Category Archives: Uncategorized

284. Åt skogen kan det gå!

 

 

bernie

Från vänster: Bernie Sanders

I vår välmenta strävan att skapa ett mer humant och jämlikt samhälle uppstår samtidigt spänningar mellan själva samhällsbyggets topp och dess bas. Och med ”topp” avses då här idéer, faktorer och individer som på olika sätt är delaktiga i upprätthållandet av ett system – och med ”basen” avses de som helt enkelt står utanför denna delaktighet.

Precis som i alla konstruktioner råder även i samhällsbygget vissa naturkrafter. Dessa kanske inte alltid går att matematiskt beräkna på samma sätt som vid en brokonstruktion men fungerar på liknande sätt. Det handlar alltså om vissa naturlagar eller kanske snarare tendenser som påverkar hur väl och hur långt vi kan nå i vår strävan efter god samhällsutveckling och förändring.

Goda samhällsbyggen uppstår nämligen genom att vi reglerar och hanterar individers olika strävanden och ambitioner på ett välavvägt sätt. Vi är alla programmerade att i första hand överleva och vara självständiga – vissa har förmågan att klara sig väldigt långt på egen hand – medan andra klarar sig bäst i gemenskap med andra. Det handlar här om en intuitiv balansakt som vi alla praktiserar med stor bravur varje dag!

Men dessa övningar och behov måste därmed också stå i någon slags rimlig samklang med det omgivande samhällets bärande normer och regelverk. Annars kan det gå åt skogen!

Om mina preferenser blir åsidosatta eller ifrågasatta, om mina framtidsdrömmar slås i spillror och om min personliga tro inte tas på allvar – så vänder jag systemet ryggen.

donald-trump

Från höger: Donald Trump

Och om det verkligen är så, att det finns en viktig balans att uppnå mellan kultur och natur, kollektiv och individ, vilket jag menar, så kan detta också förklara varför det nu sker ett så snabbt lappkast.

Det vi just ser utspela sig i bland annat USA – där en stor del av befolkningens djupa misstro mot etablissemanget – istället sätter hoppet till en rödnackad pajas som blivit ertappad med byxorna nere så många gånger att vi tappat räkningen – det är helt enkelt bara civilisationens mycket mörka baksida – eller kanske bättre, slagsida.

Och denna slagsida ger då möjligheter till all slags systemkritik och denna kommer nu både från höger och från vänster och från dem som tror på en annan och mycket högre ordning.

 

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Uncategorized

250. Inte utan knorr

gris

Att rätt fästa knorren på grisen…

Den här typen av inlägg som med sina som mest 350 ord blir ju onekligen ibland lite rumphuggna – men det finns en tanke även i det.

Till att börja med måste de alla ha ett konsekvent tonläge och en viss personlig stil. De bör också ha en bäring i tiden och innehålla någon slags mer djuplodande mening trots att de på ytan kan upplevas som rätt så grunda.

Men framför allt – och det går inte att tumma på – måste de ha en knorr placerad på rätt ställe.

Och det där med knorrarna är ju inte alltid så lätt. Ibland hamnar de fel. Och det kan ju minst sagt bli lite tokigt. Speciellt eftersom jag som skribent ofta lämnar det upp till läsaren att placera in dem – alltså knorrarna. Och då vet man ju hur det kan bli. Eller rättare sagt – då vet man ju inte hur det kommer att bli.

Och ibland märker jag att det faktiskt bara är jag själv som ser de där viktiga poängerna. Faktiskt rätt så ofta och det kan ju bli lite pinsamt.

Steven Pinker kallar i sin senaste bok, The Sense of Style, detta för ”the curse of knowledge” – alltså att man just tror att alla andra ser och förstår samma saker som man själv – och det gör ju andra oftast inte.

B6wZOY8CMAA_b6v

…är inte alltid en helt enkel uppgift

I vilket fall som helst så överskuggas mycket just nu av de där tragiska händelserna i Paris – vilket förvisso är tragedier som blivit vardagsmat i flera andra delar av världen.

Troligtvis sker det just för att vi är så olika – och i detta avseende gillar jag nog inte det här med olika. Det finns helt enkelt saker som jag tycker bör vara rätt så lika.

