Månadsarkiv: mars 2015

275. Margot rör upp ökendamm!

ksa-local1.553976-269x300

Vissa agerar i kraft av makt, pengar och gudomlig sanktion …

Tror man att man har rätten på sin sida agerar man nog på ett sätt – vet man däremot med sig att man bara har rätt i förhållande till sin egen styrkeposition, gör man förmodligen annorlunda.

Men det finns ju nu förstås olika orsaker till att man själv tycker att man har rätt.

Vladimir Putin har definitivt koll på läget och vet att han får rätt därför att han är en envis, skrupelfri, djävla skitstövel. Det är  ett sätt att få rätt på!

Saudierna å andra sidan är både starka och maktfullkomliga, dels på grund av oljepengar, dels för att de tror att de erhållit denna rätt direkt från Gud. Det är ett annat sätt att ge sig själva rätten att få rätt.

Och så kommer vi då slutligen till Margot Wallström som lägger ut linjalen och menar att hon har mer rätt än andra – utan vare sig nämnvärd pondus, makt eller gudomlig uppbackning – inte undra på att det rör upp lite ökendamm.

Skicklig diplomati måste givetvis utgå från verkliga och sakliga förhållanden; vad tror den andre om mig, vad har jag för möjligheter att göra min röst hörd, kan jag genom att agera självsäkert få den andre att bli ställd och börja titta i annan riktning? Eller kan det möjligtvis få motsatt effekt? En skicklig retoriker har många varianter att ta i beaktande innan den kan skrida till verket.

image

… för andra räcker det med pengar, visa musklerna och vara en maktfullkomlig jäkla skitstövel.

Margot är idealist, hon är övertygad om att hon står på den rätta sidan och att hon därmed äger rätten att moralisera över vad hon finner vara medeltida fasoner.

Jag håller fullständigt med henne!

Det som utspelar sig i Saudiarabien är medeltida, det är inhumant, det ska fördömas – men man kan ju dessvärre bara läxa upp någon utifrån en styrkeposition där den som blir uppläxad har förstånd nog att ta till sig av kritiken.

Putin skulle aldrig göra det, saudierna gör det troligen inte heller, så frågan är hur framgångsrikt utspelet har varit? Räddningen kan ju förstås vara den uppmärksamhet som konflikten fått av omvärlden – detta kan, om stödet kommer från rätt håll, ge lite extra tyngd till Margots fördel.

4 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Retorik

274. Margot vs. Sharia!

saudiarabiens-flagga

För saudierna är …

Varje uppfattning som åberopar de demokratiska fri- och rättigheterna måste givetvis också underordna sig den principiella rätten för alla att i sin tur fritt pröva och ifrågasätta dessa åsikter och värderingar. Eller annorlunda uttryckt: Ger man sig in i leken får man leken tåla!

Vi skulle också kunna säga så här: eftersom ett system bestående av överenskommelser och regler endast kan vara tillämpliga i den mån de omfattas av någon som hävdar dess giltighet, följer också att om några inte tillerkänner dem något värde så finns de ju heller inte till för dem och kan därför inte heller åberopas. Med andra ord, ”take it or leave it”!

Vad detta betyder i praktiken är självfallet att om man opponerar sig mot exempelvis de demokratiska fri- och rättigheterna så kan man självfallet inte heller åberopa dem som stöd för att kunna uttrycka demokratifientliga åsikter eller aktioner. Men det var väl ändå ganska självklart! Eller hur?

Nej, det var ju dessvärre inte det!

Och orsaken till att det är oklart är därför att många bland demokratins mest hängivna försvarare fortfarande omfattar en för-modern och metafysisk syn på vad de menar vara människans universella fri- och rättigheter. Och tror därför att dessa principer gäller för alla – oavsett plats och trostillhörighet. Och så är det ju dessvärre inte – vilket vi också dagligen blir påminda om (Ryssland, Saudiarabien, Kina).

Dessa rättigheter är nämligen inte speciellt universella – utan det är helt och hållet upp till oss demokrater att själva värna och se till att upprätthålla dessas giltighet.

Margot Wallstroem

… Margots principer inte speciellt universella!

Vi kan bara se till att så länge vi själva har möjlighet att bestämma så gäller dessa ”universella principer” för alla som, så att säga, lyder under vår jurisdiktion.

