Månadsarkiv: april 2013

179. Att komma ut ur skamvrån

DSC_6947_2

Leo, The Lion!

Jag har två hundar. Två mellanpudlar. En brun och en aprikosfärgad. Och jag behöver inte längre skämmas – för jag har liksom kommit ut ur pudelgarderoben. Behöver inte längre ängsligt snegla åt höger och vänster eller följa den breda strömmen av fördomar som finns mot olika hundraser.

Och pudeln har nu visat sig vara en väldigt bra hund. Och man behöver faktiskt inte klippa dem sirligt som konstfulla buxbomshäckar. Det går bra med en enkel bondklippning!

Visst skäller de – det gör väl alla hundar. Men de är knappast aggressiva eller fientliga.

Herakleitos den dunkle från Efesos skrev för övrigt redan för 2500 år sedan att: ”Hundar skäller alltid på dem de inte känner”. Så det här med att skälla är knappast någon ny egenskap hos hundar. Det har de alltid gjort! Rent generellt sett!

Visst, man skulle kunna säga att mina hundar är smått xenofobiska. De skäller nämligen så fort de bara anar en främling inom hundra meters radie.

IMG_0009

And Cillo & The Lamb!

Och ordet xenofobi är just en sammansättning av de bägge grekiska orden: ξένος (Xenos), som betyder just ”främling” och φόβος (Phobos), som betyder ”rädsla”. Xenofobi är dock ett ord som mer kommit att användas i betydelsen ”främlingsfientlig”.

Men mina pudlar är inte vidare fientliga, de är inledningsvis bara rädda – och därför skäller de! Och detta drag av vaksamhet och misstänksamhet är förståss också det som naturen här har prioriterat. Därför det var så vi ville ha dem. De skulle skälla och skydda oss från att bli överrumplade. Och det är jag väldigt tacksam för när jag ligger och slumrar på gräsmattan och själv inte skulle märka om någon okänd närmade sig.

Men så fort mina pudlar (Leo och Cillo heter de för övrigt) lär känna någon (och det går som regel rätt snabbt) så blir de världens mest trogna och trevliga kamrater.

Men, det ska ändå sägas, att visst finns det aggressiva hundar som också verkligen ogillar och attackerar främlingar – men dessa tillhör ändå undantagen. Att därför tro att alla hundar är fientliga och farliga är egentligen enfaldigt. Ja rentav inskränkt! Det finns ju så många olika sorter – och de skäller alla av olika anledningar.

3 kommentarer

Under Kulturdebatt, Logos – Ord – Språk

178. En riktig jädra rallarsving

DSC_9242

A universe made out of steel!

Hur vi än vänder och vrider på det verkar det ändå vara ett faktum att framgång oftast föder framgång.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet”.

Nu syftar säkert Matteus här på någonting helt annat, men det aktuella bibelcitatet fångar ändå andemeningen i detta om världens oändliga ”orättvisor” som detta inlägg i Fragment & Perspektiv handlar om.*

___

Ok! Mycket tyder på att personer som har mer – är friskare, lyckligare och lever längre än vi andra!**

Vad sägs om det?
Nesligt, va?

Och vi som inte tillhör de mest privilegierade tycker förstås att detta är rätt så hemskt och lägger gärna ned – orkar inte – får helt enkelt nog! Och detta trots att det nog faktiskt är vi som har mest att vinna på att fundera vidare och kanske överlista detta trista faktum.

Därför det är knappast någon hemlighet för dem som redan har pengar, makt och framgång – de vet redan om att de mår bättre, har mer energi och är mer populära än andra. Vilket säkert också spär på det hela. De mår helt enkelt bra av att må bra! Medan vi andra mår dåligt av att behöva må dåligt!

Vi, svaga, fattiga och vanmäktiga – vi som vägrar acceptera att livet är brutalt. Vi som istället förväntar oss en rättvis behandling från ovan för att ge oss den kompensation vi så väl behöver. Vi blundar gärna.

Samtidigt som det är vi som har störst behov av att se den krassa humorn i naturens blinda lek.

