått, vikt och längd man inte riktigt kan avgöra.

Och jag läste just en debattartikel[2] i gårdagens DN om att pojkarnas läsförmåga försämrats eftersom det anses omanligt bland unga att läsa.

Någon verkar ha glömt att berätta något för dem!

Detta bekräftar också min föraning om att vi lever i en slags brytningstid där det som tidigare uppfattades som ”kvinnligt” nu får allt större tyngd.[3]

Flickor läser mer, får bättre betyg, sägs ha större empatisk förmåga! Dessutom har de sin gäckande kvinnlighet![4]

Och pojkarna sätter sig längst bak i klassrummen.

Gamla äktenskapsnormer förändras och kvinnor lär nu gifta sig med partners ur mer jämställda sociala grupperingar – Ja, även under sin egen sociala status. Vilket världen tidigare aldrig skådat.[5][6]

Kvinnor har i dag högre utbildning. Dessutom finns det undersökningar som visar att inom vissa statusyrken börjar kvinnor gå om sina manliga kollegor i lönenivå.[7]

Vad är det som händer?

68169

…och lämnade pojken rådvill på andra sidan!

Personligen skulle jag tro att det först och främst är den osynliga handen som nu visar att vi nått en slags ”tipping point”[8] där det helt enkelt krävs mindre av sådant som tidigare efterfrågades – som muskelkraft, mod och allmän dumdristighet.

De nya ekonomiska marknaderna behöver snarare andra kvaliteter. Sådant som förmågan att vara närvarande, lyssnande, kommunicerande, social, samarbetsvillig, trogen, uthållig… Och så förstås kunnig och intelligent…

Och därmed ges också dessa nya kvaliteter större tyngd. Vilket ger inflytande. Vilket ger makt! Åt framförallt kvinnorna! Eftersom de rent generellt nu ligger i startfältet.

Och pojkarna, de yrvakna stackrarna! anade aldrig vad som komma skulle. Står nu rådvilla och trycker surmulet kepsarna ned över ögonen – för att slippa vara med.

[2] Dagens Nyheter – Publicerad 2013-04-08 om pojkars läsvanor.

[3] En tes vi också kunnat avläsa i omvänd tappning hos personer som ex. Anders Breivik.

[8] Tipping Point: Droppen och bägaren, tuvan och lasten, det som plötsligt får skeenden att ändra riktning.

4 kommentarer

Under Demokrati, Feminism, Jämlikhet

Taggat som

april 8, 2013 · 9:56 am

170. Ett träd är ett träd!

red_pine-web

Ett träd!

I sin iver att ge rasismen ett tydligare ansikte trummar nu antirasister taktfast ut sina budskap att nästan alla svenskar är antingen rasister eller smygrasister – trots undersökningar som visar på motsatsen – att svenskarna faktiskt tillhör de mer toleranta i världen.

Vad vi bevittnar är ett krig som utspelas bland förblindade ideologer – sådana som hellre ser vad de tror – än tror på vad de ser. Personer som är så fastlåsta i sina idéer om världen – att de finner det svårt att kliva ut i den.

Och rasisterna jublar och ropar i kör:  Vi visste väl att vi var många fler!

Och konsekvenserna? Jo, av erfarenhet vet vi att när begrepp blir för breda så förlorar de sitt innehåll!

Varje benämning, varje ord har sin mening – vanligtvis bestående av en betydelsekärna omgiven av mer eller mindre elastiska gråzoner.

Låt oss ta ordet ”träd”!

Vi ser alla framför oss ett typiskt träd med krona och stam – men vissa av oss ser en björk, andra en tall.

Och därtill ska tilläggas att vissa snarare ser en acacia, en palm eller ett cederträd. Men det spelar ingen roll – för vi förstår ändå vad vi menar!

Med andra ord! Vi vet alla att ett ”träd” är ett träd – och inte en buske eller klätterväxt.

Begreppet har alltså en någorlunda uttalad kärna och utöver detta en tämligen vid och tillåtande mening som också gör det användbart i en mängd olika situationer.

gotik_dsc_0101

Ett annat träd?

Men om nu några lata och okunniga bland oss skulle komma på idén att börja använda ordet ”träd” godtyckligt för allt som växer och står upp ur marken; sådant som buskar, sly, snår, häckar och klätterväxter.

Ja, då skulle ju begreppet snart bli alldeles för omfångsrikt och förlora sin innebörd.

