Kategoriarkiv: Sociala Medier

februari 25, 2014 · 10:01 f m

217. Idévärldar på Café String

Plato-raphael

Platon pekar i riktning mot idévärlden som givetvis är uppåt…

Har du någonsin tänkt på att det mesta du tänker, säger och gör alltid på något vis är inordnat i någon slags tankestruktur som i bästa fall ramar in och ger det hela mening – om vi nu inte har ticks eller tourettes, vill säga.

Vilket ju också är ett faktum som ställer den gamle filosofen Platon och hans idéer i ett nytt ljus! Han menade ju nästan snarare tvärtom – att vi dessvärre mest uppehöll oss i det sinnliga (levde bland grottans skuggbilder) och inte tillräckligt umgicks med det ursprungliga och verkliga (idéerna, formerna).

Men, skulle man ju då kunna inflika; i dag måste det väl ändå vara tvärtom.

Var gång vi öppnar mun – vad kommer ut? Jo, i huvudsak en massa ord som alltid är konceptuella – alltså begreppsmässiga eller idéburna! Och pratar gör vi ju mest hela tiden – eller tvingas lyssna till dem som aldrig kan hålla tyst.

Varje gång vi slår upp en tidning, en boksida eller är ute på internet – samma sak där – uppslag och budskap som alla är bärare av idéer.

Och när vi tar upp våra smartphones möter vi ytterligare idévärldar genom olika applikationer, Instagram, Facebook… Och vi interagerar, tänker och ägnar oss åt tolkning mest hela tiden.

Och att överhuvudtaget leva i en urban miljö är att så gott som uteslutande befinna sig i olika idéburna kulturella sammanhang; ”Tegnérgatan”, ”Busslinje 53”, ”Café String”! You name it! what isn´t!

stringkaffee

Café String – en kulturmiljö – par excellence

Så frågan är snarare, hur ofta befinner vi oss inte i en eller annans idévärld? Hur ofta står vi inte i kontakt med kulturen? Tio minuter om dagen? kanske tjugo? Max! kanske lite beroende på var vi bor, vad vi arbetar med och hur lång tid vi spenderar på toa.

Och då är ju den stora filosofiska frågan; är det vi som har förändrats eller var det Platon som snarare hade dålig koll?

Kanske det redan från början var tvärtom: Att det egentligen var själva den där grottan, alltså sinnevärlden, som var verklig? – och som vi redan då hade problem med att riktigt uppfatta – därför att vi hela tiden var engagerade i ett ständigt flöde av meningsskapande.

1 kommentar

Under Empiri, Filosofi, Sociala Medier

Taggat som ,

mars 15, 2013 · 1:13 e m

161. #bästejonas

khemiri_jonas_hassen_1_l

#bästejonas

Hej Jonas!

Jag läser ditt brev till Beatrice och blir djupt berörd av din berättelse. Jag förstår den där känslan av att ständigt behöva känna sig utpekad. Vilket man givetvis blir när man på något sätt avviker från normen.

Majoriteten kan alltid få de av oss som på något sätt är annorlunda att inte riktigt känna oss hemma. Utanförskapet är på så vis alltid lika plågsamt.

Och som avvikare drar vi ju också alltid till oss majoritetens misstänksamhet. Som skäggig bland slätrakade eller som vegetarian bland köttätare.

Nej, jag vill på intet sätt förringa dina upplevelser av diskriminering – det är och ska vara otillbörligt, olagligt och straffbart.

Det är inte det! Vad jag tänker och känner är snarare bara hur denna känsla av främlingskap skulle kunna vara så värst mycket annorlunda?

Jag menar bara, det är ju alltid smärtsamt att behöva stå vid sidan av. Och mycket av det du beskriver och som också är så trollbindande i din text, är ju just situationer där känslan av utanförskapet är något som vi andra kan ta till oss.

