Månadsarkiv: januari 2015

januari 23, 2015 · 1:31 e m

257. Om berättarens perspektiv

Inglehart_Values_Map2_svg

World Values Survey – ur ett eurocentriskt perspektiv

Visst inverkar berättarens perspektiv på själva berättelsen – att påstå något annat vore väl i dag inte bara okunnigt utan snarast lite småskuret!

Vårt postmoderna idékomplex bygger ju också i mångt och mycket på denna idé om att den rådande maktordningens berättelser om världen etableras utifrån dess önskan att vidmakthålla sin egen rätt.

Det är liksom en grundmurad sanning!

Vilket gör att många av oss i dag också uppfattar gängse lagar och förordningar, moral och estetik mest som ett sätt att upprätthålla gamla maktstrukturer.

Och botemedlet anses vara att ta makten över språket och dess systematiseringar, som ex. införandet av ”hen” eller förkastandet av Linnés köns-stereotypiska idévärld.

Denna tanke slår mig också när jag betraktar budskapen som i dagarna presenterades av World Values Survey i syfte att gestalta olika kulturers grundläggande uppfattningar.*

Bland annat presenterar man en grafisk bild som sägs gestalta olika kulturella tillhörigheter som, lite beroende på hur befolkningsgrupperna svarat på deras undersökning, inplacerar dem på en grafisk x- och y-axel.

Och rent spontant känner åtminstone jag vid första anblicken att det givetvis skulle kännas bäst att hamna någonstans där uppe i högra hörnet, dels därför det är så vi tänker oss all utveckling – alltså från vänster till höger och nerifrån och upp – och dels därför att de ljusa lätta färgerna uppe till höger är långt mer behagliga än de mörka och murriga nere i vänstra hörnet.

Inglehart_Values_Map3_svg

World Values Survey – ur ett ”annat” perspektiv

Och mycket riktigt så hamnar ju vi i Nordeuropa också längst upp till höger bland de mer upplysta fälten. Vilket ju nu känns oerhört betryggande eftersom det ju också är där vi vill vara (även de som sammanställer WVS frågeformulär och därefter gör tolkningarna av denna).

Men jag är också rätt övertygad om att skulle liknande undersökningar ha utförts av personer som kommer från den motsatta sidan – dvs av personer med förankring i en religiös, kulturell eller nationell identitet – skulle nog resultaten ha presenterats omvänt; med de mer dekadenta och individualiserade västliga aspekterna längst nere till vänster på skalan och med de mer moraliskt högtstående och autentiska kulturerna uppe till höger.

Detta måste nog ändå alla hålla med om oavsett vilken tolkningstradition vi tillhör! Därför det är bara på det sättet en berättelse kan berättas.

–––

* Men hur vettig denna relativistiska invändning än må låta så är den trots allt tämligen  trivial – och det är den därför att den ställer sig utanför och bortom alla perspektiv och ställningstaganden – och en sådan plats finns helt enkelt inte att åberopa! Men mer om detta varken-eller-perspektiv och ett försvar för World Values Surveys sätt att mäta, hoppas jag kunna utveckla i nästkommande inlägg!

 

 

 

 

 

1 kommentar

Under Demokrati, Liberalism, Politik

Taggat som

januari 21, 2015 · 2:38 e m

256. In-o-ut-o-bak-o-fram

474px-136.The_Prophet_Amos

Profeten El dhamma – Ammahd le

När El dhamma efter trettio års tystnad tröttnat på ensamheten begav han sig så åter tillbaka till människorna i hopp om att den gamla tiden nu var förbi.

Men vad han istället mötte var något han aldrig hade kunnat föreställa sig.

Människan hade sammansmält – mer eller mindre med sina egna idoler, det vill säga med sina önske- & spegelbilder. De talade med och för sig själva, de avbildade och tittade på sig själva och det märkligaste av allt – de letade även efter sig själva.

Förbryllad satte sig El Dhamma ned och funderade över hur han nu skulle göra för att förmedla den största av insikter? nu när alla levde in-o-ut-o-bak-o-fram?

Länge satt han där och stirrade framför sig när det plötsligt gick upp för honom!

