Kategoriarkiv: Humor

maj 7, 2019 · 9:08 f m

331. Bara för att återgå till själva grundtemat

Tänk att vi befinner oss på olika platser i en labyrint och försöker hitta varandra …

Tänk dig att vi befinner oss på olika platser i en labyrint och försöker hitta varandra. Trevar oss fram, tar till höger, ropar, väntar på svar, tar till vänster, hamnar i återvändsgränd. Tillbaka, tar till höger, till vänster för att komma dit där vi sist sågs – kruxet är bara att ingen längre vet var denna ursprungliga plats är – eller ens om vi nu förirrar oss i samma labyrint.

Så, kan man likna våra samtal. Dina och mina. De som verkligen betyder något.

Det finns förstås alltid de stora breda allfarvägarna som är enkla och säkra att ta. Där är det lätt att mötas. Inga större överraskningar att vänta.

Så finns det ju de här besvärliga småvägarna som inte är utsatta och kanske inte heller alltid leder någon vart. Men det vet vi ju som regel inte förrän vi prövat dem. Dessa kringelikrokar, okontrollerbara stickspår och regelrätta återvändsgränder som gör det svårt att hitta fram.

… då skulle det vara bra att få en överblick

När vi försöker säga något som verkligen betyder något är det inte sällan på dessa mindre vägar vi hamnar. Som den här texten exempelvis. Det är inte helt solklart vart den kommer att leda och det är tämligen troligt att några kommer att missa själva slutpoängen – medan andra hittar poänger som inte finns – eller kanske snarare – sådana som inte var tänkta att finnas.

Ofta när vi hamnar i motsättningar, speciellt kring samtal om politik, om vad som är rätt och fel, gott eller ont, hamnar vi inte sällan i just sådana här språkliga labyrinter. Vilket gör att det inte alltid är så lätt att mötas. I sådana lägen är det bra att veta var man själv befinner sig. Då detta åtminstone kan ge en fingervisning om var man ska börja leta.

Det riktigt svåra är förstås att famla omkring bland sådant som bara är påhittat. 

För när det gäller mer handfasta saker som oftast är rätt solklara är vi som regel hyfsat överens. Som att socker är sött och salt salt. Att jorden är rund, Apollo 11 landade på månen den 20 juli 1969 och att Donald Trump verkligen är en riktig clown.

 

Lämna en kommentar

Under Empiri, Humor, Kommunikation

Taggat som ,

april 15, 2015 · 3:38 e m

276. Hon – Han – Hen

toalett-skylt_17-1114205559

Det här med kön rymmer så många spänningar 

Okey, det är lika bra att börja med att säga att jag är helt införstådd med själva problematiken. Jag har själv alltid upplevt det som rätt obehagligt att uppsöka offentliga toaletter – speciellt i närheten av centralstationer – det är nämligen något speciellt med just dessa.

Kanske har något att göra med att de ofta ligger centralt i storstäder och lätt drar till sig alla slags typer. Jag säger bara att sannolikheten att där stöta på något otrevligt förmodligen är större än på andra platser. Men det var inte riktigt det jag skulle skriva om – men det har liksom ändå sin poäng.

Utan vad jag snarare tänkte på var det här med hen-toaletternas inträde i det offentliga rummet. Ni vet den där toaletten dit man kan gå om man känner sig som varken-eller! Och dit hade jag nog hellre gått, än in på herrarnas gamla, däruppe i stora hallen vid T-centralen i Stockholm, exempelvis!

Men risken är ju förstås att även dessa hen-toaletter skulle kunna attrahera dem, som så att säga, egentligen inte har något där att göra, av ren sexuell upphetsning eller nyfikenhet, liksom – och det kanske inte heller vore så trevligt alla gånger! Eller så är det det – beroende på vad vi vill förstås!

hanhonhen_704_874540a

Han, Hon & Hen riskerar snarare att bli hopbuntade

Ett problem som jag ser med dessa hen-toaletter är dock att vad man vanligtvis rent fysiskt gör, är inte att bygga ytterligare ett utrymme – utan snarare bunta ihop alla typer i ett och samma bås – och det kanske inte heller är så mysigt. Jag kan tänka mig att vissa, speciellt kvinnor från andra kulturer än den renodlat svenska, skulle kunna få problem med sådana inrättningar!