Problemet med den mer idealistiska synen på de mänskliga rättigheternas universalitet är ju att den ständigt stångar huvudet blodigt mot verklighetens stenhårda väggar. Nu senast för Margot Wallström i hennes något blåögda fördömande av Saudiarabiens rättssystem. De förstår nämligen inte vad hon surrar om – därför de stödjer ju sig nämligen på en ännu högre rätt som är given dem av gud – Sharia. Vem är hon att komma dragandes med universella anspråk!

2 kommentarer

Under Demokrati, Empiri, Pragmatik

273. Är alla med på tå… bussen?

53-ans-buss

Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning – allt sådant är självfallet konstruerat.

Jag kör ett varv till! På en skala från 1 till 10 – var befinner vi oss mest? I den väldigt enkla fysiska verkligheten, bland träd, gräs och stenar eller i den något mer komplexa och kulturella, bland varumärken, trender, skattetryck, könsroller och sociala reformer? För det är ju ändå en viss gradskillnad på det här med natur och kultur!

Om vi exempelvis tar 53:ans buss eller vilken buss som helst faktiskt – så tas vi ju på en åktur med något som ändå är ett slags mellanting mellan natur och kultur, en slags syntetisering av något rent fysiskt och något som människan ändå har skapat.

Stora delar av själva bussen kommer ju givetvis ursprungligen från naturen och det järnmalm vi plockat upp ur marken och som genomgått olika förädlingsprocesser – andra delar från olja som vi lyckats göra till syntetiskt tyg och plast. Skit samma vilket, det är principen jag vill åt!

Och principen är att den här bussen faktiskt måste betraktas som ett slags mellanting mellan natur och kultur. Den hade aldrig kunnat stå där och brumma vid Slussen om det inte vore för att en mängd människor med en rad olika kompetenser samarbetat för att göra bussar. Och den hade inte heller existerat om det inte vore för att det fanns vissa fysiska förutsättningar.

Men när vi väl tagit plats på bussen kommer vi allt närmre en alltmer konceptuell verklighet: Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning, betalning och olika eventuella uppförandekoder – allt sådant är självfallet konstruerat. Och är en del av vad vi kan kalla den konventionella eller kulturella sfären. Den går också att påverka!

132_23r

En avbild av Bussen – i sig!

Nu till själva poängen!

Och denna ligger förstås i att det bara är delar av den här jäkla bussen som klarar av en kritisk nedmontering i termer av könsordning, makt och förtryck!

Och det är förstås främst de delar som är mest avskilda från naturen. De fysiska förutsättningarna existerar i sin egen rätt helt oberoende av oss. Vi har alltså inte riktigt ännu lyckats transcendera hela verkligheten!

Även om vi kanske är på god väg.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur, Relativism

272. Vilse i kulturen!*

cod

För man vill ju helst inte bara följa med strömmen och bli torsk!

Som en slags detektiv smyger man så omkring med förstoringsglas och ser sig omkring och försöker förstå samband, tendenser men framförallt för att utreda tankebrott. Det är inte alla som är roade av det – för andra är det en nödvändighet. För man vill ju inte vara torsk!

Personligen vill jag inte bli vilseledd, bortkollrad eller inkörd i några tankefållor. Vill absolut inte glida med några tidsströmmar. Att bara hänga på ger ingen överblick på vad som händer – och då kan vad som helst hända!

Visst, jag medger att om vi bara hade levt i ett slags gudabenådat här och nu och mitt i naturen, skulle vi ju självfallet inte behövt bända och vända på varenda liten tanketuva? Men så är det ju inte. Eller hur? Verkligheten är inte så enkel – därför vi har ju den här fantastiska förmågan att göra den lite mer komplex.

Vi befinner oss mitt i ett snurr av påståenden, traditioner och trender – vad jag menar är bara att de flesta av oss framförallt lever i en mer kulturellt präglad miljö – inte i naturen.

Och för oss som lever i en sådan gemenskap betyder ju förstås förmågan att orientera oss i denna så mycket mer än vad den gör för en som bara sitter och metar vid en skogssjö.

