Etikettarkiv: Fascism

321. Famlande, fumlande manlighet

Frälsare uppträder som regel först när vi blivit tillräckligt vilsna.

Jordan B. Peterson plötsliga uppenbarelse har väl knappast gått någon förbi. Frälsare uppträder som regel först när vi blivit tillräckligt vilsna. Därför lyckas de också fånga vår uppmärksamhet genom att säga idel självklarheter. Som exempelvis att det är bra att räta på sig, ta ansvar och bädda sängen.

Vi är nog inte så smarta. Rör oss helst i flock. Ser därför helst samma verklighet som andra ser. Kejsarens blir därför aldrig riktigt naken förrän tiden är så pass mogen att barnets röst tränger igenom bruset. Tränger igenom lager på lager av påhitt.

Så rör vi oss sakta framåt, generation efter generation. Ibland sker uppvaknanden – ibland somnar vi in. Åt vilket håll det går kan vi aldrig riktigt på förhand säga. I efterhand kan till och med något som för stunden uppfattades som ett uppvaknande visa sig vara ett insomnande. Vad som blir vad beror på var vi slutligen hamnar.

Frihetstörstande progressiva tidsepoker och kulturer som vidgar de mest ombonade rum kan av vissa ses som utveckling, av andra som katastrof. Självklart! Det är också en plattityd – aktuell och samtidigt förbisedd. Men för att återgå till Jordan B. Peterson.

Det senaste decenniet har vi sett alltfler famlande uttryck för återerövrad manlighet, som exempelvis stöveltrampet från neofascistiska rörelser, det ökade intresset för extremsporter, odlandet av skägg inom hipsterkollektivet, män som klär sig i kostym, väst o slips, dödandet av djur för rekreation och nöjes skull …

Allt har sin tid.  Allt har sin plats. Vi intar bara våra positioner.

Allt har sin tid.  Allt har sin plats. Vi intar bara våra positioner.

De olika trenderna behöver inte ha mer gemensamt än just denna längtan efter en förlorad manlighet – vilket väl knappast är något fel i sig. Uttrycken skiljer sig åt. Vissa är kanske mer harmlösa än andra.

Men vi betraktare kan inte enkelt köpa det ena och förkasta det andra utan att samtidigt försöka förstå sambanden och vad som driver män till att uttrycka sig på det sätt de gör. Det är det.

Det är förstås ingen tillfällighet att många av oss, såväl kvinnor som män, just nu återupptäcker, återuppväcker, gamla mansideal. Det finns många orsaker till det. Men det är en annan historia.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla

130. Benito Mussolini och jag!

Man blir inte fascist...

Bara för att Benito Mussolini tyckte att det var viktigt att tågen skulle komma i tid – innebär det inte att också vi, när vi står där och fryser på perrongen i detta iskalla och snorblöta aprilväder, blir fascister bara för att vi också önskar att tågen ska komma i tid.

Är ni med? Eller är resonemanget bara för uppenbart idiotiskt självklart?

Det kan tyckas så, men bakom denna självklarhet döljer sig mer än vad ögat till en början kan upptäcka.

Först och främst, fascismen är populistisk. Den skulle aldrig komma på idén att trumma fram en åsikt som inte redan fanns där ute i de djupa folklagren. Högerpopulism kallas så just därför att den appellerar till våra mer personliga känslor och preferenser – som exempelvis vår önskan om att tågen ska komma i tid.

Men vad är det då mer som högerpopulismen brukar värna om? Vilka är dess hjärtefrågor?

Nationen så klart! Flaggan och behovet av hårdare restriktioner kring invandringen! Islam finns givetvis med på kartan! Och kulturrelativismen – som man ogillar!

De förespråkar vanligtvis också någon form av kulturkonservatism (dock gällde detta inte den italienska futurismens och fascisternas hovpoet Filippo Tommaso Marinetti)! Vad mer?

Feminismen brukar vanligtvis vara en säker måltavla för högerpopulister som då snarare brukar framhålla mer patriarkaliska värden.

...bara för att man likt Mussolini önskar sig att tågen ska komma och gå i tid!

Religionen får också ofta en framträdande roll samtidigt som de givetvis är motståndare till kommunism, socialism och sådana idéer som stärker kollektivet på individens bekostnad… men samtidigt är de oftast förespråkare av en stark stat och starkt försvar – vilket ibland kan tyckas lite självmotsägande (fast inte i USA just nu där republikanerna försöker dra poänger på att vara mot stat och försvar). Och fascismen i Europa har för övrigt aldrig gillat USA eller storfinansen.

De kännetecknas av en retorik som mer än argument talar till de personliga känslorna – om individualism, om jord och om blod. Och allt detta tankegods finns det alltid ett visst utrymme för i varje människa.

Vad jag säger är att vi, för att förstå högerpopulismens lockelser, också måste förstå vad det är för strängar den spelar på. Om vi istället börjar tabubelägga det som den pekar mot – kommer detta bara att resultera i att vi så småningom slår knut på oss själva.

Vi blir nämligen inte själva fascister bara för att vi önskar att tågen ska komma i tid!

Lämna en kommentar

Under Feminism, Politik, Tabun