För det är ändå något olustigt med människor som lärt sig hata i tron att de har rätt. Alla dessa kränkta små män (oftast män) som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Vilket förstås är skrattretande – men samtidigt inget att skratta åt. Vilket förstås också är det som ligger till grund för och driver den satiriska komiken som just blev Charlie Hebdos signum, storhet och fall.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

249. Framtiden är inte en plats

007-e1378267258485Visst!

Hur vi uppfattar något beror självfallet på i vilken utsträckning detta förmår ge en resonans inom oss själva.

Som exempel, när jag först ramlade över det där citatet som lyder ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating” – så startade hos mig en lång associationskedja.

Vissa uppfattar säkert dessa ord som bara ytterligare en sådan där lite lagom djup visdom – som människor gärna delar med sig av på Facebook. Och om sanningen ska fram så var det också där jag först ramlade över det.

Men för mig blev dessa ord inrangerade i ett uråldrigt samtal om huruvida historien och livet har någon egentlig mening eller inte.

Och i detta avseende, som jag uppfattade det, ställer sig då detta uttalande kritisk till den deterministiska historiesynen och tron på att världen utvecklar sig mot en på förhand given sluthållplats.

Vilket bland annat var ett synsätt som återfinns både hos Platon och Aristoteles (i det lilla fröet ligger idén om det fullvuxna trädet). Och även i den kristna drömmen om det tusenåriga riket.

Vi återfinner den också hos Hegel och därefter hos Marx, som bägge uppfattade historien som en slags lagbunden dialektisk rörelse mot något bättre.

Och till allt detta kommer då så klart återklangen av Karl Poppers kritik av denna så kallade ”historicism”.

Ytterligare ett tankespår leder mig därefter vidare mot Occams rakkniv som just menar att vi inte bör krångla till saker i onödan.

Samtidigt som jag även läser in återklangen av en urgammal humanistisk tradition: det är vi människor som skapar mening, det är vi som i samklang med våra biologiska och fysiska förutsättningar som bygger framtiden.

Den framtid vi alla en dag kommer att möta är alltså inte ödesstyrd och är inte resultatet av någon storstilad plan.

Det är alltså sådana lager på lager av samtal och tankar som jag hör surra omkring i själva meningen, ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating. The paths are not to be found, but made.”

New Year 2015 formed from sparking digits over black background

—-

*John Schaar: ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating. The paths are not to be found, but made.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

192. Vänskap

friendship1

”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!”

En smula uppgivet sa han: ”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!” 

Och jag tänkte, om han verkligen gjorde som du beskriver – var han kanske inte en av dina bästa vänner. Men samtidigt kände jag att denna tanke var för grund, alltså för ytlig! För vad menar vi med ”vän”, eller för den delen, ”vänskap” – egentligen?

Vad betyder det? Vad pratar vi om här?

Och det verkar som att vi vanligtvis använder begreppet ”vän” ganska flytande på en skala som går allt från ”bästa vän” – och nästan ända ner till ”ovän”! Men där tar givetvis också ”vänskapen” definitivt slut.  Den gränsdragningen tar vi vanligtvis inte miste på.

Av exempelvis alla mina ”vänner” på Facebook kanske en handfull (5) är vad vi skulle kalla ”riktiga” eller ”bästa” vänner (och då tar jag nog till i överkant).

Men ändå – spektrumet är ganska omfattande och utöver denna vaghet som vidhäftar själva begreppet – så är även föremålen får vår s.k. ”vänskap” flytande. Den som var vår vän igår kan i dag lika gärna vara vår ovän! Våra relationer förändras alltså även de.

Denna oerhörda vaghet tjänar kanske också sitt syfte – så att där inunder kan rymmas så många möjliga goda relationer som möjligt – därför vi vill ju gärna ha dem, eller hur? Vi är faktiskt fullständigt beroende av dem! Utan vänner lever vi helt enkelt kortare och mindre lyckliga liv! säger vetenskapen i varje fall – och det kan man ju kanske hålla med den om.

enovantadvanskap_2_725336v530x800

Idealiserad eller trovärdig vänskap? Bild från filmen ”Intouchables” med François Cluzet och Omar Sy.

Jag tror – och då talar vi om en kvalificerad gissning här – att frågan om vänskap har blivit så komplex beroende på alla de föreställningar om vänskap som vi bär med oss.