Vi har alla en berättelse. Min far kom från Danmark som flykting under andra världskriget och blev här i Sverige genast kallad ”danskjävel”. Nej jag vill för övrigt inte göra några jämförelser, jag är ju trots allt både blond och blåögd och blir inte stoppad i tunnelbanan. Saken är bara den att jag kan förstå din känsla. Och det var väl det som också var meningen?

Men för att nu komma till saken, jag ska inte bli mångordig. Du bad Beatrice att för en stund dela dina upplevelser. Men var inte tanken också att du skulle dela hennes?

Och vad skulle du då hitta på? Skulle det inte finnas några kontroller alls av de så kallade papperslösa i Sverige? Eller skulle de bara ske på ett värdigare sätt?

2cb1a798

#bästabeatrice

Du verkar ju annars vara en schyst kille med huvudet på skaft, så frågan är hur skulle du tänka om du nu var Beatrice?

Och Jonas, jag måste bara slutligen säga att ditt inlägg rent formmässigt var enastående. Du spelar retoriskt rätt på alla strängar, med rätt anslag på både patos, ethos och logos.

Men där mot slutet någonstans var det tyvärr något som brast. Du skriver nämligen att, citat: ”men vi vet att en människa aldrig kan vara illegal” och utnyttjar vad jag kan förstå en rätt så beklämmande begreppsglidning i den annars så stringenta berättelsen. Det kanske var meningen men jag reagerade ändå på den.

Därför frågan om människor kan vara illegala eller inte har aldrig varit på tapeten här, frågan har hela tiden handlat om de personer som utan giltiga papper eller uppehållstillstånd befinner sig i Sverige. Och om de betraktas som illegala innevånare är väl mest bara ett vedertaget begrepp – de är ju inte rättsligt sätt, medborgare.

För övrigt talar vi ju nu här om ett land som kanske är ett av de mest generösa i världen vad gäller den goda viljan att hjälpa dem som har det svårt. Och det kanske är just därför som vi nu också måste slå våra kloka huvuden ihop för att försöka upprätthålla det samhälle som både du, Jonas och jag är en del utav och som vi säkert bägge vill göra allt för att försvara.

12 kommentarer

Under Kulturdebatt, Politik, Sociala Medier

Taggat som ,

november 7, 2011 · 2:37 e m

101. God Smak

Öppnar du munnen...

Finns det något sådant som ”God Smak”? Visst! Det är bara att konstatera. Den åberopas ju så gott som dagligen och de flesta av oss vet exakt vad det handlar om. Att inte känna till den kan rent av vara socialt stigmatiserande.

Att säga och göra ”fel” på Facebook, att tjattra om ”fel” saker på sin blogg, att ta tag i ”fel” tåt i ett samtal, klä sig ”fel”, tycka om ”fel” musik eller att möblera sin våning som om det fortfarande var början av år 2008! är helt enkelt livsfarligt!

Snacka om att det finns rätt och fel! Snacka om att ”god smak” verkligen finns och att den också finns överallt.

Den finns i så hög grad att vissa kan leva på att veta och förmedla vad ”det rätta” verkligen är, sådana som präster, recensenter, inredare och alla som har känsla för vad som ligger i tiden.

Problemet med den goda smaken är bara att den inte är enhetlig. Den skiftar. Den rör sig fritt mellan olika åldersgrupper, sociala grupperingar, yrkesgrupper och kan i princip ikläda sig vilket form som helst.

Den åberopas när vi vill visa att vi verkligen är förtrogna med någonting. Vi använder den för att visa att vi är initierade och vi använder den för att skapa nära samvaro med dem som känner lika.

Men finns det då inget objektivt, verkligt eller sant bakom den goda smaken. Är den bara tillfällig, föränderlig och ständigt skiftande från en grupp till en annan?

...är det bäst att rätt saker kommer ut!