Rentav bli oanvändbart!

Det är dit vi riskerar att hamna med det ny-laddade ordet ”rasist” – när det nu alltmer, såväl från höger som vänster, fylls med nytt innehåll och håller på att bli till den grad urvattnat att det börjar förlora både mening och användning!

Rasister och antirasister gör så i realiteten gemensam sak. Hur skrämmande är inte det?

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Semantik

Taggat som

april 5, 2013 · 10:17 am

169. Knep o Knåp – Orakelspråk!

tumblr_m8nezmxuy71qgp4y4o1_400

Utfallet inte helt givet!

För att närma sig något – krävs som regel att vi tar vissa kringelikrokar.
Som i umgänget med hästar.
För att nu inte tala om kärleken.
Som inte heller så lätt låter sig fångas.

Viktiga saker kräver alltid ett visst mått av omvägar.
Speciellt det näraliggande och enkla
som genom att vara intrikat hoptråcklat
gör allt så mycket svårare.

För mig har det inte alltid varit så – tidigare mer bara, pang på!
Call spade a spade – fuck the rest!

Men som sagt, jag har också alltid varit lite blåögd.
Trodde nog att det skulle fungera – det gjorde det nu inte!
Skulle det visa sig.

Det som är mest värdefullt är ju som regel tämligen intrasslat
vilket ju gör att det ibland kan vara svårt att riktigt veta
hur man bäst hanterar det som ligger dolt
precis under ytan av vårt medvetande.

Men ibland måste vi ju bara våga ta steget
medan man andra gånger måste vara lite mer sirligt försiktig.
Mer kringgående!

Som kvinnfolk! Som man sa förr.

Medan allt jag säger nu, sägs mot en fond av det redan sagda.
Både mina ord och deras.

Vilket gör det mer eller mindre omöjligt att exempelvis försöka sig på att dikta,

tumblr_ls6gkeFg631qajicxo1_1280

”Jag lägger armen om flickan
precis som om
ingenting har hänt.”

”Jag lägger armen om flickan
precis som om 
ingenting har hänt”,

utan faktiska återklanger, resonanser som gör att någon annan kan välja att tolka in sina egna djupsinnigheter.
För längre än till en annan persons eget djupsinne kan vi ju knappast komma.

Där tar det definitivt slut!
Och därför tar det som regel slut rätt så snabbt!

Ju hetare gröt – desto vidare cirklar måste man likt katten gå!

Och vi pratar här om kokande magma!

Medan jag talar om texter som
nu allt oftare måste ta vägar runtomkring
för att ens få en möjlighet att hamna
där de hör hemma.

Och alltid bara dessa 350 ord! Varken mer eller mindre!
En exakt och lagom mix av avbrott, inbrott och balanserade utbrott.

Eller som Willam Blake 1789 kände sig manad att etsa in med syra på kopparplåt:
“Improvement makes straight roads; but the crooked roads without improvement are roads of genius”.

2 kommentarer

Under Prsonlgt

Taggat som , ,

april 3, 2013 · 9:43 am

168. Välkommen till Nyköping!

BoiNykopingPushHT12

Välkommen till Nyköping! Säger vi med ryggen vänd mot våra inflyttare.

När jag härom dagen var inne på det nyöppnade Apoteket Kronan i Nyköping möttes jag av en svart apotekare. Jag noterade att han var svart, dels därför att han var väldigt mörk i kontrast till den vita apotekarrocken, dels därför att han lite liknade Quincy Jones under den där perioden då Quincy hade de där små svarta hårlockarna som föll ned över kragen. Men kanske ändå och framförallt – lade jag märke till honom därför att det är rätt ovanligt att i Sverige se en svart man bakom en apoteksdisk. Mörkhyade kvinnor, ja! Men inte så ofta mörkhyade män.

Och jag slogs lite av min egen förvåning! eftersom jag säkerligen inte hade höjt på ögonbrynen om jag varit i London, New York eller Paris. Men här i Sverige så…

Och det kanske finns en förklaring. Därför att trots att Sverige är en nation som är relativt öppet för invandrare – så har vi ändå aldrig riktigt löpt linan ut och införlivat dessa våra nya medborgare i vår vardag. De står på något sätt, i varje fall än så länge, lite vid sidan av.

Det är som om vi bjöd hit dem med armbågarna!