Därför att i en kulturell gemenskap måste vi försöka förstå vad de andra säger och samtidigt inse vad de menar! Och det är ju inte alltid så enkelt!

1883816_520_292

Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

För samtiden liknar mest en snårskog av idéer där det kan vara lätt att gå vilse och kanske även bli oense om var vi befinner oss. Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

Därför att i den skapade världen av överenskommelser och hitte-på-saker, som skattesatser, bordsskick, olika norm- och regelsystem – finns oftast mycket stora motsättningar och mängder av tolkningsmöjligheter – för att inte tala om tolkningsföreträden.

Och det är alltså bland detta stoff som vissa av oss bara måste grotta oss ned och försöka förstå och bena upp och förklara – kanske främst för oss själva!

——–

Detta inlägg döptes om från ”Man vill ju inte vara torsk!” till ”Vilse i kulturen” för att ytterligare förtydliga själva innehållet!

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Natur & Kultur

271. Den tragikomiska identitetspolitiken!

10551520_10202638045976830_2917434083057971766_o

Stina Oscarsson på DN …

Det är som sagt inte längre bara vänstern som står i konflikt med högern, ateisterna mot de troende eller de multisexuella mot de heterosexuella. Nej, det mest dråpliga eller kanske mest tragiska – är att splittringarna nu sker kors och tvärs över hela linjen.

En gemenskap kan förstås alltid splittras. Det är inget konstigt i det. Och det som driver den isär är väl framförallt oenighet – vilket ju nu faktiskt är ett rätt så överflödigt påstående. Jag menar, bristande enighet – oenighet! Wow!

Men vänta! Det finns en underliggande mening även i detta, det mest självklara av påståenden.

Därför om vi skapar en gemenskap som bygger på att vi tar avstånd från allt sådant som bygger på kollektiv samsyn, objektivitet och norm – som identitetspolitiken gör, ja då har vi ju samtidigt tagit bort förutsättningarna för det som just också skapar en mer omfattande gemenskap.

Förlåt, men vad jag tänker på just nu är framförallt den oenighet som uppstått inom det så kallade postmodernistiska projektet. Där man i kamp mot normer och maktetablissemang också just gett upp tron på de rationella principer som för andra just är det som kanske utgör själva sammanhållningen.

Jag menar, en fungerande och rationell kommunikation är förstås en förutsättning för att få en gemenskap att hålla ihop. Tillsammans och genom praktiska generaliseringar upprättar vi sedan normer, vanor och skapar samförstånd.

Ett exempel på vilken slags splittring jag just nu har i åtanke, är de som sker inför öppen ridå inom just den svenska identitetspolitiken och där kanske främst inom hbtq-etablisemanget.

Åsa+Linderborg

… och Åsa Linderborg på aftonbladet – två trogna vänsterkämpar som frågar sig vad som gick snett.

Och jag tänker väl då främst på den debatt  som initierades av Åsa Linderborg i Aftonbladet i höstas[1] och som då gav en del mediesvall[2] och som nu häromdagen även togs upp av DN´s Stina Oscarsson (som också just är en del av nämnda etablissemang)[3].

Och vad diskussionen handlar om är den oresonliga hållning som driver vissa aktivister inom identitetspolitiken och då framförallt inom den svenska hbtq-rörelsen att agera mot minsta avvikelse från vad de uppfattar som den enda rätta vägen.

Dessa konflikter gestaltar nu också med all tydlighet, den logiska återvändsgränd som såväl postmodernismen som identitetspolitiken, i sina mest extrema former, hamnat i. Och fortsättning lär följa!

————————————————————————–

[1] Åsa Linderborg: Det ska fan vara politisk korrekt

[2] Åsa Linderborg: Solidaritet slår identitet

[3] Stina Oscarson: Vad är yttrandefriheten värd om vi inte tillåter varandra att provprata?

2 kommentarer

Under Demokrati, Feminism, Kulturdebatt

270. Mitt i korselden

texture-1395982_1280

Vad jag ser är en värld som alltmer glider isär och som då skapar mindre öar eller enheter som allt oftare hamnar på kollision med varandra. Det är så jag ser det! Och då talar jag inte om några fysiska landmassor!