Det enda riktiga svaret kan bara bli ett, nja…

Den goda smaken är relativ till sin karaktär. Men den är alltid relativ en viss tidpunkt, grupp eller tillhörighet. Att veta vad som är rätt är därför alltid att veta något specifikt som styr en viss situation eller grupp i ett givet ögonblick.

Att rätt kunna läsa av en situation och se dess eventuella ”rätt eller fel” är därför en alldeles speciell sorts begåvning som få behärskar. Framförallt handlar det väl om sådana personer som själva har en stor och djup kunskap om den aktuella situationen eller ämnet – eller sådana som helt enkelt själva kan få bestämma vad som verkligen är rätt eller fel.

Lämna en kommentar

Under Kommunikation, Sanning & Inkonsekvens, Sociala Medier

Taggat som , ,

mars 1, 2011 · 11:04 f m

98. Sociala Medier – Social Kontroll

Skammen söker dölja sig från omvärlden

De som lever och agerar osynliga eller under täckmantel har givetvis större möjligheter att agera fritt utan att själva drabbas av andras ogillande. Anonymitet skapar sociala frirum – platser dit vi kan gå utan risk för att bli upptäckta.

Skammen uppstår först när vi blir igenkända och tvingas se på oss själva utifrån den andres ogillande – och då kanske även förstå att vi gjort något fel. Skamkänslor är därför en viktig egenskap som ingår i vår emotionella förmåga – och som i bästa fall gör att vi kan fungera och leva tillsammans.

Därför är det rätt praktiskt att inte vara skamlös! Det är denna viktiga känsla som säger ”skärpning!” och ”stopp-o-belägg!” och som i bästa fall hindrar oss från att begå handlingar som kollektivt skulle kunna uppfattas som fel.

I det lilla samhället där alla känner alla och där alla vet vem din pappa, mamma, syster är… där är man också mer involverad i konsekvenserna av ens egna handlingar. Bedrar man någon eller uppför sig illa – så läggs dessa handlingar kollektivt också på familj, släkt och vänner. Vilket nog alltid hindrar någon från att göra tråkiga saker – i varje fall de som har några relationer att värna.

De redan utstötta däremot, de som inte har några nätverk att ta hänsyn till, de har givetvis ett större moraliskt svängrum. Vilket också visar sig på mer anonyma platser och diskussionsforum. Dit vi kan bege oss i skydd av att inte vara någon som behöver ta ansvar för vad vi säger eller för vad vi gör.

På öppna torg, platser och forum som är transparenta går vi däremot in som de vi är och finner vanligtvis också ett helt annat slags socialt klimat.

På Facebook kan exempelvis i princip alla lyssna till allas göranden och se varandras kommentarer. Om någon här skulle bete sig riktigt skamlöst mot någon annan inom samma sociala nätverk finns alltid risken att bli offentligt uthängd.

Här skulle de sociala mekanismerna för utfrysningen kunna ske ögonblickligen och samtidigt nå ut med full kraft till samtliga relaterade nätverk.

Hedersbegreppet torde därmed även få en ny betydelse och dimension också inom den västliga kulturen.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Politik, Sociala Medier

Taggat som , ,

februari 18, 2011 · 11:32 f m

94. De sociala mediernas diskreta charm

Hur personlig kan du egentligen tillåta dig att bli i sociala mediekanaler?

Om jag talade till dig personligen på samma sätt som jag nu talar till en mängd olika läsare, skulle du nog ändå tycka att jag var lite nördig? Och ändå är det ju just det där personliga anslaget mellan två personer som jag här försöker efterlikna – som om vi bägge satt uppkrupna i en soffa och talade förtroligt med varandra.

Om ett samtal ska kunna bli personligt – så blir det ju alltid det i förhållande till den andre. Det är ju det som är själva grejen – vi blir så att säga först nära – i ett förhållande med någon.

Vilket innebär att vi ser, lyssnar av och registrerar varandra. För att på så vis kunna komma varandra närmare och känna hur pass förtroliga vi i stunden kan tillåta oss att vara. It takes two to tango!