Därför det skulle ju kunna finnas smitvägar ur detta småtrista predikament. Det kanske går att komma runt de naturliga orättvisorna och ge de högre makterna, naturen eller vad tusan, en riktig rejäl rallarsving.

Därför det borde ju räcka med att vi bara blev bättre än flertalet på någonting som fick oss att känna oss jäkligt unika. Och därmed försätta oss själva i sammanhang där det vi gör värdesätts och är betydelsefullt. Vi skulle alla kunna vara bättre än de flesta på någonting!

Och det går säkert bra med både det ena och det andra; som att cykla jäkligt långt eller fixa många followers på Twitter eller Instagram; kunna baka surdegsbröd eller stoppa korv; vara duktig på att snickra; fixa i trädgården; tråckla; sy; fläta färgglada korgar; slipa till vassa spjutspetsar… You name it!

Men det gäller ju förståss att ta sig dit – till någon form av excellens. Och dit finns det förståss inga genvägar!


* Från och med detta inlägg kommer dessa att presenteras med en mindre ingress för att läsaren lättare ska få en ingång till texterna som av stilmässiga skäl hålls knapphändigt med sina max 350 ord! Citatet kommer för övrigt från Matteus 13:12.
** Har bl.a. skrivit mer om detta predikament i 148. Absolut, nej, nej!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Humor

177. Vad är detta för yrsel?

bodhidharma-pic-180x300För att överhuvudtaget kunna närma mig något
Som är av större vikt än ett snöoväder
Kanske jag skulle behöva skriva ett drömspel.

Det kanske först är då man kan komma något nära,
När världen inte riktigt längre är med på noterna
Och därför nynnar på en helt annan slags melodi.

Då! Nästan som ett slag under bältet.

Men det är ju också detta trick
Som just är avsikten
Med de s.k. zen-buddhistiska ”koans”.[1]

Att förmå bryta upp och tränga
Igenom lager på lager av meningsskapande

För att förhoppningsvis och slutligen nå fram till
Något mer väsentligt – som kanske inte lika lätt
Låter sig fångas.

Nä, men vad är det jag snackar om?
Vad är detta för yrsel?

Vad är det jag så trängande behöver säga
Som jag inte redan har sagt?

Och varför ikläder jag mig nu plötsligt diktarens
Sorgliga skepnad och språkdräkt?

Och ornamenterar mitt språk
Med halvkvävda sirligheter.

Är det bara för att grumla min yta en aning
eftersom jag inte har något övrigt att säga,
i hopp om att ändå uppfattas som djupsinnig?

Ja, just det!
Så är det!

För övrigt önskar jag alla en trevlig helg och hoppas att nästa vecka ska bli lika spännande som denna har varit!


[1] Vet faktiskt inte hur man säger koan i pluralform på svenska. Koan, se Wikipedia.

Lämna en kommentar

Under Prsonlgt, Trivia, Uncategorized

176. Ett Sverige, likt fågel Fenix

phoenix-bird-gold-colourJag må vara blåögd men jag tror ändå att det kommer att gå rätt bra. Jag menar, vi kommer nog att reda ut det här till slut.

Just nu råder förvisso full storm och ett ställningskrig där påståenden och antaganden yr omkring så det står härliga till. Men krutröken kommer nog så småningom att lägga sig och då kommer vi att se konturerna av ett nytt Sverige avtecknas.

Mustafa kommer att ha ett och annat att fundera över! Greider kommer att tvingas höra sina egna självsäkra formuleringar upprepas i många, många år framöver. Och ett gäng andra principfasta ideologer kommer att undra vad tusan det var som hände den där våren 2013, ”when the shit really hit the fan” – när de alla fick ändan bak – hur de än försökte vända och vrida sig.

Jag förstår att du just nu helst tiger still. Frågan har verkligen blivit så komplex att det vore bäst om vi alla bara stoppade persilja i öronen – för att slippa höra. Och för att slippa ta ställning.

