Category Archives: Empiri

281. Glufs, Glufs!

635738838579827895-AP-Zimbabwe-Lion-Killed-001

Alla lejon är inte farliga!

Vad handlar allt detta mumlande om – denna oerhörda tafatthet! Allt detta urskuldande så fort någon blivit ertappad med någon form av generalisering.

Det är klart att vi generaliserar – det är ju genom dessa generaliseringar vi byggt upp vår vetenskap och vår kunskap om världen. Detta fungerar – detta fungerar troligtvis icke – och inget är någonsin entydigt. Och det är också på så vis vi alla (utan några som helst undantag, ska tilläggas) också hanterar de flesta kritiska situationer.

Om, låt säga, en flygtur av hundra skulle resultera i flygkrasch – skulle vi nog sluta flyga. Eller om vi skulle riskera att bli våldtagna av var tusende man – skulle vi snart nog utveckla en större försiktighet i relationer med alla män. Vi spelar så att säga inte rysk roulette i onödan – inte utan att chanserna till vinst överträffar riskerna. I varje fall inte om vi är någorlunda rationella och tänker på konsekvenser och framtid.

Om blott tio av hundra smålänningar skulle visa sig vara snåla – skulle vi snart kalla smålänningarna för snåla. Eller hur?

Och om det var så att var tjugonde dansk skulle visa sig vara en bedragare – skulle vi snart nog sluta lita på danskar helt o hållet.

o-LION-facebook

Bara kanske vart tredje lejon är farligt – ibland!

Eller om var tredje ryss vi mötte bar guldkedja, hade rakade huvuden och därtill betedde sig som svin – då skulle i varje fall jag snart nog börja ogilla ryssar – och det oavsett om de flesta var helt okey.

Det är så vi gör – det är så vi orienterar oss – det är så vi tar oss framåt. Vi väljer bort risker och går på säkrare kort. Det kallas i regel för att vara streetsmart!

De av oss som tidigt började utveckla denna generaliserande förmåga fick ju också ett visst försprång i evolutionen. Tänk er själva – hej o hå, alla lejon kan ju inte vara farliga – Oh fan, just detta lejon var det visst. Glufs! Glufs!

Men visst, det är väl solklart att en generalisering aldrig är en till 100% riktig beskrivning av världen, men vad är det? Det är väl framförallt sannolikheterna vi har att utgå ifrån och som vi kan räkna med. Allt annat är ju bara kontrafaktiskt önsketänkande?

2 kommentarer

Filed under Empiri, Natur & Kultur

274. Margot vs. Sharia!

saudiarabiens-flagga

För saudierna är …

Varje uppfattning som åberopar de demokratiska fri- och rättigheterna måste givetvis också underordna sig den principiella rätten för alla att i sin tur fritt pröva och ifrågasätta dessa åsikter och värderingar. Eller annorlunda uttryckt: Ger man sig in i leken får man leken tåla!

Vi skulle också kunna säga så här: eftersom ett system bestående av överenskommelser och regler endast kan vara tillämpliga i den mån de omfattas av någon som hävdar dess giltighet, följer också att om några inte tillerkänner dem något värde så finns de ju heller inte till för dem och kan därför inte heller åberopas. Med andra ord, ”take it or leave it”!

Vad detta betyder i praktiken är självfallet att om man opponerar sig mot exempelvis de demokratiska fri- och rättigheterna så kan man självfallet inte heller åberopa dem som stöd för att kunna uttrycka demokratifientliga åsikter eller aktioner. Men det var väl ändå ganska självklart! Eller hur?

Nej, det var ju dessvärre inte det!

Och orsaken till att det är oklart är därför att många bland demokratins mest hängivna försvarare fortfarande omfattar en för-modern och metafysisk syn på vad de menar vara människans universella fri- och rättigheter. Och tror därför att dessa principer gäller för alla – oavsett plats och trostillhörighet. Och så är det ju dessvärre inte – vilket vi också dagligen blir påminda om (Ryssland, Saudiarabien, Kina).

Dessa rättigheter är nämligen inte speciellt universella – utan det är helt och hållet upp till oss demokrater att själva värna och se till att upprätthålla dessas giltighet.

Margot Wallstroem

… Margots principer inte speciellt universella!

Vi kan bara se till att så länge vi själva har möjlighet att bestämma så gäller dessa ”universella principer” för alla som, så att säga, lyder under vår jurisdiktion.

Problemet med den mer idealistiska synen på de mänskliga rättigheternas universalitet är ju att den ständigt stångar huvudet blodigt mot verklighetens stenhårda väggar. Nu senast för Margot Wallström i hennes något blåögda fördömande av Saudiarabiens rättssystem. De förstår nämligen inte vad hon surrar om – därför de stödjer ju sig nämligen på en ännu högre rätt som är given dem av gud – Sharia. Vem är hon att komma dragandes med universella anspråk!

