Kategoriarkiv: Semantik

285. Låt mig bara få förklara:-)

140104 Sveriges Filip Forsberg och Elias Lindholm jublar efter 1-0-målet under semifinalen i JVM i ishockey mellan Sverige och Ryssland den 4 januari 2014 i Malmö. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 86679

Vi!?

Man talar i dag mycket i termer av behovet av ökad ”integration” eller ”inkludering” – hur viktigt det är att vi hittar utvägar – eller i detta fall kanske man hellre skulle tala om ”invägar”.

I dessa sammanhang talas det också ofta om det här med uppdelningen mellan vi och dom – om hur exkluderande tanken på ett vi och ett dom egentligen är och att dessa uteslutande förhållningssätt inte bygger broar utan snarare skapar förskjutningar mellan människor.

Det låter ju rimligt rent språkligt. Men jag håller faktiskt inte med! För verkligheten följer inte alltid den teoretiska tankens enkla och lite stolpiga logik.

Låt mig bara få förklara.

Jag menar att ett vi-och-dom-tänkande i själva verket är en förutsättning för att vi ska kunna skapa ökade möjligheter för gemenskap. Och att det kanske snarare är tid att  tydliggöra vad som är skillnaderna mellan vi:et och dom:et.

För varken vi eller dom tjänar på att vi blundar och försöker sudda ut gränserna mellan oss. Ingen blir lyckligare eller mer inkluderad för att vi ifrågasätter själva grammatiken.

Alltså, vi och dom är till att börja med en helt naturlig grammatisk och social uppdelning som vi inte skulle kunna klara oss förutan; ”vi” som gillar surströmming och ”dom” som inte gör det; ”Vi” som inte firar jul och ”dom” som gör det. ”Vi” som bär hjärtat till vänster och ”dom” som är hjärtlösa. ”Vi” som värnar och står upp för öppenhet och demokratins grundläggande principer – och ”dom” som inte gör det.

"Dom"!?

”Dom”!?

Och först med själva upprätthållandet av ett allt tydligare ”vi” blir det också möjligt att bjuda in andra.

Därför det går knappast att inkludera någon i något som inte är någonting. Man kan inte bjuda in till en gemenskap som inte finns. Trots att det ibland kanske vore önskvärt så går det inte att skapa en samling kring en faktor ”X” som vi skulle kunna fylla med lite vad vi vill.

Ett gemensamt ”Vi” måste därför snarare utkristalliseras och lysa klarare så att även andra kan se vad det egentligen står för. Först då ges de möjlighet att bedöma om det kan vara värt att inrymmas.

Lämna en kommentar

Under Integration, Kommunikation, Semantik

216. Rien ne va plus!

Linear_counterpoint_from_Stravinsky's_Octet

Kontrapunkt

När jag skriver något så är det mest för att jag helt enkelt bara måste försöka få ännu en pusselbit på plats. Sen får det bli därefter – ibland hamnar de rätt, ibland inte.

Det blir liksom lite av ett hasardspel. Man satsar kanske allt på rött! ”rien ne va plus!”, kulan snurrar och hamnar på svart! och blir för ett ögonblick fullständigt utblottad.

Det är sådana smällar man får ta.

De som nu bara råkat snubbla rätt in i detta textflöde, kanske efter att ha googlat på ord som ”hasardspel” eller ”kontrapunkt”, lär knappast uppfatta eller ens uppskatta konturerna av det som utgör dessa texters form och innehåll. Det blir då mer som att på måfå slå upp sidan 216 i en bok, vilken som helst, och försöka få ett grepp om vad som händer.

Samma här. Det här är också bara en del av en berättelse som nu råkar befinna sig på just den här sidan.

Tanken var ursprungligen att gestalta, inte en bild, utan ett mönster. Den håller fortfarande. Och själva kompositionen började redan ta form på sidan ett.[1]

Varje inlägg är på så vis likt en kontrapunkt. De står inte isolerade utan är sammanflätade och bidrar till en begreppsmässig resonans. Varje inlägg bildar på så vis en utdragen ton som ger en ny klangbotten, utan något riktigt slut.

Och varför? Varför då utsätta sig för risken att kanske uppfattas som pretentiös, krävande och lite förmäten?

29_Drawing Hands by Escher

Om att skriva om att skriva

Jo, därför att det enbart är i samspel med andra, hur abstrakt detta än må låta, som bra tankar kan utvecklas. De är helt beroende av den samtida kulturella förståelsen. Och därmed även av er. Ni är alltså inte överflödiga. Ni utgör snarare den horisont mot vilken jag försöker uttrycka mig.

Och som klapp på huvudet kommer ibland ett käckt litet automatiserat meddelande som lyder; ”Nina S. tyckte ditt inlägg var ganska fantastiskt” – och jag fylls av en nästan barnslig glädje – trots att jag vet att det i själva verket bara var någon av er som, till intet förpliktigande, råkat klicka på ”gilla-tummen” längst ned på sidan.

Lämna en kommentar

Under Prsonlgt, Retorik, Semantik

170. Ett träd är ett träd!

red_pine-web

Ett träd!

I sin iver att ge rasismen ett tydligare ansikte trummar nu antirasister taktfast ut sina budskap att nästan alla svenskar är antingen rasister eller smygrasister – trots undersökningar som visar på motsatsen – att svenskarna faktiskt tillhör de mer toleranta i världen.

Vad vi bevittnar är ett krig som utspelas bland förblindade ideologer – sådana som hellre ser vad de tror – än tror på vad de ser. Personer som är så fastlåsta i sina idéer om världen – att de finner det svårt att kliva ut i den.

Och rasisterna jublar och ropar i kör:  Vi visste väl att vi var många fler!

Och konsekvenserna? Jo, av erfarenhet vet vi att när begrepp blir för breda så förlorar de sitt innehåll!

Varje benämning, varje ord har sin mening – vanligtvis bestående av en betydelsekärna omgiven av mer eller mindre elastiska gråzoner.

Låt oss ta ordet ”träd”!

Vi ser alla framför oss ett typiskt träd med krona och stam – men vissa av oss ser en björk, andra en tall.

Och därtill ska tilläggas att vissa snarare ser en acacia, en palm eller ett cederträd. Men det spelar ingen roll – för vi förstår ändå vad vi menar!

Med andra ord! Vi vet alla att ett ”träd” är ett träd – och inte en buske eller klätterväxt.

Begreppet har alltså en någorlunda uttalad kärna och utöver detta en tämligen vid och tillåtande mening som också gör det användbart i en mängd olika situationer.

gotik_dsc_0101

Ett annat träd?

Men om nu några lata och okunniga bland oss skulle komma på idén att börja använda ordet ”träd” godtyckligt för allt som växer och står upp ur marken; sådant som buskar, sly, snår, häckar och klätterväxter.

Ja, då skulle ju begreppet snart bli alldeles för omfångsrikt och förlora sin innebörd.

Rentav bli oanvändbart!

Det är dit vi riskerar att hamna med det ny-laddade ordet ”rasist” – när det nu alltmer, såväl från höger som vänster, fylls med nytt innehåll och håller på att bli till den grad urvattnat att det börjar förlora både mening och användning!

Rasister och antirasister gör så i realiteten gemensam sak. Hur skrämmande är inte det?

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Semantik