För det skulle nog ändå här behövas såväl en semantiker, en sociolog och en religionsexpert bara för att reda ut själva upptakten till den här historien. Minst!persilja-1_87659415

Och omfattningen av historien ser dessutom ut att växa för var dag. Och skiten skvätter nu både upp och ned och till höger och vänster. Men jag tror ändå att det faktiskt är rätt bra!

För någonstans i allt detta, känner jag ändå en förhoppning om att det ska födas något nytt att bygga vidare på. Något positivt för Sverige, för socialdemokratin och framför allt för Sveriges alla muslimer.

Jag ser en socialdemokrati som kommer att tvingas se över sina ideologiska grundvalar.
Jag ser en höger som måste fråga sig var i helsike man hamnat!

Men främst ser jag att det ur detta debacle föds en ny syn på islam. Jag ser muslimer som äntligen får träda fram som individer och inte enbart som representanter för ett fundamentalistiskt och intolerant kollektiv.

Jag ser framför mig ett Sverige, som likt fågel Fenix, reser sig upp ur askan.
In i elden.
Som kommer att förgöra, förändra och förnya en mängd gammal bråte som vi behöver bli av med.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Kulturdebatt, Politik

175. Den ovillige demokraten!

mouth

Visst finns det frågor som står oss långt upp i halsen!

Jag måste bara fråga – och svara mig gärna uppriktigt den här gången!

Är jag intolerant om jag ogillar intolerans? Nå? Vad säger du?

Är jag fördomsfull om jag har synpunkter på att andra har fördomar?

Ja, jag vet att frågorna står dig upp i halsen. Men det är ju för att de fortsätter vara obesvarade.

Och du kan inte längre slingra dig undan – du måste ta ställning och samtidigt hålla tungan väldigt rätt i mun. Så varför tvekar du?

Jag vet ju att du har ett svar – ser samtidigt att du våndas. Du anar förstås att det är en fälla och att du därefter måste stå till svars. Du är därför ängslig – med all rätt.

Men, vad svarar du?

Är vi odemokratiska om vi förvägrar icke-demokratiska grupperingar att verka och föra fram sina åsikter?

Samma logiska grundstruktur. Jag ger mig nämligen inte! Och ta gärna god tid på dig – men ta gärna ställning! Du kommer ändå inte undan. Förr eller senare kommer någon att utkräva svar.

Vad säger du?

Är jag rasist om jag påvisar att det finns rasistiska kulturer? Fortfarande samma semantiska struktur. Och samma öronbedövande tystnad.

 

Frågan ligger där likt en stor drake mitt framför dig – växer sig bara starkare – så länge den förblir obesvarad.

Jag ser nu hur du vänder och vrider på dig för att krypa ur ditt eget skinn. Och hur du frenetiskt försöker hitta det rätta svaret.

Men jag hör ingenting!


[1]  Tonläget och hållningen i detta inlägg är inspirerat av Mohsin Hamids bok, The Reluctant Fundamentalist (2007). Nu aktuell på film.

3 kommentarer

Under Demokrati, Kulturdebatt, Logos – Ord – Språk

174. Trolltrummor och besvärjelser

427px-Goya9

”Por haber nacido en otra parte” – ”För att ha fötts på en annan plats” av Francisco Goya 1814-1823.

Om vi lägger örat mot samtiden – vad är det då vi hör allra ljudligast?

Regnet som smattrar mot fönsterrutan?

Njaä! Vad jag snarare tänker på är förstås samtalen om den påstådda eller faktiska svenska rasismen.

Om den finns eller inte finns?

Och oavsett vägval, är vi väl ändå alla rörande överens om att rasismen i sig är ett absolut ont.

Den har till och med blivit så otänkbar att rasisterna själva inte kan gå i närheten av den. Och det är väl bra det – på sätt och vis.

Men visst finns det rasism i Sverige, men det gör nu inte Sverige till ett rasistiskt land. Lika lite som några kommunister gör landet ”kommunistiskt”! Trots att vissa helvetespredikanter väljer att se detta som en förhärskande ”strukturell rasism”.

Och trolltrummorna virvlar taktfast. Och besvärjelser slungas ut.

Och jag tänker då på inkvisitionen – att den också var intolerant och fördomsfull.