2 kommentarer

Filed under Demokrati, Empiri, Pragmatik

269. Tycker du, ja!

Auschwitz

Har det existerat –Eller är det bara kulisser uppbyggda av USA och de kapitalistiska imperialisterna?

Vem har inte varit med om det där när man säger något som man verkligen vet och får till svar, tycker du, ja!

Det är då inte bara det man säger som blir ifrågasatt utan även ens rätt att säga det. Vilket kan vara väl så frustrerande – speciellt när man vet att den som käftar emot varken har erfarenhet eller kunskap om vad saken gäller.

Och det är väl klart att sådana här motsättningar lätt kan uppstå, speciellt med oerfarna människor och med barn som kanske inte alltid är helt medvetna om att verkligheten inte alltid är i överensstämmelse med deras egna upplevelser av den.

Som tur är vet dock de flesta av oss att skilja mellan rent subjektiva upplevelser, som kyla, tristess, glädje, ilska, förhoppningar, etc. och sådant som faktiskt kan mätas, vägas och jämföras.

Problemet är bara att den här självklara gränslinjen mellan föreställningar och verklighet dessvärre inte längre är så klar. Den har liksom suddats ut.

Allt fler har i dag problem med att dra skiljelinjer mellan vad som är personligt och vad som är objektivt. Ja många till och med ifrågasätter själva möjligheten till ”objektivitet” – är du möjligtvis en av dem?

Som nyligen den här incidenten i Helsingborg där en lärarvikarie blev tillrättavisad efter att ha tagit upp ämnet om förintelsen på årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz.

perspective1

Vi har blivit så bombarderade med bilder och information som ifrågasätter all form av objektivitet – att vi kommit att tro att denna väger lika lätt som subjektiviteten.

Efter att en elev då starkt började ifrågasätta förekomsten av själva förintelsen, bad läraren denne att lämna klassrummet, varefter lärarvikarien blir uppkallad till den ordinarie läraren som tillrättavisar honom med orden:

– Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta.

Ord står mot ord, fakta mot fakta! Det personliga och subjektiva har därmed givits samma tyngd som tidigare empiriska fakta och miljontal människors vittnesmål.

Det är alltså där vi är – men hur i hela fridens namn hamnade vi där? Och hur tar vi oss därifrån? Denna och närbesläktade frågor löper genom hela Anthropos Metron likt röda trådar  – likt ett trassel.

2 kommentarer

Filed under Demokrati, Empiri, Kunskap vs. Okunskap

238. Tänk om Piketty har fel!

1024px-Kids_in_Rishikesh,_India

Alla är vi väl eniga om att vi  gemensamt måste hitta lösningar för att utrota den extrema fattigdomen i världen – frågan är väl bara vilken väg man ska ta. (bild: Barn från ett vägbygge i Rishikesh i Indien)

En amerikansk studie visar att förmögenheten hos de rikaste i USA* nu värderas lika mycket som samtliga tillgångar för resterande del av befolkningen.

Och vi kan se liknande tendenser i övriga delar av världen.

Så vad säger oss då detta? att de rika bara blir rikare – och de fattiga fattigare?

Och att statsmakterna därför måste arbeta mer för att minska förmögenhetskoncentrationer och utjämna inkomstklyftor?

Detta är ju vad bland andra den franske ekonomen Thomas Piketty hävdar.

Men frågan är om vi verkligen befinner oss i ett sådant ekonomiskt nollsummespel där ingen av oss kan få det bättre – utan att någon annan får det sämre?

Därför att samtidigt som vi kan se att de rika bara blir rikare ser vi ju också att de som lever i extrem fattigdom faktiskt får det allt bättre**.

Så hur hänger då detta ihop? Ja, jag vet faktiskt inte!

Jag kan bara konstatera att det inte verkar vara så att vissa med automatik får det sämre bara för att någon annan får det bättre.

Extreme_poverty_1981–2008

Enligt världsbankens sätt att se så har fattigdomsnivån i världen halverats sedan 1980

Visst, det kan fortfarande finnas skäl att uppröras över att den relativa fattigdomen ökar i världen. Men de som upprörs mest är nog ändå inte de resurssvaga själva – som alltså i absoluta termer fått det bättre – snarare kanske vi andra – därför att vi är invaggade i tron på att vårt välstånd sker på någon annans bekostnad.

För det är väl ändå detta som de flesta av oss tror?

Men om välstånd inte längre handlar om en ändlig resurs om hundra enheter som ska fördelas på bästa sätt – utan snarare är resultatet av en dynamisk och aggregerad ekonomi som kommer allt fler till del ju mer den tillåts växa – då faller ju denna gamla 1800-talslogik tämligen platt!

Jag måste dock här bara inflika att jag inte har en aning om hur det verkligen förhåller sig och kan därför inte heller veta vilken fördelningspolitik som är mest rimlig. Men det går säkert att få reda på!

*The Economist: Some are more equal than others. 1% av befolkningen äger lika mycket som övriga 99%.

