Månadsarkiv: februari 2020

339. Dumbommarnas sammansvärjning

Den som av vissa betraktas som århundradets största jubelidiot …

De flesta upplever förstås att det fullständigt vimlar av dumbommar – kruxet är bara att vi inte är riktigt överens om vilka de är.

Den som av vissa betraktas som århundradets största jubelidiot kan av andra uppfattas som gudasänd.

Och det är inte längre helt lätt att reda ut vem som är vad. Speciellt eftersom vi inte längre kan vara trygga med att vi delar samma utblick.

Tidigare var vi hyfsat överens kring vad som skulle betraktas som enfaldigt och dumt. Nu har det blivit svårare. Det finns så många varianter och kombinationer. Och många har fått komma till tals. På gott och ont.

Detta gör dock att det blivit närapå stört omöjligt att ens förklara vad en dumbommarnas sammansvärjning skulle kunna handla om. Själva verktygen har så att säga gått förlorade – man skulle kunna säga nedmonterade – i tron att de var härskarinstrument.

Ribborna har därmed sänkts. Vilket många tycker är bra – medan andra ser som förödande. Detta skapar förstås motsättningar.

Texten här går nu i kringelikrokar vilket gör att budskapet kan te sig kryptiskt. Anledningen är att det är svårt att ta sig fram. Marken är nämligen försåtligt minerad.

Man har bland annat tutat i oss att det som ter sig förnuftigt i slutänden mest bara handlar om tycke och smak; vissa gillar vad jag kallar dåligt och avskyr det jag ser som bra. Det skulle med andra ord vara mina känslor som styrde mitt intellekt och därmed mina preferenser och slutledningar.

… kan av andra uppfattas som gudasänd.

– Men är det verkligen så enkelt?

– Det är verkligen inte så enkelt!

Men det som gör det så förbannat komplicerat är våra tillplattade perspektiv – våra alltför snåla,  enkla och svartvita sätt att se på världen. Alltså att vi själva blivit lika dumbommarna – som tidigare just kännetecknades av att ha en begränsad och ensidig förståelse av världen.

Men att nu påstå att det finns både/och, genier och idioter, såväl starka som svaga uppfattningar, är förstås såväl antiegalitärt som chauvinistiskt eftersom det faktiskt antyder att det i detta avseende finns såväl bättre som sämre människor.

Och hur tar man sig i dag vidare efter att ha trampat på den minan?

Lämna en kommentar

Under Fascism, Jämlikhet

338. Trehundratrettioåtta strängar på lyran

Människan mäter och mäter …

I tio års tid nu har Antropos Metron kretsat kring ett och samma tema.*

I stora drag har det rört sig om språkets makt över våra föreställningar. Och i förlängningen hur orden styr vår syn på världen och vad vi uppfattar som rätt och fel, gott och ont.

Att vi med andra ord gärna lever i en berättelse som vi sedan gör allt för att upprätthålla och återberätta. Så långt – rätt okomplicerat.

Ur detta följer dock att våra föreställningar som regel är relativa.

Men däremot inte att verkligheten är det. Alltså relativ. Den är snarare bara vad den är.

Missuppfattningar kring vad som är relativt och vad som inte är det – har dock en förmåga att trassla till det. Och fått vittgående kulturella och politiska konsekvenser.

Detta har alltså varit Antropos Metron kärna.**

Därtill kommer förstås en rad utlöpare. Exempelvis, om vi är dömda att vara instängda i våra ekokammare? Eller om det finns utvägar? Och det borde det ju finnas.

För, den som ser dåligt – ser sämre – än den som ser bra. Det kan nog de flesta hålla med om. Vi kan alltså konstatera att det finns en kvalitativ skillnad mellan den som ser bra och den som ser dåligt. Också mellan den som hör bra och den som hör dåligt. Och därmed också mellan dem som uppfattar bra och de som uppfattar dåligt.

… och vissa mäter bättre än andra – i synnerhet i gemenskap med andra som mäter bra.

Även om det kanske tar emot att se världen hierarkiskt – är det trots allt en erfarenhet de flesta av oss dagligen gör.

Vi ser att vissa har bättre pejl än andra.

Vi flyger exempelvis hellre med en erfaren pilot än med en oerfaren. Vi blir hellre opererade av en skicklig kirurg än av en oskicklig. Kvalitetstänkandet kanske inte löser hela problematiken kring relativitet vs objektivitet men är definitivt en nyckel som kan öppna vissa stängda dörrar.

De antika sofisterna, som just också är Antropos Metrons inspiration och grund, betecknade detta kvalitativa förhållande till verkligheten för Hêttôn vs. Kreittôn!

Verkligheten är ibland undflyende och svår att greppa men det finns alltid starkare eller svagare föreställningar om vad som är vad.


* Första inlägget publicerades den 7 februari 2010: https://maxkern.com/2010/02/07/manen/
** Antropos Metron är en benämning på filosofen Protagoras ”Homo mensura-sats” – Människan är alltings mått.

Lämna en kommentar

Under Logos – Ord – Språk