Frågan har stötts och blötts i tusentals år, inom filosofi, litteratur och på film och språket och därmed även vi, har på något sätt blivit mer eller mindre impregnerade av de idealiserade bilderna av en slags upphöjd relation, vi kallar ”vänskap”. Som om denna verkligen fanns – på riktigt!

8 kommentarer

Filed under Logos – Ord – Språk, Uncategorized

191. Den tunna röda tråden

Cesi nést pas moi

Ceci nést pas moi

Ibland när jag får frågan, ”vad skriver du om?” finner jag mig ofta stående svarslös – inte för att jag inte vet vad jag skriver – utan för att det är så svårt att veta vem det är som frågar.

Och det är kanske just däri kruxet ligger. Vi bär alla på så många personliga referenser och är så olika – att det snarare är märkligt att vi överhuvudtaget kan göra oss förstådda.

Det blir därför svårt att veta vad man egentligen uttrycker, när man säger något.

Någon sa nyligen att hon ogillade att jag så ofta använde ordet ”vi” när jag skrev – hon ville inte bli innesluten och medräknad i detta ständiga ”vi”. Medan en annan tyckte att jag var alldeles för själv-centrerad och störde sig mer på detta återkommande ”jag”.

Någon kommenterade också ”att jag gillar verkligen vad du skriver – men jag skulle önska att du renodlade och hittade en tydligare linje”.

Och det är klart, det skulle man kanske kunna göra – men samtidigt är ju den röda tråden i det jag skriver just att ingenting är så linjärt som vi kanske skulle önska och att livet både är rätt föränderligt och lite oförutsägbart.

Så, vad är det då jag skriver om egentligen?

4291740730_fb62cb402c_o

Nog finns det en röd tråd alltid… i det jag skriver – även om den ibland kan te sig lite hoptrasslad.

Ja, om jag nu finge säga det helt och hållet med mina egna ord – som om jag levde i en värld där alla förstod exakt vad jag menade.

Jag då skulle jag nog säga ungefär så här:

Vi, människan, vi är våra perspektiv. Vi ser, tolkar och hör saker utifrån vilka vi är. Och vi är därmed också isolerade. Och söker gemenskap. Vilket vi får genom att på olika sätt prata oss samman. Pratet innebär då ett personligt givande och tagande och blir til syvende og sidst till en strid om erfarenheter och perspektiv – och om vad som ska uppfattas som rätt och fel. Och detta lägger sedan grunden till varför vi väljer att samlas och sedan utveckla olika slags kulturer.

Och på så vis vävs frågor om ”relativism”, ”retorik” och ”makt” allt tätare samman och bildar på så sätt grunden för allt vi företar oss.

Det är alltså detta jag gärna skriver om.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

177. Vad är detta för yrsel?

bodhidharma-pic-180x300För att överhuvudtaget kunna närma mig något
Som är av större vikt än ett snöoväder
Kanske jag skulle behöva skriva ett drömspel.

Det kanske först är då man kan komma något nära,
När världen inte riktigt längre är med på noterna
Och därför nynnar på en helt annan slags melodi.

Då! Nästan som ett slag under bältet.

Men det är ju också detta trick
Som just är avsikten
Med de s.k. zen-buddhistiska ”koans”.[1]

Att förmå bryta upp och tränga
Igenom lager på lager av meningsskapande

För att förhoppningsvis och slutligen nå fram till
Något mer väsentligt – som kanske inte lika lätt
Låter sig fångas.

Nä, men vad är det jag snackar om?
Vad är detta för yrsel?

Vad är det jag så trängande behöver säga
Som jag inte redan har sagt?

Och varför ikläder jag mig nu plötsligt diktarens
Sorgliga skepnad och språkdräkt?

Och ornamenterar mitt språk
Med halvkvävda sirligheter.

Är det bara för att grumla min yta en aning
eftersom jag inte har något övrigt att säga,
i hopp om att ändå uppfattas som djupsinnig?

Ja, just det!
Så är det!

För övrigt önskar jag alla en trevlig helg och hoppas att nästa vecka ska bli lika spännande som denna har varit!


[1] Vet faktiskt inte hur man säger koan i pluralform på svenska. Koan, se Wikipedia.

Lämna en kommentar

Filed under Prsonlgt, Trivia, Uncategorized