Ja, jag skulle faktiskt kunna gissa att kvinnor rent över lag skulle kunna få lite magknip om de skulle behöva stå och pudra näsan med mig hängandes bredvid. Och det säger jag nu inte för att jag är någon speciell slags snuskgubbe – det är bara det att spänningarna mellan könen finns där av bara farten. De ligger liksom i själva driften och är knappast något som jag ensam kan styra över!

Lämna en kommentar

Under Genus, Humor, Jämlikhet

Taggat som ,

januari 12, 2015 · 10:14 f m

251. Det ges inga fler ursäkter!

charliehebdoetta

Religionens företrädare uppmanar oss att leva i en värld med gamla kulisser – slöjor som döljer verkligheten och därmed försvårar öppenhet och transparens.

Heureka! Nu vet jag varför jag skriver!

Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet! Och denna meningsfullhet säger mig också att livet är på riktigt. Och då blir allt lite mer verkligt. Och dessutom roligare. Vilket ger mig mod och kraft att fortsätta.

När jag däremot inte har något att säga – innebär det samtidigt att jag inte finner något tillräckligt meningsfyllt. Och börjar då på allvar närma mig avgrunden.

Attentatet mot den tidskriften Charlie Hebdon i Paris skakade om i vårt kollektiva medvetande och gav upphov till en lång rad nya insikter, kopplingar och allianser.

Det var bra!

Krig och konflikter skapar alltid förändring. Det menade i varje fall Herakleitos. Det anade nog attentatsmännen också – men jag tror inte att de riktigt hade koll på vilken kurs denna förändring och därmed framtiden skulle ta. Men det återstår också att se.

Min föraning är dock att dessa händelser gett oss en ny förståelse för vad religiös inskränkthet och intolerans innebär och att vi inte längre får vika oss för dessa krafter oavsett varifrån de kommer.

Och att det nu är hög tid för de stora världsreligionerna att börja ompröva sina mest omhuldade och förlegade grundsatser. Och förnya och skapa nödvändig förändring som mer ligger i linje med vad ett modern samhälle förutsätter för att vi ska kunna samexistera.

Normer, bordsskick, hälsningsfraser uppstår som ett smörjmedel för att underlätta för oss att umgås. Ska vi leva tillsammans måste vi alla dra våra strån till den gemensamma normstacken.

B6wH_aEIYAA0DY3

Heureka! Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet!

Idag när världen ligger mer öppen och åtkomlig för alla – innebär det, nu mer än någonsin, att vi med allt större kraft måste försvara de demokratiska grundprinciper som gör denna öppenhet möjlig.

Och att det nu verkligen är hög tid att gamla patriarkaliska ökenideal förpassas dit de hör hemma eller anpassas till modern standard.

Och denna anpassning av det gamla till det nya förväntar jag mig nu att samtliga medlemmar av de stora religionerna kommer att arbeta vidare med.

Det ges inga fler ursäkter att mumla om gamla stentavlor, kulturvärden eller tillhörigheter!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Humor, Politik

Taggat som

maj 14, 2013 · 5:16 e m

181. It Takes All Kinds!

Winston_Churchill_British_bulldog_portrait

Sir Winston did not coin the expression ”It takes all Kinds”!

I once heard a story about this guy standing on a street corner, playing some kind of classical piece on his transverse flute, when a suit suddenly comes up to him and says: Why don’t you do something with your life, man! You can’t hang around here forever playing that flute – what if we were all standing on corners playing our old instruments – what do you think the world would look like?

The guy lowered his flute, looked at the suit and replied with a smile: I beg your pardon, sir! But what do you do? Eh… I’m a banker, the man said being a bit thrown off by the musicians politeness. Well, the street musician said, what would the world look like then if we were all bankers?

Even though it sounds like a typical cock and bull story I heard this story told straight from the horse’s mouth a long time ago. Whatever!

The punch line is of course that the world needs all kinds of people, jobs and activities in order to function. We can’t all be painters or actors and there would probably be a catastrophe if we where all identical and only did one thing. Just imagine if we were all farmers and only grew potatoes? Or if we were all car salesmen, clerks, or masons? It just wouldn’t work out, would it?

Picasso Don Quixote

It actually originates from the character Don Quixote, written by Miquel de Cervantes.

This understanding is well put in the famous phrase, “It takes all kinds!” which I myself have quoted a number of times, believing it originates from a saying of the legendary English Prime Minister, Winston Churchill, not knowing until now that it probably had nothing to do with him.

