Tag Archives: Feminism

127. Inte vidare roligt!

För mycket länge sedan hittade  jag ett B.C. ”comic-strip” som jag klippte ut ur DN och sparade. För mig slog den korta kärnfulla bildsekvensen verkligen huvudet på en rad olika spikar. Och flera gånger sedan dess har jag tagit fram det nu lite tummade urklippet och visat för någon och sagt; kolla bara, så roligt, så smart!

Men… nästan ingen jag visat det för har ens tillnärmelsevis tyckt att det var lika vitsigt som jag! Och detta faktum har ibland fått mig att fundera över hur oerhört olika vi uppfattar saker och ting. Och hur mycket erfarenheter och kunskaper vi egentligen måste ha tillägnat oss och ha gemensamt för att överhuvudtaget kunna kommunicera, än mer för att kunna skratta åt något tillsammans.

Jag diskuterade detta bland annat i inlägg 84. Vad skrattar du åt? Men det finns nog mer att säga. Men själva andemeningen här är ju just detta kärnområde som jag hela tiden ältar om: Hur språket och erfarenheterna bidrar till att sammanlänka oss. Hur orden mejslar fram en gemensam verklighet som i sin tur möjliggör vårt utbyte av tankar och känslor – kommunikation! Och hur allt detta påverkar vår samhällsbyggnad.

För mig handlar denna lilla B.C. ”comic strip” om rationalitetens kris, om vetenskapens legitimitet och problem; om hur olika sanningssägare hanterar verklighetens uppstickande anomalier; hur det oresonliga och en-sidiga perspektivet hanterar uppkomsten av något annat; hur makten alltid hanterar ”den andre”. Det handlar om hur den som tar sig rätten att få bestämma verkligheten också kan ta sig rätten att upprätthålla denna verklighet.

Det är alltså en comic strip som berör allt från religion, vetenskap, makt  över verkligheten… till patriarkatets chauvinism och feminismens omfamnande av relativismen.

Och allt detta är ju faktiskt inte vidare lustigt. Så det finns nog skäl för att andra inte dragit på smilbanden lika mycket som jag gjort genom  årens lopp.

Visst var det träffsäkert! No more reptiles in this world! Ha, ha! Alla svettas lite oroligt och fisken dyker ned i vattnet. Who is next!

Lämna en kommentar

Filed under Kommunikation, Logos – Ord – Språk, Makt och Rädsla

33. Feminismens nya Bibel, del II

När Simone de Beauvoires ”Det Andra könet” gavs ut 1949 var den nog en av den moderna ”upplysningens” viktigare böcker. Jag skämtar inte.

I dag känns den dock aningens nattstånden.

Den uppstod i en tid där den historiska materialismen stod som högst på den intellektuella himlen. Vilket innebär att det till stor del är Marx och Engels visioner om det klasslösa samhället som inledningsvis sätter perspektivet på problemen och dess lösningar.

Och detta faktum har med tiden även bidragit till att skapa slagsida också åt stora delar av det feministiska projektet. Men det är ändå inte i det politiska anslaget som boken förlorar sin trovärdighet. Snarare är det i det entoniga mässandet om den manliga diskursens samlade myter, sagor och symboler.

Sida upp och sida ner möter man påståenden som, ”att kvinnan så ofta jämförs med vattnet beror bland annat på att hon är den spegel, vari den manlige Narcissus betraktar sig själv”. Ursäkta! Vad var det hon sa?

Eller att, ”alla barn har en fantasi som går ”på djupet” och som låter dem ana tingens inre hemliga rikedomar.” OK! Men stopp ett tag! Vilka ”inre hemliga rikedomar” talar vi egentligen om?

Vi får även lära oss att ”nästan alla flickor sörjer över att inte vara pojkar” och att ”hur hovsam och ridderlig mannen än är blir det första samlaget alltid en våldtäkt.” Aj då! Det förklarar i varje fall något av den nutida militanta feminismens retorik.

Plötsligt, en fullständig kovändning i perspektivet; ”kvinnan avundas inte mannen hans organ för att ta henne i besittning, hon avundas bytet.” Jasså!

Och inkonsekvenserna är det bäst att tysta ned eftersom, ”i en mans händer blir logiken ofta lika med våld”.

På detta sätt naglar de Beauvoire, genom en serie alldeles för enkla bilder, fast kvinnan vid de ålderdomliga myter och sagor som utgör vår kultur.

Och resultatet blir att det inte heller är möjligt för någon att frigöra sig. För vem kan någonsin ställa sig utanför språket, vid sidan av den gemensamma diskursen? Inte någon!

För en framtida, framgångsrik utveckling av kvinnors rätt till lika möjligheter är det alltså hög tid att det skrivs en ny bibel för feminismen.

Lämna en kommentar

Filed under Filosofi, Makt och Rädsla

32. Feminismens nya Bibel, del I

Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” har i sextio år utgjort en inspirationskälla för världens feminister. Och med all rätt. Boken är en enastående ansats att försöka förklara världen så som den har presenterats för oss.

Genom sina variationsrika skildringar levererade de Beauvoire en lång rad viktiga ”nycklar till hela gåtan”, som hon uttryckte det. Hon räds här varken överhet eller tradition och tar verkligen sikte på att ordentligt genomlysa hela den bigotta föreställningsvärld som mannen sedan länge försökt placera kvinnan i.

Beauvoire skärskådar den kvinnliga historien, myten, biologin och fysiken ned i minsta detalj och når genom sina inträngande skildringar ända upp i livmodern – rent bokstavligen talat.

Hennes mission var att undersöka hur kvinnan blivit till den produkt hon är, vid sidan av sitt faktiska honkön. Beauvoire finner dock ett objekt som aldrig fått möjlighet att definiera sig själv – utifrån sig själv. Och det är här hennes berömda ”den Andre” uppstår – ett uttryck hon lånar från Hegel.

”Den Andre” i de Beauvoires skepnad blir den som alltid varit betraktad och aldrig fått uppträda som betraktare. Och kvinnan har därefter även inbjudits till att bli, vad hon kallar, ”medbrottsling” i denna samlevnadsfars.

Genom sitt beroende av mannen och genom att få ta del av hans position och rikedomar har kvinnan nämligen börjat att uppskatta sin underlägsna roll – sin belägenhet.

Hon lär sig att utnyttja kunskapen om vad som förväntas av henne för att på så vis få erkännande. Men denna position, menar de Beauvoire, har hitintills endast uppstått utifrån mannens relativa välvilja. Det är han som har givit henne status, frihet och öppnat världen för henne – men bara så länge hon gjort honom till viljes.

Själva detta anslag och insikterna kring ”den Andre” har sedan denna bok skrevs skapat outplånliga intryck och varit en dörröppnare för miljontals kvinnor och män världen över. När den gavs ut 1949 var den nog en av de viktigare böcker den upplysta världen hade skådat.

Och det är nog till stor del utifrån bokens uppgörelse med ”det evigt kvinnliga” som den moderna kvinnan erhållit styrka att börja erövra sig själv på ett nytt sätt.

Fortsättningen, del II, publiceras i morgon (Detta p.g.a att dessa mini-essäer aldrig får överstiga 350 ord)

1 kommentar

Filed under Makt och Rädsla