– Kom gärna hit och berika vårt glesbefolkade och torftiga land – men tro inte att ni någonsin ska bli en naturlig del av vår svenska kultur.[1]

– Vi gör som vi gör – och ni får gärna fortsätta göra det ni gör!

Denna avståndstagande hållning, där man bjuder in på en armslängds avstånd, har till och med fått en svensk eufemism – den kallas integration – i kontrast till den assimilering av inflyttade individer som skett i städer som London, New York och Paris.

2012-music-topic-quincy-jones

Apotekaren var lite lik Quincy Jones

Den svarte apotekaren som för övrigt hette Mustapha (det stod nämligen på hans namnskylt) såg vänligt på mig och frågade:

–      Tror du jag hinner till tåget, jag slutar kl 4 och tåget går kvart i fem?
–      Det är lugnt! Visst hinner du, svarade jag. Men vart ska du åka?
–      Hem till familjen i Göteborg.

Han berättade då att det här var första dagen på jobbet och att han nu letade bostad för att kunna ta hit sin familj.

–      Välkommen till Nyköping, svarade jag, det går nog bra att hitta bostad.
–      Ja, jag hoppas verkligen det, säger han, ler stort och tillägger – jag ser så fram mot att få flytta hit! 

[1] Adam Cwejman tar bland annat upp detta tema om utanförskapet i sin bok ”Välviljans Rasism”!

3 kommentarer

Under Demokrati, Jämlikhet, Politik

Taggat som

april 2, 2013 · 2:43 pm

167. Att Ta Livet Av En Blondin!

1928914_315_400

Varför betraktas blondinen som lite dum?

”Vet du hur man dränker en blondin?
Man limmar fast en spegel i botten av en pool.”

Att blondiner sägs vara korkade vet vi ju – men det är egentligen inget att förfasa sig över! Det är ju inte så allvarligt menat! Vi driver ju alltid med dem med glimten i ögat;-)

Det finns mängder av s.k. blondinskämt på webben, den ena grövre och osmakligare än den andre.

Men vi har ju alltid haft dem – dvs. skämten som delar upp oss i ett vi och ett, dom andra.

Allt från jude- och biafra-vitsar, norge- och skotte-historier till neger- och blondin-skämt. Det finns liksom inget hejd på vilka som skulle kunna bli utnämnda till ”dom andre”.

•••

Jag är själv blond – fast kille! Men jag är också blåögd! och att vara blåögd innebär på svenska att man är lite naiv! Men jag är inte naiv – tror jag.

Vad jag säger är bara det att det är svårt att sätta sig i respekt när man är blond och blåögd – man betraktas liksom inte som speciellt farlig. Man ses snarare som snäll, beskedlig och lite menlös. Det är liksom inget djuriskt klös i oss blonda.

Änglar har också alltid avbildats som ljusa och välmenande varelser – sådana som hjälper andra – men ändå som rätt kraftlösa!

Angels-Blake_New

Är det måhända samma slags dumhet som William Blake ansåg änglarna förkroppsliga?

Något som också den engelske poeten William Blake avbildade i sin bok ”The Marriage of Heaven & Hell”. Ängeln tar där barnet i sin famn – men har inte själv kraft att ta sig vidare. Och behöver därför lite hjälp av den andre som har mer energi  och som Blake säger ”Energy is Eternal Delight!”.

Vart vill jag egentligen komma?

Nja, det är bara det att allt som sägs – sägs mot en horisont av det tidigare sagda – så vad jag än skriver – eller inte skriver, kommer det alltid att läsas i ljuset av detta.

Och jag har liksom här lockats ut mot kanterna för det tillåtna – för att där få blicka ned i det mest förbjudna  (The Abyss) och för en stund få känna samtidens yrsel.

1 kommentar

Under Mysterier

Taggat som

mars 30, 2013 · 3:31 pm

166. Jag säger bara fuck och död!

Ett-Dödens-Maskineri

Det är väl ändå inte så jävla konstigt…

Vi är alla olika – på något sätt – men vi har samtidigt en jäkla massa gemensamt! Framförallt ska vi kunna fungera och leva sida vid sida. Vilket givetvis inte alltid är helt okomplicerat – men ändå något som bara måste fungera.

Vi har egentligen inte så många val, antingen slår vi ihjäl varandra – eller så finner vi smörjmedel som gör det möjligt för oss att leva, kanske inte nödvändigtvis gemensamt, men ändå sida vid sida.

