Månadsarkiv: augusti 2013

195. Lundsberg – WYSIWYG!

800px-Steve_Ballmer_at_CES_2010

Vissa klampar på rätt ordentligt och kommer också rätt långt – kanske just därfört! Foto av avgående VD för Microsoft, Mr Steve Balmer .

Riksinternatet Lundsberg har valsat kring i pressen de senaste åren och är nu åter uppe på löpsedlarna. Och om denna skola finns det nu många synpunkter.

Den mest vanliga, i varje fall den mest hörda, är väl den att skolan borde stängas eftersom den uppenbarligen inte följer den demokratiska värdegrund som Sveriges skolor har att följa. Punkt!

Sedan har vi förstås andra uppfattningar, som talar om förtal, ryktesspridningar och att omvärlden inte riktigt förstår se skolans verkliga syfte och värde.

Och så förstås det där perspektivet som med darr på rösten talar om den fantastiska kamratandan!

Och det är klart att skolan har ett värde. Vore det inte så skulle ju självfallet ingen i dagsläget sända sina barn dit – och dessutom betala för det.

Men bortsett från det triviala faktum att en stor del av Sveriges ekonomiska elit väljer att placera sina barn på Lundsberg och att dessa därmed inhöstar en icke obetydlig del socialt kapital – finns det givetvis även andra bakomliggande orsaker till att sända sina barn dit.

Och dessa talas det kanske inte så mycket om. Dels därför att ämnet, speciellt för den stora breda allmänheten, inte är riktigt rumsrent, dels därför att dem de verkligen berör inte har den minsta lust att dryfta saken.

Därför att vad makten vet och alltid har vetat om är att den som ska klättra högt inom en hierarki aldrig kan vara blödig! Och detta är egentligen inget uppseendeväckande!

04s22-Lundsberg-554__mngl_20111204ab5x022,nyh_1.indd_1296

Lundsberg – WYSIWYG

Om personer som Barack Obama eller Steve Balmer skulle bli ”griniga” eller få ”sömnproblem” var gång någon skrev något nedsättande om dem – skulle de aldrig uthärda en endaste dag på sina jobb.

Och för flertalet av dem som sänder sina barn till Lundsberg är detta allmänt känt – därmed inte sagt att det inte finns föräldrar som trots allt känner viss olust över att det ibland går lite ”över styr” och att någon ibland kanske hamnar lite i ”kläm”. Men i det stora hela!

Flertalet vet mycket väl vad det handlar om – och tycker även att det är ok. Travestin på Friedrich Nietzsches gamla slagdänga illustrerar attityden väl: ”Det som inte dödar dig gör dig bara starkare”!

1 kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Makt och Rädsla

194. Cirkeln sluts

DSC_9233

Idéskiss!

Jag hade en idé tidigt i våras om ett grönsaksland som var alldeles runt och där vita stenplattor skulle skära igenom och ligga så att de angav de olika väderstrecken.

Det var alltså tanken, själva visionen! Och några månader senare var den realiserad. Idén hade så att säga blivit materialiserad.

Och är inte det ganska fantastiskt? Alltså inte att jag anlade ett grönsaksland – utan att det som till en början bara var en idé i ett huvud – senare kunde ta fysisk form.

Och detta är något för oss människor helt unikt, visst kan en del djurarter i viss mån föreställa sig vissa skeenden, men de kommer aldrig i närheten av vad vi människor förmår föreställa oss och sedan skapa.

Jag fixade här alltså bara ett cirkelformat land – medan andra planerar och färdigställer byggnader som ibland når ända upp till himmelen, hängande broar över vida hav, applikationer för våra smartphones eller transportsystem i våra städer.

Och det som gör det hela möjligt är just att våra olika idéer och ambitioner sammanfaller. Alla idéer som ska förverkligas bygger oftast på att andra idéer har förverkligats. Och på så vis lutar vi våra olika ambitioner mot andra, får stöd av varandra och kan i bästa fall skapa helt fantastiska saker.

DSC_0260

Verklighet!

