Månadsarkiv: mars 2011

100. Tusen Tack!

...

”It only takes two to tango” men det krävs ta-mig-fan tusen och åter tusen för att bygga och hålla ihop ett samhälle i all dess komplexitet.

Detta blir givetvis ett tämligen trivialt påstående, men ändå – det blir samtidigt så uppenbart nu när vi ser oro och instabilitet växa i omvärlden.

Det behövs skickliga och kunniga personer precis överallt. Det behövs så otroligt många handfasta insatser och beslut för att upprätthålla en fungerande samhällsstruktur. Men framförallt behövs också de som tillför något mer än att bara vara kuggar i maskineriet – de som också arbetar för att det överhuvudtaget ska finnas ett maskineri för oss andra att vara en del utav.

Och bara den utslagne och den ekonomiskt oberoende skulle komma på idén att hävda att vi kunde klara oss lika bra utan dessa sinnrika strukturer och överbyggnader.

Och nu när delar av omvärlden skakar, kan jag inte annat än att känna tacksamhet till alla de män och kvinnor som under århundraden eftersträvat och byggt det samhälle jag i dag har förmånen att få vara en del utav.

Jag slapp nämligen att växa upp i Burma, Indien eller Libyen. Jag gick inte i skola i Kina, Sovjet eller Uganda. Jag behövde inte se mina barn växa upp i Irak, Georgien eller Kosovo. Och det är jag helt enkelt mycket tacksam för.

Delar av världen blir bara bättre och bättre för varje år som går!

Därmed inte sagt att jag tycker att vårt samhälle på något sätt är ”färdigbyggt”. Det krävs givetvis ständigt nya, insiktsfulla och skickliga insatser på en mängd områden för att driva en önskvärd utveckling vidare.

Men detta känner jag ändå ett stort förtroende för att många gör och att vi kommer att lyckas.

Och vad vi än tror… det var i stort sett ingenting som var bättre förr, vilket professor Hans Rosling så skickligt demonstrerat genom sina smarta grafer.

Men ingenting utvecklas heller av sig självt och detta ger ytterligare en dimension till Roslings statistik.

Bakom varje liten bubblas förskjutning står en mängd handlingar och beslut utförda av individer som arbetat med att förverkliga eller upprätthålla en vision.

Men trots detta – trots att vi har förmånen att leva i den bästa av världar – har jag totalt sett träffat på fler människor som varit kritiska till vårt samhälle och vår civilisation än sådana som varit positiva?

Som om de på något vis hade tillgång till en helt annan slags verklighet och en annan slags värdeskala. Och jag funderar över om det möjligtvis kan vara så att det är Adam, Eva och Edens lustgård som hägrar någonstans i deras innersta drömmar och själsliga skrymslen. Som gör att allt annat i jämförelse bara blir till till frustration, orättvisor och misär.

Målet, när jag för ett år sedan började skriva här, var att jag skulle publicera ett hundra stycken trehundrafemtio-ordingar. Varken mer eller mindre än 350 ord per inlägg. Dessa 100 fragment och perspektiv utgör nu det som jag har funnit vara det mest viktigt att skriva om under det gångna året.

Samtliga inlägg utgår också från det humanistiska och s.k. ”protagoreiska” perspektiv och hållning som jag personligen omfattar och önskat utveckla här på Anthropos Metron. Dessa är i många stycken också olika variationer och fragment av texterna som ingår i ”Meningen Med Varför?”

Jag vet att det inte är alla (under-over-statement) som delar min fascination för detta kunskapsområde eller ens förmår se vad det skulle ha för betydelse för oss här och nu i det tjugoförsta århundradet.

För mig är kopplingarna dock solklara: Vi lever i en värld där vi hela tiden skördar frukterna av de ansträngningar som gjorts av ansvarsfyllda individer före oss – om vi inte vill förstå eller kan värdesätta detta – kommer vi inte heller att kunna upprätthålla det samhälle och den kultur vi i dag är en del utav. Så enkelt är det!


Med vänliga hälsningar
Max Kern

3 kommentarer

Under Demokrati, Politik, Prsonlgt

99. Kairos – i takt med tiden

The Golden Moment

När det gyllene tillfället yppar sig finns det oftast ingen tid till eftertanke. Den rätta handlingen vid det rätta ögonblicket (kairos) måste ske reflexmässikt – i takt med tiden – och sitta alldeles rätt.

