Kategoriarkiv: Uncategorized

325. Tar det en sista gång

De som inte godtar spelreglerna …

Tar det en sista gång (för i år)*. Inte för att verka tjatig – utan för att det bara måste hamras in i hälleberget.**

Demokratin kan inte monteras ned inom ramen för det demokratiska systemet. Inte heller kan våra demokratiskt valda göra begränsningar i de demokratiska fri- och rättigheterna. Verkligheten ser förvisso ibland lite annorlunda ut – men inte om vi synar saken närmare.

Därför! För att överhuvudtaget kunna rösta förutsätts ett beslut som ger oss den rätten. Ett sådant beslut måste alltså föregå själva valdeltagande. Ett sådant beslut om allmän rösträtt togs i Sverige för hundra år sedan, ganska precis.

När vi därefter ställer upp i val eller går till valurnorna – förutsätter det förstås också att vi accepterar spelets regler. Och demokratins spelregler bygger i vårt fall främst på yttrandefriheten, vår likhet inför lagen och att vi som en konsekvens av detta ges möjlighet att delta i fria, öppna och hemliga val.

Spelets regler övertrumfar alltid när man väl valt att delta. Vilken idiot som helst kan sedan givetvis välja att välta brädet över ända – men poängen ligger i att det aldrig kan ske inom ramen för själva spelet.

Av den anledningen är det inte möjligt att rösta bort de demokratiska fri- och rättigheterna. Om så ändå sker, så som trots allt skedde i Tyskland 1933, handlar det snarare om en kupp mot systemet.

… får helt enkelt söka sig till andra arenor

Valda ledare kan inte först åberopa sina egna demokratiska rättigheter för att därefter ändra spelreglerna i avsikt att begränsa andras. Allt annat vore en logisk lapsus.***

Förespråkare för andra politiska styrsystem bör därför inte kunna förekomma på demokratiska arenor eller ställa upp i demokratiska val. De får helt enkelt söka sig till andra platser. Något som för övrigt nu sker i USA där Donald Trumps rallyn snarast är att betrakta som sådana andra arenor.

Demokratin har per definition därför formen av en demokratisk diktatur. En demokratisk diktatur utgör i sig ingen motsättning då överordnade principer alltid och i alla sammanhang står över rent funktionella och praktiska förehavanden.

Tankegångarna kring denna logiska lapsus har jag för övrigt tidigare i år utvecklat i ”Om demokratins oförmåga och ödesdigra låsningar”.


 

 *För övrigt önskar jag oss alla ett gott & bättre nytt år 2019.

**Med anledning av den trista utveckling vi just nu ser i ett flertal länder där extrema högerpolitiker försöker trolla bort våra demokratiska friheter genom att bland annat begränsa yttrandefriheten och de fria mediernas utrymme.

*** Att sedan denna typ av ledare och dess väljare inte bryr sig ett skvatt om språklig logik är ju förstås ett helt annat problem.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

323. Å ena och å andra sidan

Italiensk lutning i all ära – men det finns alltid en kritisk brytpunkt

Efter föregående inlägg ”322. Det är den! Själva balansakten”, fälldes en kommentar, ”Nu blev du väl ändå lite väl filosofisk. Jag har läst tre ggr men fattar ändå inte”. 

Efter en sådan käftsmäll blir man ju lite självkritisk. Läste därför med krass blick igenom vad jag egentligen sökte uttrycka där.

Och genom att ställa om perspektivet ser jag nu att inlägget kanske snarare var lite oprecist svävande – än klargörande. Tänkte därför ta tillfället i akt att försöka precisera mig här.

Avsikten var att uttrycka en frustration över hur svårt det är att ta sig an viktiga frågor utan för den skull ta parti för endera sidan i en konflikt. Och att denna svårighet blir alltmer tydlig ju mer polariserade våra respektive positioner och åsikter blir.

Alltså: Få vill lyssna till resonemang som förs ”å ena och å andra sidan” när allt man orkar höra är enkla, svart-vita påståenden som helst bara bekräftar den egna ståndpunkten. Som i dagsaktuella frågor gällande Brexit, klimatet, nationalism eller det rådande politiska debaklet i Sveriges riksdag. Ja, i praktiskt taget alla frågor.

