Category Archives: Sanning & Inkonsekvens

253. Schhhh! Inte ett knyst!

silence

Schhhhhhh!

Jag tänker att det ändå är en jädrans tur att de inte gjort gemensam sak!

Jag menar, om alla som är mot den moderna världen – om de skulle börja samarbeta – skulle vi andra få det rätt tufft!

Och motståndarna är ju dessutom i överväldigande majoritet!

Det är alltså mest bara flax att de hittat på olika versioner av sanningen och därför börjat tillbe vad de själva uppfattat som skilda gudar.

Att det egentligen är samma beläte de knäfaller inför bör vi nog inte knysta om.

Nä, låt oss för guds skull hålla tyst! Ja, inte ens skämta om det! därför att till och med den mest subtila ironi kan få dem att börja vässa knivarna. Och det vill vi ju inte.

Hitintills har de i tusentals år riktat huvudparten av sina maktsträvanden och frustrationer mot varandra; katoliker mot protestanter mot judar mot muslimer mot sunni mot shia mot ahmadiyya – alla i kamp mot alla – fast samtidigt i gemensam tillbedjan av samma gamla ökengud.

parismarch_crop1420989945046.jpg_1718483346

Vi säger inget! Men vi visar numer vad vi känner!

Vilket givetvis gjort det svårare för dem att enas i kamp mot deras enda riktiga fiende som alltid varit och alltid kommer att vara; upplysningen.

Med andra ord, vår idé om frihet, kunskap, vetenskap, humanism, demokrati och jämlikhet.

Värden som också mer eller mindre sammanfaller med idén om det moderna samhället.

Men idag finns det ju nu dessvärre en stor samling arga unga män (mest män) som insett detta och därför också riktar sina attacker mot just det öppna samhällets institutioner; mot symboler för kapitalet, yttrandefriheten och kvinnors lika rätt till utbildning.*

Och det öppna samhället är också väldigt sårbart på grund av just sin öppenhet! Det tillåter och uppmuntrar till och med avvikande uppfattningar och undergräver därmed på sikt även sin egen särställning.

Detta är och kommer alltid att vara demokratins akilleshäl. Att den är ideologisk och därmed per definition stelbent.

För att kunna skydda sig mot angrepp måste den demokratiska gemenskapen kunna stå enade, starka och våga lägga ut linjalerna. Och en början till denna samling kanske vi förhoppningsvis såg upptakten till under förra söndagens miljonmarsch i Paris.

–––

*En intressant analys om vad som kanske orsakat de unga männens frustration presenterades av vänster- & kulturfilosofen Slavoj Zizek i Dagens Nyheter den 15 januari.

 

2 kommentarer

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

248. Här-o-nu och bara-vara!

Stanford professors

Philip Zimbardo

Det finns en rätt vanlig nutids-jargong som menar att vi människor sällan lever i nuet! Och att vi istället är uppslukade av tankar kring vad som hänt och sådant som rör framtiden. Och många känner säkert just därför också en frustration över det faktum att de aldrig riktigt kan bara vara i nuet.

Visst! ”då-och-sedan” finns bara i vårt medvetande. Men även det vi kallar ”här-och-nu” och ”bara-vara” är en mental tilldragelse. Dessutom är det en upplevelse som färgas av vilka vi är och vilka minnen och framtidsdrömmar vi bär på.*

Visst, större delen av vår tid och mentala aktivitet har vi en rätt begränsad närvaro i stunden. Men mest troligtvis därför att stunden för det mesta inte riktigt kräver vår närvaro.

Vi har sett och registrerat otaliga träd, blommor, bilar och gator. Vi vet på ett ungefär hur allt ser ut och väljer av självbevarelsedrift att generalisera världen. Vilket också är rätt smart – för vi kan inte ta in och läsa av varje ny människa vi möter. Kan inte uppfatta alla de ständiga detaljer som kantar vår väg.

Vi behöver alltså inte ständigt stå på tårna i verkligheten. Men i den stund vi halkar och tappar fotfästet eller en älg springer ut framför vår bil – så måste vi vara där – och det tar som regel bara en bråkdel av en sekund.

Och därför, snarare än att förtvivlat söka greppa ett undflyende och abstrakt Nu – kanske det i själva verket mer handlar om att lära sig omfatta denna helhet. Var sak på sin plats.

