Category Archives: Moral

262. Huvudlösa dåd i Köpenhamn

1vilks

Lars Vilks, av vissa betecknad som ”Islamofob”, slapp i lördags åter undan en islamistisk attack med livet i behåll.

 Ju mer kultiverat ett samhälle blir, desto större blir ju självfallet också avståndet till dem som står utanför och som inte riktigt hängt med.

Vi kan bara ta barnaga som ett aktuellt exempel – i en något mer osofistikerad gemenskap än vår – ger föräldrarna sina barn gärna en ”hurring” om de inte gör som de blir tillsagda. Och detta anses då som någonting helt naturligt.

I Sverige är det inte längre lika naturligt – men det är ju enbart för att opinionsbildning och lagstiftning förändrat vår kollektiva och kulturella s.k. mindset – som då till slut gjort att de flesta av oss numera finner det fel att slå barn.

Vad jag menar är bara att utan dessa kollektiva kulturella förskjutningar så hade vi ju i dag inte heller blivit upprörda av att se någon dänga till en unge. Eller hur?

Men frågan är väl om alla verkligen hängt med på denna kulturresa – det verkar ju nu dessvärre inte så.

För den som bor isolerad i en stuga i skogsbrynet eller för övrigt långt borta från den övriga samhällsgemenskapen och därför heller aldrig nås av dess budskap – den kan ju då självfallet inte heller relatera till alla de pekpinnar och attitydförändringar som kollektivt sker i samhället för övrigt.

Och samhället självt, för var  dag alltmer sofistikerat, förstår allt mindre av det som rör sig inom dem som står utanför och bortom dess räckvidd.

Och avstånden och därmed även konflikterna bara tilltar – till dess att det brister någonstans.

1488574-1964

Huvudlöst dåd i hjärtat av Köpenhamn.

I Köpenhamn brast det i helgen. Denna gång brast det för en radikaliserad ung man, som inte kände sig hemma i den liberala värdegemenskapen och som därför hellre ville döda än ta en fika med Lars Vilks.

Men han är inte ensam i detta huvudlösa utanförskap som i dag kan ta sig allt mer desperata uttryck.

Även de icke-liberala högerpartierna runtom i Europa – ger också ett uttryck för detta vilsna främlingsskap.

Bägge dessa grupperingar, alltså både islamisterna och fascisterna, känner sig obekväma i det moderna samhällets värderingar – men har för det mesta ställts mot varandra i en slags primitiv huggsexa om makten över samhällets fortsatta utveckling.

1 kommentar

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Moral

246. Vinstlott i livets tombola

28o=Lisa-Magnusson-UB3

Den aktuella artikelförfattaren Lisa Magnusson

I gårdagens FB-flöde flimrade det plötsligt förbi en länk till en artikel med rubriken: ”Vi som är födda i Sverige förtjänar inte att ha det bättre än flyktingarna.” 

Och jag noterade att många av er gillade detta. Samtidigt undrade jag varför? Var det rubriken? innehållet? eller möjligtvis förhoppningen om att ni därmed gillade rätt – som ni gillade?

För jag misstänker att ingen av er egentligen håller med och skulle vilja byta era liv med de utsatta individer som driver omkring på haven i hopp om en bättre framtid. Trots att ni egentligen då inte, enligt artikelförfattarens utsago, förtjänade bättre.

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Och som artikelförfattaren för övrigt skriver: Varken jag eller någon annan som är uppvuxna på denna lycksaliga plats har gjort ett enda dugg som innebär att just vi skulle ha mer rätt till en dräglig tillvaro. Det var ren och skär tur som gjorde att vi föddes i Sverige. Vi drog en vinstlott i livets tombola.” 

2014-08-25_2046

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Vilket oerhört förakt visar inte detta för människan, för individen och för alla som arbetar för att skapa ett bättre och rättvisare samhälle. Och är det inte i grunden ett starkt anti-humanistiskt och fatalistiskt förhållningssätt: Inget ni gör kommer någonsin att göra att ni förtjänar att få det bättre än andra!

Och om det verkligen var så – vad skulle det då finnas för incitament att överhuvudtaget göra någonting? – då kan vi ju snarare bara lägga oss ned och vänta på att i bästa fall få dra nästa vinstlott i livets tombola.