Antingen är man för – eller så är man mot – medan utrymmet för balanserade processer och ställningstaganden ter sig alltmer fjärran. Och att detta nog inte är så bra.

En fara som kanske inte berör Sveriges Riksdag som har en väldigt bred bas

Med det sagt, menar jag samtidigt att jag har den största förståelse för att det förhåller sig på detta vis. Speciellt eftersom det alltid är svårt eller stört omöjligt att sälja på någon en ståndpunkt som inte innehåller några skarpa förslag.

Det är alltså alltid lättare att nå fram med budskap som innehåller tydliga ställningstaganden i en konflikt – än med budskap om att konflikten i sig kanske utgör en låsning eller rentav är ett resultat av en konstruerad polarisering därför att … o.s.v.

Det är alltså lättare för oss att tro på något klatschigt explicit än att behöva gå in i jobbiga tankeprocesser där vi måste pröva och balansera våra egna ställningstaganden.

Men om vi inte gör det – om vi inte förmår balansera våra omdömen i viktiga frågor – så är risken stor att vi hamnar snett. Inte nödvändigtvis fel – men väldigt, väldigt snett.

 

 

1 kommentar

Under Uncategorized

298. Världen av i går

Vi har aldrig haft det bättre (bild: Hans Rosling, Gapminder)

Hur kan det ske? Så där mitt framför ögonen på oss? Hur kan vår framgångssaga, bara så där, förlora i kraft och tilltro? Det är vi många som frågar oss just nu.

Vi har aldrig haft det bättre och ändå sviker förtroendet för det politiska system som lagt själva grunden till vårt välstånd. Så vad händer egentligen med världen av igår och de uppfattningar av rättvisa och sanning som vi fram till alldeles nyligen uppfattade som så självklara?

I denna nya sköna liberala värld som vi byggt är verkligheten inte längre lika okomplicerat enkel som den en gång var. På gott och på ont! Vi har bejakat pluralism, understött olikheter, accepterat skilda sätt att leva, äta, tro och att ha sex. Men till saken hör att denna toleranta kultur som vi uppfattar som själva höjdpunkten av vår civilisation också bara är konstruerad – påhittat – inte mer naturlig än någon annan. Och detta är också orsaken till att denna verklighet nu möter ett allt större motstånd från de som inte varit med på denna resa mot en ny och skönare värld.

Den liberala demokratin imploderar nu därför av egen kraft. För den är själv en aktiv del i det som händer. Den är själva ursprunget till populismens framgångar. Det är så vi måste se det. För det är själva upplevelsen av att råttstaten inte längre levererar – som just nu väcker ont blod hos de andra. De som av olika skäl har anledning att känna sig uteslutna, svikna.

Tut – Tut! I´m a very instinctive person, säger D. Trump i intervjun till Time Magazine.

Världen av i dag består av så oändligt många uppfattningar. Men där vid sidan av denna oändliga mångfald lever också människor som inte riktigt är med på samma tåg. Människor som kanske valt att stå vid sidan av, människor som inte följer de förväntade strömningarna, människor som kanske varken läser tidningar eller böcker. Människor som lever mer nära sina instinkter, naturen, livet och döden. Dessa har oftast mycket mer gemensamt och kan tillsammans mobilisera en mycket större styrka och sammanhållning än alla de andra autonoma individerna tillsammans. Det handlar egentligen om en slags matematisk mängdlära och obalans som den liberala demokratin aldrig riktigt lyckats lösa.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

284. Åt skogen kan det gå!

 

 

bernie

Från vänster: Bernie Sanders

I vår välmenta strävan att skapa ett mer humant och jämlikt samhälle uppstår samtidigt spänningar mellan själva samhällsbyggets topp och dess bas. Och med ”topp” avses då här idéer, faktorer och individer som på olika sätt är delaktiga i upprätthållandet av ett system – och med ”basen” avses de som helt enkelt står utanför denna delaktighet.

