Kategoriarkiv: Naturvetenskap

mars 27, 2014 · 10:48 f m

221. Form, Substans & Funktion

_ngel-1Alla vet ju vad som menas med ”form”, alltså form som i ”kak-form” – det handlar förstås om på vilket sätt ett föremål gestaltar sig. Och det mesta som vi kan uppfatta har på så vis någon slags form – ett föremål utan form är lite svårare att föreställa sig – om ens möjligt. Formen är på så vis nära sammanfogad med vår upplevelse av vad vi kallar materia.

Och materien utgör ju själva ”substansen” — alltså det som ligger till grund för formen.

Man skulle kunna säga att substansen är det vi häller i eller trycker ut ur själva kakformarna – själva innehållet så att säga. Och när vi därför talar om något som substantiellt menar vi att det föreligger en form men också att denna har ett väsentligt eller verkligt innehåll.

Så, vad har då detta tal om form och substans för mening, vad syftar det till? Eller är det nu bara morgontrötta grubblerier? Har texten och själva resonemanget någon slags bärande funktion – kommer det hela att leda någon vart?

Jo, det kommer det.

Därför att de bärande begreppen form, funktion & substans, som jag rikligt använder mig av ovan och som i dag är en helt naturlig del av vårt språk, var bara för några hundra år sedan fullständigt okända för oss. De användes inte i vardagssammanhang, utan var i huvudsak filosofiska spetsfundigheter. Och tidigare skiljde man heller inte ett föremål från dess form – de var ett. En sko var bara en sko, helt enkelt. Och sådana abstraktioner som ”funktion”, ”substans” eller ens ”innehåll” fanns inte på den allmänna kartan.

Och då är det ju ändå ord som vi i dag använder lite till mens (heter det så?) och kanske till och med varje dag.

bmw-design-visions-opener

Form, Substans & Funktion

Vad som händer är att när begrepp vaknar till liv – vi skulle kunna säga, när de tar form och får substans, det är först då de är färdiga att börja brukas. Och det är först då som vi kan utveckla och använda de kunskaper som just är framsprungna ur dessa ord[1].

Och jag tänker, vilka är de osynliga begrepp som ännu inte sett vardagens ljus och som kommer att revolutionera våra liv imorgon?

——

[1] Form-, substans-, och funktionsbegreppen är exempelvis nycklarna till den moderna vetenskapens utveckling och slipades fram av olika tänkare under i huvudsak 1600- och 1700-talet. Vi skulle alltså i dag inte haft tillgång till varken datorer eller antibiotika om det inte hade varit för dessa nyckelbegrepps tillkomst. Och vi skulle inte heller ha haft den design-explosion som vi i dag befinner oss i om det inte vore för att vi en gång särade på dessa begrepp, form, substans och funktion. Denna text har för övrigt inspirerats av idéhistorikern Sven-Erik Liedmans förnämliga men ytterst svårgenomträngliga bok, ”Stenarna i själen – Form och materia från antiken till idag”, Albert Bonniers Förlag, 2007.

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Naturvetenskap

Taggat som , ,

januari 20, 2014 · 10:29 f m

210. Fan tro´t

the-birth-of-day

1. Konstigt?

Det sägs att jordens magnetiska poler byter plats med jämna mellanrum – vilket då alltså skulle betyda att alla våra kompasser skulle börja peka mot syd istället för mot norr. Och det är väl ok, kan man tänka, värre vore om de började peka mot syd-sydost!*

Jag skämtar inte och detta är inte ens någon uppseendeväckande upptäckt inom vetenskapen. Man har länge känt till att polerna byter plats och att det har skett ett flertal gånger och även förväntas göra det igen redan inom loppet av en 2-3 tusen år.

Och att vissa invanda begrepp också kan byta plats och börja inta sina motsatta positioner är också känt. Vi har ju exempelvis ord som ”rolig” som i dag i svenskan betyder ”skojig”, ”upplivande” men som har sitt ursprung i fornnordiskans ”ro” – och därför fortfarande betyder ”lugn” på danska – samtidigt som vi i svenskan märkligt nog bevarat dess motsats intakt i ordet ”orolig”. Vilket säger mig att språket varken är vidare logiskt eller stabilt.