Det berömda ”marshmallowtestet” visar just exempelvis att det inte alls var de barn som primärt levde i nuet som drog det längsta strået. Utan snarare de som kunde föreställa sig framtiden – kombinerat med erfarenheter tagna ur det förflutna.marshmallows-ENTERT0406-de

Utfallet i denna berömda studie visade nämligen att dessa barn senare i livet var mindre överviktiga, missbrukade inte droger i lika stor utsträckning, hade lättare att upprätthålla nära relationer, arbetade mer målmedvetet och var bättre på att hantera besvikelse och stress.**

———

*Se TED-talk och den amerikanske psykologen Philip Zimbardo (dåligt klädd, dålig pedagog och ser ut som en ex-con) som menar att ”happiness and success are rooted in the way we orient toward the past, present and future”.

**Marshmallowtestet : Att bemästra självkontroll av Walter Mischel, Volante, 2014

3 kommentarer

Filed under Sanning & Inkonsekvens

164. Det är lika bra att erkänna!

Praying_Hands

Och den faktiska tillbedjan skulle alltså ske efter ett visst mönster och först och främst riktas åt alla väderstreck – sedan mot himmelen – och till sist ned mot jorden.

Det är lika bra att erkänna innan man en dag blir påkommen och måste göra en mellanpudel. Nu är det nämligen så att även jag en gång har varit i tro – eller hur man nu säger – och vänt mig till högre makter i innerlig längtan efter hjälp och tröst.

Jag hade till och med en egen böne-bok. Det var en sådan där liten anteckningsbok med plastpärmar och spiralbindning. Och den var grön.

Jag hade slagit hål i kanten med ett hålslag. Där hängde ett litet hänglås som dock inte gjorde någon större nytta eftersom pärmarna var mjuka. Men låset var nog mer symboliskt eftersom det handlade om att markera och skydda det mest hemliga som just då fanns i mitt liv.

Ingen fick nämligen veta – därför då skulle den ha förlorat all sin kraft.

I min böne-bok fanns fem magiska böne-tecken nedpräntade högst upp på varje sida. Dessa symboliserade fem nivåer eller allvars-grader. Och jag fick bara använda varje grad, fem gånger per år. Vilket sammantaget då gjorde 25 möjligheter att få mina önskningar uppfyllda. Och varje gång jag utnyttjade en önskan var jag tvungen att markera med en liten prick. Och höll jag mig bara till denna lilla överenskommelse, som jag i och för sig själv hittat på, skulle jag alltid bli bön-hörd. Det var så det var avtalat. Det var väldigt praktiskt.

Och jag höll stenhårt på regelverket – samtidigt som jag bevarade hemligheterna för mig själv. Jag hade min lilla böne-bok i tre år, från det jag var nio till det jag fyllde tolv. Och alla mina böner gick i uppfyllelse!

Felix_Toy_Pudel_Puddel1

Det är lika bra att erkänna innan man en dag blir påkommen och måste göra en mellanpudel.

Mina önskningar var också förenade med en ritual. Till att börja med fick jag aldrig önska något enbart för min egen skull – de fick bara användas för att be om att det skulle gå bra för någon annan. Det bara var så – allt annat var otänkbart.

Och den faktiska tillbedjan skulle också ske efter ett visst mönster.  Först och främst måste bönen riktas åt alla väderstreck – sedan mot himmelen – och sist ned mot jorden.

Därför man kunde ju aldrig veta var denna mäktiga kraft som kunde höra bön verkligen höll hus.

2 kommentarer

Filed under Prsonlgt, Sanning & Inkonsekvens

128. Moraliska ekvationer

Vår bedömningsgrund för moraliska beslut kan liknas vid ett kommunicerande kärl som sammanbinder de bägge behållarna ”give” och ”gain”!

Det finns en utbredd syn på moral att den skulle vara någonting verkligt handfast och konsekvent – som ett rättesnöre.

Som krass empiriker kan jag dock bara konstatera att det inte är så det fungerar i praktiken. I det verkliga livet är den moraliska känslan mycket mer flytande, kalkylerande och down to earth.

Vår moralkänsla fungerar snarare som vätskan i kommunicerande kärl där den ena behållaren står för ”god” och den andra för ”vinst”. Och nivån i dessa kärl är alltid horisontellt konstanta – hur vi än vrider och vänder på dem. Men tonvikterna förskjuts! Ju högre ”förväntad vinst” – desto lägre hamnar nivån i behållaren som rymmer ”den goda moralen” och vice versa. Något i den stilen!

Alltså, när det finns mer att vinna så kompenserar detta för den eventuella omoral som blir inblandad. Om den förväntade ”vinsten” ökar – så minskar också våra moraliska betänkligheter.

