297. Kampen Om Verkligheten!

Verkligheten var tidigare en plats där vi alla skrek Aj! när hammaren drämde till tummen!

Verkligheten var tidigare en plats vi alla delade. En plats där vi skrek Aj! när hammaren drämde i tummen! Där vi upplevda rädsla när vi mötte en främling i en mörk gränd. Där hundar alltid skällde på dem de inte kände. Där man först alltid värnade sitt eget och sina närmsta. Där den bäste alltid var bättre än den som var sämre. En värld i vilken de som var sjuka hellre ville bli friska. Där Far rodde och Mor mest bara var rar.

Verkligheten var på så vis enkel och vi kunde därför också enas kring vad som var upp och ner, vad som var sanning och vad som bara var påhitt eller ren lögn. Språket var intakt och därmed också bilden av vad som verkligen var verkligt.

Vad vi nu upplever är snarare en kamp om denna verklighet. Eller kanske bättre, en kamp om de verklighetsbilder i vilka vi alla är involverade vare sig vi vill det eller inte. Därför striderna sker inte på barrikaderna utan hemma i våra vardagsrum, i radio och TV, i skolan, på rasten, på jobbet, i snacket runt fikabordet! Hur vi hälsar! Hur vi äter! Vad vi äter! Striden pågår för fullt inom självaste vardagsspråket. Där! Mitt i det vi skulle säga uppstår en semantisk spricka. Sprickor som skapar avstånd mellan vänner, mellan mig och dig.

Där! Mitt i det vi skulle säga uppstår en semantisk spricka. Sprickor som skapar avstånd mellan vänner, mellan mig och dig.

Varför? Jo därför att våra upplevelser av verkligheten och därmed vad som är bra eller dåligt, sant och falskt inte längre harmonierar. Och alla vill samtidigt bara bottna i något beständigt. Hitta oss själva, hitta våra identiteter. Vi gör det på olika sätt och hittar därför olika saker.

Vissa söker könstillhörighet, andra sin etnicitet. Några söker sig till religionen, andra till nationalismen. Någon hittar Gud, en annan blir ateist. Vissa tränar – andra gör ingenting. Vissa blir vegetarianer medan andra äter i snitt 49 kg kött om året.

Alla letar efter bästa förmåga efter sin mening! Och det paradoxala är att detta gör vi samtidigt som vi söker en naturlig och villkorslös gemenskap – ett slags ursprung som förenar och inte längre skiljer oss åt.

Säg inte att jag har fel – för då rasar hela min värld samman!

3 kommentarer

Filed under Demokrati, Liberalism, Logos – Ord – Språk

296. När 1 plus 1 blir 3

4aa4697a-8a70-488b-8d83-f0d205a9e276

Såsom i ett plötsligt fyrverkeri exploderar innebörden av ordet ”integration” över oss alla.

Det talas mycket om integration i dag! Vilket ju i och för sig inte är så konstigt med tanke på att det är saker som berör. Både i positiv och negativ bemärkelse. Vissa vill ha mer av det, andra mindre, medan några menar att det behövs ett helt nytt tänk.

Det är förstås också det där lilla ordet och alla förväntningar som är knutna till det som ställer till det.

Ordet ”integration” används än på ett sätt – än på ett annat. Och vi har liksom alla mer eller mindre tvingats bli poeter för att klara av konststycket att tänja och vända på dess mening så att det sedan har kunnat användas i alla möjliga sammanhang. Vi har så att säga bäddat in det i så många fluffiga antaganden att vi inte längre ser var vi själv står.

Man skulle kunna uttrycka det som så att ordet med tiden blivit tämligen historiskt och kulturellt belastat.

Det sägs bland annat att lyckad integration innebär att vi alla måste vara beredda på förändring.

Det sägs också att integration innebär när summan av mötet blir till något mycket mer. Alltså att integration handlar om en positiv mix där allt förändras till det bättre – och där helheten alltid blir större än delarna. Vi tar 1 + 1 och får 3! Snacka om vinstlott!

Peoples hands in a circle against white background

Tänk om det ändå vore så enkelt som det ofta är på bild!

Vissa saker låter ibland bara för bra. Och om vi bara ostörda kunde få fortsätta tala om allt detta utifrån en ideologisk och språklig horisont skulle ju i och för sig vad som helst kunna vara möjligt. Men verkligheten gör sig ibland påmind när man minst anar det.

Så, om vi nu ska lyckas med det här vi nu kallar integration – får vi nog ändå börja med att höja blicken över våra mest älskade antaganden och förklaringar och istället kanske börja ställa oss frågorna vad det egentligen är vi vill? Vart vi vill komma! Hur vägen och slutmålet ska se ut?