Och i all sin välmening såg häxor, kättare och avfällingar i varenda buske!

Det är sagt att rasismen också är intolerant och fördomsfull – det är nog alldeles riktigt! dsc03374-clear

Men intolerans är inte det samma som rasism! Inte heller fördomsfullhet!

Jag är exempelvis intolerant vad gäller dödsstraff – men detta gör mig varken till rasist eller fördomsfull.

Och jag är säkert fördomsfull mot en mängd saker som jag inte vet så mycket om. Sådant som exempelvis ”grönlänningar” eller ”gröngölingar”. Fördomsfullhet stavas nämligen också o-k-u-n-s-k-a-p!

Men detta gör mig ju inte heller till rasist. Rasismen är någonting helt annat.

Rasism utgörs snarare av en soppa kokad på olika delar vanmakt, rädsla, fördomar, intolerans och illvilja.[2] Isolerade, var och en för sig, utgör de inga större dödssynder. Men tillsammans bildar de nu den hemska brygd vi, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, gemensamt tagit avstånd från.

Och det är väl egentligen hit jag ville komma – att vi faktiskt måste våga ta i – och försöka förstå vad det är som åstadkommer rasismen – för att ens kunna komma i närheten av att hantera den.


[2] Därmed inte sagt att där inte även kan förekomma andra ingredienser i denna brygd.

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla

173. Den döda iskalla handen

kapitalist_01[1]

Marknaden låter vissa gå under – gör andra till potentater.

Det är nog alldeles riktigt som många säger – att marknaden både är blind och döv.

Precis som vilken torghandel som helst.

Låter vissa gå under – gör andra till potentater. Och skapar nationella tragedier när helst den finner det lämpligt.

Den kallas också för ”den osynliga handen”. Därför att den styr utan att egentligen synas.

Och tillåts härska över liv och död. Osynlig, iskall och obönhörlig.

Uppskattas av vissa – ogillas av andra. Delar på så vis upp oss i skilda läger.

Som ibland får oss att önska livet ur varandra.

Men ingen har någonsin lyckats tämja den.  Hålls den fri löper den amok – begränsas den slingrar den sig ur sitt grepp.

Hal och kall som en död ål.

Men vad är det jag egentligen talar om här? En hand, en marknad, en död ål? Nej knappast något av detta.

Snarare en slags lag, en naturlag om man så vill, som säger att vi inte i onödan går över ån efter vatten och att vi inte heller tar några omvägar för skaffa oss det vi behöver.

Växer det morötter i min trädgård – går jag inte till torget och köper dem. Och kan vi ta något utan risk för upptäckt – gör vi det gärna.

800px-Jönköping_marknad,_förra_sekelskiftet

Precis som vilken torghandel som helst.

Finns det vi behöver någonstans – så söker vi oss dit.

Detta gäller såväl placeringarna av våra framtida pensioner som flyktingströmmar och tiggande Romer som nu sägs ha hittat till Sverige i ett sista desperat försök att försörja sina nära och kära där hemma.

Allt och alla söker sig till den källa där vi bäst tror att vi kan släcka vår törst.

Detta är marknadens krafter i sin mest konkreta skepnad. En sociopsykologisk realitet! Så gör djur! Så gör människor!

Och frågan är – kan man verkligen tycka illa om denna marknad? Dessa rörelser?

Visst, man kan ogilla många av dess konsekvenser. Men man kan ju knappast ha något att invända mot att människan och naturen följer sina egna rörelser.

Varken lovprisa eller fördöma.

Det är ju som att förbanna eller välsigna vattnet för att det söker sig till de lägsta punkterna efter ett regn istället för att i förväg bygga lämpliga fördämningar och gräva tillräckligt djupa brunnar.

5 kommentarer

Under Ekonomi, Jämlikhet, Liberalism

172. Vi föds, lever och dör, omlott!

1114465_209_336

Döden är en både pålitlig och påtaglig gäst som gärna får komma för sent!

