Monthly Archives: mars 2014

221. Form, Substans & Funktion

_ngel-1Alla vet ju vad som menas med ”form”, alltså form som i ”kak-form” – det handlar förstås om på vilket sätt ett föremål gestaltar sig. Och det mesta som vi kan uppfatta har på så vis någon slags form – ett föremål utan form är lite svårare att föreställa sig – om ens möjligt. Formen är på så vis nära sammanfogad med vår upplevelse av vad vi kallar materia.

Och materien utgör ju själva ”substansen” — alltså det som ligger till grund för formen.

Man skulle kunna säga att substansen är det vi häller i eller trycker ut ur själva kakformarna – själva innehållet så att säga. Och när vi därför talar om något som substantiellt menar vi att det föreligger en form men också att denna har ett väsentligt eller verkligt innehåll.

Så, vad har då detta tal om form och substans för mening, vad syftar det till? Eller är det nu bara morgontrötta grubblerier? Har texten och själva resonemanget någon slags bärande funktion – kommer det hela att leda någon vart?

Jo, det kommer det.

Därför att de bärande begreppen form, funktion & substans, som jag rikligt använder mig av ovan och som i dag är en helt naturlig del av vårt språk, var bara för några hundra år sedan fullständigt okända för oss. De användes inte i vardagssammanhang, utan var i huvudsak filosofiska spetsfundigheter. Och tidigare skiljde man heller inte ett föremål från dess form – de var ett. En sko var bara en sko, helt enkelt. Och sådana abstraktioner som ”funktion”, ”substans” eller ens ”innehåll” fanns inte på den allmänna kartan.

Och då är det ju ändå ord som vi i dag använder lite till mens (heter det så?) och kanske till och med varje dag.

bmw-design-visions-opener

Form, Substans & Funktion

Vad som händer är att när begrepp vaknar till liv – vi skulle kunna säga, när de tar form och får substans, det är först då de är färdiga att börja brukas. Och det är först då som vi kan utveckla och använda de kunskaper som just är framsprungna ur dessa ord[1].

Och jag tänker, vilka är de osynliga begrepp som ännu inte sett vardagens ljus och som kommer att revolutionera våra liv imorgon?

——

[1] Form-, substans-, och funktionsbegreppen är exempelvis nycklarna till den moderna vetenskapens utveckling och slipades fram av olika tänkare under i huvudsak 1600- och 1700-talet. Vi skulle alltså i dag inte haft tillgång till varken datorer eller antibiotika om det inte hade varit för dessa nyckelbegrepps tillkomst. Och vi skulle inte heller ha haft den design-explosion som vi i dag befinner oss i om det inte vore för att vi en gång särade på dessa begrepp, form, substans och funktion. Denna text har för övrigt inspirerats av idéhistorikern Sven-Erik Liedmans förnämliga men ytterst svårgenomträngliga bok, ”Stenarna i själen – Form och materia från antiken till idag”, Albert Bonniers Förlag, 2007.

Lämna en kommentar

Filed under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Naturvetenskap

220. Meningen Med Livet

wljucvlesz5xkimqy22i

Alex & Sigge kanske fixar det nu på Cirkus med föreställningen ”Meningen med livet” – den som lever får se.

En vanlig respons när man nämner att man pluggat filosofi är: – Ååååå, vad spännande, meningen med livet, döden… Det är dock oftast kvinnor som reagerar så, män blir mest förtegna.

I vilket fall som helst så känner man sig ibland manad att förklara lite närmare. Och kanske berätta att man egentligen aldrig tänker varken på livet eller döden utan snarare på sådana alldagliga ting som språkets begränsningar, vad vi uppfattar som rätt-o-fel eller vad vi tror oss kunna veta.

Alltså mer sådant som berör vår omedelbara vardag – även om vi kanske inte alltid ser det så. Och följden blir ju förstås oftast också något av en västgötaklimax – lite som att bjuda någon på en bit gammal ost när de förväntade sig hallonsorbet.

Av erfarenhet vet jag ju att många (mest kvinnor, som sagt) blir enormt triggade av samtal om livet och döden (vilket då också innebär att ämnet har en relativt hög raggningsfaktor) men ingen är ju å andra sidan speciellt intresserad av att diskutera var gränserna går för vad som kan benämnas en hammare eller om den överhuvudtaget är bra att filosofera med. 800px-Smiley.svg

Och vad nu gäller meningen med livet kan jag dessvärre inte säga annat än att det nog är upp till oss själva att skapa den i den mån vi behöver den. Trist svar? eller hur? Jag menar, med ett sådant svar blir man varken, guru, författare eller ens estradör på Berns.Meningen-Med-Livet

Och nästan lika illa är det ju med döden. Om den, skulle jag nog mest bara kunna säga något trivialt i stil med att, visst är det tråkigt att förlora nära och kära – och när man väl själv är inblandad finns ju inte längre livet och så länge livet finns, finns ju inte döden.

Ungefär så – och det är ju inte heller något som så värst många skulle göra stora vågen av att höra.

Så, vad jag egentligen bara ville ha sagt är att om man ska lyckas fylla ”meningen med livet och döden” med någon form av innehåll, bör man nog helst också vara lite av en cirkusdomptör, trollkarl eller sagoberättare.

3 kommentarer

Filed under Filosofi

219. Så vad är då ondska?

panthermedia_3741201_2324x3486Men hur är det nu? Ronald Reagan kallade på sin tid Sovjetunionen for ”Ondskans Imperium” och senare myntade Georg W. Bush begreppet ”Ondskans Axelmakter” och avsåg länder som gav sitt stöd åt terrorismen. Samtidigt i Iran menar man med samma uttryck snarare USA, Israel och Saudi Arabien.

Att man på politisk nivå retoriskt använder sig av begreppet ”ondska” för att tydliggöra fienden, är ju fullt förståeligt. Alla vet vi ju var vi ska stå i kampen mellan gott och ont. Så är det ju bara.

Frågan är bara om inte ”ondskan” innehåller något lite mer än så.

Man kan ju fundera över om infödingsstammarna i Borneos djungler var onda därför att de hade för vana att äta upp sina fiender? Är kannibalism ett uttryck för ondska?

Eller är allt köttätande ont oavsett vad vi sätter tänderna i?

Jag är rätt säker på att man svarar lite olika beroende på vem man är och vilka matvanor man har! Kannibalerna sitter lika lite och ojar sig över hur onda de varit efter att ha kalasat på sin fiende som den som just klämt en Big Mac på McDonalds medan veganen kanske har en lite annorlunda syn på saken.

Så vad är då ondska? mcdonalds-Big-Mac

Jo, det verkar ju som att vi menar att något är ont om det går oss emot. Det är i varje fall så de flesta använder sig av ordet.

Men denna relativisering av ondskan blir ju då tämligen banal. För då handlar ju ondska mest bara om ett empatiskt uttryck som säger ungefär detsamma som, ”dumma dig”! Och något mer måste väl ändå till för att vi inte ska förlora begreppet helt.

Om jag hade något att säga till om – skulle jag nog ha föreslagit att ondskan finns där det finns en handling som är fullt medveten om att det den gör är orätt, men ändå utför den. Ex. om jag trycker synålar i en kattunge och ser den lida – men ändå fortsätter därför att det är själva åsynen av lidandet som ger mig lust att fortsätta. Det är vad jag skulle vilja kalla ondska!

7 kommentarer

Filed under Etik, Politik, Retorik