Category Archives: Makt och Rädsla

300. Hat ger den svage styrka

Resentment

Hat är den svages styrka

Den som är svag är svag för att den inte är stark! Eller hur? Så måste det väl ändå vara! Jag är alltså alltid svagare än den som är starkare. Mäter vi kroppslig styrka så är jag förmodligen svagare än den som orkar lyfta mer, springa fortare och längre än vad jag orkar. Okey – inga konstigheter?

Vidare så är väl också den kortare än den som är längre och den lättare än den som är tyngre – eller hur?

Det är så språket fungerar och vi är alla olika på olika sätt men hamnar därför också alltid i vissa relationer visavi varandra. Den som är mindre är alltid mindre än den som är större – det är knappast något vi kan ändra på.

Men vi kan förstås alla vara svaga i ett avseende och starka i ett annat. Jag är exempelvis dålig på att simma men jäkligt bra på att springa, dålig på matte men nu för tiden ganska bra på att hugga ved.

Vilket ändå med språklig nödvändighet innebär att jag alltid kommer att vara ”sämre” än de som är ”bättre” – oavsett vad vi refererar till. Förvisso surt – men samtidigt ändå ganska ofrånkomligt.

Och det som är bra är förstås alltid bättre än det som är sämre, skulle man kanske våga påstå.

Men var kommer då alla dessa hatare ifrån? Enligt Albert Camus uppstår de genom självförgiftning – som är den onda utsöndringen av långvarig maktlöshet! Bild på Infowars Alex Jones som appellerar till de svaga och personifierar hatet.

Relationstermer är viktiga därför vi använder dem så gott som dagligen – skulle säkert inte klara oss utan. Förmågan att kunna skilja ut vad som är det bättre alternativet är förmodligen också en av våra viktigare livsuppehållande principer.

Att vi sedan mäter oss med varandra – kan vi knappast undvika – det är så vi gör och det är också på så vis vi mejslar ut vår position och därmed också vår identitet.

Vi blir någon först i förhållande till någon annan – och av detta följer förstås att vi därför helst inte och för ofta bör hamna i en underpositionerad roll – det vill säga uppleva oss som sämre än andra.

För den som alltid känner sig underlägsen, rädd och maktlös – för den blir till slut hatet den främsta tillgången. Vi känner detta hat som ”ressentiment”[1] och som beskrivs som ”en självförgiftning – som är den onda utsöndringen av långvarig maktlöshet”[2].

—-

[1] Wikipedia: Ressentiment är ett begrepp, som först infördes av filosofen Søren Kierkegaard, för att senare hos Nietzsche beskriva ett känsloläge hos individer, som anser sig förorättade eller underlägsna. 

[2]. Pankaj Mishra, DN 170215 ”Det är knappast överraskande att det skett en exponentiell tillväxt av antalet människor som funnit syndabockar bland kvinnor eller minoriteter eller bara någon att håna på Twitter. Uppenbarligen har dessa till synes rasistiska och misogyna personer länge och i tysthet lidit vad Albert Camus på tal om Schelers definition av ressentiment kallade ”en självförgiftning – den onda utsöndringen av långvarig maktlöshet i ett slutet kärl”.

Lämna en kommentar

Filed under Logos – Ord – Språk, Makt och Rädsla, Populismen

299. Populism på öppen marknad

bigthink-populism1

Att vara ohederlig, slug och dessutom komma undan med det uppfattas ibland som att man bara är smart.

Populismen föds inte ur ett vakuum. Den uppstår snarare i tomrummen och lyssnar där efter våra hemligheter! Och där det finns skav finns också grogrund. För det är våra känslor av utsatthet, orättfärdighet och besvikelser som ger den näring.

Populismen arbetar på så vis med att sprida osäkerhet och missnöje som sedan spelar den i händerna. Talar till känslor som ligger latenta hos oss alla och som därför lätt kan väckas till liv.

Populismen blir på så vis en självgenererande kraft och kan därför med tiden bli allt svårare att få grepp om. Därav dess ständiga återkomst.

Populismen har oftast ingen ideologi utan äger snarare förmågan att lägga örat mot rälsen för att se vad som komma skall – och viftar först därefter med sina politiska fanor och slagord.

Populismen kränger idéer på samma sätt som andra kränger varor. Och därför säljer man heller aldrig något som ingen vill köpa utan letar hellre i skrymslen efter sådant som den etablerade politiken inte velat saluföra. För där finns just de guldkorn som går att kapitalisera.

