Det fanns en gång i en stad en barberare som rakade alla som inte rakade sig själva. Frågan var dock bara vem som rakade denne flitige barberare? Den enda rimliga slutsatsen var ju att om han inte rakade sig själv – så rakade han sig själv…
Det kända problemet uppstår i mängd- och abstraktionsteorier och formulerades ursprungligen av den engelske filosofen Bertrand Russels i början av 1900-talet. Och just den här analogin med barberaren är självklart bara en grov förenkling av den logisk-matematiska paradoxen som han brottades med (The vicious circle principle).
Jag är nu personligen ingen hejare på avancerad logik eller matematik men jag kan förstå det rent språkligt logiska problemet med denne barberare. Jag kan förstå att ett uttalande som innehåller begreppet ”alla” inte själv kan ingå i den egna utsagan.
Alltså, ett barn som uttrycker meningen ”alla är dumma” menar ju självfallet inte att den själv tillhör gruppen av ”dumma”. Det är ju givet!
Det är här jag så här i valtider kommer att tänka på vår demokrati.
I en demokrati är det tänkt att alla ska ha lika mycket att säga till om (en person = en röst) och att varje åsiktsbildning bör respekteras. Demokratin bygger på så vis sin ideologi på en attityd av tolerans och respekt för den andre. Men denna öppenhet kan också bli demokratins akilleshäl.
Frågan är dock om den liberala moderna demokratin med alla sina goda föresatser verkligen behöver bli ett offer för denna svaghet?
Problemet påminner nämligen om Russels paradox. Att demokratin ska gälla alla och värna allas lika rättigheter till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är grundläggande men innebär det verkligen att man som sann demokrat behöver darra på manschetterna när det gäller att ta i med hårdhandskarna mot de rörelser som inte omfattar den demokratiska värdegrunden.
Den öppenhet, välvilja och tolerans som är demokratins livsnerv bör alltså inte bli till en oförmåga att handla kraftfullt mot sådant som söker äventyra själva demokratins existens.
Demokratin är på så vis en ”over-ruling-principle” och därmed också en förutsättning för det öppna, fria samhället. Och kan därmed inte heller ifrågasättas eller bekämpas inom ramen för det demokratiska systemet.
Demokratins motståndare får helt enkelt slåss på andra arenor.
Anthrôpos Metron 
Jag håller absolut inte med.
Även om du just nu definierar dina egna värderingar som stående över alla andras, och även om du rentav skullle lyckas få med dig en majoritetet på att omfatta en princip som går ut på att ingen någonsin får utmana de värderingarna, är du en diktator och inte en demokrat. Då säger du underförstått att du är klokare än alla framtida människor, hur mycket intelligensutvecklingen än kan tänkas gå framåt i framtiden. Vi bör vara öppna för att människor kan bli intelligentare än vi med tiden, t.ex. genom implementering av artificiell intelligens.
Menar du därmed att demokratin kan röstas bort om det bara finns tillräckligt många människor som inte uppskattar demokratin? Att de alltså kan utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter för att välja bort de samma?
Om exempelvis en majoritet människor vill att vi istället ska följa Jesus och Bibeln med konsekvenserna att icke-kristna eventuellt då skulle bli riskerade att bli stenade??? Skulle det ändå vara en demokratiskt godtagbar utveckling. Jämför med Hitler och Tyskland 1933 där NSDAP som demokratiskt valt parti avskaffade demokratin…
Demokrati är inte nödvändigtvis massans gemensamma beslut om detta beslut får odemokratiska följder.
Precis! Och detta misstag hamnade Tyskland i 1933 då man tillät NSDAP att ändra i den demokratiska konstitutionen.
Ping: 254. Mumlande kullerbyttor! | Anthrôpos Metron