Men jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt – det får tiden avgöra – men jag tror framförallt att det är vanskligt. För jag ser samtidigt att denna splittring nu på allvar även hotar det öppna samhället och de demokratiska institutioner vi är så vana vid och som det tagit oss några hundra år att få på plats.

Hade kritiken och attackerna bara kommit från ett enda håll och helst utifrån – hade det inte varit speciellt oroande – men vad som händer just nu är att motståndet mobiliseras inom själva samhällskroppen och sker samtidigt från en rad olika håll.

Det moderna upplysningsprojektet, med sina stolta gamla ambitioner om frihet, jämlikhet, utveckling, vetenskap, rationalitet och rättsväsende är i dag hårt ansatt.

Och därmed håller också mycket av den tidigare gemenskapen på att bryta ihop. Vi är faktiskt inte ens längre eniga om det mest grundläggande vad gäller synen på verkligheten! Hur den ser ut – vad den består utav – hur den påverkar oss. Knappt ens hur vi ska knyta våra skor eller om vi ens ska det!

frenchrev

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa.

Jag ska inte drista mig att gå så långt som att säga att det handlar om en historisk omvälvning i synen på samhället och människan – därför sådana förskjutningar har ändå infunnit sig några gånger.

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa, speciellt för aristokratin och prästerskapet och skedde väl inte helt utan konflikter – men den utvecklingsprocessen pågick ju ändå under några hundra år.

Men idag står vi plötsligt inför ett nytt meningsskifte där också just dessa upplysningsidéer på nytt hamnat i korselden.

Det moderna samhället, vetenskapen och förnuftet attackeras nu alltmer intensivt från såväl relativistiskt och postmodernistiskt håll men också från grupper som återigen börjat skramla med gamla myter och religiösa eller nationella maktsymboler.

Det handlar om ett ställningskrig på tre fronter (postmodernism, religiös fundamentalism & högerpopulism) som nu sker mitt i den tidigare gemenskapen.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik, Relativism

269. Tycker du, ja!

Auschwitz

Har det existerat –Eller är det bara kulisser uppbyggda av USA och de kapitalistiska imperialisterna?

Vem har inte varit med om det där när man säger något som man verkligen vet och får till svar, tycker du, ja!

Det är då inte bara det man säger som blir ifrågasatt utan även ens rätt att säga det. Vilket kan vara väl så frustrerande – speciellt när man vet att den som käftar emot varken har erfarenhet eller kunskap om vad saken gäller.

Och det är väl klart att sådana här motsättningar lätt kan uppstå, speciellt med oerfarna människor och med barn som kanske inte alltid är helt medvetna om att verkligheten inte alltid är i överensstämmelse med deras egna upplevelser av den.

Som tur är vet dock de flesta av oss att skilja mellan rent subjektiva upplevelser, som kyla, tristess, glädje, ilska, förhoppningar, etc. och sådant som faktiskt kan mätas, vägas och jämföras.

Problemet är bara att den här självklara gränslinjen mellan föreställningar och verklighet dessvärre inte längre är så klar. Den har liksom suddats ut.

Allt fler har i dag problem med att dra skiljelinjer mellan vad som är personligt och vad som är objektivt. Ja många till och med ifrågasätter själva möjligheten till ”objektivitet” – är du möjligtvis en av dem?

Som nyligen den här incidenten i Helsingborg där en lärarvikarie blev tillrättavisad efter att ha tagit upp ämnet om förintelsen på årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz.

perspective1

Vi har blivit så bombarderade med bilder och information som ifrågasätter all form av objektivitet – att vi kommit att tro att denna väger lika lätt som subjektiviteten.

Efter att en elev då starkt började ifrågasätta förekomsten av själva förintelsen, bad läraren denne att lämna klassrummet, varefter lärarvikarien blir uppkallad till den ordinarie läraren som tillrättavisar honom med orden:

– Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta.

Ord står mot ord, fakta mot fakta! Det personliga och subjektiva har därmed givits samma tyngd som tidigare empiriska fakta och miljontal människors vittnesmål.

Det är alltså där vi är – men hur i hela fridens namn hamnade vi där? Och hur tar vi oss därifrån? Denna och närbesläktade frågor löper genom hela Anthropos Metron likt röda trådar  – likt ett trassel.

2 kommentarer

Under Demokrati, Empiri, Kunskap vs. Okunskap