Precis som i alla konstruktioner råder även i samhällsbygget vissa naturkrafter. Dessa kanske inte alltid går att matematiskt beräkna på samma sätt som vid en brokonstruktion men fungerar på liknande sätt. Det handlar alltså om vissa naturlagar eller kanske snarare tendenser som påverkar hur väl och hur långt vi kan nå i vår strävan efter god samhällsutveckling och förändring.

Goda samhällsbyggen uppstår nämligen genom att vi reglerar och hanterar individers olika strävanden och ambitioner på ett välavvägt sätt. Vi är alla programmerade att i första hand överleva och vara självständiga – vissa har förmågan att klara sig väldigt långt på egen hand – medan andra klarar sig bäst i gemenskap med andra. Det handlar här om en intuitiv balansakt som vi alla praktiserar med stor bravur varje dag!

Men dessa övningar och behov måste därmed också stå i någon slags rimlig samklang med det omgivande samhällets bärande normer och regelverk. Annars kan det gå åt skogen!

Om mina preferenser blir åsidosatta eller ifrågasatta, om mina framtidsdrömmar slås i spillror och om min personliga tro inte tas på allvar – så vänder jag systemet ryggen.

donald-trump

Från höger: Donald Trump

Och om det verkligen är så, att det finns en viktig balans att uppnå mellan kultur och natur, kollektiv och individ, vilket jag menar, så kan detta också förklara varför det nu sker ett så snabbt lappkast.

Det vi just ser utspela sig i bland annat USA – där en stor del av befolkningens djupa misstro mot etablissemanget – istället sätter hoppet till en rödnackad pajas som blivit ertappad med byxorna nere så många gånger att vi tappat räkningen – det är helt enkelt bara civilisationens mycket mörka baksida – eller kanske bättre, slagsida.

Och denna slagsida ger då möjligheter till all slags systemkritik och denna kommer nu både från höger och från vänster och från dem som tror på en annan och mycket högre ordning.

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Uncategorized

250. Inte utan knorr

gris

Att rätt fästa knorren på grisen…

Den här typen av inlägg som med sina som mest 350 ord blir ju onekligen ibland lite rumphuggna – men det finns en tanke även i det.

Till att börja med måste de alla ha ett konsekvent tonläge och en viss personlig stil. De bör också ha en bäring i tiden och innehålla någon slags mer djuplodande mening trots att de på ytan kan upplevas som rätt så grunda.

Men framför allt – och det går inte att tumma på – måste de ha en knorr placerad på rätt ställe.

Och det där med knorrarna är ju inte alltid så lätt. Ibland hamnar de fel. Och det kan ju minst sagt bli lite tokigt. Speciellt eftersom jag som skribent ofta lämnar det upp till läsaren att placera in dem – alltså knorrarna. Och då vet man ju hur det kan bli. Eller rättare sagt – då vet man ju inte hur det kommer att bli.

Och ibland märker jag att det faktiskt bara är jag själv som ser de där viktiga poängerna. Faktiskt rätt så ofta och det kan ju bli lite pinsamt.

Steven Pinker kallar i sin senaste bok, The Sense of Style, detta för ”the curse of knowledge” – alltså att man just tror att alla andra ser och förstår samma saker som man själv – och det gör ju andra oftast inte.

B6wZOY8CMAA_b6v

…är inte alltid en helt enkel uppgift

I vilket fall som helst så överskuggas mycket just nu av de där tragiska händelserna i Paris – vilket förvisso är tragedier som blivit vardagsmat i flera andra delar av världen.

Troligtvis sker det just för att vi är så olika – och i detta avseende gillar jag nog inte det här med olika. Det finns helt enkelt saker som jag tycker bör vara rätt så lika.

För det är ändå något olustigt med människor som lärt sig hata i tron att de har rätt. Alla dessa kränkta små män (oftast män) som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Vilket förstås är skrattretande – men samtidigt inget att skratta åt. Vilket förstås också är det som ligger till grund för och driver den satiriska komiken som just blev Charlie Hebdos signum, storhet och fall.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

249. Framtiden är inte en plats

007-e1378267258485Visst!

Hur vi uppfattar något beror självfallet på i vilken utsträckning detta förmår ge en resonans inom oss själva.

Som exempel, när jag först ramlade över det där citatet som lyder ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating” – så startade hos mig en lång associationskedja.