Vi kallar det för intuition eller magkänsla men handlingar som sker på detta direkta och träffsäkra sätt har nog snarare med skicklighet att göra. Mest troligt är att vi har kunnat vara förutseende – kanske på grund av att vi tidigare varit med om liknande situationer.

På så sätt kan denna ögonblickliga förmåga (Kairos) tränas. Och det är just resultatet av denna träning som den initierade kallar ”skicklighet” och den okunnige för ”tur” eller ”ingivelse”.

När vi lyckas med att gripa tillfällen i flykten så har vi tränat upp den aktuella tekniken – vad de antika grekerna kallade ”techne” – och vad vi senare kommit att kalla ”konstfärdighet” eller rätt och slätt – ”konst”!

Och vi möter denna tekniska färdighet hos många olika slag av mästare – dvs. hos erfarna hantverkare, framstående konstnärer eller utövare av sport.

Tiden (chronos) finns där tillfällen (kairos) yppar sig men där tillfällena (kairos) finns existerar ingen tid (chronos)”.

Det lite kryptiska citatet härrör från den hippokratiska texten ”Om regler” och skrevs någon gång på 400-talet f.kr. Det beskriver framförallt hur svårt det är för oss att just gripa dessa rätta tillfällen i flykten och göra och säga rätt saker.

Denna förmåga att göra rätt vid rätt tillfälle betraktades alltså som kopplad med en konstfärdighet som ansågs komma av erfarenhet. Och Hippokrates mest kända uttalande är just också att ”Livet är kort – konsten lång” (Lat. Ars longa vita brevis).

Citatet brukar vanligtvis lyftas när någon vill föra fram de sköna konsternas odödlighet – men den ursprungliga betydelsen är långt mer krass och prosaisk än så. I sin helhet lyder den (i engelsk översättning):

Kairos...

”life is short,

opportunity (kairos) fleeting,

experiment dangerous,

judgment difficult.”

Och vad detta citat snarare vill uttrycka är att det tar lång tid att lära sig en yrkesskicklighet (en techne – en konst) men att livet dessvärre är väldigt kort och tillfälligheterna (kairos) flyktiga.

Lämna en kommentar

Under Kommunikation, Konst & Kultur

98. Sociala Medier – Social Kontroll

Skammen söker dölja sig från omvärlden

De som lever och agerar osynliga eller under täckmantel har givetvis större möjligheter att agera fritt utan att själva drabbas av andras ogillande. Anonymitet skapar sociala frirum – platser dit vi kan gå utan risk för att bli upptäckta.

Skammen uppstår först när vi blir igenkända och tvingas se på oss själva utifrån den andres ogillande – och då kanske även förstå att vi gjort något fel. Skamkänslor är därför en viktig egenskap som ingår i vår emotionella förmåga – och som i bästa fall gör att vi kan fungera och leva tillsammans.

Därför är det rätt praktiskt att inte vara skamlös! Det är denna viktiga känsla som säger ”skärpning!” och ”stopp-o-belägg!” och som i bästa fall hindrar oss från att begå handlingar som kollektivt skulle kunna uppfattas som fel.

I det lilla samhället där alla känner alla och där alla vet vem din pappa, mamma, syster är… där är man också mer involverad i konsekvenserna av ens egna handlingar. Bedrar man någon eller uppför sig illa – så läggs dessa handlingar kollektivt också på familj, släkt och vänner. Vilket nog alltid hindrar någon från att göra tråkiga saker – i varje fall de som har några relationer att värna.

De redan utstötta däremot, de som inte har några nätverk att ta hänsyn till, de har givetvis ett större moraliskt svängrum. Vilket också visar sig på mer anonyma platser och diskussionsforum. Dit vi kan bege oss i skydd av att inte vara någon som behöver ta ansvar för vad vi säger eller för vad vi gör.

På öppna torg, platser och forum som är transparenta går vi däremot in som de vi är och finner vanligtvis också ett helt annat slags socialt klimat.

På Facebook kan exempelvis i princip alla lyssna till allas göranden och se varandras kommentarer. Om någon här skulle bete sig riktigt skamlöst mot någon annan inom samma sociala nätverk finns alltid risken att bli offentligt uthängd.

Här skulle de sociala mekanismerna för utfrysningen kunna ske ögonblickligen och samtidigt nå ut med full kraft till samtliga relaterade nätverk.

Hedersbegreppet torde därmed även få en ny betydelse och dimension också inom den västliga kulturen.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Politik, Sociala Medier