Category Archives: Trivia

227. Tjovim i Klartext!

Bard_Soderqvist_Synteism_3d-286x447En dag damp det ned en bok i brevlådan. En nyutgiven bok med titeln ”Synteism – Att skapa Gud i internetåldern” av Alexander Bard och Jan Söderqvist. Och jag började med stor nyfikenhet läsa.

Efter ett första kapitel med titeln ”Allting är religion” kände jag att det nog ändå kunde vara en bok som skulle kunna intressera. Inte för att jag tycker att allt är religion – utan kanske snarare för att jag tvärtom ser religionen mest som något overkligt och påhittat.

Författarna börjar med att resonera kring frågan om Gud och menar att vi nog alla missat själva poängen – Gud finns – men kanske inte på de många olika och ofta motstridiga sätt vi vanligtvis uppfattat denne Gud.

De menar att frågan om Gud verkligen finns är lika innehållslös som frågan om huruvida X finns – så länge vi varken definierat vare sig begreppet ”finns” eller ”X”.

burning-man-cars-07-0512-lgn

Det verkar till slut mest som om Bard & Söderqvist bara försöker ta mig med med på en lång syrlig tripp! Bilden är från det årliga eventet Burning Man i Black Rock Dessert i Nevada, USA.

Gud är alltså bara ett stort rungande X som vi sedan fyller med de mest personliga innehåll. Gud är, menar författarna, i själva verket inget annat än namnet på alla våra drömmar och rädslor som riktas mot en enda gemensam punkt – mot utopin.

Och de menar vidare att mötet mellan denna längtan och det globala internet, nu skapat en unik möjlighet för en ny religion som vi människor nu kan ta till oss och tro på. Man skriver i sin egen övertygelse att, ”Det är bara genom synteismen vi kan hitta en väg ut från den narcissistiska individualismen alienation, och vårt fatalistiska plundrande av planeten.”

Deras skapelse ”Synteismen” är med andra ord det som de menar ska bära oss över djupen och boken tumlar fram över idéhistoriens många stockar och stenar och man möter en mängd idéer som mest verkar sprungna ur en påtänd shamans vildaste drömmar. Allt är inte dåligt – en del är till och med riktigt intressant.

Men över boksidorna, precis som i citatet ovan, trummar författarna in sina egna drömmar och förhoppningar med samma aggressiva och religiösa iver som olika förkunnare genom tiderna alltid brukat. Och för ett ögonblick undrar jag om inte allt bara är en väl genomförd ploj. Att författarna här bara önskar ta mig på en oändligt lång tripp.

2 kommentarer

Filed under Trivia

199. Prspktvlsht, säger du!

blocks_image_2_1

Förlorar vi vår förmåga att, likt en Baron von Münchhausen, lyfta oss i håret så…

Att just kunna tråckla sig ur det mest ensidigt privata – för att därigenom se något annat och sedan kanske ta sig tillbaka. Det är väl ändå denna mentala sömnadskonst som höjer oss ett snäpp över det triviala. Tycker du inte?

Jo, jag talar om förmågan att få lite perspektiv på saker och ting. Och snacka går ju alltid.

Därför att motsatsen, alltså perspektivlösheten, innesluter oss ju bara i oss själva och de värderingar och den kultur vi är så insyltade i. Utan möjlighet till överblick.

Och det blir ju liksom ett fängelse. Alltså Perspektivlösheten!

Därför handlar det väl snarare om att kunna ställa sig lite vid sidan av – ta ett djupt andetag – anamma lite av ett fågelperspektiv. För att om möjligt kunna upptäcka exempelvis sådant som möjliga konsekvenser eller orsaker till saker och ting.

Och vad jag då menar är att förlorar vi vår förmåga, att likt en Baron von Münchhausen lyfta oss i håret – förlorar vi kanske också möjligheterna till djupseende. Och världen riskerar bli lika platt som en pannkaka. Och vi att förlora oss själva i smeten.

Och vem vill det egentligen? Eller så är det just det vi vill, bara att jag inte riktigt fattat det.

twodimen

Frågan är om det är ”vi” som blir ritade… eller om det är ”vi” som håller i pennan?

Men det är precis som med den där figuren som själv ritar en cirkel runtomkring sig och därmed ser till att begränsa sin egen rörelsefrihet – därför att den inte kan kliva upp eller över sitt eget streck. Därför att den själv och det den gör – alltså skapandet av cirkeln – sammanfaller – på samma plan – i samma verklighet – hamnar i samma smet, så att säga.

Och världen reduceras då bara till en serie pluppar eller koordinater på ett papper, bestående av sådant som vikt-, plats-, person- och måttangivelser. Och den världen blir ju liksom bara som en siluett av vad som verkligen sker.