Och detta inkännande blir ju lite mer komplicerat när vi riktar oss till många. Därför måste man i sådana lägen träna sig i att låta personlig utan att för den skull vara det. Det är en liksom en retorisk konst.

Men att lyssna till oss blir å andra sidan mer som att möta någon som alltid ler på ett och samma sätt mot alla de möter. Som vissa hurtfriska programledare i teve, eller som Cameron Diaz… Hur personligt kan det bli egentligen?

Cameron Diaz möter dig alltid med ett och samma leende...

Alltså, vi som försöker vara så där ”nära” på samma sätt och vid alla tänkbara tillfällen med alla möjliga – vi är givetvis inte ett endaste dugg personliga – vi bara försöker låta som om vi var.

I vår uppriktiga och ”nära” stil är vi ju kanske snarare bara rätt självupptagna. Eftersom vi faktiskt inte har någon att vara så där personlig med – vi intar alltså istället en personlighets-pose. Nej! Bättre! Vi intar en pose av att vara personliga.

Och det här retoriska greppet fungerar för det mesta riktigt bra och används givetvis flitigt av offentliga aktörer och av dem som skickligt förmår använda sig av sociala medier.

Alltså att förmå säga något på ett så öppet och resonerande sätt som möjligt utan att för den skull någonsin bli personlig, om du förstår vad jag menar…

2 kommentarer

Under Prsonlgt, Retorik, Sociala Medier

Taggat som ,

juni 21, 2010 · 12:40 e m

63. Genom olika medium

Om jag befinner mig ”här” och du befinner dig ”där”, så spelar mediet, det genom vilket vi kommunicerar, givetvis rätt så stor roll.  Enkelt uttryckt – om vi bägge befinner oss under vattnet i en swimmingpool så kommunicerar vi på ett annat sätt än när vi sätter oss i baren på hotellet.

Det är väl en sådan där självklarhet som egentligen är rätt överflödig att poängtera.

Men en och en, var för sig, är alla våra iakttagelser enkla. Tillsammans kan dock detta långa pärlband av självklarheter bilda en komplexitet som nog är det enda riktiga ”djup” vi har tillgång till. Precis som den svåraste matematik ändå förutsätter att vi ändå kan räkna till tio. Man kommer aldrig undan de allra mest grundläggande självklarheterna.

Och för att återgå till kommunikationens beroende av ett medium. När vi exempelvis kommunicerar via email så förmedlar vi ju inte riktigt samma saker som när vi sms:ar. Vi väljer alltså att säga olika saker och på olika sätt beroende på vilket medium vi talar genom. Och att mediet påverkar budskapet på detta sätt – det är ju ändå rätt självklart! Man blir liksom mer naturligt fåordig i ett trögflytande medium, i ett ständigt brus eller i en miljö där inget av det som sägs spelar någon roll.

Det kan ju till och med vara så att vi har att göra med budskap som färdats genom olika medier. Du twittrar exempelvis från din mobil vilket skickas vidare till min e-post som jag skriver ut för att i lugn och ro kunna läsa i hängmattan på landet…

Eller… jag lägger 4 timmar på research och att skriva ett blogginlägg om kommunikationens AXB som du får RSS:at till din mobil och försöker ögna igenom medan du väntar på att trafikljuset ska växla om till grönt…

Och då talar vi här alltså bara om den allra enklaste nivån av staplade självklarheter gällande kommunikation.

Sedan har vi kruxet med vem avsändaren är samt hur denne uppfattas, vilka mottagarna är, språket, kontexten, kunskaperna…

Och så börjar till slut även den enklaste lilla banala iakttagelse att inta sin säregna plats och funktion i en allt mer komplex helhet.

Lämna en kommentar

Under Kommunikation, Retorik, Sociala Medier

Taggat som