Populismen är på så vis krass och arbetar med politik som en börsmäklare på de finansiella marknaderna, där drivkraften framförallt är vinstmaximering. Och i detta race spelar det ingen som helst roll om man agerar ideologiskt och rättskaffens – för populismen gäller det bara att samla på sig röster. Att vara ohederlig, slug och dessutom komma undan med det uppfattas samtidigt av flera som ett kvitto på att man är smart.

960x0

Populismen arbetar just med att sprida osäkerhet och rädsla som är dess främsta grogrund.

Populismen kan därför även agera på sätt som den etablerade politiken aldrig ens kunnat drömma om. Den kan ljuga, vara oförskämd, visa okunnighet, vara omåttlig, skryta om att inte betala skatt eller att den kan ta kvinnor mellan benen – det spelar ingen roll. Därför den riktar sig i huvudsak till just dem som är oförskämda, okunniga, omåttliga, som inte vill betala skatt och som inte har något emot att man tar kvinnor mellan benen.

Populismen uppskattas just för att den förmår ifrågasätta elitens gängse normer och kan därför spela brallorna av den etablerade politiken som inte förmår spela i samma liga.


Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Populismen

290. Massornas revolt

trump_flicker_face_yess

En fingervisning så god som en annan om att…

I dag den 8 november 2016 vill jag helst bara gömma huvudet under kudden och glömma allt vad USA heter och att det någonsin existerat en figur vid namn Donald Trump.

Men han är dessvärre bara en i raden av flera. Och dessa personer uppstår aldrig ur ett vakuum eller rättare sagt, det kanske just är ur vakuum de uppträder.

Vad jag menar är nog bara att de först kan uppstå där det finns behov – samtidigt som behoven ju främst söker fylla vissa tomrum. Och det är därför kanske främst dessa som vi framöver måste hålla koll på.

Det blev ju dessvärre ingen större synbar förändring med Barack Obama i Washington; Capitol Hill står fortfarande kvar; makten ligger fortfarande i händerna hos samma elit; Wall Street och kapitalet lika starkt som någonsin; globaliseringen bara ökade och den kulturella gemenskapen blev alltmer komplex.

Och klyftan! När den vidgas mellan det som uppfattas som naturligt och allt det som man bara måste förhålla sig till – när den vuxit sig så stor att stora delar av befolkningen mest känner sig som främlingar i sitt eget hus – då hotas själva samhällsbygget och därmed också demokratin.

Tilltron till demokratin urholkas därför att den bär inom sig fröet till sin egen undergång. Civilisationen är inte starkare än sina svagaste länkar.

wind_west_to_east

…vindarna alltid kommer från väst.

Enkelt folk är helt enkelt trötta på demokratisk toppstyrning och bristen på sunt förnuft; trötta på svårbegripliga rättsutslag; på polisbrutalitet; på brända bilar i förorterna; på EU-projektet; på politisk klåfingrighet; på maktmissbruk, på tiggande romer; på polisens kraftlöshet; på gängkriminalitet; på komplexiteten i politiska diskussioner; på Facebook; på…

Ja, jag raddar upp det mesta av det värsta eftersom det när allt kommer omkring bara är summan av allt som just nu skapar vår tids tema. Det är alltså allt sammantaget, själva den utbredda frustrationen, som ger näring åt det ”massornas uppror” som vi just nu ser sprida sig och dessa vindar är definitivt antivästliga.

Och för att kunna tillfredsställa massornas behov behöver man i dag inte vara något geni! Snarare bara kunna visa upp fingret och känna varifrån det blåser.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Obama

286. Summan av kardemumman

cnt4_fr53-1

I sista stridens hetta kommer Edward Snowden och…

Vad som kännetecknar vår tid är att ”etablissemanget” möter allt större motstånd. Vad som sedan avses med etablissemang varierar förstås lite med perspektivet – gemensamt är dock att det finns en frustration som riktas uppåt – mot något som upplevs som en övermakt; mot de offentliga institutionerna; mot den liberala och representativa demokratin; mot den svart-vita synen hos vetenskapen; mot det kapitalistiska systemets ansvarslöshet; mot det sekulariserade samhällets kyla gentemot det som är heligt; mot orättvisor och mot allt som skapar en känsla av harm!

Att bli förhindrad att göra vad som känns rätt, att inte få känna hoppet om en ljusare framtid, att inte få lov att leva sin verklighet! Om att bli kränkt, inte lyssnad på, inte tagen på allvar. Det!

