1. Månen är gjord av ost!

Nä, månen är inte gjord av ost!

Om du skulle höra mig säga att månen var gjord av ost – skulle du tro mig?

Knappast! Och varför inte? Jo, troligtvis därför att det skulle strida mot allt det du tidigare hört, lärt och trott.

Och om du var det minsta osäker skulle du kanske fundera så här; men ost finns ju inte i naturligt tillstånd och det är därför inte rimligt att något som inte var skapat av människan skulle kunna bestå av ost.

Du har ju säkert också hört att människan upprepade gånger landstigit på månen utan att det kommit några rapporteringar om att den skulle vara gjord av ost. För så mycket vet du ju, att om människan varit på månen och om månen verkligen var gjord av ost, då skulle du ha fått reda på det på något sätt.

Så skulle du kanske reagera (på ett ungefär) om du hörde någon säga att månen var gjord av ost.

Att ta till sig kunskaper är lite som att lägga ett pussel. Man prövar en pusselbit, ibland passar den – oftast inte.

Så… nästan ingen av er skulle tro mig om jag sa att månen var gjord av ost.  Och orsaken är att er rationella förmåga omedelbart och efter bästa förmåga, skulle börja syna påståendet: Vem är det som påstår? Varför? Vad är det som påstås? Hur står det i förhållande till erfarenheten? I förhållandet till vår kunskapsmassa? Och så vidare…

Att de flesta av oss kritiskt prövar nya berättelser och nya påståenden är inte alls vidare märkvärdigt. En god orienteringsförmåga har varit nyttig ur överlevnadssynpunkt. Och de som inte äger den har säkert fått förlita sig på andras goda förmågor.

…att ha varit eller inte varit – det är frågan?

Det konstiga är att det trots allt ändå sipprar igenom en mängd berättelser som är minst lika fantasifulla som den om att månen skulle vara gjord av ost.

Hur passerar exempelvis berättelsen som säger att om vi dör under vissa speciella omständigheter, så skulle vi få återuppstå i en slags himmelsk tillvaro med 72 jungfrur???

…eller en berättelse som säger att det en gång levde en person som tog på sig alla våra synder???

…eller en tro på att det som händer oss har en mening???

…eller en tro på att vi bör hysa respekt för något som vi varken kan ta på, uppfatta eller se???

…eller att CIA låg bakom attacken på World Trade Center 2001???

Hur tar sig sådana idéer genom våra kritiska prövningsprocedurer och hur lyckas de, mot alla odds, med att slå rot? Detta är verkligen ett riktigt mysterium…