…och inser nu plötsligt hur långt in i Platons grotta jag i själva verket krupit. Och dit in ville jag då verkligen inte komma. För det är knappast där jag hör hemma.

– Ah! Det var ingenting särskilt! Jag mår bra, solen skiner – hundarna sover! Allt är bara som det ska.

Lämna en kommentar

Filed under Filosofi, Prsonlgt, Trivia

189. Kärlek vs. meningslöshet

DSC_0047_2

En vecka gammal hand tillhörande Gusten Ulf Kern Stenborg

Om jag nu skulle tvinga mig själv att skriva om något som handlar om kärlek och glädje – kommer jag enligt den moderna neurovetenskapen också att kunna mota bort det mörker som jag just nu känner är i antågande. *

Denna kognitiva logik, att det vi gör, föder mer av sitt eget slag – är också en av hörnpelarna inom Buddismen – vilket också är anledningen till varför det i dag finns nära samarbeten mellan just buddister och den moderna hjärnforskningen.

Men det var ju nu kärlek och glädje jag skulle skriva om. Och då helst inte den där krassa versionen som kanske mer bara handlar om komplexa förhållanden mellan feromoner, transmittorer och spegelneuroner.

Nej, utan om riktiga känslor – sådana som känns i bröstet – som gör en glad och upplyft.

Fast kärlek kan ju förstås även göra oss deprimerade. När vi exempelvis inte får den vi älskar eller när den vi älskar gör något vi inte gillar.

Men nej, bort, bort! det är fortfarande inte detta jag skulle fastna i. Utan om något som mer är och utstrålade denna känsla av kärlek och glädje.

Som exempelvis att jag nyligen blivit morfar och i varje fall kanske börjar känna en liten bubbla av någonting när jag ser den där lille krabaten. Den bubblan kanske skulle kunna växa.

Men korna nere på ängen ligger nog ändå lite närmare till hands – de väcker väldigt snabbt en känsla – man skulle kunna kalla kärlek – när helst jag ser att de kommer rusande mot mig när jag går för att hämta tidningen.

kor

Det är kor på ängen! Korna i hagen kommer mig alltid till mötes.

Och så hundarna förståss, när de leker tafatt och rusar omkring på ängen. Eller när jag är i växthuset och omges av allt prunkande grönt, gurka, tomater och chili.

Detta kanske inte är kärlek i vanlig bemärkelse men det tangerar ändå den där värmande och strålande känslan i bröstet.

Men nu talar jag också i huvudsak om den där ”kärleken” som buddisterna kallar mettā – alltså den som låter oss genomströmmas av välvillig medkänsla. Och alltså inte om den ”kärlek” de snarare benämner ”Pema” och som mer kännetecknas av att man åtrår eller vill ha något/någon – och då eventuellt också blir frustrerad om man inte kan få det/den.

___

* Jag känner mig genast ljusare till sinnes!

3 kommentarer

Filed under Neurologi, Prsonlgt, Trivia

177. Vad är detta för yrsel?

bodhidharma-pic-180x300För att överhuvudtaget kunna närma mig något
Som är av större vikt än ett snöoväder
Kanske jag skulle behöva skriva ett drömspel.

Det kanske först är då man kan komma något nära,
När världen inte riktigt längre är med på noterna
Och därför nynnar på en helt annan slags melodi.

Då! Nästan som ett slag under bältet.

Men det är ju också detta trick
Som just är avsikten
Med de s.k. zen-buddhistiska ”koans”.[1]

Att förmå bryta upp och tränga
Igenom lager på lager av meningsskapande

För att förhoppningsvis och slutligen nå fram till
Något mer väsentligt – som kanske inte lika lätt
Låter sig fångas.

Nä, men vad är det jag snackar om?
Vad är detta för yrsel?

Vad är det jag så trängande behöver säga
Som jag inte redan har sagt?

Och varför ikläder jag mig nu plötsligt diktarens
Sorgliga skepnad och språkdräkt?

Och ornamenterar mitt språk
Med halvkvävda sirligheter.

Är det bara för att grumla min yta en aning
eftersom jag inte har något övrigt att säga,
i hopp om att ändå uppfattas som djupsinnig?

Ja, just det!
Så är det!

För övrigt önskar jag alla en trevlig helg och hoppas att nästa vecka ska bli lika spännande som denna har varit!


[1] Vet faktiskt inte hur man säger koan i pluralform på svenska. Koan, se Wikipedia.

Lämna en kommentar

Filed under Prsonlgt, Trivia, Uncategorized

152. Då blev jag lite ledsen!

Fotsp_r_i_sanden

Vissa spår går aldrig ur!