Nä, jag är inte ett dugg förvånad över att sådana här perspektiv förekommer – det som är olyckligt och ofattbart är att så många bildade personer, i viktiga funktioner, delar och gillar denna typ av naiviteter som då faktiskt också äventyrar Sveriges möjligheter att fortsatt vara en trygg tillflyktsort för dem i nöd.

 

Lisa Magnussons artikeln kan du läsa i sin helhet på Metro. 

12 kommentarer

Filed under Demokrati, Ekonomi, Etik, Feminism, Genus, Humaniora, Jämlikhet, Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla, Moral

236. Om att krypa till korset

IMG_0579

Ibland gäller det s.a.s. att kunna förmå sig själv att krypa till korset.

Det finns en massa erfarenheter och kunskaper som är så uppenbart självklara – samtidigt så avlägsna. Vad jag menar är att samtidigt som vi vet – så vet vi ändå inte!

Som exempelvis vad gäller våra erfarenheter kring vad som händer i möten mellan främlingar – dvs, i våra möten med den okände andre! Det har vi ju alla varit med om.

Personligen försöker jag numer undvika onödiga skav! Så var det knappast förr – då tyckte jag tvärtom att andra skulle gå mig till mötes och acceptera mig för den jag var – oavsett.

Men det handlade väl kanske främst om att man med tiden lärt sig visa andra lite mer respekt! Respekt för den andres vilja att uppfatta och bestämma sig själv.

Och rent praktiskt betyder det för mig att jag kanske tar på mig slips och kavaj när så förväntas eller att jag tar av mig hatten, mössan, kepsen när jag går in i en kyrka. Typ så!

Och denna min önskan att vara mer följsam handlar förstås bara om en slags surt förvärvad social kompetens.

Men det var ju inte heller en helt enkel ekvation att slutligen komma att förstå att den som redan var på en plats, odiskutabelt upplevde en större rätt att få vara intakt, än den som bara kom på besök.

Vilket betyder att jag knappast kan kräva att få ha på mig skorna när jag besöker en moské – utan måste självfallet då krypa till korset* – om jag överhuvudtaget vill komma in, vill säga.

Lago-di_resia_1

Det gäller att vara lite alert eftersom förväntningarna att man ska följa en eller annan given regel i princip kan dyka upp var som helst!

Jag har hört många som är kritiska och oförstående till att det bara är den besökande som måste anstränga sig – och att det även borde ingå i ett gott värdskap att kunna vara lite tillåtande.

Självfallet! Så är det förvisso i den bästa av världar.

Men i denna värld bör man dock rent strategiskt utgå från att det främsta ansvaret ändå alltid ligger hos oss som besökare – därför ingen kan förvänta sig att den som av olika skäl äger sin plats och position, skulle ständigt förhålla sig öppen för de oändliga och möjliga myriader av möten och utmaningar som eventuellt skulle kunna komma i dennes väg. Så funkar det helt enkelt inte!

—-

*En rätt så dålig ordvits som i sammanhanget inte kräver någon ytterligare kommentar!

Lämna en kommentar

Filed under Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla, Moral

218. Kultur, konflikt och identitet

THE-TANK-MAN-STOPPING-THE-COLUMN-OF-T59-TANKS-TIANANMEN-SQUARE-BEIJING-CHINA-4-JUNE-1989-1-C31709Varje krig har sin yttre skepnad – byggnader och materiel förstörs, människor dödas och obeskrivliga tragedier utspelas. Detta är kriget i sin mest avskalade behavioristiska form – men denna säger oss förstås ingenting om krigets orsaker – bara om dess mest omisskännliga och omedelbara konsekvenser. Under den skrovliga ytan utspelar sig andra och i själva verket mer verkliga konflikter.

Själva striden uppstår i meningsskiljaktigheter och utspelas mellan meningsmotståndare. Det är olika synsätt som ger upphov till konflikter. Så för att förstå krig och arbeta för fred måste vi alltså först förstå vad mening och meningsmotsättningar innebär.

Meningar och uppfattningar är något vi skapar genom vår önskan att förstå och förhålla oss till vår omvärld. De uppstår ur vårt sätt att se. Vissa skulle kalla det för en del av vår individuationsprocess. Är vi troende ser vi världen på ett sätt – är vi icke-troende ser vi den på ett annat. Har vi makt och pengar uppfattar vi saker på ett sätt – är vi fattiga och maktlösa uppfattar vi dem på ett annat.