The quote actually comes from the Spanish phrase ”de todo ha de haber en el mundo” (literally, “There must be of all [types] in the world”), and can be found in Miguel de Cervantes, Don Quixote, Volume 2, Chapter VI which was written in 1615. And ever since it has become a well-used saying and a reflection of the overall importance and need for diversity. The world would not exist, as we know it, if we were all alike.

Lämna en kommentar

Under Humor, Kulturdebatt, Politik

Taggat som ,

april 23, 2013 · 1:07 e m

178. En riktig jädra rallarsving

DSC_9242

A universe made out of steel!

Hur vi än vänder och vrider på det verkar det ändå vara ett faktum att framgång oftast föder framgång.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet”.

Nu syftar säkert Matteus här på någonting helt annat, men det aktuella bibelcitatet fångar ändå andemeningen i detta om världens oändliga ”orättvisor” som detta inlägg i Fragment & Perspektiv handlar om.*

___

Ok! Mycket tyder på att personer som har mer – är friskare, lyckligare och lever längre än vi andra!**

Vad sägs om det?
Nesligt, va?

Och vi som inte tillhör de mest privilegierade tycker förstås att detta är rätt så hemskt och lägger gärna ned – orkar inte – får helt enkelt nog! Och detta trots att det nog faktiskt är vi som har mest att vinna på att fundera vidare och kanske överlista detta trista faktum.

Därför det är knappast någon hemlighet för dem som redan har pengar, makt och framgång – de vet redan om att de mår bättre, har mer energi och är mer populära än andra. Vilket säkert också spär på det hela. De mår helt enkelt bra av att må bra! Medan vi andra mår dåligt av att behöva må dåligt!

Vi, svaga, fattiga och vanmäktiga – vi som vägrar acceptera att livet är brutalt. Vi som istället förväntar oss en rättvis behandling från ovan för att ge oss den kompensation vi så väl behöver. Vi blundar gärna.

Samtidigt som det är vi som har störst behov av att se den krassa humorn i naturens blinda lek.

Därför det skulle ju kunna finnas smitvägar ur detta småtrista predikament. Det kanske går att komma runt de naturliga orättvisorna och ge de högre makterna, naturen eller vad tusan, en riktig rejäl rallarsving.

Därför det borde ju räcka med att vi bara blev bättre än flertalet på någonting som fick oss att känna oss jäkligt unika. Och därmed försätta oss själva i sammanhang där det vi gör värdesätts och är betydelsefullt. Vi skulle alla kunna vara bättre än de flesta på någonting!

Och det går säkert bra med både det ena och det andra; som att cykla jäkligt långt eller fixa många followers på Twitter eller Instagram; kunna baka surdegsbröd eller stoppa korv; vara duktig på att snickra; fixa i trädgården; tråckla; sy; fläta färgglada korgar; slipa till vassa spjutspetsar… You name it!

Men det gäller ju förståss att ta sig dit – till någon form av excellens. Och dit finns det förståss inga genvägar!

* Från och med detta inlägg kommer dessa att presenteras med en mindre ingress för att läsaren lättare ska få en ingång till texterna som av stilmässiga skäl hålls knapphändigt med sina max 350 ord! Citatet kommer för övrigt från Matteus 13:12.
** Har bl.a. skrivit mer om detta predikament i 148. Absolut, nej, nej!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Humor

Taggat som ,

maj 22, 2012 · 2:40 e m

133. As Cool As Cool Can Be!

Vem avgör vad som är coolt eller inte?

Uppenbarligen uppstod begreppet ”cool” någon gång under tidigt 1930-tal då uttrycket först började förekomma inom den svarta ”coola” jazzkulturen. Var det härstammar från går för övrigt inte att få någon vidare klarhet i men troligen har det fått sin nuvarande tvetydiga form genom att det som tidigare beskrevs som ”hot” gjorde en rockad och istället blev ”cool”. Vi menar egentligen ”hot” men säger alltså ”cool”.

Och hur lätt är det inte att tycka att något är ”coolt”*. Men vad tusan betyder ordet egentligen?

Dum fråga?  Alla vet vad ”cool” betyder och det är faktiskt inte vidare cool, att som jag nu, försöka förstå mig på detta.

En sak är dock säkert – det är att man klarar sig ganska långt med detta lilla ord. Därför att det har så otroligt många användningsområden.