– Jag måste givetvis själv trä mig ut-o-in-o-bak-o-fram så att vänster blir höger och ned upp! Då kan jag baka taklänges och bli en av dem och på så vis kanske få dem att upptäcka sina spegelbilder. Jag ska därför tala till dem på deras eget språk och bli deras jämlike.

327886_mqA3ZVMEuymkOi7GTmJmpOgD6

De sökte till och med efter sig själva!

Och El dhamma krängde så av sig sina gamla kläder och drog på dem ut-o-in-o-bak-o-fram och sade:

– Se en ny människa har blivit född och hans namn ska vara Ammahd Le och han ska härefter förkunna en sanning som ska göra er fria: Ta era spegelbilder i besittning – ty dessa är era verkliga jag.

Så var han tvungen att uttrycka sig eftersom han nu talade spegelvänt.

Varvid människorna uttråkade tittade åt ett annat håll och någon av dem twittrade att den träffat på ännu en som gått på myten om att verkligheten inte var vad den syntes vara.

– Ack kvack! Kvad så Ammahd Le! Aldrig mer ska jag nedlåta mig att tala till människorna som om de vore mina jämlikar – nej, jag ska tala till dem som om jag trodde att jag visste – nej föresten! mer som om jag visste att jag trodde! Ach pasch – det går nog på ett ut – de är ändå inte speciellt nogräknade kring vad som sägs – de vill ändå bara höra samma gamla visa om och om igen – söker endast upprepningar & bekräftelser.

Lämna en kommentar

Under Mysterier

januari 20, 2015 · 10:25 f m

255. Det öppna samhället…

badawi amnesty

Raif Badawi: ”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”

Det är bara i kraft av vår rätt – eller i rätt av vår kraft – som vi gemensamt kan göra det öppna samhället möjligt? För dess fiender kommer alltid att vara fler än dess tillskyndare.

Med detta menar jag bara att många alltid kommer att vara redo att strida för sina egna ståndpunkter och sitt eget arv – medan endast några få vara beredda att försvara allas rätt till både ståndpunkter och arv.

Det är också det som gör den västerländska samhällsmodellen så utsatt – och så unik! och därmed så attraktiv för många som tvingas leva under andra och mer stelbenta system. Vilket också gör att många söker sig hit.

Det är alltså endast med vår tillkämpade rätt som vi gjort det möjligt för många olika kulturer och synsätt att samexistera.

Hade inte Västeuropa och Amerika så kraftfullt försvarat dessa frihetsideal, skulle den mer enögda Kristenheten och L’ancien régime även här ha bitit sig fast och fördömt den liberala utvecklingen.

Så som fortfarande sker i andra delar av vår värld som inte blivit sekulariserade och inte är demokratiserade och där makten över verkligheten fortfarande ligger i händerna hos några få patriarker.

Som den saudiske liberalen Raif Badawi skriver:

”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”*

Det västerländska samfundet tar sig alltså rätten att försvara din rätt till livsval – på samma sätt som andra tankesystem i andra regioner väljer att reglera dem.

Du kan vara ateist, muslim eller jude, du får gå i kyrkan eller recitera buddhistiska verser, vara liberal, höger eller vänster, hetero eller homo – det är bara det öppna samhället som någonsin kommer att ge dig dessa friheter.

Det är alltså endast i kraft av vår rätt eller i rätt av vår kraft som vi kan försvara den frihet som så många, så länge, kämpat för i sin övertygelse om att det också är det mest lämpade för de allra flesta. imrs.php

Låt ingen ta detta unika arv från oss – i varje fall inte så länge de praktiska konsekvenserna av våra övertygelser fortfarande visar att vi har mer rätt än fel.

–––

* The Guardian: A look at the writings of Saudi blogger Raif Badawi – sentenced to 1,000 lashes!

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism

Taggat som ,

januari 19, 2015 · 11:47 f m

254. Mumlande osäkerhet!

th

Så länge vi är i maktställning tar vi oss också rätten…

Råkade i går lyssna till ett avsnitt av filosofiska rummet.* Medverkande var Dilsa Demirbag Sten, Lasse Dencik och Torbjörn Tännsjö och programmet handlade om terrorattackerna i Paris; och om hur djupt övertygade de flesta av oss ändå är om att terrorism är fel. Men vad innebär rätt och vad är fel och hur förhåller vi oss egentligen till gärningsmännens djupa övertygelse om sin egen rätt?