Och denna abstrakta ”vinst”, denna utkomst av ett visst agerande är ju rimligtvis också ett väldigt relativt begrepp; för någon är en hundralapp värd en förmögenhet, för en annan, helt försumbar.

Därför är det också relativt sett, fler ”utsatta” människor som begår fler mindre brott än andra. De har alltid mer att vinna på det. Det är inte så konstigt! Därmed inte sagt att de är mindre moraliska i absoluta termer. De utsetts bara för fler frekventa lockelser eftersom den förmodade vinst-ribban ligger lägre än hos dem där ribban ligger högre.

Det händer förvisso, men det är ändå förhållandevis ovanligt att rika och mäktiga personer utför ”småbrott”som kan äventyra deras positioner – om de inte blir fartblinda, vill säga.

För den som har ett stort socialt kapital kanske gränsen, innan det börjar klia i fingrarna, går vid en hypotetisk gräns vid en miljon – för den som inte har så mycket att riskera nås kanske samma gräns redan vid 10 tusen.

Detta innebär ju också att rika och mer socialt etablerade människor som regel begår brott där större värden är involverade – medan fattiga individer begår fler småbrott med låg utdelning (absolut sett).

Den moraliska ekvationen ser då ut ungefär så här. Vi är ”goda” och ”ärliga” i den utsträckning vi också är beroende av andra. Och denna ”rättskaffenhet” minskar då i förhållande till den makt och självständighet som vi själva anser att vi har – kopplad till utfallet av våra handlingar.

Komplicerat? Bara om vi från början hade trott något annat!

1 kommentar

Filed under Etik, Pragmatik, Sanning & Inkonsekvens

125. Vilka fnyser åt kulturrelativismen?

Kulturrelativismen innebär att det alltid är vi människor som avgör om något ska vara rakt eller krokigt...

Det är väl ändå så att det är vi människor som har kunskaper, som fördjupar oss i saker o ting och lägger ut färdriktningar? Det är ju alltid vi, eller i varje fall några av oss, som driver samhälle och utveckling vidare.

Det är därmed också vi som håller i måttstockarna; det är alltså vi som bestämmer oss för att vägarna ska vara raka, ekonomin ha en viss styrning och att våra politiker ska väljas i god demokratisk ordning – om det nu är det vi vill, vill säga.

Och vissa bland oss får lov att bidra med att tycka, tänka och göra väldigt mycket medan andra får nöja sig med försvinnande lite.

Det är väl så det är? Eller hur? Check!

Trots detta självklara faktum finns det nu de som ändå hävdar att det är något annat som avgör och bestämmer hur något ska vara.

Man menar exempelvis att sådant som skönhet och sanning finns i sig – kunskapen likaså – och att dessa finns helt oberoende av oss människor.

Det är också dessa röster som nu i debatterna slänger sig med ordet ”kulturrelativism” (fnys!) så fort det är något som talar dem emot.*

Vad de gör är egentligen inget annat än att uttrycka en önskan om att hävda sina egna ståndpunkters suveränitet – på bekostnad av andras.

Denna inställning till sig själva och de egna övertygelserna är nu något vi möter hos framför allt vissa skribenter på ”högerflanken”  (speciellt i den senaste tidens kulturdebatter i DN, SvD, Axess, etc). Företrädesvis då män som gärna vill förankra sina synpunkter i något som inte bara är (feminint) tillfälligt, flytande och relativt.

Och man har ofta med stora gester talat om ”upplysning” kontra ”relativism”. Allt för att skänka kraft och dignitet åt just de egna ståndpunkterna (där man då ställt sig själva på upplysningens sida).

...medan andra grupperingar i samhället tillbedjer andra och kanske mer upphöjda rättesnören.

Andra som också och på liknande grunder hävdar de egna övertygelsernas suveränitet – fast utan att blanda in upplysningen – är alla de ortodoxa muslimska män som också kräver respekt för sin version av sanningen.

Dessa män ogillar också den feministiska ”kulturrelativismen” (och demokratin) som hotar att bryta deras makt över världen, sanningen och kvinnorna.

Alltså två helt skilda grupper män – men med mycket mer gemsamt än vad de själva tror.

–––

*En liknande idé men med andra förtecken skrev nyligen Maud Eduards, Carin Holmberg, Johanna Langhorst och Hanna Olsson om på DN Kulturdebatt den 13 mars 2012: Hatet skapar rädsla och tystnad.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Relativism, Sanning & Inkonsekvens

101. God Smak

Öppnar du munnen...