Unknown-1

2. Konstigt?

Ett annat begrepp som genomgått häftiga metamorfoser är ordet ”konst”. Ursprunget finner vi långt tillbaka i ord som rör ”kunna”, ”skicklighet” och ”förmåga”. En koppling som sedan lever kvar i ord som ”konstfärdighet” och ”konstfull”. Samma utveckling sker samtidigt också med engelskans ”art” och latinets ”ars”, då dessa också kan härledas till just betydelsen ”praktiskt kunnande” – från den etymologiska roten ”ar” – som innebär att sätta samman något.

Den antika grekiska motsvarigheten var ordet ”techne” som man just använde i betydelsen ”konsten att”, ”skicklighet” eller ”praktiskt kunnande”. Ur denna användning uppstår så småningom också våra moderna ord ”teknik” och ”teknologi” som med viss omskrivning egentligen bara betyder ”läran om det praktiska kunnandet”. ”Konst” och ”teknologi” har alltså samma ursprung. Det är knappast en koppling vi gör i dag då de kanske mest bara uppfattas som varandras motpoler.

Och för att då slutligen också sätta knorren på själva konstbegreppet – har detta ord då något med ordet ”konstig” att göra? Jovisst, ”konstig” kommer från att de som verkligen kunde något speciellt som få andra bemästrade, de föll också utanför normen och därför började betecknades som just, konstiga! Alltså i betydelsen ”speciella”.

zorn_news

3. Konstigt?

—

*Ok, det låter verkligen som en skröna från ”Illustrerad vetenskap” men som såvitt jag kan förstå stämmer det verkligen occkså. Se: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/nu-ska-fragor-om-polbyten-besvaras och http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/246034?programid=412 och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/snart-byter-nordpolen-och-sydpolen-plats

 

5 kommentarer

Under Estetik, Konst & Kultur, Naturvetenskap

Taggat som ,

september 17, 2013 · 3:16 e m

196. Älskar du mig?

487134_10151155587243025_1137182157_n

Älskar du mig?

Man vet att man åldrats – eller åtminstone hamnat på fel plats – när man inte längre känner igen sig.

Det var som härom veckan när jag i ett samtal med en något yngre person sa att man ju inte gärna slår på dem som redan ligger och fick till svar: – Varför då?

Personen i fråga hade aldrig hört talas om uttrycket att man inte ska slå på den som redan ligger.

Och för mig, i den kultur jag vuxit upp, var detta en sådan självklar moralisk ståndpunkt att ingen egentligen kunde motsäga den – än mindre inte känna till den.

Språket etsar sig på så vis in i oss och sätter avtryck som på olika sätt påverkar hur vi tänker och hur vi sedan gör.

För mig vore det troligen rent fysiskt omöjligt att sparka på den jag redan slagit till marken – om jag nu överhuvudtaget skulle ha slagit någon till marken, vill säga – det moraliska medvetandet skulle helt enkelt ha satt stopp för själva benrörelsen.

Det är på så vis vårt språk, alltså hur vi säger och tänker om saker och ting, påverkar de delar av vår hjärna där våra beteenden uppstår.

Vår uppfostran, vår kultur, vår moral och våra värderingar utgör grunden för vår natur – våra tankar blir till handlingar genom rent fysiska övergångar.

brain_illo_news

Det går numera att mäta djupet av din kärlek. Är du bekväm med det?

Och dessa kan vi i dag studera. Och detta gör man inom den moderna neurovetenskapen som är ett vetenskapsområde som alltmer förmår möta det rent mänskliga.

Eller kanske mer korrekt uttryckt: ett område där vi kan börja mäta våra tankar och känslor.

Man skulle kunna förklara det så här: Om du verkligen älskar mig så mycket som du påstår – kan vi nu äntligen avgöra detta genom att helt enkelt mäta vilken respons din hjärna ger vid tanken på mig.

Vi kan nu alltså ”se” i vilka utsträckning dina områden för ”älska” aktiveras och jag kan därmed få det bekräftat vad jag hitintills endast haft ditt ord på.

Så… på ett ungefär fungerar det. Såväl med kärleken som med moralen.