Jag kommer så väl ihåg. Det hela började med att morbror Palle kallade mig för vingmutter! Varje gång vi sågs började han liksom skruva i luften med tummen-pek-långfingret – som man gör när man skruvar en mutter.

Då blev jag nog lite ledsen!

Nej det stämmer inte, jag blev helförbannad på ett sådant där barnsligt underlägset sätt som man kan bli när man bara är 7 år. Jag tror jag faktiskt blev väldigt förolämpad. Kränkt skulle man kanske kunna säga!

Visst, jag hade kanske lite utstående öron. Men det var ändå inget uppseendeväckande. Och det hela var ju egentligen inget allvarligt, bara en grej. En sådan där retsam, dum kommentar som för andra bara blev allt roligare – ju ilsknare jag blev.

Sen var det ju också det där med att jag gick utåt med fötterna. Det var nog värre – för det var ju liksom mer på riktigt.

Jag hatade när den första snön kom och vart jag än gick lämnade dessa ofrånkomliga traktorspår efter mig. Det är ju knappast så att det gick någon obemärkt förbi. Brrrummmm – se upp! nu kommer traktorn!

Och senare var det förstås, det där med det blonda håret – men det har jag redan skrivit om så det behöver jag inte tjata om nu.

8871117062174

En äkta vingmutter!

Nej, jag tror egentligen att jag hade en rätt så ömtålig själ – en sådan där mjuk sak där det lätt bildas avtryck, rispor och skärsår. Och spåren sitter fortfarande kvar där inne någonstans.

Inte undra på att jag var blyg och tillbakadragen i tonåren och det är inte så konstigt att jag hade svårt att ragga på tjejer. Jag blev lätt vän med dem, jag har haft fler tjejkompisar än killkompisar. Men det där lille extra steget – det var som sagt inte helt lätt.

Och det är inte undra på att jag till slut blev en sådan där som vissa kallar, ”tänkare”.

Och nu tänker jag därför just som så, att det nog ändå inte var fel av morbror Palle att kalla mig vingmutter. Därför att livet måste vi ändå lära oss att hantera på ett eller annat sätt – för gör vi det inte – så går vi faktiskt under.

Lämna en kommentar

Filed under Prsonlgt, Trivia

149. Om hela världen lyssnade

polls_binladen_answer_1_xlarge

Osama Bin Laden fick många att lyssna

Om det var så att ordet var ditt och hela världen lyssnade, vad skulle du då säga?

Vissa av oss får ju ibland denna nästan obeskrivliga möjlighet. De amerikanska presidenterna får sådana tillfällen, numera även den kinesiska presidenten och premiärministern.

Och för att inte glömma Adolf Hitler och Osama Bin Laden – de lyckades nog bättre än de flesta att få större delen av världen att haja till – sedan kanske de inte hade så värst mycket mer att komma med.

Men även en del stora artister har haft sådana stunder. John Lennon hade några på sextiotalet, Michael Jackson på åttiotalet. Sen vet jag inte så noga…

Men det var inte dit jag ville komma. Vad som fångade min nyfikenhet var just tanken på vad man skulle ha sagt om man hade fått möjligheten att verkligen tala till världen?

Vissa av oss skulle säkert talat om fred, andra om vikten av att vi på allvar måste börja bekämpa fattigdom och svält. En del skulle talat om miljön.

Jag vet inte jag! Vad skulle jag säga? Jag skulle i varje fall inte tala om filosofi eller något som helst om makt och status. Alltså allt sådant som jag annars för det mesta surrar om.

crowd

Vad skulle jag ha sagt om jag fick chansen?

Nä, jag skulle nog snarare säga något som kanske ingav en strimma hopp.

Jag menar, det måste ju ändå vara något som alla ska kunna förstå och ta till sig utifrån allas olika förhoppningar och drömmar.

Och om det är något positivt man skulle vilja säga – vilket jag också utgår från att de flesta skulle vilja att det var – då måste man ju även säga något som väcker trevliga och glada känslor, något som inger kraft och hopp.

Så vad skulle man då säga?

Man skulle ju inte vilja säga något som ingav falska förhoppningar eller behöva ljuga om någonting. Inte heller vilja framstå som en okänslig person genom att ignorera de verkliga lidanden och orosmoln som ändå faktiskt hänger över många människors huvuden.

Hmm, det kan inte vara helt lätt att behöva ställas på världens scen och förväntas säga några bra, starka och förlösande ord.

Och som tur är så står jag ju inte heller där.

Lämna en kommentar

Filed under Prsonlgt, Trivia