Det intressanta i denna kråksång var hur oense de medverkande var i frågor om rätt och fel. Tännsjö, alltid lika välformulerad, menade att det ändå fanns ett objektivt Rätt att luta sig mot här.

Medan Dencik ställde sig lite mer frågande till sådana absoluta utfästelser men kunde egentligen inte heller riktigt förklara vad som ändå gav oss rätten över andra.

Jag skulle därför bara vilja inflika och börjar med att instämma i att vi inte bör uppfatta terrorister som galningar, utan snarare som fullt rationella varelser – men med en mycket annorlunda agenda.

Att betrakta dem som rationella innebär just inget försvar – utan är snarare bara en strategi för att kunna förstå, förutse och hantera deras rörelser.

Men också i detta filosofiska rum fanns något som jag upplever även kännetecknar resten av vårt samhälle, nämligen en mumlande osäkerhet kring vår egen rätt.

HT_james_wright_foley_jef_140819_4x3_992

…att ha mer rätt än andra! (Bilden visar avrättningen av den amerikanske journalisten James Foley)

Vilket nog är den allra största ödesfrågan för den västerländska demokratin: Det faktum att vi i väst lever sida vid sida med en rad olika föreställningar om hur världen är beskaffad – medför inte samtidigt att alla dessa olika riktningar har samma övergripande status och rätt.**

Det västerländska samfundet har nämligen godtagit att det finns många slags övertygelser – men istället för att strida kring vem som har mest rätt – är det vår övertygelse att vi måste lära oss leva med det faktum att det finns olika slags uppfattningar.

Vi har därför samlats kring en mer överordnad princip. En tolkning som just valt att kunna hantera och överbrygga dessa oundvikliga skillnader och som därför ger oss alla bättre förutsättningar att kunna leva med våra respektive föreställningar.

Vi har därmed valt att ställa oss över regionala och kulturella trätoämnen.

—-

*Filosofiska Rummet. Det mänskliga barbariet.

** Jag menar att vår mumlande och osäkra inställning till vår egen rätt utgår från en logisk kullerbytta som framförallt drabbat delar av den västerländska kulturen. Mer kring denna kullerbytta i inlägg 71. ”Alla är dumma!”

 

2 kommentarer

Under Demokrati, Jämlikhet, Politik

Taggat som , , ,

januari 16, 2015 · 11:57 f m

253. Schhhh! Inte ett knyst!

silence

Schhhhhhh!

Jag tänker att det ändå är en jädrans tur att de inte gjort gemensam sak!

Jag menar, om alla som är mot den moderna världen – om de skulle börja samarbeta – skulle vi andra få det rätt tufft!

Och motståndarna är ju dessutom i överväldigande majoritet!

Det är alltså mest bara flax att de hittat på olika versioner av sanningen och därför börjat tillbe vad de själva uppfattat som skilda gudar.

Att det egentligen är samma beläte de knäfaller inför bör vi nog inte knysta om.

Nä, låt oss för guds skull hålla tyst! Ja, inte ens skämta om det! därför att till och med den mest subtila ironi kan få dem att börja vässa knivarna. Och det vill vi ju inte.

Hitintills har de i tusentals år riktat huvudparten av sina maktsträvanden och frustrationer mot varandra; katoliker mot protestanter mot judar mot muslimer mot sunni mot shia mot ahmadiyya – alla i kamp mot alla – fast samtidigt i gemensam tillbedjan av samma gamla ökengud.

parismarch_crop1420989945046.jpg_1718483346

Vi säger inget! Men vi visar numer vad vi känner!

Vilket givetvis gjort det svårare för dem att enas i kamp mot deras enda riktiga fiende som alltid varit och alltid kommer att vara; upplysningen.

Med andra ord, vår idé om frihet, kunskap, vetenskap, humanism, demokrati och jämlikhet.

Värden som också mer eller mindre sammanfaller med idén om det moderna samhället.