Och som den danska vetenskapsjournalisten Lone Frank skriver: ”Den moderna hjärnforskningen är på väg att revolutionera vår syn på oss själva och världen.”*

—

* Lone Frank, Neurorevolutionen, Fri Tanke Förlag 2012-

1 kommentar

Under Etik, Humaniora, Naturvetenskap

Taggat som

februari 24, 2011 · 3:11 e m

97. Kunskap om naturen

De hippokratiska gamla skrifterna diskuterar ofta själva grunderna för hur en rationell vetenskap ska bedrivas. De utgör därmed historiskt sett det första vetenskapsteoretiska anslaget med en rad avgörande frågeställningar som; vad är det vi egentligen ser, hur ser vi och hur hanterar vi sedan de kunskaperna vi inhämtar?

Texterna redogör också för en hållning som både avser vetenskapsmannens karaktär (ethos) samt hans förmåga (techne) att skickligt kunna utläsa och tolka vad det är som visar sig i studiet av naturen.

Dessa och liknande frågor genomsyrar flertalet av de drygt sjuttiotalet skrifter som ingår i samlingarna och som alla har en rad olika upphovsmän. Det är alltså inte läkaren Hippokrates själv som har skrivit dessa utan olika författare som var mer eller mindre verksamma inom den s.k. hippokratiska skolan på den grekiska ön Kos under 300–400-talet före vår tideräkning.

Det har framförts en teori* om att en av dessa skrifter skulle kunna vara skriven av självaste Protagoras. Denna text heter i engelsk översättning, ”On The Art”. Och texten torde –  om det inte vore för att de medicinska kunskaperna tidigt försköts och lades i glömska – ha bildat grunden på vilken de empiriska vetenskaper sedan skulle ha kunnat utvecklas. Så skedde dock inte…

Att det då var just läkarvetenskapen som utvecklade de första stapplande försöken till en metodisk och empirisk forskning var nog också bara följdriktig. Människokroppen med dess utsatthet för sjukdomar och död måste ha varit ett näraliggande och påkallat objekt för studier.

Detta gör också just läkaryrket i sitt ursprung till den första vetenskapen. Läkarna var alltså de första egentliga utforskarna av naturen, de första vetenskapsmännen. Och de förvaltar på sätt och vis fortfarande denna rationella och empiriska metod som då grundlades.

Och betraktar vi det svenska begreppet ”läkare” finner vi att detta hänger samman med betydelsen – den som har kunskap och auktoritet att lära ut –  alltså en lärare. ”Lärare” – ”läkare” kommer också ur samma språkliga rot, nämligen ur ordet ”lerere”. Precis som också är fallet med den nära synonymen ”doktor”.

Men med det engelska begreppet ”physicist” kommer vi dock än närmre själva ursprunget.  ”Physicist” har nämligen sin upprinnelse i latinets ”physica” – “naturvetenskap” och som i sin tur härrör från det gamla grekiska begreppet φυσική επιστήμη som helt enkelt betyder ”kunskap om naturen”.

(Gällande detta ämne se också inläggen ”96. Varde ljus – Så blev det mörkt!” och ”92. Humanism vs. Naturvetenskap”.)

*Theodor Gomperz (1832–1912) —denna idé framställs framförallt i skriften ”Die Apologie der Heilkunst” (1890) och i ”Griechische Denker: Geschichte der antiken Philosophie”.

1 kommentar

Under Etymologi, Naturvetenskap, Vetenskapsteori

Taggat som , ,

februari 23, 2011 · 2:43 e m

96. Varde ljus! – Så blev det mörkt!

"Earth" av C. Saar

Att läsa de antika hippokratiska textsamlingarna är som att blicka tillbaka ner i det vetenskapliga tänkandets gryning. Vi möter här en trevande men ståndaktig övertygelse i kampen mot gamla traditioner och vidskepelser.

Nya kunskaper som dessvärre också skulle komma att förlora slaget om verkligheten och tystas i flera tusen år.

Om vi säger så här: ca. 400 år före vår tidräkning var läkarkonsten troligen lika utvecklad som den sedan skulle komma att bli under 1700-talet. Detta ger kanske lite perspektiv på historien och även på våra moderna liv och den utveckling vi i dag tar för given.

Tänk om våra läkemedel och höftledsoperationer förbjöds på grund av att de ansågs skadliga för vår andliga tillväxt. Jag tänkte nästan skriva, ”det går nästan inte att tänka tanken” – men det är just det som är problemet. Det går att tänka tanken!

Under närmare två tusen år jagades så de empiriska vetenskaperna ner under jorden. Sjukdomar som gick att diagnosticera och åtgärda existerade officiellt inte. Att försöka ändra på naturliga förlopp betraktades som ett hot mot den ordning och de goda avsikter som Gud förmodades ha haft när han skapade världen.

