Lady Gaga…
”A person may be said to have power to the extent that he influences the behavior of others in accordance with his own intentions.”[1]
Den som har makt och därmed är mäktig, är den som enligt definitionen har möjligheter att genomdriva sin egen vilja; sätta sin agenda; anlägga sitt perspektiv och påverka andra; samt även ge sig själv rätten att göra allt detta.
Och dessa positioner kan vi då få tillgång till på en rad olika sätt. Vi kan ta dem genom hot och terror eller få tillgång till dem genom att vara överlägsna i styrka – rent fysiskt, språkligt, militärt eller ekonomiskt.
Men vi kan givetvis också nå dessa maktpositioner genom att bara vara älskade, åtrådda och beundrade.
…och Angela Merkel har något gemensamt – Makt!
Artisten och sångerskan Lady Gaga räknas exempelvis i dag som den 14:e mäktigaste kvinnan i världen. Medan Angela Merkel toppar listan tillsammans med en rad andra kvinnor från the corporate world.[2]
Makt är alltså inte bara något man tar – makt är även något man får eller blir sig tilldelad. Detta brukar dock inte de olika definitionerna och tolkningarna riktigt ta fasta på har jag märkt.
Ordet ”makt” härrör för övrigt från det fornsvenska ”maeghin”, ”mäkta” som är samma ord som ligger till grund för engelskans ”might”[3] – alltså ”styrka”. Betydelserna kring begreppen makt och styrka är i språkbruket väldigt sammanflätade.
I vår familj har vi exempelvis alltid kallat fjärrkontrollen till TV:n för ”makten”. Dels därför att det är den som i stunden håller i denna som också är den som har kontroll över situationen. Dels därför att det är med denna du stänger av eltillförseln (eng. power) och därmed också TV:n.
Anledningen till att jag nu skriver så mycket om makt, vanmakt och många variationer på detta ämne här på min blog, är inte för att jag vet vad makt är – snarare tvärtom.
Jag vill veta, jag vill förstå vad det hela handlar om. Jag vill förstå varför det finns så många ideologiska låsningar kring detta i grunden enkla relationsbegrepp – och dessa skriverier är nu bara olika försök att söka reda och få ordning på alla sådana fragment, perspektiv och svar.
[1] Denna version erbjöds av den amerikanske sociologen Herbert Goldhamer på 1930-talet
Anthrôpos Metron 
Ett axiom för språkandet som jag begriper det kan uttryckas som följer: ”Något måste vi förgivetta, annars kan vi inte leva.” och ”Vi säger inte alltid det vi menar och menar heller inte alltid det vi säger.”
Fraserna skulle knappast ha formulerats som de föll om jag inte förutsatte existensen av verbum som verbaliseras, ord som substantiverats, en doxa; åsikter om ”språket” som något-ting självständigt vilket föregår tänkandet och tänkandet på det som handling. Trots det föregivna modersmålets gåva av lexikala betydelser vill jag utgå ifrån att endast tolkandets handling i och med ”ande-dräktens” språkbruk till ett menande.
Språkets makt eller maktens språkbruk?
Det finns skäl att ifrågasätta förtingligandet av våra talhandlingars myckna substantiveringar av menandet/handlingen om vi vill lära oss ta ansvar för det vi gjort och ämnar göra. Såvitt jag tolkar förutsättningen är ”positionen” ett medel som man väljer att nyttja till maktutövning för att vinna ”orättmätiga fördelar” och/eller att ”trycka ned någon i skoskaven” med hjälp av och inte ”makten i sig”…
Ush… nu upplever jag mig tjatig… hm… ”Upprepningen är kunskapens moder”, sägs det.
”Vi säger inte alltid det vi menar och menar heller inte alltid det vi säger.”
Den är riktigt bra!
Det är inte så svårt att känna av en möjlig pik instucken ”mellan raderna”… i synnerhet om jag försöker tänka över och efter vad jag själv menat ovan… ”Trots det föregivena modersmålets gåva av lexikala betydelser vill jag utgå ifrån att endast tolkandets handling – i och med ande-dräktens språkbruk till ett menande – föregår språkets bruk.”
Så var meningen tänkt men inte fullt ut beskriven… Om man aldrig sett en höna; hur vet man då att ägget är ett hönsägg, dvs att tala är den höna som värper det sagda ägget… (tänker jag, lite snusförnuftigt).
Jag tror att den mest begripliga etymologiska sällskapet för ordet ”makt” är det tyska ordet ”machen” som vi fortfarande uppfattar som ”göra något”: skapa. Från skapandevervet kan man sedan metonymiskt konstruera substantivet ”macht” (makt) som innebär förmågan att åstadkomma.
J L Ramírez
”Förmågan att åstadkomma”… överlägsenhets- och/eller underlägsenhetskänslor bör man så långt möjligt undvika göra sin förmåga förmögen till… tänker jag, då…