Finns det något sådant som ”God Smak”? Visst! Det är bara att konstatera. Den åberopas ju så gott som dagligen och de flesta av oss vet exakt vad det handlar om. Att inte känna till den kan rent av vara socialt stigmatiserande.

Att säga och göra ”fel” på Facebook, att tjattra om ”fel” saker på sin blogg, att ta tag i ”fel” tåt i ett samtal, klä sig ”fel”, tycka om ”fel” musik eller att möblera sin våning som om det fortfarande var början av år 2008! är helt enkelt livsfarligt!

Snacka om att det finns rätt och fel! Snacka om att ”god smak” verkligen finns och att den också finns överallt.

Den finns i så hög grad att vissa kan leva på att veta och förmedla vad ”det rätta” verkligen är, sådana som präster, recensenter, inredare och alla som har känsla för vad som ligger i tiden.

Problemet med den goda smaken är bara att den inte är enhetlig. Den skiftar. Den rör sig fritt mellan olika åldersgrupper, sociala grupperingar, yrkesgrupper och kan i princip ikläda sig vilket form som helst.

Den åberopas när vi vill visa att vi verkligen är förtrogna med någonting. Vi använder den för att visa att vi är initierade och vi använder den för att skapa nära samvaro med dem som känner lika.

Men finns det då inget objektivt, verkligt eller sant bakom den goda smaken. Är den bara tillfällig, föränderlig och ständigt skiftande från en grupp till en annan?

...är det bäst att rätt saker kommer ut!

Det enda riktiga svaret kan bara bli ett, nja…

Den goda smaken är relativ till sin karaktär. Men den är alltid relativ en viss tidpunkt, grupp eller tillhörighet. Att veta vad som är rätt är därför alltid att veta något specifikt som styr en viss situation eller grupp i ett givet ögonblick.

Att rätt kunna läsa av en situation och se dess eventuella ”rätt eller fel” är därför en alldeles speciell sorts begåvning som få behärskar. Framförallt handlar det väl om sådana personer som själva har en stor och djup kunskap om den aktuella situationen eller ämnet – eller sådana som helt enkelt själva kan få bestämma vad som verkligen är rätt eller fel.

Lämna en kommentar

Filed under Kommunikation, Sanning & Inkonsekvens, Sociala Medier

87. Ahaa… Nu äntligen fattar jag!

"10-öringarna" trillade först ner, sedan dribblades de bort...

Som de flesta av oss vet så står det skrivet i FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna att, ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.

Att det upprättades ett sådant policy-dokument efter andra världskriget var i första hand för att segermakterna ville få till en gemensam avsiktsförklaring som i framtiden skulle försvåra för statligt organiserade övergrepp mot minoriteter och civila.

Det handlade i vårt fall, om att den svenska staten då deklarerade att dess medborgare i framtiden skulle hanteras lika – och detta blev så inskrivet i den svenska regeringsförklaringen.

På så sätt blir det hela begripligt. Vi är alltså alla lika – utifrån statens perspektiv! 10-öringen har äntligen ramlat ner!

Det är alltså samma sak som om jag skulle säga till mina barn att jag har som främsta ambition att behandla dem likvärdigt och rättvist.

Som förälder har jag viss makt och befogenhet – i varje fall tills barnen fyllt arton. Det är alltså först utifrån en relativ maktposition som det överhuvudtaget blir rationellt att säga att man har som ambition att behandla någon likvärdigt. It Makes Sense!

Och i praktiken skulle det innebära; att om alla mina barn skött sig (lika bra); så ska alla få (lika mycket) lördagsgodis; förutsatt att de för övrigt delar samma förutsättningar.

Vad som menas med detta är då: att en treåring knappast kan förvänta sig att få lika mycket godis som en tioåring och att den som är sjuk kanske inte ska ha något godis alls – men att dessa ”samma förutsättningar” gäller, lika för alla, i alla liknande situationer.

...av Carl Bildt!

Detta gör rättvise- och jämlikhetsprincipen både handfast och begriplig!

Men… så snubblar jag över följande uttalande av ingen mindre än Carl Bildt, som om någon, torde veta vad han talar om här: De mänskliga rättigheterna är förvisso universella och eviga. Men de är inte oföränderliga.”

Och då blir jag lika förbryllad som jag var innan jag först trodde att jag hade börjat fatta… För hur i helsike menar han att ambitioner och överenskommelser skulle kunna vara, som han säger, ”universella och eviga”?

Och vidare, hur kan något som är ”evigt” överhuvudtaget ”förändras”???

2 kommentarer

Filed under Demokrati, Politik, Sanning & Inkonsekvens