Men idag finns det ju nu dessvärre en stor samling arga unga män (mest män) som insett detta och därför också riktar sina attacker mot just det öppna samhällets institutioner; mot symboler för kapitalet, yttrandefriheten och kvinnors lika rätt till utbildning.*

Och det öppna samhället är också väldigt sårbart på grund av just sin öppenhet! Det tillåter och uppmuntrar till och med avvikande uppfattningar och undergräver därmed på sikt även sin egen särställning.

Detta är och kommer alltid att vara demokratins akilleshäl. Att den är ideologisk och därmed per definition stelbent.

För att kunna skydda sig mot angrepp måste den demokratiska gemenskapen kunna stå enade, starka och våga lägga ut linjalerna. Och en början till denna samling kanske vi förhoppningsvis såg upptakten till under förra söndagens miljonmarsch i Paris.

–––

*En intressant analys om vad som kanske orsakat de unga männens frustration presenterades av vänster- & kulturfilosofen Slavoj Zizek i Dagens Nyheter den 15 januari.

 

2 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

januari 14, 2015 · 10:44 f m

252. Logiken som bortblåst

MV5BMTk0MDQ3MzAzOV5BMl5BanBnXkFtZTgwNzU1NzE3MjE@._V1_SY317_CR0,0,214,317_AL_

Logik och klassisk berättarteknik i filmen Gone Girl…

När en berättelse brister i inre överensstämmelse och trovärdighet är det lätt hänt att förlora förtroendet.

Vi kan ta den aktuella filmen Gone Girl med Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna som illustrativt exempel.

Om vi spelar fram rullen till efter den där sexscenen där Amy just skurit halsen av Desi Collings och fullständigt översköljd av blod, blir räddad och tagen till sjukhus.

Väl där sitter hon efter förhör och undersökning insvept i en typisk sjukhusklädsel – men fortfarande fullständigt nedsölad med blod.

Och om inte förr – så då, börjar i varje fall mina varningsklockor ringa.

Och som om inte detta vore nog, när hon väl kommer hem och duschar med Nick, så strilar blodet utmed hennes nakna kropp. Där någonstans börjar jag se rött!

Efter en sådan flagrant brist på autenticitet (överensstämmelse med verkliga förhållanden) och inre kongruens (överensstämmelse med berättelsen) så kan filmen inte längre trovärdigt knytas ihop – och faller därmed också i sin helhet!

MV5BNDUwMjAxNTU1MF5BMl5BanBnXkFtZTgwMzg4NzMxMDE@._V1_SX214_AL_

… är som bortblåst!

Jag gav därför filmen betyget 3 (av 10 möjliga) på IMDB. Men ser samtidigt att snittbetyget ligger på hela 8.3 framröstat av 252 113 användare! Då börjar jag också inse att det här med inre överensstämmelse och trovärdighet inte längre verkar spela någon större roll.

Det är inte så att jag tror att en fantasyfilm ska vara i strikt överensstämmelse med verkligheten – nej! Det är inte det! Men om en berättelse som någonstans ska förmedla känslan av att ”detta kan hända dig” kan komma undan med allt vad klassisk berättarteknik innebär – det förefaller mig besynnerligt.

Och om det bara handlade om någon usel Hollywoodproduktion så hade väl saken varit rätt ointressant – men jag drar andra slutsatser.

Jag ser nämligen att vår kultur hamnat i en  verklighetskris där våra gamla och logiska relationer till världen alltmer börjat hamna på skam. Och överlag så dominerar i dag, trots en allt högre utbildningsnivå (eller kanske just på grund av den), också en större misstro mot den verklighetsbild som hitintills varit dominerande.

Allt fler bedömer också denna gamla bild som orättfärdigt skev och maktfullkomlig och kastar därför, så vitt jag kan se, också ut såväl rationalitet som klassisk berättarkonst med badvattnet.

2 kommentarer

Under Estetik, Filosofi, Konst & Kultur

Taggat som ,

januari 12, 2015 · 10:14 f m

251. Det ges inga fler ursäkter!

charliehebdoetta

Religionens företrädare uppmanar oss att leva i en värld med gamla kulisser – slöjor som döljer verkligheten och därmed försvårar öppenhet och transparens.

Heureka! Nu vet jag varför jag skriver!

Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet! Och denna meningsfullhet säger mig också att livet är på riktigt. Och då blir allt lite mer verkligt. Och dessutom roligare. Vilket ger mig mod och kraft att fortsätta.