Brukar nu vanligtvis inte ägna någon tid åt att fundera över ”Livet” och ”Döden”. Men kan nu bara inte släppa tanken på att vi faktiskt lever, så att säga, omlott. Vi föds och dör inte i klungor – utan sprider ut oss jämnt och lever och dör med lagom stora mellanrum.

Vilket också gör att jag sammantaget mött fler levande personer än döda… Jag menar, de som gått bort och som jag kände personligen medan de levde, begränsas nog till omkring tio; mormor, morfar, pappa, svärmor, Lars Albert, Bie, Gertrud, Sven, mammas sambo Nils och så förstås den där killen jag skolkade tillsammans med i sjuan och som jag senare hörde körde ihjäl sig på tyska autobahn när han var arton.* Och så förstås morbror Augustin och moster Brita och Faster Hedda!

Ok! femton då!

Sedan är det nog inte så värst många fler – och då är jag ändå rätt gammal. Men givetvis lär det bli fler ju längre man lever – men ändå! Det är väl ändå rätt konstigt! Annorlunda är det ju förstås i krig – då man dör i just klungor.

Och att det då måste bildas hemska avbrott.

För det är ju ändå just det att vi föds och dör omlott som gör det möjligt för oss att överlämna kultur, traditioner och kunskaper till nästkommande generationer.

Visst finns det mesta nedtecknat i böcker och tillgängligt på internet – men om vi inte lär oss koderna kan vi ju heller aldrig utläsa innehållet. Och dessa kan vi ju inte läsa oss till – de måste överföras från generation till generation.

Och skulle vi plötsligt behöva födas, utan kontakt med historien – skulle vi ju nästan bli som oskrivna tavlor.

Nästan som de där killarna som sätter sig längst bak i klassrummen och helst vill sluta skolan efter nian.

livet-hander

Vi lever och dör omlott – vilket gör det möjligt för oss att föra vidare kunskaper till kommande generationer – om vi tar oss omaket!

Vi skulle ju inte ens veta hur man tillverkar stål – skulle alltså behöva starta all over again – och från scratch!

Vilket då återigen skulle ta tusentals år av erfarenhets-utveckling för att vi ens skulle kunna tillverka den minsta lilla pennkniv.

Tänk på det du!

För det tänker jag på när jag möter raljerandet för allt som stavas kultur; bildning, vetenskap, traditioner eller eftertänksamhet.

En attityd som numer allt oftare manifesteras i olika soffprogram och dokusåpor eller i märkliga inslag på P3 där man gör allt för att försöka utmana något traditionsbundet på någon slags bred dialekt.

———
* Efter en promenad i solen med en gammal vän (som alltså inte är död), och som gjorde att hjärncellerna syresattes, slår det mig plötsligt att han faktiskt hette Anders Sjöholm! Den där killen jag skolkade från skolan med och som körde ihjäl sig på tyska autobahn.

1 kommentar

Under Filosofi, Konst & Kultur, Kunskap vs. Okunskap

171. Flickan och marknaden!

225px-Clara_Löfgren_-_Förbjuden_väg

Skratta bäst som skratta sist sa flickan och klev över gärdesgården…

– Eftersom livet är rätt kort, kraven desto fler, tillika varierande – kan det ibland vara svårt att alltför entydigt utsäga något med bestämdhet!
– Vad sa du?
– Jo, ja sa det att om det regnar i morgon så tar jag bilen upp till stan!
– Visst! Inga problem. Se bara till att tanka rätt soppa den här gången!

Det är inte lätt att tala om saker vars mått, vikt och längd man inte riktigt kan avgöra.

Och jag läste just en debattartikel[2] i gårdagens DN om att pojkarnas läsförmåga försämrats eftersom det anses omanligt bland unga att läsa.

Någon verkar ha glömt att berätta något för dem!

Detta bekräftar också min föraning om att vi lever i en slags brytningstid där det som tidigare uppfattades som ”kvinnligt” nu får allt större tyngd.[3]

Flickor läser mer, får bättre betyg, sägs ha större empatisk förmåga! Dessutom har de sin gäckande kvinnlighet![4]

Och pojkarna sätter sig längst bak i klassrummen.