Sjukdom och olycka betraktades som hans rättmätiga straff. Att bota någon uppfattades som att sätta sig upp mot den gudomliga rättvisan.

"A sad darkness"

Men alla var inte lika övertygade.

Det var många som lockades att använda sig av sitt sunda förnuft, lära av erfarenheter och experimentera med naturen. Så uppstod också under medeltiden maktens svartvita motbilder: häxan, trollpackan i pakt med djävulen som kokade fladdermusvingar blandade med huggormar…

Vetenskap och empiriska studier har alltid varit en riktig vass nagel i ögat på alla som menar att vi ska sträva efter en annan tillvaro än den vi faktiskt har. Så var det förr och så är det faktiskt fortfarande på sina håll.

Att fyrtio procent av USA´s befolkning tror att världen skapades för sextusen år sedan och att människan levde sida vid sida med dinosaurierna talar sitt tydliga språk och visar hur farligt nära vi befinner oss detta mörker.

Upplysningen på 1700-talet är inget som kom och segrade en gång för alla, det är ett tillstånd som vi dagligen måste kämpa för att upprätthålla.

5 kommentarer

Under Kunskap vs. Okunskap, Naturvetenskap, Vetenskapsteori

Taggat som , ,

januari 28, 2011 · 11:24 f m

92. Humaniora vs. Naturvetenskap

Humaniora utvecklades hand i hand...

Stundtals framställs de bägge vetenskapsinriktningarna som om de befann sig på någon slags naturlig och grundläggande kollisionskurs.

Naturvetenskaperna sysslar med att mäta, väga och diagnosticera tillvaron (läs verkligheten) medan de humanistiska vetenskaperna sätter fokus på människan och hennes göranden.

Det finns dock trådar som leder bakåt i historien och som uppvisar en helt annan bild.

Protagoras, vanligtvis uppfattad som den förste humanisten, avfärdade tidigt tron på gudar och andra vidskepelser och lade därmed också grunden för en teori om vad vi egentligen kan veta något om.

Denna kan kortfattat tolkas som, att det i första hand (1) alltid är vi människor som mäter och väger något. (2) Att vi aldrig kan mäta något som inte finns. (3) Att när vi mäter något som vi positivt uppfattar som existerande även måste ta hänsyn till en rad olika och avgörande faktorer. Dessa kan vara sådant som läge, temperatur, årstid, ålder, sammansättning, utseende samt hur allt detta i sin tur sammanfattas och uppfattas av oss (appearence).

Som modern och sekulariserad demokrat fick Protagoras idéer stor genomslagskraft under Perikles demokratiska regim under 450-talet före vår tidräkning.

Och den vetenskap som först och främst plockade upp dessa empiriska och förnuftsbaserade metoder var läkarvetenskapen. Det finns bevarat ett sjuttiotal medicinska skrifter från denna tid som samlats inom ramen för vad man kallar ”de hippokratiska skrifterna”. Hippokrates var den förste ”läkaren” och ursprunget till den läkar-ed som många nyutexaminerade svurit sedan dess.

Dessa gamla hippokratiska texter har dock försummats från filosofiskt och humanistiskt håll eftersom de i första hand berört en naturvetenskaplig forskningsgren – nämligen läkarvetenskapen.

...med läkarvetenskapen.

Men i dessa texter framträder samtidigt så mycket mer än bara ett uppradande av sjukdomar och kroppsdelar.

Här berättas också om de förhållningssätt en forskare måste anamma för att rätt få tillgång till relevant information. Och om det ”öppna” sinne man måste bemästra för att inte fasta i sina mest älskade teorier.

I samtliga dessa texter ser vi tydligt hur de första stapplande vetenskapliga stegen tas och att dessa sker i nära samklang med ett övertygande humanistiskt anslag.

Var någonstans på vägen har då alla dessa motsättningar uppstått?

Och var i består egentligen den intellektuella snarstuckenhet som skapat dessa kontroverser och som i princip fortfarande tillåts existera inom modern vetenskap och forskning?

(I andra delen av detta inlägg ska jag försöka presentera en idé om hur dessa motsättningar uppstått och vari de egentligen består…)

23 kommentarer

Under Humaniora, Naturvetenskap, Vetenskapsteori

Taggat som ,