Så, med detta sagt, vad vi ser i dag är att etablissemanget (vad nu detta än består av) möter ett allt kraftigare motstånd från flera olika håll. Det kommer än från höger, än från vänster. Från den yngre generationen. Från traditionalister. Från vanligt (verklighetens) folk. Från de som känner sig otrygga med förändringar, svikna eller helt enkelt bara rädda för framtiden.

julian_assange_ecuador

… Julian Assange att bli utlovade benådning av självaste Donald Trump om han vinner valet!

Och dessa olika missnöjen ska då alla i dagsläget kanaliseras i några få politiska kanaler – vilket inte riktigt längre låter sig göras. Och det är en av anledningarna till att vi nu ser så stor politisk oro.

Vad som händer är att det istället skapas oväntade allianser; Sverigedemokrater och Syriza i Grekland söker stöd hos Putin; Julian Assange och Edward Snowden får utfästelser om benådning av Donald Trump (har inte hänt ännu – men det kommer); missnöjda unga BernieSanders-anhängare lägger sina röster på Trump; nysvenskar röstar på Sverigedemokraterna 2018 därför att det största hotet mot dem är fler invandrare (de som står lägst i status skapar sig enklast en position genom att utse några som står lägre).

Så, summan av kardemumman. Vad etablissemanget måste förstå och hantera är vari den stora frustrationen består. Detta är självfallet ingen enkel sak. Utan snarare ett tillstånd som uppstår i varje samhällsutveckling när själva processen, så att säga, ”gått för långt” – eller när den av olika skäl inte lyckats få med alla på tåget.

 

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Kulturdebatt, Makt och Rädsla

283. Babels Torn

confusion_of_tongues

”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem”

Ni vet den där storyn i gamla Testamentet om Babels torn 11:1-9 – och människorna som ville bygga ett torn som nådde ända upp till himlen?

Och när Gud såg detta tänkte han, ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem” – och fick därefter kalla fötter.

Varvid Han såg till att orsaka språkförbistring, ”så att den ene inte längre förstod vad den andre sade”. 

Och därefter skingrades människorna och tornet föll samman.

Berättelsen om Babels torn har givetvis tolkats olika genom historien.

Dock, sett utifrån dagens politiska horisont, där populistiska svallvågor hämtar kraft genom att utmana kultur och etablissemang, kan vi kanske få en ny förståelse av vad som utspelar sig i denna gamla berättelse om Babels torn och människans övermod.

pieter_bruegel_the_elder_-_the_tower_of_babel_vienna_-_google_art_project_-_edited

Varvid Han såg till att orsaka språkförbistring, ”så att den ene inte längre förstod vad den andre sade”.

För när eliten, alltså specialisterna, vetenskapen, kapitalet och kulturen nått en så hög grad av utveckling eller raffinemang att dess uttryck inte längre kan förstås av de som inte är initierade och därför hamnar utanför – skapas frustration – och skepsis förenat med rädsla – mot allt det vi vanligtvis uppfattar som civilisation – mot den institutionella byråkratin (i Bryssel och Washington) – mot alltför abstrakta och komplicerade lagar och regler – mot ett samhälle där allt högre krav ställs på kunskap och utbildning – mot ett konsumtionssamhälle (som bara vissa kan delta fullt ut i) – mot märkliga kulturuttryck – mot allt sådant som upplevs som främmande… Mot allt det som ligger högre upp i tornet och äger rum ovanför våra huvuden.

Och vad händer då när spänningarna blir för stora? Jo, vi vänder oss mot samhället, mot politikerna och gör uppror genom att ge stöd åt arga personer som säger sig förstå och dela vår smärta och utanförskap!

Och då återkommer jag till där jag slutade, den 11 februari tidigare i år och till frågan – vem kan vi ställa till svars! Vems är felet att folk börjar rösta på Trump, Åkesson, Corbyn eller Le Pen? Populisterna? Folket? eller måhända den elit som i sitt höga torn fjärmat sig från den fysiska och påtagliga verklighet som de flesta av oss tvingas leva i?

1 kommentar

Filed under Demokrati, Kulturdebatt, Makt och Rädsla

275. Margot rör upp ökendamm!

ksa-local1.553976-269x300

Vissa agerar i kraft av makt, pengar och gudomlig sanktion …

Tror man att man har rätten på sin sida agerar man nog på ett sätt – vet man däremot med sig att man bara har rätt i förhållande till sin egen styrkeposition, gör man förmodligen annorlunda.

Men det finns ju nu förstås olika orsaker till att man själv tycker att man har rätt.