Och när vi vet det – på ett ungefär!

Då kanske vi hittar de där nya orden som kan ta oss dit! Det gäller dock bara först att veta vilka vi är!

 

Lämna en kommentar

Filed under Assimilering, Integration, Logos – Ord – Språk

295. Jag tror på USA!

usas-flagga

Jag tror på USA!

Jag må vara rätt naiv men jag tror faktiskt fortfarande på ett demokratiskt och förnuftigt USA. Jag tror nog ändå att man kommer att fixa till det här på något sätt. Jag tror inte vi behöver se Donald Trump svära presidentseden den 20 januari 2017.

Kongressen och Högsta domstolen kommer att ställa honom inför riksrätt och gör inte de det, kommer nog Barack Obama att lägga ut en linjal och gör inte han det så finns alltid FBI och CIA som kan sätta in sina killar och då är denna mardröm slut en gång för alla. För någon måste väl ändå i förnuftets och demokratins namn dra en gräns.

För det är väl ändå så att vi så här i efterhand alltid hyllat dem som hjältar, de som försökte stoppa Adolf Hitler. Tänk ändå om snickaren Johann George Elster hade lyckats få till det den där bomben bakom talarstolen den där novemberdagen i Munchen1939.

En enkelbiljett, en kula, en bomb – anyting goes i en svår och prekär situation.

Jag kan förstås höra invändningarna mot detta sätt att resonera. Visst, man får inte uppmana till lagöverträdelser. Visst, så kan man inte göra i en demokrati. Visst, Trump är demokratiskt vald i enlighet med den amerikanska konstitutionen. Visst, visst. Men det måste väl ändå finnas någon som är beredd att ta risken och straffet – för vår och för världens skull.

Och dessutom överträffar ju riskerna med Trumps eventuella tillträde med råge det eventuella brott som någon enskild skulle behöva göra sig skyldig till.

1e1716e0-trump-4x3

Donald Trump kommer inte att bli USA´s 45:e president!

Demokratin utgör själva grunden för vårt rättssamhälle, jag vet, men det ursäktar inte heller en altför stelbent demokratisk hållning. För att upprätthålla demokratin krävs även ett visst mått av pragmatism. Eller med andra ord: även demokratin behöver ibland ta i med hårdhandskarna.

Dessutom är inte Donald Trump någon demokrat, eh… menar förstås bara att han inte utgår från våra grundläggande demokratiska värderingar och därför inte heller bör kunna åberopa demokratins principer eller ens kunna ställa upp i demokratiska val.

Så det hela är någonstans feltänkt redan från början. Menar jag – fullt medveten om att inte alla skulle hålla med mig.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Politik, Pragmatism

294. Du & jag

crosby-bing-521f695ce7655

Därför jag skulle då inte kunna förmedla min upplevelsen av ett öde Sri Lanka, vid krigsutbrottet, julen 1983…

Låt oss nu inte för ett ögonblick lura oss själva – eller för den delen låta någon annan slå blå dunster i ögonen på oss. I varje möte med en annan finns ett antal checkpunkter som vi bara måste kunna pricka av för att vi ska känna att vi befinner oss på samma planet.

Det är som ett slags blindtest på om vi överhuvudtaget ska kunna mötas. Utan dessa blir det oftast ingenting. Ingen igenkänning, ingen förståelse och därför heller ingen vidare tillit.

Är du med?

Det är givetvis inte så att vi alla alltid måste kunna pricka av samtliga rätt, men vi måste ändå kunna visa på en viss kritisk lägsta-nivå för att överhuvudtaget kunna nå fram.

Att exempelvis inte veta vem Billie Holliday är kan väl passera, men om jag samtidigt inte skulle ha en susning om vilka Bing Crosby eller Michael Jackson var, skulle du snart uppfatta mig som lite off.

Därför om jag nu skulle visa mig sakna alltför mycket av vad du förväntar dig finna hos mig – förlorar vi snart bägge det språkbruk som gör meningsutbyte möjligt. Märk väl att jag skrev, ”vad du förväntar dig finna”!

Är du med?

Och om du uppfattar det som att jag inte riktigt har koll på detta, finns ju nu också alltid risken att jag heller ingenting vet om en massa andra saker som är viktiga och meningsbärande för dig.

Och du skulle därför kanske inte längre se mig som din mest naturliga gemenskap.

Ja, risken finns till och med att du skulle hålla mig på visst avstånd. För det är väl så vi gör.

holiday-billie-5377d1e3426ff

…och du inte kunna förmedla den där känslan du erfor första gången du hörde henne sjunga ”Strange fruit”.

Din goda vilja räcker liksom långt men ändå inte hela vägen fram till mig.

Är du med?

Kan vi därför nu sluta med att snacka massa ideologiskt trams om att det inte skulle behövas något gemensamt för oss att samlas kring. Snälla, det funkar liksom inte att bara ha en massa überkloka idéer om vad social sammanhållning och integration är som inte har någon bäring på den erfarenhet de flesta av oss dagligen gör.

Kan vi åtminstone börja där?

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Assimilering, Integration, Logos – Ord – Språk

293. Missförstå mig ändå rätt

xcw-5105-071-jpg-pagespeed-ic-chatsa21qh

Hur vi än vrider och vänder oss på denna krassa krok

Fakta talar för sig självt – det finns faktiskt ingen ”högre” moral, ingen bättre ”rätt”.  Och det spelar sedan ingen roll hur vi än vänder och vrider oss på denna krassa krok – vi kommer ändå aldrig att undslippa detta hemska faktum.

Därför det finns inget som talar för att det skulle finnas någon högre instans som med både makt och befogenhet kan garantera oss något högre än det vi själva har möjlighet att skapa!

Missförstå mig nu rätt!

Jag säger inte att det inte finns någon fantastisk SuperPower någonstans som vi ännu inte sett röken av – jag säger heller ingenting om om det inte skulle finnas någon högre moral eller något verkligt rätt och fel någonstans!

Vad jag menar är nu bara att ingen av oss i dagsläget kan avgöra vem som har koll på vad som verkligen skulle vara detta högsta rätta och goda.

Och om du sedan inte är beredd att följa denna superenkla logiska konsekvens – utan hellre väljer att tro på att du själv eller någon annan ändå någonstans vet mer och bättre än andra – då kommer du ju ändå bara att i slutänden behöva stå där och försöka hävda din rätt gentemot miljontals andra trosvissa som alla hävdar sin.

1024px-haagse-magistraat

The city council of The Hague deliberating in 1636.

Innebär då den här krassa ståndpunkten att det enda kloka vore att inte tro på någonting? Inte uppfatta något som bättre eller sämre? inte tro att något skulle kunna utmynna i något bättre? Alltså i total nihilism?

Självfallet inte!

Men vad vi måste ha klart för oss är bara att det faktiskt bara är vi själva som bär ansvaret för vilka värdeskalor vi väljer att göra till våra. Och bland de värderingar vi sedan väljer finns självfallet sådant som är både rätt och fel, bättre och sämre och det är till detta vi sedan på goda och balanserade grunder måste sätta vår tilltro.

Där ingår förstås även att kunna lyssna till andras uppfattningar och väga dessa mot våra egna – och sedan kan vi i bästa fall gemensamt komma fram till en deliberativ ståndpunkt som vi faktiskt också kan dela.

Och det är ändå rätt stort! För det är väl just den här balansakten som vi avser med begreppet civil-isation.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Etik, Pragmatism

292. Vilket uppvaknande!

330810a-emp

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra…

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra om hur viktigt det var att lyssna och försöka förstå vad som hände där nere i folkdjupet. Flera, visade det sig, hade levt alltför inbäddade i bubblor där den goda viljan helt överskuggat såväl omdöme som sunt förnuft.

Alla ville ju så väl – ändå blev det så fel?

Det har påpekats åtskilliga gånger genom historien att demokratin, när den når sin peak, lätt blir offer för sin egen yrsel. Och att det öppna samhället i sin toleranta och antiauktoritära iver slutligen kommer att stå där oförmögen att mobilisera motstånd mot yttre fiender.*

När demokratin nått så långt i uppfyllelsen av sina högt prisade principer att vi alla till slut upplever oss som likvärdiga, förlorar vi samtidigt också tilltron och respekten för auktoriteter. **

Vad vi nu ser i USA och i Europa är att allt fler förlorar förtroendet för den tidigare så kallade eliten, dvs för personer och institutioner som på olika sätt är satta i syfte att organisera och hålla ordning på samhället och våra liv. Och detta sker inte bara bland Trumpväljare i USA.

Vi ser denna förtroendekris här hemma, bland annat i skolan, där såväl elever som föräldrar förlorar respekten för lärare eftersom de upplever att det inte längre finns någon anledning att tilltro dem en djupare kunskap eller rätt att bestämma.