Och det är alltså detta som ger livet dess innehåll och därmed också lägger grunden för våra uppfattningar. Och ur detta område (perspektiv-mening-uppfattning) uppstår så vår känsla för rätt och fel, för gott och ont.

Och personligen tycker jag ju förstås att vi någon gång borde ta och inse att dessa områden inte finns i sig – för sig själva – oberoende av oss! Därför det är samtidigt denna övertro på det egna perspektivets absoluta giltighet som är själva upphovet till nötningar.

article-1249885-083AABF8000005DC-865_964x694

Det tillhör undantagen att vi behöver slåss för vår överlevnad – snarare slåss vi för våra (andras) idéer då de utgör grunden för vår upplevelse av särart – och därmed vår identitet. Vi kämpar som regel alltså inte för våra liv utan för våra uppfattningar.

Vi ser på världen utifrån våra privata perspektiv – som vi önskar göra allmänna.

Krig och konflikter har på så vis denna chauvinistiska oresonlighet som grund. Den som är villig att lyssna till den andra sidan och utan att bli hotad sätta sig in i den andres perspektiv är inte den som i första hand skapar konflikter.

—-

Denna text uppstod efter läsning av idéhistorikern Svante Nordins bok ”Filosofernas Krig” (Nya Doxa 1998) som handlar om det kulturella stämningsläget i Europa under första världskriget. En fantastiskt välskriven och intressant skildring av krigets bakomliggande orsaker och mekanismer.

Lämna en kommentar

Filed under Etik, Filosofi, Moral

214. Sir Russel och faster Hedda

Hedda Mörner

Gamla faster Hedda tillsammans med sin bror Carl Göran (foto från ca. 1909)

För de flesta är det fullständig självklart att tycka illa om krig. Och att då poängtera att man faktiskt ogillar krig är därför ungefär det samma som att säga att man inte gillar att få stryk.

Vi har just därför i vår familj alltid raljerat över gamla faster Hedda (1900 – 1999) för att hon en gång i tiden med emfas hävdade att ”Krig, det är hemskt”! Visst, visst! skrockade vi bakom hennes rygg – och himlen är också blå!

Vad vi nog inte riktigt fattade var att faster Hedda levt sitt långa liv med helt andra kulturella normer och förutsättningar. Dels levde hon under två världskrig. Dels i en tid där det inte alltid betraktades som så fruktansvärt med krig – snarare tvärtom.

Det finns mycket vittnesbörd om att folk runtom i Europa vid krigsutbrottet i juli 1914 befann sig i ett slags lyckorus. Bland kommentatorerna finns den uppburne engelske filosofen Bertrand Russel som berättat om att stämningsläget bland de intellektuella var, som han säger, om möjligt än mer exalterat.

Bertrand Russel var själv en av 1900-talets mest uttalade krigsmotståndare och skulle så förbli fram till sin död 1970. Han åtalades också i slutet av första världskriget för ”subversive anti-war campaigning” och tvingades sitta av sex månader i Brixtonfängelset.

B_Russell

Bertrand Russel, filosof, krigsmotståndare och försvarare av indiankrig

Men trots detta starka motstånd skriver han ändå, denna förnuftets och fredens mäklare, i sin essay ”The etichs of war” från 1915, att vissa typer av krig ändå kan vara befogade.

Och han nämner där bland andra sådana som koloniala angreppskrig!?

Och argumenterar för att exempelvis kolonisationen av Amerika och indiankrigen var etiskt riktiga?! Han menade nämligen att när ett krig förs mot en ”underlägsen civilisation” så kan det vara motiverat!

Ett ställningstagande som knappast någon skulle våga bekänna sig till i dag.

Så, vad har egentligen hänt? Jo, bland annat två världskrig, mängder med övergrepp och humanitära katastrofer men framförallt en massiv förändring av vår gemensamma förståelse av världen och människan. Vår kulturs själva topografi  har förändrats.

Och med detta och Bertrand Russel i bakhuvudet blev plötsligt gamla faster Heddas konstaterande, ”att krig är hemskt” inte längre så löjeväckande!

Lämna en kommentar

Filed under Etik, Moral, Retorik