**Som Hans Rosling skickligt demonstrerar i Framtidens statistik

6 kommentarer

Filed under Ekonomi, Empiri, Jämlikhet

217. Idévärldar på Café String

Plato-raphael

Platon pekar i riktning mot idévärlden som givetvis är uppåt…

Har du någonsin tänkt på att det mesta du tänker, säger och gör alltid på något vis är inordnat i någon slags tankestruktur som i bästa fall ramar in och ger det hela mening – om vi nu inte har ticks eller tourettes, vill säga.

Vilket ju också är ett faktum som ställer den gamle filosofen Platon och hans idéer i ett nytt ljus! Han menade ju nästan snarare tvärtom – att vi dessvärre mest uppehöll oss i det sinnliga (levde bland grottans skuggbilder) och inte tillräckligt umgicks med det ursprungliga och verkliga (idéerna, formerna).

Men, skulle man ju då kunna inflika; i dag måste det väl ändå vara tvärtom.

Var gång vi öppnar mun – vad kommer ut? Jo, i huvudsak en massa ord som alltid är konceptuella – alltså begreppsmässiga eller idéburna! Och pratar gör vi ju mest hela tiden – eller tvingas lyssna till dem som aldrig kan hålla tyst.

Varje gång vi slår upp en tidning, en boksida eller är ute på internet – samma sak där – uppslag och budskap som alla är bärare av idéer.

Och när vi tar upp våra smartphones möter vi ytterligare idévärldar genom olika applikationer, Instagram, Facebook… Och vi interagerar, tänker och ägnar oss åt tolkning mest hela tiden.

Och att överhuvudtaget leva i en urban miljö är att så gott som uteslutande befinna sig i olika idéburna kulturella sammanhang; ”Tegnérgatan”, ”Busslinje 53”, ”Café String”! You name it! what isn´t!

stringkaffee

Café String – en kulturmiljö – par excellence

Så frågan är snarare, hur ofta befinner vi oss inte i en eller annans idévärld? Hur ofta står vi inte i kontakt med kulturen? Tio minuter om dagen? kanske tjugo? Max! kanske lite beroende på var vi bor, vad vi arbetar med och hur lång tid vi spenderar på toa.

Och då är ju den stora filosofiska frågan; är det vi som har förändrats eller var det Platon som snarare hade dålig koll?

Kanske det redan från början var tvärtom: Att det egentligen var själva den där grottan, alltså sinnevärlden, som var verklig? – och som vi redan då hade problem med att riktigt uppfatta – därför att vi hela tiden var engagerade i ett ständigt flöde av meningsskapande.

1 kommentar

Filed under Empiri, Filosofi, Sociala Medier

211. Midnatt råder, släckta äro ljusen

Kungshuset_ht2011_04

Det gamla Kungshuset i Lund

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt! Jag hade en gång en dröm. Jag ville bli filosof. Anledningen var en känsla som jag gått och burit på troligtvis ända sedan jag var liten – en malande frustration över av att saker och ting inte riktigt verkade hänga ihop. Och kanske framförallt att människor inte riktigt hängde ihop.

Och eftersom jag aldrig fick någon rätsida på det – fick jag som ung heller aldrig någon bra markkontakt. Och skolan, den korta tid det nu varade, förmådde ju inte direkt lysa upp i detta mörker.

Därför kom det sig att jag en dag stegade upp för trapporna i det gamla Kungshuset i Lund för att börja plugga filosofi – sedan i Stockholm – därefter också vid Södertörn.

Men filosof, det blev jag aldrig! Och anledningen var att vi inte riktigt talade samma språk. Vi såg trots allt inte på världen på samma sätt. Vilket ju givetvis borde ha fått mig att varsna fara i tid och vända mig åt ett annat håll. Men nu blev det inte så. Och det berodde nog mest på min sturiga okunnighet.

Och till saken hör att jag var så pass naiv att jag till en början trodde att det var filosofin det var fel på – inte på mig.

Därför jag var övertygad om att filosofin var själva hjärtat i det tänkande som sökte reda ut verkligheten – och som aldrig skulle väja för något – inte ens för de heligaste dogmer. Men så var det ju inte riktigt!images

Och själva konflikt-punkten var ständigt den samma. Jag var, skulle det visa sig, inte alls filosof utan snarare naturfödd empiriker. Vilket gjorde att jag dessvärre hade synpunkter på hur de filosofiska samtalen överhuvudtaget fördes: ”ja, men så är det ju inte” – ”ja, men det kan vi ju aldrig någonsin veta något om”!

Och sådana där common-sense-uttalanden föll givetvis inte filosofin på läppen! Speciellt inte då man redan tidigt (Platon) tagit avstånd från det praktiskt sinnliga som man lite föraktfullt likställt med kvinnogöra.

Så, om man ska ta sig in i främmande hus handlar det kanske framförallt om att gå fram lite lätt på tå, ”tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp”.

Lämna en kommentar

Filed under Empiri, Filosofi, Prsonlgt