Vissa uppfattar säkert dessa ord som bara ytterligare en sådan där lite lagom djup visdom – som människor gärna delar med sig av på Facebook. Och om sanningen ska fram så var det också där jag först ramlade över det.

Men för mig blev dessa ord inrangerade i ett uråldrigt samtal om huruvida historien och livet har någon egentlig mening eller inte.

Och i detta avseende, som jag uppfattade det, ställer sig då detta uttalande kritisk till den deterministiska historiesynen och tron på att världen utvecklar sig mot en på förhand given sluthållplats.

Vilket bland annat var ett synsätt som återfinns både hos Platon och Aristoteles (i det lilla fröet ligger idén om det fullvuxna trädet). Och även i den kristna drömmen om det tusenåriga riket.

Vi återfinner den också hos Hegel och därefter hos Marx, som bägge uppfattade historien som en slags lagbunden dialektisk rörelse mot något bättre.

Och till allt detta kommer då så klart återklangen av Karl Poppers kritik av denna så kallade ”historicism”.

Ytterligare ett tankespår leder mig därefter vidare mot Occams rakkniv som just menar att vi inte bör krångla till saker i onödan.

Samtidigt som jag även läser in återklangen av en urgammal humanistisk tradition: det är vi människor som skapar mening, det är vi som i samklang med våra biologiska och fysiska förutsättningar som bygger framtiden.

Den framtid vi alla en dag kommer att möta är alltså inte ödesstyrd och är inte resultatet av någon storstilad plan.

Det är alltså sådana lager på lager av samtal och tankar som jag hör surra omkring i själva meningen, ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating. The paths are not to be found, but made.”

New Year 2015 formed from sparking digits over black background

—-

*John Schaar: ‘The future is not some place we are goingbut one we are creating. The paths are not to be found, but made.

5 kommentarer

Under Uncategorized

192. Vänskap

friendship1

”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!”

En smula uppgivet sa han: ”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!” 

Och jag tänkte, om han verkligen gjorde som du beskriver – var han kanske inte en av dina bästa vänner. Men samtidigt kände jag att denna tanke var för grund, alltså för ytlig! För vad menar vi med ”vän”, eller för den delen, ”vänskap” – egentligen?

Vad betyder det? Vad pratar vi om här?

Och det verkar som att vi vanligtvis använder begreppet ”vän” ganska flytande på en skala som går allt från ”bästa vän” – och nästan ända ner till ”ovän”! Men där tar givetvis också ”vänskapen” definitivt slut.  Den gränsdragningen tar vi vanligtvis inte miste på.

Av exempelvis alla mina ”vänner” på Facebook kanske en handfull (5) är vad vi skulle kalla ”riktiga” eller ”bästa” vänner (och då tar jag nog till i överkant).

Men ändå – spektrumet är ganska omfattande och utöver denna vaghet som vidhäftar själva begreppet – så är även föremålen får vår s.k. ”vänskap” flytande. Den som var vår vän igår kan i dag lika gärna vara vår ovän! Våra relationer förändras alltså även de.

Denna oerhörda vaghet tjänar kanske också sitt syfte – så att där inunder kan rymmas så många möjliga goda relationer som möjligt – därför vi vill ju gärna ha dem, eller hur? Vi är faktiskt fullständigt beroende av dem! Utan vänner lever vi helt enkelt kortare och mindre lyckliga liv! säger vetenskapen i varje fall – och det kan man ju kanske hålla med den om.

enovantadvanskap_2_725336v530x800

Idealiserad eller trovärdig vänskap? Bild från filmen ”Intouchables” med François Cluzet och Omar Sy.

Jag tror – och då talar vi om en kvalificerad gissning här – att frågan om vänskap har blivit så komplex beroende på alla de föreställningar om vänskap som vi bär med oss.

Frågan har stötts och blötts i tusentals år, inom filosofi, litteratur och på film och språket och därmed även vi, har på något sätt blivit mer eller mindre impregnerade av de idealiserade bilderna av en slags upphöjd relation, vi kallar ”vänskap”. Som om denna verkligen fanns – på riktigt!

8 kommentarer

Under Logos – Ord – Språk, Uncategorized