Och för att klara av att leva tillsammans behöver vi åtminstone några minsta gemensamma nämnare.  Vi behöver några små hållpunkter, några riktlinjer för hur vi ska möta varandra. För det är ändå någonstans där i mötet som det ibland kan börja gnissla.

images-1

…att vi måste ha något gemensamt för att kunna fungera utan alltför hög friktion!

Det är ingen tillfällighet att man exempelvis på skolgårdar kan höra uttryck som hora, blatte eller bögjävel – skolgården är just en sådan miljö där vi tvingas samman utan att egentligen vara förberedda för det. Alla där är unga, obildade och oborstade och alla vill ta plats. Vi vill förstås alla ta plats – men vad många inte förstår är att detta kan man göra utan att det behöver ske på den andres bekostnad. Men detta är det ju i och för sig flera av oss som inte förstår.

För att överhuvudtaget klara av att utan större friktion leva tillsammans – eller sida vid sida – krävs dock att vi delar vissa värderingar. Vi måste veta hur vi bäst passerar varandra i en trång passage, vi måste veta vad vi ska säga om vi råkar stöta till varandra.

Allt det som gör att vi människor förmår leva tätt tillsammans i överbefolkade städer är inte bara upprätthållet genom stadfästa lagar och regler. Vi måste också dela och gemensamt värna en känsla för hur vi bäst ska kunna umgås – denna känsla är vad som ryms under själva begreppet moral.

Och är det så att vi börjar smutskasta eller skita i det gemensamma – då grusas också det sociala maskineriet och själva de sociala mekanismerna hotar att bryta samman. Det är väl ändå inte så jävla konstigt?

2 kommentarer

Under Demokrati, Etik

mars 28, 2013 · 10:36 am

165. En blomma jag tidigare aldrig sett!

outline-37619_640”Jag tog mig djupare ned, trevade fram i mörkret och kom allt närmare. Så, där, plötsligt, såg jag en växt jag tidigare aldrig sett. Med säregna blommor i färger för mig helt okända. Och jag undrade, hur ska jag någonsin kunna berätta?”

Det var ungefär så jag först formulerade denna gåta som förbryllade mig så mycket när jag var barn. Jag frågade runt i min närhet – men möttes mest bara av oförstånd. De fann frågan absurd!

När den samtidigt var så verklig! Hur kunde det komma sig?

Och så var det där med färgerna – hur vet vi överhuvudtaget att vi upplever något lika? Vilket vi ju faktiskt heller inte gör. Men om detta har jag ju redan skrivit i 22. Mamma, hur kan vi veta?

Samtidigt också den där ofattbara ovissheten kring var den höll hus som sades höra bön och som jag skrev om i förra inlägget: 164. Det är lika bra att erkänna! 

Det var nämligen så det hela började – först mest som ogripbara aningar och sedan alltmer som skräck!

images

Man skulle nästan kunna säga att jag föddes med dessa ögon.

Och när jag sent omsider började inse att vi faktisk inte sitter på alla eller ens samma slags svar – ja då, var det nästan för sent.

Och det var därför som jag hade sagt som jag hade gjort den där dagen i Kungshuset i Lund – då när docent X utropade ”brandfackla!” och slet sitt hår! men detta har jag ju också berättat om i ”En Autopsi”, i kapitlet ”Brandfacklan!”.

Alla dessa små 165 inlägg är också någonstans frukter av den där ovissheten. Den som ingen vill ha!

Man skulle nästan kunna säga att jag föddes med dessa ögon. Och att det var dessa som gjorde mig till filosof – men det var också dessa ögon som slutligen tvingade mig att överge filosofin – därför att den handlade om någonting helt annat! Men det visste jag ju inte då.

Också i texterna ”Att orda om det som gör det möjligt att orda”, återkommer samma tema men mer hur dessa uppstod i huvudet hos en udda person i tidernas gryning – han som kallades ”den dunkle från Efesos”.

Och därefter essän ”Meningen Med Varför?” där jag bara gör ett försök att gestalta några av de allra tidigaste ansatserna att kartlägga och skapa en slags kunskap ur all denna ogripbara ovisshet.

Jag var därmed inte längre ensam i världen.

1 kommentar

Under Prsonlgt, Relativism, Retorik

Taggat som , ,