Gamla äktenskapsnormer förändras och kvinnor lär nu gifta sig med partners ur mer jämställda sociala grupperingar – Ja, även under sin egen sociala status. Vilket världen tidigare aldrig skådat.[5][6]

Kvinnor har i dag högre utbildning. Dessutom finns det undersökningar som visar att inom vissa statusyrken börjar kvinnor gå om sina manliga kollegor i lönenivå.[7]

Vad är det som händer?

68169

…och lämnade pojken rådvill på andra sidan!

Personligen skulle jag tro att det först och främst är den osynliga handen som nu visar att vi nått en slags ”tipping point”[8] där det helt enkelt krävs mindre av sådant som tidigare efterfrågades – som muskelkraft, mod och allmän dumdristighet.

De nya ekonomiska marknaderna behöver snarare andra kvaliteter. Sådant som förmågan att vara närvarande, lyssnande, kommunicerande, social, samarbetsvillig, trogen, uthållig… Och så förstås kunnig och intelligent…

Och därmed ges också dessa nya kvaliteter större tyngd. Vilket ger inflytande. Vilket ger makt! Åt framförallt kvinnorna! Eftersom de rent generellt nu ligger i startfältet.

Och pojkarna, de yrvakna stackrarna! anade aldrig vad som komma skulle. Står nu rådvilla och trycker surmulet kepsarna ned över ögonen – för att slippa vara med.


[2] Dagens Nyheter – Publicerad 2013-04-08 om pojkars läsvanor.

[3] En tes vi också kunnat avläsa i omvänd tappning hos personer som ex. Anders Breivik.

[8] Tipping Point: Droppen och bägaren, tuvan och lasten, det som plötsligt får skeenden att ändra riktning.

4 kommentarer

Under Demokrati, Feminism, Jämlikhet

170. Ett träd är ett träd!

red_pine-web

Ett träd!

I sin iver att ge rasismen ett tydligare ansikte trummar nu antirasister taktfast ut sina budskap att nästan alla svenskar är antingen rasister eller smygrasister – trots undersökningar som visar på motsatsen – att svenskarna faktiskt tillhör de mer toleranta i världen.

Vad vi bevittnar är ett krig som utspelas bland förblindade ideologer – sådana som hellre ser vad de tror – än tror på vad de ser. Personer som är så fastlåsta i sina idéer om världen – att de finner det svårt att kliva ut i den.

Och rasisterna jublar och ropar i kör:  Vi visste väl att vi var många fler!

Och konsekvenserna? Jo, av erfarenhet vet vi att när begrepp blir för breda så förlorar de sitt innehåll!

Varje benämning, varje ord har sin mening – vanligtvis bestående av en betydelsekärna omgiven av mer eller mindre elastiska gråzoner.

Låt oss ta ordet ”träd”!

Vi ser alla framför oss ett typiskt träd med krona och stam – men vissa av oss ser en björk, andra en tall.

Och därtill ska tilläggas att vissa snarare ser en acacia, en palm eller ett cederträd. Men det spelar ingen roll – för vi förstår ändå vad vi menar!

Med andra ord! Vi vet alla att ett ”träd” är ett träd – och inte en buske eller klätterväxt.

Begreppet har alltså en någorlunda uttalad kärna och utöver detta en tämligen vid och tillåtande mening som också gör det användbart i en mängd olika situationer.

gotik_dsc_0101

Ett annat träd?

Men om nu några lata och okunniga bland oss skulle komma på idén att börja använda ordet ”träd” godtyckligt för allt som växer och står upp ur marken; sådant som buskar, sly, snår, häckar och klätterväxter.

Ja, då skulle ju begreppet snart bli alldeles för omfångsrikt och förlora sin innebörd.

Rentav bli oanvändbart!

Det är dit vi riskerar att hamna med det ny-laddade ordet ”rasist” – när det nu alltmer, såväl från höger som vänster, fylls med nytt innehåll och håller på att bli till den grad urvattnat att det börjar förlora både mening och användning!

Rasister och antirasister gör så i realiteten gemensam sak. Hur skrämmande är inte det?

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Semantik