Sedan finns det förstås de bland oss som inte materialiserar någonting alls.

Och så finns förstås de som har som idé och vision att förgöra det som andra byggt upp.

Och det är klart – det är enklare att rasera en tusenårig buddhastaty eller en skyskrapa än att ge sig på att försöka skapa dem.

Och det är kanske också det som förstörelse som idé handlar om – vanmakten. Känslan av den egna maktlösheten och oförmågan kopplat med att få vara delaktig i någonting stort som ger rejäla avtryck.

Att sätta käppar i de hjul som vill rulla kanske kan ge en liknande känsla av självbekräftelse – som den man får när man just förmår sätta hjulen i rullning. Fast omvänt då förstås!

Det är som med våra samhällsbyggen. De är också skapade av en mängd tankar och visioner. De är också svåra att få på plats – och desto enklare att montera ned.

1 kommentar

Under Politik

193. Verklig, verkligare, verkligast!

sol

Det mest solklara…

Det finns nu rätt så många olika uppfattningar om vad som är ”verkligt” – även om vi kanske inte alltid diskuterar saken rent explicit. Attityderna ger sig ändå till känna – utan att vi för den skull behöver föra frågan på tal.*

En vanlig attityd är ett slags okomplicerad common-sense inställning där verkligheten är lika självklar som det klaraste korvspad – och bevisar sin existens varje gång vi råkar snubbla över en tröskel…

Jag gillar denna inställning till världen. Den är rätt fram och rakt på sak… även om den ibland kan bli lite väl enkel.

Sedan har vi förstås den där attityden som direkt när den hör ordet ”verklighet” genast måste opponera sig och ställa den retoriska frågan: ”Vems verklighet pratar vi om” – och gör allt för att relativisera den.

Men jag uppskattar även denna attityd! Den är också rakt på sak och tar ändå fasta på det empiriska faktum att det finns olika slags perspektiv – även om den ibland kan bli lite väl retoriskt teoretiserande.

Sedan har vi ju förstås den där inställningen till världen som aldrig någonsin behöver ställa sig några frågor alls om vad som är verkligt eller inte – utan mer bara lever i den verklighet den blivit fostrad till.

Jag kan inte direkt säga att jag uppskattar denna hållning – även om jag ibland kan avundas den – allting blir ju så mycket enklare – och det ges sällan utrymme för några alternativ – vilket betyder mindre grubblerier och kanske lite mindre av inre slitningar.

our-sun

…kan vid närmare betraktande ändå te sig lite oklart

Men samtidigt är det ju en hållning som alltid kommer att möta spänningar i förhållande till sin omvärld – om denna nu inte råkar vara fostrad i samma slags tänkande och kultur, vill säga… och det är den ju nu för tiden väldigt sällan. Vilket då lätt kan resultera i andra slags konflikter. Och detta är ju då mindre bra.

Rent personligen håller jag mig nog med samtliga av dessa attityder – lite beroende på sammanhanget. Man skulle kunna säga att jag har en lite mer pragmatisk hållning till allt detta vi kallar ”verklighet”.

___

* Frågan är dock varför någon vettig människa skulle ägna möda och tid till att överhuvudtaget fundera kring detta vi kallar verklighet – eftersom vi alla, trots alla våra motstridiga uppfattningar, ändå tycks veta vad den innebär!

1 kommentar

Under Filosofi, Pragmatism, Relativism

192. Vänskap

friendship1

”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!”

En smula uppgivet sa han: ”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!” 

Och jag tänkte, om han verkligen gjorde som du beskriver – var han kanske inte en av dina bästa vänner. Men samtidigt kände jag att denna tanke var för grund, alltså för ytlig! För vad menar vi med ”vän”, eller för den delen, ”vänskap” – egentligen?

Vad betyder det? Vad pratar vi om här?

Och det verkar som att vi vanligtvis använder begreppet ”vän” ganska flytande på en skala som går allt från ”bästa vän” – och nästan ända ner till ”ovän”! Men där tar givetvis också ”vänskapen” definitivt slut.  Den gränsdragningen tar vi vanligtvis inte miste på.

