Vi får inte glömma att våra gamla värderingar länge utgjorde en slags vattendelare som skiljde folk från fä – Som skiljde oss från dem …
Vi är förstås många som bedömer och fördömer utifrån oss själva. Självklart! Hur skulle man annars göra? Vissa saker gillar man – andra ogillar man. Och om vi är tillräckligt många som gillar och ogillar ungefär samma saker under lång tid resulterar det till slut kanske i någon slags kulturyttring.
Den antika grekiska kulturen värdesatte exempelvis bildkonst, arkitektur, dramer, filosofi och politik. Det är därför inte så konstigt att de samtidigt också uppfattade de som varken kunde läsa eller skriva eller ens tala grekiska som ociviliserade barbarer.
Men det finns förstås en mängd olika slags kulturella riktningar, trender och därmed också flera olika sätt att se på vad som är bra och dåligt, högt respektive lågt. Det är ett obestridbart empiriskt faktum.
Vi här i väst har exempelvis fått lära oss att skrytsamhet, missunnsamhet, girighet och hat är något förkastligt. Den grekiska mytologin fullständigt vimlar av dessa moraliska pekpinnar. Och därefter löper de som strama silvertrådar genom hela vår västerländska kulturbonad.
Vissa av dessa värderingar har länge utgjort en slags vattendelare som skiljt folk från fä. Som skiljt oss från dem – från dem som inom och utom vår egen gemenskap förkroppsligat sådana ”dödssynder” som högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede och lättja.
… som inom vår egen kulturella gemenskap förkroppsligade sådana ”dödssynder” som högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede och lättja.
I dag har till viss del dessa gamla pekpinnar fallit i glömska och i några fall upphöjts till fräscha rättesnören.
Fähundarna har därmed, inte blivit rumsrena, men väl tagits sig in i de salonger där de tidigare inte hörde hemma.
Där ägnar de sig nu för fullt åt att blåsa ut de ljus som tidigare varit ledstjärnor i vår idé om det goda.
Det har därför blivit mörkare. Dessa krafter och värdesystem utmanar nu på allvar vårt tidigare sätt att se. Och de finns både inom och utom vår kulturella gemenskap. De finns mitt ibland oss och bär olika slags masker.
Det är för tidigt för att säga om det bara är ett mindre hack i upplysningskurvan eller om det handlar om att mänskligheten nu istället letar sig nya vägar. Det finns de som menar att så är fallet. Tiden får utvisa om de har rätt.
Anthrôpos Metron 