En dag damp det ned en bok i brevlådan. En nyutgiven bok med titeln ”Synteism – Att skapa Gud i internetåldern” av Alexander Bard och Jan Söderqvist. Och jag började med stor nyfikenhet läsa.
Efter ett första kapitel med titeln ”Allting är religion” kände jag att det nog ändå kunde vara en bok som skulle kunna intressera. Inte för att jag tycker att allt är religion – utan kanske snarare för att jag tvärtom ser religionen mest som något overkligt och påhittat.
Författarna börjar med att resonera kring frågan om Gud och menar att vi nog alla missat själva poängen – Gud finns – men kanske inte på de många olika och ofta motstridiga sätt vi vanligtvis uppfattat denne Gud.
De menar att frågan om Gud verkligen finns är lika innehållslös som frågan om huruvida X finns – så länge vi varken definierat vare sig begreppet ”finns” eller ”X”.
Det verkar till slut mest som om Bard & Söderqvist bara försöker ta mig med med på en lång syrlig tripp! Bilden är från det årliga eventet Burning Man i Black Rock Dessert i Nevada, USA.
Gud är alltså bara ett stort rungande X som vi sedan fyller med de mest personliga innehåll. Gud är, menar författarna, i själva verket inget annat än namnet på alla våra drömmar och rädslor som riktas mot en enda gemensam punkt – mot utopin.
Och de menar vidare att mötet mellan denna längtan och det globala internet, nu skapat en unik möjlighet för en ny religion som vi människor nu kan ta till oss och tro på. Man skriver i sin egen övertygelse att, ”Det är bara genom synteismen vi kan hitta en väg ut från den narcissistiska individualismen alienation, och vårt fatalistiska plundrande av planeten.”
Deras skapelse ”Synteismen” är med andra ord det som de menar ska bära oss över djupen och boken tumlar fram över idéhistoriens många stockar och stenar och man möter en mängd idéer som mest verkar sprungna ur en påtänd shamans vildaste drömmar. Allt är inte dåligt – en del är till och med riktigt intressant.
Men över boksidorna, precis som i citatet ovan, trummar författarna in sina egna drömmar och förhoppningar med samma aggressiva och religiösa iver som olika förkunnare genom tiderna alltid brukat. Och för ett ögonblick undrar jag om inte allt bara är en väl genomförd ploj. Att författarna här bara önskar ta mig på en oändligt lång tripp.
Anthrôpos Metron 