Av exempelvis alla mina ”vänner” på Facebook kanske en handfull (5) är vad vi skulle kalla ”riktiga” eller ”bästa” vänner (och då tar jag nog till i överkant).

Men ändå – spektrumet är ganska omfattande och utöver denna vaghet som vidhäftar själva begreppet – så är även föremålen får vår s.k. ”vänskap” flytande. Den som var vår vän igår kan i dag lika gärna vara vår ovän! Våra relationer förändras alltså även de.

Denna oerhörda vaghet tjänar kanske också sitt syfte – så att där inunder kan rymmas så många möjliga goda relationer som möjligt – därför vi vill ju gärna ha dem, eller hur? Vi är faktiskt fullständigt beroende av dem! Utan vänner lever vi helt enkelt kortare och mindre lyckliga liv! säger vetenskapen i varje fall – och det kan man ju kanske hålla med den om.

enovantadvanskap_2_725336v530x800

Idealiserad eller trovärdig vänskap? Bild från filmen ”Intouchables” med François Cluzet och Omar Sy.

Jag tror – och då talar vi om en kvalificerad gissning här – att frågan om vänskap har blivit så komplex beroende på alla de föreställningar om vänskap som vi bär med oss.

Frågan har stötts och blötts i tusentals år, inom filosofi, litteratur och på film och språket och därmed även vi, har på något sätt blivit mer eller mindre impregnerade av de idealiserade bilderna av en slags upphöjd relation, vi kallar ”vänskap”. Som om denna verkligen fanns – på riktigt!

8 kommentarer

Under Logos – Ord – Språk, Uncategorized

191. Den tunna röda tråden

Cesi nést pas moi

Ceci nést pas moi

Ibland när jag får frågan, ”vad skriver du om?” finner jag mig ofta stående svarslös – inte för att jag inte vet vad jag skriver – utan för att det är så svårt att veta vem det är som frågar.

Och det är kanske just däri kruxet ligger. Vi bär alla på så många personliga referenser och är så olika – att det snarare är märkligt att vi överhuvudtaget kan göra oss förstådda.

Det blir därför svårt att veta vad man egentligen uttrycker, när man säger något.

Någon sa nyligen att hon ogillade att jag så ofta använde ordet ”vi” när jag skrev – hon ville inte bli innesluten och medräknad i detta ständiga ”vi”. Medan en annan tyckte att jag var alldeles för själv-centrerad och störde sig mer på detta återkommande ”jag”.

Någon kommenterade också ”att jag gillar verkligen vad du skriver – men jag skulle önska att du renodlade och hittade en tydligare linje”.

Och det är klart, det skulle man kanske kunna göra – men samtidigt är ju den röda tråden i det jag skriver just att ingenting är så linjärt som vi kanske skulle önska och att livet både är rätt föränderligt och lite oförutsägbart.

Så, vad är det då jag skriver om egentligen?

4291740730_fb62cb402c_o

Nog finns det en röd tråd alltid… i det jag skriver – även om den ibland kan te sig lite hoptrasslad.

Ja, om jag nu finge säga det helt och hållet med mina egna ord – som om jag levde i en värld där alla förstod exakt vad jag menade.

Jag då skulle jag nog säga ungefär så här:

Vi, människan, vi är våra perspektiv. Vi ser, tolkar och hör saker utifrån vilka vi är. Och vi är därmed också isolerade. Och söker gemenskap. Vilket vi får genom att på olika sätt prata oss samman. Pratet innebär då ett personligt givande och tagande och blir til syvende og sidst till en strid om erfarenheter och perspektiv – och om vad som ska uppfattas som rätt och fel. Och detta lägger sedan grunden till varför vi väljer att samlas och sedan utveckla olika slags kulturer.

Och på så vis vävs frågor om ”relativism”, ”retorik” och ”makt” allt tätare samman och bildar på så sätt grunden för allt vi företar oss.

Det är alltså detta jag gärna skriver om.

4 kommentarer

Under Uncategorized