Vladimir Putin har definitivt koll på läget och vet att han får rätt därför att han är en envis, skrupelfri, djävla skitstövel. Det är  ett sätt att få rätt på!

Saudierna å andra sidan är både starka och maktfullkomliga, dels på grund av oljepengar, dels för att de tror att de erhållit denna rätt direkt från Gud. Det är ett annat sätt att ge sig själva rätten att få rätt.

Och så kommer vi då slutligen till Margot Wallström som lägger ut linjalen och menar att hon har mer rätt än andra – utan vare sig nämnvärd pondus, makt eller gudomlig uppbackning – inte undra på att det rör upp lite ökendamm.

Skicklig diplomati måste givetvis utgå från verkliga och sakliga förhållanden; vad tror den andre om mig, vad har jag för möjligheter att göra min röst hörd, kan jag genom att agera självsäkert få den andre att bli ställd och börja titta i annan riktning? Eller kan det möjligtvis få motsatt effekt? En skicklig retoriker har många varianter att ta i beaktande innan den kan skrida till verket.

image

… för andra räcker det med pengar, visa musklerna och vara en maktfullkomlig jäkla skitstövel.

Margot är idealist, hon är övertygad om att hon står på den rätta sidan och att hon därmed äger rätten att moralisera över vad hon finner vara medeltida fasoner.

Jag håller fullständigt med henne!

Det som utspelar sig i Saudiarabien är medeltida, det är inhumant, det ska fördömas – men man kan ju dessvärre bara läxa upp någon utifrån en styrkeposition där den som blir uppläxad har förstånd nog att ta till sig av kritiken.

Putin skulle aldrig göra det, saudierna gör det troligen inte heller, så frågan är hur framgångsrikt utspelet har varit? Räddningen kan ju förstås vara den uppmärksamhet som konflikten fått av omvärlden – detta kan, om stödet kommer från rätt håll, ge lite extra tyngd till Margots fördel.

4 kommentarer

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Retorik

262. Huvudlösa dåd i Köpenhamn

1vilks

Lars Vilks, av vissa betecknad som ”Islamofob”, slapp i lördags åter undan en islamistisk attack med livet i behåll.

 Ju mer kultiverat ett samhälle blir, desto större blir ju självfallet också avståndet till dem som står utanför och som inte riktigt hängt med.

Vi kan bara ta barnaga som ett aktuellt exempel – i en något mer osofistikerad gemenskap än vår – ger föräldrarna sina barn gärna en ”hurring” om de inte gör som de blir tillsagda. Och detta anses då som någonting helt naturligt.

I Sverige är det inte längre lika naturligt – men det är ju enbart för att opinionsbildning och lagstiftning förändrat vår kollektiva och kulturella s.k. mindset – som då till slut gjort att de flesta av oss numera finner det fel att slå barn.

Vad jag menar är bara att utan dessa kollektiva kulturella förskjutningar så hade vi ju i dag inte heller blivit upprörda av att se någon dänga till en unge. Eller hur?

Men frågan är väl om alla verkligen hängt med på denna kulturresa – det verkar ju nu dessvärre inte så.

För den som bor isolerad i en stuga i skogsbrynet eller för övrigt långt borta från den övriga samhällsgemenskapen och därför heller aldrig nås av dess budskap – den kan ju då självfallet inte heller relatera till alla de pekpinnar och attitydförändringar som kollektivt sker i samhället för övrigt.

Och samhället självt, för var  dag alltmer sofistikerat, förstår allt mindre av det som rör sig inom dem som står utanför och bortom dess räckvidd.

Och avstånden och därmed även konflikterna bara tilltar – till dess att det brister någonstans.

1488574-1964

Huvudlöst dåd i hjärtat av Köpenhamn.

I Köpenhamn brast det i helgen. Denna gång brast det för en radikaliserad ung man, som inte kände sig hemma i den liberala värdegemenskapen och som därför hellre ville döda än ta en fika med Lars Vilks.

Men han är inte ensam i detta huvudlösa utanförskap som i dag kan ta sig allt mer desperata uttryck.

Även de icke-liberala högerpartierna runtom i Europa – ger också ett uttryck för detta vilsna främlingsskap.

Bägge dessa grupperingar, alltså både islamisterna och fascisterna, känner sig obekväma i det moderna samhällets värderingar – men har för det mesta ställts mot varandra i en slags primitiv huggsexa om makten över samhällets fortsatta utveckling.

1 kommentar

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Moral