Category Archives: Politik

306. En mardröm på repeat

En vandring ibland molnen kan ge upphov till olika känslor beroende på stämningsläget

I drömmen försöker jag trycka ned den livlösa kroppen som envisas med att flyta upp. Den känslan. Och hur man än anstränger sig blir det bara etter värre.

Vi lever på sätt och vis mitt i ett sådant mardrömsscenario. Vad vi än gör för att hindra utvecklingen av antidemokratiska rörelser – ökar bara på dess framgång.

För någonstans i allt detta är det det öppna samhället, som vi förstås alla värnar, som möjliggör den splittring som antiliberala och alltmer öppet fascistiska krafter nu kan utnyttja till bristningsgränsen.

Den liberala demokratin är därför själv ett offer för sin egen frihetsidé och har inte längre kraft att styra utvecklingen. Varje ansats undergräver snarare allmänhetens tilltro till just öppenhet.

Det är det som är det mardrömslika. Men hur kunde något någonsin bli så bakvänt?

Mycket av vad som sker har sin grund i språket – tilltro, sanning och förnuft likaså. Det tar många generationer att få en tankestruktur och en kultur på plats – som sedan tar sig uttryck i ett konglomerat av språk, vanor, värderingar och uppfattningar som samtidigt omfattas av många. Det är det som gör en kultur så mäktig. Det är det som skapar tillit. Det är det som skapar sammanhållning.

Det fanns en tid då frihetens idé fanns förkroppsligad i en staty på Liberty Island

Men när tilltro och lojalitet till den egna kulturen och till språket eroderar öppnas en avgrund som möjliggör ett allas ställningskrig mot alla. Och det är precis vad vi nu ser hända – även om alla inte ser det.

Och misstron mot vad vi skulle kunna sammanfatta som upplysningens kulturarv sker lite varstans. På många olika plan. Bland bröder och systrar. Och åtföljs följdriktigt av bristande respekt för fakta och för kunskap. Och detta tillstånd har alltså den liberala demokratin själv bäddat för genom relativiseringen av vär(l)den och en aningslös tilltro till sin egen moraliska suveränitet.

Och nu ligger därför fältet öppet för antidemokrater som dagligen firar triumfer genom att sprida lögner och etablera föreställningar om ”fake news” – som därefter användas som tillhygge mot nyheter man själva inte gillar. Och de har på så vis ytterligare lyckats underminera tilltron till såväl fri nyhetsmedia, som för sanning. En mardröm på repeat.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Politik, Relativism

304. Två sidor av samma mynt

En Debatt-Triptyk om integration & social sammanhållning som under våren publicerats på SN Debatt

Det behöver väl knappast påpekas att en av de större utmaningar samhället står inför är hur man ska lyckas lösa integrationsfrågan och samtidigt stärka den sociala sammanhållningen – som ju är två sidor av samma mynt.

Samhällets existerar i kraft av lagar, regler och ett fungerande politiskt system som är beroende av att medborgarna förmår samlas kring en gemensam idé – i vårt fall, idén ”Sverige”.

Krackelerad denna idé – äventyras också sammanhållningen och därmed välfärdssamhället och den moderna demokratin så som vi lärt känna dessa.

Det är klart att det alltid kommer att uppstå något nytt – men vi vet ännu inte vad detta kommer att bli och det är inte heller så säkert att det är vad vi önskar oss.

Tilltron till samhället och den politiska eliten utmanas nu överlag i hela västvärlden. Den liberala demokratin har fått klä skott för allt det missnöje som uppstått på grund av globalisering, ökad invandring, splittring och upplevelsen av att samhället är oförmögen att skydda oss från terror. Det vill säga, själva grundvalarna för sammanhållningen inom en nation.

Det finns dock inte så mycket att vifta med längre – antingen löser det öppna och mångkulturella samhället de problem som uppstått i dess principiella kölvatten – eller så slår dörrarna igen till en stor del av befolkningen – som istället söker sig nya vägar.

Det finns flera aspiranter som sitter inne med nygamla svar på viktiga frågeställningar

Kan eliten inte hitta lösningar på problemen kring integration och social sammanhållning kommer man inte heller att få förnyat förtroende att leda samhällets utveckling.

Jag har under våren 2017 skrivit tre debattinlägg på SN Debatt där jag pekat på tre låsningar som politiken hamnat i gällande integrationsfrågorna.

  1. Vi kan inte arbete framgångsrikt med integration med verktyg vi hämtat från sjuttiotalet! Publicerad på SN Debatt den 10 februari 2017.
  2. De bägge begreppen integration & assimilering är inte varandras motsatser och utesluter därför inte heller varandra – så varför denna ständiga politiska polarisering? Publicerad på SN Debatt den 21 februari 2017
  3. ”It takes two to tango” – det går inte att lägga den stora bördan för integrationen på majoritetssamhället – för då sparkar det sunda förnuftet bakut. Publicerad på SN Debatt den 27 april 2017  

Det var väl i princip det jag ville ha sagt i denna fråga!

 

Lämna en kommentar

Filed under Assimilering, Demokrati, Integration, Politik, Populismen

295. Jag tror på USA!

usas-flagga

Jag tror på USA!

Jag må vara rätt naiv men jag tror faktiskt fortfarande på ett demokratiskt och förnuftigt USA. Jag tror nog ändå att man kommer att fixa till det här på något sätt. Jag tror inte vi behöver se Donald Trump svära presidentseden den 20 januari 2017.

Kongressen och Högsta domstolen kommer att ställa honom inför riksrätt och gör inte de det, kommer nog Barack Obama att lägga ut en linjal och gör inte han det så finns alltid FBI och CIA som kan sätta in sina killar och då är denna mardröm slut en gång för alla. För någon måste väl ändå i förnuftets och demokratins namn dra en gräns.

För det är väl ändå så att vi så här i efterhand alltid hyllat dem som hjältar, de som försökte stoppa Adolf Hitler. Tänk ändå om snickaren Johann George Elster hade lyckats få till det den där bomben bakom talarstolen den där novemberdagen i Munchen1939.

En enkelbiljett, en kula, en bomb – anyting goes i en svår och prekär situation.

Jag kan förstås höra invändningarna mot detta sätt att resonera. Visst, man får inte uppmana till lagöverträdelser. Visst, så kan man inte göra i en demokrati. Visst, Trump är demokratiskt vald i enlighet med den amerikanska konstitutionen. Visst, visst. Men det måste väl ändå finnas någon som är beredd att ta risken och straffet – för vår och för världens skull.

Och dessutom överträffar ju riskerna med Trumps eventuella tillträde med råge det eventuella brott som någon enskild skulle behöva göra sig skyldig till.

1e1716e0-trump-4x3

Donald Trump kommer inte att bli USA´s 45:e president!

Demokratin utgör själva grunden för vårt rättssamhälle, jag vet, men det ursäktar inte heller en altför stelbent demokratisk hållning. För att upprätthålla demokratin krävs även ett visst mått av pragmatism. Eller med andra ord: även demokratin behöver ibland ta i med hårdhandskarna.

Dessutom är inte Donald Trump någon demokrat, eh… menar förstås bara att han inte utgår från våra grundläggande demokratiska värderingar och därför inte heller bör kunna åberopa demokratins principer eller ens kunna ställa upp i demokratiska val.

Så det hela är någonstans feltänkt redan från början. Menar jag – fullt medveten om att inte alla skulle hålla med mig.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Politik, Pragmatism

292. Vilket uppvaknande!

330810a-emp

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra…

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra om hur viktigt det var att lyssna och försöka förstå vad som hände där nere i folkdjupet. Flera, visade det sig, hade levt alltför inbäddade i bubblor där den goda viljan helt överskuggat såväl omdöme som sunt förnuft.

Alla ville ju så väl – ändå blev det så fel?

Det har påpekats åtskilliga gånger genom historien att demokratin, när den når sin peak, lätt blir offer för sin egen yrsel. Och att det öppna samhället i sin toleranta och antiauktoritära iver slutligen kommer att stå där oförmögen att mobilisera motstånd mot yttre fiender.*

När demokratin nått så långt i uppfyllelsen av sina högt prisade principer att vi alla till slut upplever oss som likvärdiga, förlorar vi samtidigt också tilltron och respekten för auktoriteter. **

Vad vi nu ser i USA och i Europa är att allt fler förlorar förtroendet för den tidigare så kallade eliten, dvs för personer och institutioner som på olika sätt är satta i syfte att organisera och hålla ordning på samhället och våra liv. Och detta sker inte bara bland Trumpväljare i USA.

Vi ser denna förtroendekris här hemma, bland annat i skolan, där såväl elever som föräldrar förlorar respekten för lärare eftersom de upplever att det inte längre finns någon anledning att tilltro dem en djupare kunskap eller rätt att bestämma.

Vi ser det i att alltfler förlorar respekten för offentliga myndigheter efter att dessa nu i jämlikhetens tjänst arbetat duktigt och målmedvetet på att just bryta ned de skrank och språkbarriärer som tidigare upprätthållit skillnader i vår status.***

Många har förlorat förtroendet för våra företag då flera av dessa visat sig ha huvudsakligen kortsiktiga och mycket privata syften.

Västvärlden befinner sig alltså i en förtroendekris där allt fler börjar tappa tilltron för överheten i form av politiker, offentliga institutioner, för forskningen, näringsliv och ja även för traditionell media… som alltmer tvingas överge gammal journalistisk heder i sin strävan att springa kapp med trollfabriker och den snabbfotade publikens gillanden.

Och när allt detta inträffar samtidigt – inträder högst naturligt givetvis något annat i demokratins ställe!


 * Andrew Sullivan, Democracies end when they are too democratic.
Jean François Revel, De sårbara demokratierna, Ratio förlag 1983
Karl Popper: The open society and its enemies.
Christopher Lasch, 1994: The Revolt of the Elites: And the Betrayal of Democracy. (Lasch ståndpunkt Ãr marxistisk neokonservativ!? och han är en kritiker av lång gången liberalism och en försvarare av den amerikanska populismen som vi nu ser vinna mark.
**Demokratins svagheter är också något vi länge fått höra berättas om från flera röster inom den muslimska världen samt från Ryssland och Kina. Det är denna kritik som nu i lite annan tappning även gestaltas i väst.
***DN 16 november 2016, Var fjärde europé anser att makthavare Ãr korrupta

1 kommentar

Filed under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism, Politik, Verklighetens Folk

287. Rules are no game!

vagglus

Så här ser en lus ut!

Ja, de flesta hyllar vi förstås yttrandefriheten. Det sker än från vänster – än från höger. Och alla vill vi förstås kunna säga vår mening och torgföra våra budskap! Det är i själva verket inget konstigt med det!

Samma gäller för demokratin – vi värdesätter den framförallt när vi själva står utanför och söker inflytande. För de som i stunden för befälet är det inte alltid lika angeläget. Så klart! I varje fall inte för alla!

Och därför får vi heller inte låta lura oss av vissa som i dag sjunger demokratins och yttrandefrihetens lov – därför det är inte alla som, när det väl kommer till kritan, skulle värna dessa värden. Och därför måste vi, lite till mans, bättre lära känna igen lössen på deras gång.

Ingen är demokrat för att denne kallar sig demokrat eller talar vitt och brett om demokrati och yttrandefrihet – man måste ned under ytan på vad som sägs. Och det gör man väl främst genom att beakta historien? Vad som har sagts förut? Och i vilka sammanhang? Och genom att vi försöker se vad som för övrigt sägs. Hur allt liksom hänger ihop! Och om det överhuvudtaget gör det.

Och detta gäller förstås för hela samtalsfältet, för såväl vänster- som högerröster. Och de som talar i olika trosformler.

Hur skulle dessa röster förhålla sig till våra demokratiska kärnvärden om de själva satt vid makten? Skulle de fortfarande tala om vikten av en fri press, om konstnärlig frihet? Om jämlikhet inför lagen, om rätten till privat ägande? Om religionsfrihet? Det är frågan.

aktuellt

Janne Josefsson, Nike Nylander och Jan Helin samtalar i SVT Aktuellt om medias roll när det gäller ansvar och oberoende.

I den senaste tidens debatt om medias roll i allt detta har det talats mycket om, om det bör finnas eller inte finnas, ett journalistiskt ansvar att låta yttrandefriheten och demokratin genomsyra arbetet? eller om deras roll snarare är att stå vid sidan om och möjliggöra men även granska alla röster?

Personligen är jag ändå rätt säker på mitt ställningstagande här – i varje fall så länge ingen kommit med ett bra motargument: ingen bör kunna åberopa de demokratiska principerna som inte själva har för avsikt att följa dem. Rules are no game! Håll dessa röster istället på behörigt avstånd.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Politik

282. Och vem kan klandras?

503574874

Och vem kan klandras?

Självklart ska vi inte dela upp människor utifrån kön, etnicitet, religion eller kultur! Men frågan är vad gör vi då när människor själva delar upp sig i kön, etnicitet, religion och kultur? Och därefter med stor frenesi upprättar gränsdragningar gentemot andras grupptillhörigheter? Vad gör vi då?

Om vi inte vill igenkänna en sådan brutal verklighet tittar vi kanske snarare ned i våra ideologiska programförklaringar och upprepar med en dåres envishet: ”självklart ska vi inte dela upp människor i kön, etnicitet, religion eller kultur!”

Sådan hantering av viktiga samhällsfrågor sker hela tiden, nu senast när migrationsminister Morgan Johansson med anledning av uppgifterna om våld mot kristna och hbtq-personer på flyktingförläggningarna, går ut och förmedlar att nej, vi gör inga uppdelningar av människor gällande kön, etnicitet, religion eller kultur!

Och det säger han godmodigt samtidigt som konflikterna mellan just olika identiteter, kulturer och grupptillhörigheter ökar i världen och i samhället i stort. Och det är just det här, den här oförmågan att se hur ens ideologi och goda intentioner hänger samman med hur det verkligen förhåller sig – som också bidrar till och påverkar skeenden – där ute – i verkligheten.

Det är alltså denna oförmåga att erkänna vad som verkligen sker som orsakar ytterligare polarisering mellan grupper och därtill bristande förtroende för makthavare. Det är den politiska elitens ovilja att se någon annan verklighet – något annat än den egna ideologins utstakade inhägnader – som därefter driver medborgarna i händerna på andra politiska krafter som mer säger sig vara villiga att lyssna.

trump_flicker_face_yess

Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

Och vilka ska klandras för detta? Medborgarna? Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

När kulturen, alltså det som tänks och sägs och som formar ett samhälle, inte längre står i samklang med hur något upplevs vara, uppstår ett glapp som riskerar att slå tillbaka mot kulturen. Och detta bakslag sker nu på bred front.

Och det finns dessvärre ingenting vi kan göra för att stoppa det – därför det tog oss flera hundra år att blåsa till liv den kultur och den civilisation som vi, utan att direkt se kopplingarna, nu äventyrar.

 

—–

Detta diskuteras också i Dagens Nyheters ledare i dag den 15 februari 2016: Låt asyl betyda skydd

Och på DN´s kultursida i går den 14 februari 2016, statsvetaren Peter Esaiassons ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag”

Och i dagens DN skriver Niklas Ekdal: ”Att skylla på en elit är en gåva till politiska populister.” 

1 kommentar

Filed under Demokrati, Natur & Kultur, Politik

278. En Gordisk Knut

200px-Lars_Vilks_(cropped)

En Gordisk Knut?!

En gordisk knut är ju som bekant en sådan där knut som, oavsett hur länge man håller på och joxar med den, inte kan lösas upp.

En sådan kan givetvis uppstå genom att man i frustration drar alltför hårt i helt fel tåtar – men också genom att man helt enkelt trasslar till det för sig.

Men vanligtvis när man talar om gordiska knutar, talar man ju självfallet inte om några riktiga knutar överhuvudtaget – utan snarare om problem som blivit tillsynes olösliga. Talet om en gordisk knut är alltså en slags allegori.

Och själva anledningen till att jag nu tar upp det här med den gordiska knuten är ju förstås därför att en mycket hård sådan bildats mitt framför näsan på mig – mitt i vår demokratiska gemenskap.

För denna går ju ut på att vi gemensamt ska värna en öppen, jämlik och tillåtande åsiktspluralism. Vad det än handlar om! Vi ska vara toleranta även mot dem vars åsikter och vanor vi inte gillar. Det kan kosta på lite men i sluttampen är vi alla vinnare. Så är tanken.

Och denna tanke är ju oxå själva virket i den demokratiska huvudbyggnaden.

Och i denna byggnad har vi ju hitintills lyckats samsas rätt så bra trots alla åsiktsskillnader, trots att vi egentligen inte tyckt lika i några väsentliga frågor. Men vi har ändå lyckats hålla ihop det och till och med förstärkt och utvecklat det här bygget. Det är ändå rätt så stort!

Och det det har ju gått rätt bra – speciellt med tanke på att det alltid funnits individer och grupper som förhållit sig kritiska mot denna liberala, öppna och tillåtande åsiktspluralism.

19019_40107_4418

Det finns många slags knutar – men den gordiska är något alldeles speciellt!

Men frågan är vad ska vi göra med dem?

Hur ska vi i all vår öppenhet förhålla oss till dem som inte längre vill vara med? Vad gör vi med dem som väljer att istället motarbeta vår version av rätt & riktigt?

Detta är alltså vår gordiska knut!

Som i stora stycken också liknar en klassisk filosofisk paradox. Men hur i hela världen hanterar vi att möta en livs levande paradox mitt i vardagen? Jo, vi trasslar till det förstås – eller helt enkelt – går i baklås.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Kulturdebatt, Politik