Vi ser det i att alltfler förlorar respekten för offentliga myndigheter efter att dessa nu i jämlikhetens tjänst arbetat duktigt och målmedvetet på att just bryta ned de skrank och språkbarriärer som tidigare upprätthållit skillnader i vår status.***

Många har förlorat förtroendet för våra företag då flera av dessa visat sig ha huvudsakligen kortsiktiga och mycket privata syften.

Västvärlden befinner sig alltså i en förtroendekris där allt fler börjar tappa tilltron för överheten i form av politiker, offentliga institutioner, för forskningen, näringsliv och ja även för traditionell media… som alltmer tvingas överge gammal journalistisk heder i sin strävan att springa kapp med trollfabriker och den snabbfotade publikens gillanden.

Och när allt detta inträffar samtidigt – inträder högst naturligt givetvis något annat i demokratins ställe!


 * Andrew Sullivan, Democracies end when they are too democratic.
Jean François Revel, De sårbara demokratierna, Ratio förlag 1983
Karl Popper: The open society and its enemies.
Christopher Lasch, 1994: The Revolt of the Elites: And the Betrayal of Democracy. (Lasch ståndpunkt Ãr marxistisk neokonservativ!? och han är en kritiker av lång gången liberalism och en försvarare av den amerikanska populismen som vi nu ser vinna mark.
**Demokratins svagheter är också något vi länge fått höra berättas om från flera röster inom den muslimska världen samt från Ryssland och Kina. Det är denna kritik som nu i lite annan tappning även gestaltas i väst.
***DN 16 november 2016, Var fjärde europé anser att makthavare Ãr korrupta

1 kommentar

Filed under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism, Politik, Verklighetens Folk

291. Dags att tala klarspråk!

president

En nyvald amerikansk president som säger sig tillhöra hela det amerikanska folket

Idag den 9 november 2016, är det hög tid att lyfta kudden från huvudet. Det amerikanska presidentvalet utmynnade i just det som många av oss befarade, nämligen en seger för Donald Trump! Och nu gäller det framförallt att hantera efterföljden.

Vi kan här hemma inte längre blunda för det som även gror uti det svenska folkdjupet.

Det skulle i och för sig räcka långt med att någon nu går ut på ett podium och säger: ni som inte längre upplever er lyssnade på, ni som upplever er marginaliserade – vi lyssnar på er och vi ska återerövra er värdighet.

En sådan röst har vi ju förvisso redan och den tillhör för övrigt Jimmi Åkesson som för det mesta alltid säger rätt saker. Det vill säga han säger sådant som många som känner sig kulturellt vilsna vill höra.

Det spelar sedan ingen roll hur många skandaler som omger hans parti därför att de väljare som faller för retoriken är i hög utsträckning immuna mot skandaler, ja kanske till och med uppfattar dessa som en styrka; som att kunna visa fingret åt den goda smaken, åt det politiskt korrekta och åt allt det som uppfattas vara en del av etablissemanget.

Det spelar sedan ingen roll hur mycket vi andra än vrider och vänder oss av skratt, förakt och fördömanden av dessa clowner – därför det är alltid vårt översitteri som är deras främsta tillgång.

Så länge vi tror att de kan bekämpas genom informationskampanjer och värdeskapande moraliska aktiviteter – så tror vi fel. Därför att det är först när vi visar att vi också verkligen bryr oss och lyssnar och samtidigt förstår folkdjupets frustrationer som vi kan stilla deras oro.

Det gör man inte genom att vifta med ideologiska pekpinnar – utan genom att visa respekt för deras upplevelser.

Det handlar nu framförallt om att vi måste hitta gemensamma nämnare som kan ligga till grund för vår nationella identitet. Det var som den svenska expolitikern Nalin Pekgul så tydligt deklamerade från scenen under samtalsfestivalen Forum Nyköping 2016*:  ”Glöm det, Vi har en lagstiftning, vi har demokratin och vi har det svenska språket!”

Om vi skulle kunna börja där så kanske mycket vore vunnet. För även om det hela är ytterst komplicerat så kommer vi endast att kunna lösa situationen genom enkelhet. Vilket i och för sig är ett trolleritricks i den högre skolan!

—-

(Eftersom situationen så kräver tar jag mig i dag friheten att frångå principen om att endast skriva inlägg om 350 ord –  i dag blev det närmare 415)

*Ett arrangemang som jag för övrigt drog igång och var ansvarig för därför att jag, som jag beskriver ovan, fann det var hög tid att vi kunde börja tala öppet om väsentliga saker.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Verklighetens Folk