När jag däremot inte har något att säga – innebär det samtidigt att jag inte finner något tillräckligt meningsfyllt. Och börjar då på allvar närma mig avgrunden.

Attentatet mot den tidskriften Charlie Hebdon i Paris skakade om i vårt kollektiva medvetande och gav upphov till en lång rad nya insikter, kopplingar och allianser.

Det var bra!

Krig och konflikter skapar alltid förändring. Det menade i varje fall Herakleitos. Det anade nog attentatsmännen också – men jag tror inte att de riktigt hade koll på vilken kurs denna förändring och därmed framtiden skulle ta. Men det återstår också att se.

Min föraning är dock att dessa händelser gett oss en ny förståelse för vad religiös inskränkthet och intolerans innebär och att vi inte längre får vika oss för dessa krafter oavsett varifrån de kommer.

Och att det nu är hög tid för de stora världsreligionerna att börja ompröva sina mest omhuldade och förlegade grundsatser. Och förnya och skapa nödvändig förändring som mer ligger i linje med vad ett modern samhälle förutsätter för att vi ska kunna samexistera.

Normer, bordsskick, hälsningsfraser uppstår som ett smörjmedel för att underlätta för oss att umgås. Ska vi leva tillsammans måste vi alla dra våra strån till den gemensamma normstacken.

B6wH_aEIYAA0DY3

Heureka! Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet!

Idag när världen ligger mer öppen och åtkomlig för alla – innebär det, nu mer än någonsin, att vi med allt större kraft måste försvara de demokratiska grundprinciper som gör denna öppenhet möjlig.

Och att det nu verkligen är hög tid att gamla patriarkaliska ökenideal förpassas dit de hör hemma eller anpassas till modern standard.

Och denna anpassning av det gamla till det nya förväntar jag mig nu att samtliga medlemmar av de stora religionerna kommer att arbeta vidare med.

Det ges inga fler ursäkter att mumla om gamla stentavlor, kulturvärden eller tillhörigheter!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Humor, Politik

Taggat som

januari 10, 2015 · 2:08 e m

250. Inte utan knorr

gris

Att rätt fästa knorren på grisen…

Den här typen av inlägg som med sina som mest 350 ord blir ju onekligen ibland lite rumphuggna – men det finns en tanke även i det.

Till att börja med måste de alla ha ett konsekvent tonläge och en viss personlig stil. De bör också ha en bäring i tiden och innehålla någon slags mer djuplodande mening trots att de på ytan kan upplevas som rätt så grunda.

Men framför allt – och det går inte att tumma på – måste de ha en knorr placerad på rätt ställe.

Och det där med knorrarna är ju inte alltid så lätt. Ibland hamnar de fel. Och det kan ju minst sagt bli lite tokigt. Speciellt eftersom jag som skribent ofta lämnar det upp till läsaren att placera in dem – alltså knorrarna. Och då vet man ju hur det kan bli. Eller rättare sagt – då vet man ju inte hur det kommer att bli.

Och ibland märker jag att det faktiskt bara är jag själv som ser de där viktiga poängerna. Faktiskt rätt så ofta och det kan ju bli lite pinsamt.

Steven Pinker kallar i sin senaste bok, The Sense of Style, detta för ”the curse of knowledge” – alltså att man just tror att alla andra ser och förstår samma saker som man själv – och det gör ju andra oftast inte.

B6wZOY8CMAA_b6v

…är inte alltid en helt enkel uppgift

I vilket fall som helst så överskuggas mycket just nu av de där tragiska händelserna i Paris – vilket förvisso är tragedier som blivit vardagsmat i flera andra delar av världen.

Troligtvis sker det just för att vi är så olika – och i detta avseende gillar jag nog inte det här med olika. Det finns helt enkelt saker som jag tycker bör vara rätt så lika.

För det är ändå något olustigt med människor som lärt sig hata i tron att de har rätt. Alla dessa kränkta små män (oftast män) som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Vilket förstås är skrattretande – men samtidigt inget att skratta åt. Vilket förstås också är det som ligger till grund för och driver den satiriska komiken som just blev Charlie Hebdos signum, storhet och fall.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized