Etikettarkiv: Makt

178. En riktig jädra rallarsving

DSC_9242

A universe made out of steel!

Hur vi än vänder och vrider på det verkar det ändå vara ett faktum att framgång oftast föder framgång.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet”.

Nu syftar säkert Matteus här på någonting helt annat, men det aktuella bibelcitatet fångar ändå andemeningen i detta om världens oändliga ”orättvisor” som detta inlägg i Fragment & Perspektiv handlar om.*

___

Ok! Mycket tyder på att personer som har mer – är friskare, lyckligare och lever längre än vi andra!**

Vad sägs om det?
Nesligt, va?

Och vi som inte tillhör de mest privilegierade tycker förstås att detta är rätt så hemskt och lägger gärna ned – orkar inte – får helt enkelt nog! Och detta trots att det nog faktiskt är vi som har mest att vinna på att fundera vidare och kanske överlista detta trista faktum.

Därför det är knappast någon hemlighet för dem som redan har pengar, makt och framgång – de vet redan om att de mår bättre, har mer energi och är mer populära än andra. Vilket säkert också spär på det hela. De mår helt enkelt bra av att må bra! Medan vi andra mår dåligt av att behöva må dåligt!

Vi, svaga, fattiga och vanmäktiga – vi som vägrar acceptera att livet är brutalt. Vi som istället förväntar oss en rättvis behandling från ovan för att ge oss den kompensation vi så väl behöver. Vi blundar gärna.

Samtidigt som det är vi som har störst behov av att se den krassa humorn i naturens blinda lek.

Därför det skulle ju kunna finnas smitvägar ur detta småtrista predikament. Det kanske går att komma runt de naturliga orättvisorna och ge de högre makterna, naturen eller vad tusan, en riktig rejäl rallarsving.

Därför det borde ju räcka med att vi bara blev bättre än flertalet på någonting som fick oss att känna oss jäkligt unika. Och därmed försätta oss själva i sammanhang där det vi gör värdesätts och är betydelsefullt. Vi skulle alla kunna vara bättre än de flesta på någonting!

Och det går säkert bra med både det ena och det andra; som att cykla jäkligt långt eller fixa många followers på Twitter eller Instagram; kunna baka surdegsbröd eller stoppa korv; vara duktig på att snickra; fixa i trädgården; tråckla; sy; fläta färgglada korgar; slipa till vassa spjutspetsar… You name it!

Men det gäller ju förståss att ta sig dit – till någon form av excellens. Och dit finns det förståss inga genvägar!


* Från och med detta inlägg kommer dessa att presenteras med en mindre ingress för att läsaren lättare ska få en ingång till texterna som av stilmässiga skäl hålls knapphändigt med sina max 350 ord! Citatet kommer för övrigt från Matteus 13:12.
** Har bl.a. skrivit mer om detta predikament i 148. Absolut, nej, nej!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Humor

151. Lady Gaga & Angela Merkel

Lady-Gaga

Lady Gaga…

A person may be said to have power to the extent that he influences the behavior of others in accordance with his own intentions.”[1]

Den som har makt och därmed är mäktig, är den som enligt definitionen har möjligheter att genomdriva sin egen vilja; sätta sin agenda; anlägga sitt perspektiv och påverka andra; samt även ge sig själv rätten att göra allt detta.

Och dessa positioner kan vi då få tillgång till på en rad olika sätt. Vi kan ta dem genom hot och terror eller få tillgång till dem genom att vara överlägsna i styrka – rent fysiskt, språkligt, militärt eller ekonomiskt.

Men vi kan givetvis också nå dessa maktpositioner genom att bara vara älskade, åtrådda och beundrade.

100126_angela_merkel_ap_392_regular

…och Angela Merkel har något gemensamt – Makt!

Artisten och sångerskan Lady Gaga räknas exempelvis i dag som den 14:e mäktigaste kvinnan i världen. Medan Angela Merkel toppar listan tillsammans med en rad andra kvinnor från the corporate world.[2]

Makt är alltså inte bara något man tar – makt är även något man får eller blir sig tilldelad. Detta brukar dock inte de olika definitionerna och tolkningarna riktigt ta fasta på har jag märkt.

Ordet ”makt” härrör för övrigt från det fornsvenska ”maeghin”, ”mäkta” som är samma ord som ligger till grund för engelskans ”might”[3] – alltså ”styrka”. Betydelserna kring begreppen makt och styrka är i språkbruket väldigt sammanflätade.

I vår familj har vi exempelvis alltid kallat fjärrkontrollen till TV:n för ”makten”. Dels därför att det är den som i stunden håller i denna som också är den som har kontroll över situationen. Dels därför att det är med denna du stänger av eltillförseln (eng. power) och därmed också TV:n.

Anledningen till att jag nu skriver så mycket om makt, vanmakt och många variationer på detta ämne här på min blog, är inte för att jag vet vad makt är – snarare tvärtom.

Jag vill veta, jag vill förstå vad det hela handlar om. Jag vill förstå varför det finns så många ideologiska låsningar kring detta i grunden enkla relationsbegrepp – och dessa skriverier är nu bara olika försök att söka reda och få ordning på alla sådana fragment, perspektiv och svar.


[1] Denna version erbjöds av den amerikanske sociologen Herbert Goldhamer på 1930-talet

5 kommentarer

Under Etymologi, Konst & Kultur, Makt och Rädsla

148. Absolut, nej nej!

di_10227_3

Aphjärna!

Visst finns det tjejer som gillar blyga killar? Det finns ju trots allt alla sorters som gillar alla möjliga saker. Vissa gillar att gå barfota, andra att dricka aphjärna.

Men de allra flesta av oss faller ändå inte utanför normen – vilket i och för sig är ett rätt onödigt påstående eftersom det ju är en ren självklarhet. Skulle de flesta av oss börja falla utanför normen vore det ju inte längre någon norm.

Och normen säger att tjejer ska gilla tuffa, självsäkra killar, att man ska ha skor på fötterna och gilla sushi. Är det inte så? På ett ungefär?

Ok! Många av oss gillar inte normer – kanske för att vi känner att vi inte passar in i dem, inte känner oss riktigt hemma. Men detta förtar inte normernas starka betydelse för hur vi själva kommer att uppfattas av andra och oddsen för huruvida vi kommer att lyckas eller inte i våra liv.

Normerna styr de flestas uppfattningar och böjelser och det är dessa vi som regel kommer att mätas mot. Normerna säger att det inom vår kulturkrets är bättre att vara smal än att vara tjock. Ok? Det har inte alltid varit så – men det är så nu.

Och som man är det definitivt bättre i dag att vara lång snarare än kort[1], bättre att vara rik än fattig, extrovert hellre än introvert, ljus snarare än mörk, hård snarare än mjuk, tuff snarare än mesig, intelligent hellre än ointelligent, snabb hellre än långsam, snygg hellre än ful, utmanande hellre än ofarlig…

Elmia_odla__inspirationspuff

Ja frågan är om det verkligen var värt att försöka leva vid sidan av och bara odla sin egen trädgård?

Tro nu inte att jag skriver detta för att boosta mig själv, jag lovar, jag prickar nog på sin höjd in några få av dessa statusmarkörer (möjligtvis snygg och utmanande).

Generaliseringar säger du! Javisst, men det är nu dessa som styr normerna och det är dessa vi bör hålla oss till för att öka våra chanser att bli framgångsrika. Följer vi dem ökar vi våra chanser att bli populära, få många vänner, få bra jobb, mycket pengar, makt, status och till råga på allt: ett längre, gladare och hälsosammare liv.[2]

Ja frågan är om det verkligen var värt att försöka leva vid sidan av och bara odla sin egen trädgård?


[1] I inlägg 49. Bingo! Presenteras en lång rad undersökningar kring vad som uppfattas som attraktivt.

[2]Dagens Nyheters debattsida i dag skriver fyra professorer om skillnader i hälsa och livslängd mellan utbildade och utbildade i Sverige i dag. Det påstås att den högutbildade har en förväntad livslängd som är 5 år längre än den lågbildades. Dessa resultat överensstämmer också med ”The Whitehall study”, en forskning kring Brittiska tjänstemäns livslängd och hälsa som utförligt behandlats av Michael Marmot i boken The Status Syndrome.

3 kommentarer

Under Genus, Makt och Rädsla

144. Dansa!

Tango Nuevo II

Dansen – en kraftmätning där det gäller att såväl kunna föra som att låta sig föras. Målning av Pedro Alvarez.

Detta fragment är det sista i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes tidigare med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar.

–––

Vi föds alla till en värld där vi genast måste lära oss att överleva. Vi gråter, vi gastar och vi ler och lär oss så småningom vad som fungerar bäst.

Vi inleder så livet med att ligga i hårdträning för hur vi bäst ska fånga den andras uppmärksamhet. Och många av oss märker också snart att en av de främsta stunderna i livet är när vi därefter också får denna eftertraktade bekräftelse.

Problemet är bara att vi snart också blir varse att vi inte är ensamma i världen och att det därför är många som vill samma saker, få del av samma uppmärksamhet. Och att vi måste kämpa för att få det vi vill och behöver. Därför kallas också dessa våra ansträngningar för bekräftelse och överlevnad ofta för en strid eller maktkamp.

Men orden ”strid” och ”kamp” ger en bild av ett statiskt och krigiskt förhållande mellan två parter, där en är satt att besegra den andre. Men i verkliga livet behöver det inte alltid vara en så hårddragen linje mellan att vinna och försvinna. Ibland skulle vi lika gärna kunna se det som en dans.

En dans där vi ständigt måste ta vissa steg och utföra konstfulla piruetter för att överhuvudtaget kunna följa rytmerna och de andras rörelser. Och klarar vi då även av denna besynnerliga dans – dessa kraftmätningar där det gäller att såväl kunna föra som att låta sig föras – då klarar vi som regel också av att fungera tillsammans med andra.

tango_nogi

De som inte lär sig dansstegen är också de som till sist kommer att uppleva sig trampade på tårna – eller vara de som trampar

Och de som av olika skäl inte lär sig dessa danssteg är också de som till sist kommer att uppleva sig trampade på tårna; missförstådda, osedda eller kränkta. Eller så blir det just de som trampar på andra. Och kommer följaktligen också att få problem med relationer, i familjen, i äktenskapet och i arbetslivet…

Ur denna min personliga övertygelse uppstår också mitt intresse för frågor gällande makt, status och personlig positionering? Jag menar att vi inte kan blunda för dessa.

Det går inte att bli av med de otrevliga aspekterna av olika former av maktutövning genom att tabubelägga begreppet makt. Så länge vi lever måste vi istället lära oss att förstå och ta hänsyn till de starka krafter som omger oss – lära oss att leva med dem – för att kunna hantera dem, både hos oss själva och hos andra.

–––

­

Härmed avslutar jag nu mina korta fragmentariska betraktelser över makt och status. Istället ämnar jag ta ett bredare grepp om ämnet och kommer därför den närmsta tiden att ägna mig åt att undersöka aktuell forskning i ämnet och skriva mer ingående kring just frågor om Status, Makt och Personlig Positionering.

3 kommentarer

Under Makt och Rädsla

143. Ok!

zwadlo pedestrians 234

Vad är det för smörjmedel som gör att vi vanligtvis kan röra oss så friktionsfritt bland folkmassor utan att där uppstår krockar och kaos? Målning, Jim Zwadlo

Detta fragment ingår i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes tidigare med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar.

–––

OK! Låt säga att vi går på en gata där det är många andra fotgängare – om alla vi mötte höll till höger vore allt frid och fröjd – men nu rör sig människor dock lite huller om buller och det är svårt att veta åt vilket håll de tänker vika – men samtidigt verkar det mesta fungera rätt smidigt.

Vad är det för smörjmedel som gör att vi vanligtvis kan röra oss så friktionsfritt bland folkmassor utan att där uppstår krockar och kaos?

Min teori* är att det handlar om att vi snabbt kan avläsa varandras status, precis som vilket annat djur som helst. Inte alls så att vi vet vad den andre jobbar med eller hur mycket den tjänar – det är inte det.

Vad vi märker av är den andres relativa status i just det ögonblick vi möter dem. Om någon är osäker, inte vet vart den är på väg, sänker sin blick, tittar bort – så vet vi också att denna person  nog är den som i första hand kommer att flytta på sig. Därför att den kommunicerar redan att den försöker undvika oss.

Och går vi själva bara rakt fram med höjt huvud, raska steg och beslutsam blick – så kan vi också vara rätt säkra på att slippa behöva väja.

Problem uppstår förstås när två jämnstarka personer möts – eller när två jämnsvaga personer möts och flyttar sig åt samma håll. Vi har nog alla varit med om det.

Power

I vissa situationer inger ren muskelstyrka respekt – men inte i alla…

Detta är alltså nu ett exempel på en viss typ av naturlig och direkt social positionering.

Och det är givetvis inte alltid så att den som hamnar i en försvagad position på 5th Avenue också är den som förblir svag även i andra sammanhang. Det är inte där i själva poängen ligger.

Poängen här är att vi har en förmåga att läsa av och positionera den andre inom loppet av en mikrosekund. Och att våra roller och positioner ständigt fluktuerar.

Och på samma snabba sätt läser vi också av varandra i andra sociala sammanhang, i sällskapslivet och på jobbet.

Och klarar vi då dessutom även av att utföra denna delikata dans – där det gäller att både kunna föra och låta sig föras (vilket mer krasst uttryckt innebär att vi såväl förmår under- som överordna oss) – då klarar vi som regel också av att umgås och blir då också uppfattade och uppskattade som socialt kompetenta.

–––

Fortsättning följer. Tidigare inlägg i serien kring makt, status och position är:

137. Gullockar & Pepparkaksgubbar

138. Skjut inte budbärarna

139. Cocktailpartyn & Identitet

140. Money Talks!

141. Snipp, snapp, snut…

142. …så var sagan ändå inte riktigt slut

*Det är en teori i ordets rätta bemärkelse eftersom den inte är empiriskt testad, utan mer har sin tillblivelse i erfarenheter kopplade till en rad olika forskningsresultat kring liknande frågor, som sociala hierarkier, status och hälsa (Social stress, The Whitehall study, The study of facial mimicry, Daniel Kahneman, Michael Marmot, Ylva Almquist).

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla

142. …så var sagan inte riktigt slut

LionWinner

Man kan ibland utläsa hos personer som har en osedvanlig stor rikedom, makt eller kändisskap, att där finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod.

Detta fragment ingår i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes tidigare med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar. OBS! Resonemanget är också en direkt fortsättning på inlägg 141, Snipp, snapp, snut…

–––

Man kan ibland utläsa hos personer som har en osedvanlig stor rikedom, makt eller kändisskap, att där finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod. Att bara få bli bemötta som dem de verkligen är.

Vilket egentligen inte är så konstigt. Att i offentligheten alltid bli betraktad som den som är eller har en viss egendom eller position, måste i längden kännas lite begränsande – man är som regel mycket mer än vad som syns utåt; man kanske också är en jäkel på techno, schack eller Strindberg.

Därför sluter sig också sådana personer vanligtvis inåt, in i de innersta av kretsar där många känner samma utsatthet. Och i bästa fall finner de där vad de söker.

Man kan också utläsa hos personer som inte har någonting, personer som verkligen försökt – men misslyckats, att det finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod. Att bara få bli bemötta som dem de verkligen är.

Vilket egentligen inte är så konstigt. Att i offentligheten alltid bli behandlad som den som inte 6a00e54f08fd1088340120a6abf391970c-250wihar någon egendom eller position, måste i längden kännas lite begränsande – man är som regel mycket mer än sina misslyckanden; man kanske också är en konstnärssjäl, en naturmänniska eller en sportfantast.

Därför sluter sig också sådana personer vanligtvis inåt, in i de innersta kretsar där många känner samma utsatthet. Och i bästa fall finner de där vad de söker.

Vad vill jag då säga med dessa bägge grova generaliseringar? Jo framförallt att det hos somliga  av oss ibland finns en verklig önskan – att bara få bli sedda – för dem vi är. Denna känsla är verklig och bör inte förringas. Vi kan bara konstatera att den finns.

Hos vissa kanske den uppstår utifrån ett behov av inte hela tiden behöva tävla, mätas och prestera. Hos andra kanske den uppstår genom ett behov att visa att man har fler strängar på sin lyra än vad som vanligtvis uppfattas.

Därmed har jag nu gjort en förnuftsmässig kullerbytta – först genom att i inlägg 141 utmåla detta behov som fullständigt befängt – därefter genom att visa på dess multifunktionella rationalitet.

Därmed också sagt att nästan ingenting bara är enkelt, ensidigt eller lättfattligt.

–––––

Tidigare inlägg i serien kring makt, status och position:

137. Gullockar & Pepparkaksgubbar

138. Skjut inte budbärarna

139. Cocktailpartyn & Identitet

140. Money Talks!

141. Snipp, snapp, snut…

1 kommentar

Under Makt och Rädsla

141. Snipp, snapp, snut…

Villkorslös Kärlek

”Jag vill bara bli älskad för den jag är…”

Detta fragment ingår i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes i höstas med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar.

Jag har träffat så många nu, som säger att de bara vill bli bedömda för vilka de är – och inte för vad de gör eller vad de har,  att det nästan verkar handla om en slags mental epidemi.

Det hela låter ju så anspråkslöst och fint. Men vad handlar det om? Vad är det de vill att vi ska bedöma och uppskatta? Deras smärta? Deras djupaste tankar? Deras drömmar?

Att vi alla värdesätter våra egna intressen och våra egna känslor, är ju inte så märkvärdigt, vi känner och värnar givetvis oss själva. Men att allt det som vi bäst uppskattar hos oss själva också skulle ha någon slags idealisk dragningskraft på andra – är ju inte alls lika säkert.

Drömmen om att få bli uppskattad för den man är – är nog mest bara en barnslig tro på villkorslösa relationer. Sådana som vi hoppas ska finnas mellan en förälder och ett barn eller mellan ”mig och Gud” – där någon alltid finns, alltid bryr sig och ovillkorligt älskar oss oavsett vad vi gör eller vilka vi är.

Verkligheten ser nog dessvärre lite bistrare ut. Och i denna verklighet blir vi oftast bara bedömda utifrån vad den andre förväntar sig av oss. Eller av vad den uppskattar hos oss.

Och finns det åtminstone en sådan person som visar uppskattning så ges vi ju därmed också indirekt ett värde och det är här vår relativa sociala status uppstår. Om det vi är – oavsett vad det är – förmår attrahera någon annan, då först intar vi en position – i förhållande till just dem.

Och är det samtidigt flera andra som attraheras av just oss – så ökar givetvis vår attraktionskraft i kvadrat: Alltså, de gillar oss mer därför att vi även gillas av andra!

Che3peso

…inte för de 100 miljoner Peso jag har på banken i Havana!

Och det är samtidigt självklart att vi alla gillar olika saker. Vissa av oss gillar musik, andra konst, vita sandstränder eller krogbesök men vad som binder alla dessa våra olika intressen samman, är til syvende og sidst, pengarna!

Pengar går nämligen alltid att växla till det vi personligen gillar och därför har de ett överordnat värde för oss alla.

Som sagt! Truismer är att föredra framför sagor om tomtar och troll.

–––––

Tidigare inlägg i serien kring makt, status och position:

137. Gullockar & Pepparkaksgubbar

138. Skjut inte budbärarna

139. Cocktailpartyn & Identitet

140. Money Talks!

2 kommentarer

Under Makt och Rädsla