Det kan exempelvis betyda så skilda saker som ”det spelar ingen roll”, ”bra”, ”häftigt”, ”avslappnad”, ”självkontroll”, ”utan känslor”, ”våghalsig”, ”tuff”, ”kyligt” (mottagande), ”läcker”, ”det är lugnt”, ”kyla ned”, ”kyla”, ”kall”, ”sluta”, ”beräknande”, ”lugn”, ”fantastiskt”, etc.

Vilket innebär att det egentligen nästan aldrig kan vara fel att använda ordet cool – annat än i sammanhang där det är o-cool, vill säga.

”Cool” kan ibland utgöra ett adjektiv, ibland ett adverbial, ett neutrum eller ett verb – allt efter situation.

Framförallt används det som ett adjektiv med avsikten att förklara att detta (det som är cool) är något som jag (avsändaren) anser vara övergripande bra, snyggt, häftigt, intressant, påhittigt, avundsvärt, otroligt, etc.

Mamma? eller?

Och till detta så kommer så givetvis då också denna önskan att det vi menar vara coolt verkligen också ska vara coolt (i objektiv bemärkelse).

På så vis för begreppet oss in i en social dimension, vi vill inte vara ensamma om att tycka något är coolt. Inte heller vill vi vara ovetande om vad som verkligen är coolt. Det handlar om att ha koll!

Coolheten blir så ett socialt kitt som håller oss samman i alldeles speciella värde- och smak-gemenskaper där de mäktigaste bland oss är de som får lov att lägga ut linjalen och bestämma vad som verkligen är COOLT!

____

*Märkligt dock att detta coola amerikanska ord fått sådana helsvenska ordformer som i coolt, coolare, coolast?

10 kommentarer

Under Etymologi, Humor, Makt och Rädsla

Taggat som , ,

februari 21, 2011 · 2:52 e m

95. Vem är du egentligen?

Vad är identitet? Vad är det inom oss som inte förändras? Frågan har stötts och blötts i generationer trots att den redan i sig förutsätter att där skulle finnas ett vettigt svar.

Under en filosofilektion satt vi en gång och diskuterade huruvida en person som fick sitt huvud transplanterat till en annan kropp skulle vara samma person eller inte. [sic!] Och jag minns att jag försökte argumentera för tanken att det är väl så som vi bestämmer oss för att det ska vara. Om vi definierar identiteten med huvudet så följer den självklart med själva huvudet – annars inte!

Detta för mig så självklara resonemang gick dock inte hem så jag prövade då en mer jordnära hållning: ”Men den dag vi lyckas genomföra en sådan transplantation så frågar vi helt sonika personen vem han är?” Det var ingen som log – man ler inte åt viktiga frågeställningar inom den akademiska filosofin.

Frågan om identitet har hanterats lite annorlunda inom den buddhistiska tanketraditionen.

I samlingen Milindapanha frågar exempelvis Buddhas lärjunge Nagasena, konung Milinda;

– Säg, kom du till fots eller till häst konung?

– Jag kom inte till fots, jag kom i vagn.

– Om du kom i vagn, var då snäll och förklara vagnen för mig. Säg, ers majestät, är tistelstången vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulaxeln vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulen vagnen?

– Förvisso inte.

Därefter räknas de flesta tänkbara delar av en vagn upp och dialogen fortsätter;

– Finns det då någonting annat förutom tistelstång, hjulaxel, hjul, etcetera.?

– Förvisso inte.

Nagasena frågar då konung Milinda om han ljuger för honom. Finns det då ingen vagn. Och om han i sådana fall kan berätta vad det då var han färdades i.

­– Nagasena, jag ljuger inte, men ordet ”vagn” är bara ett slags räkneord, en term, en etikett eller överenskommelse, ett namn för tistelstång, axel, hjul, vagnsrede…, etcetera.

– Ja men då så, du förstår ju fullkomligt vad en vagn är. På alldeles samma sätt förhåller det sig med mig, Ers majestät!

Nagasena är bara ett slags räkneord, en term, en etikett, och överenskommelse, ett namn för håret på mitt huvud, håret på min kropp, naglar, tänder, hud, kött, nerver, ben, benmärg, njurar…, etcetera.

7 kommentarer

Under Filosofi, Humor, Logos – Ord – Språk

Taggat som , ,

december 22, 2010 · 9:22 f m

90. Döda för Guds skull?

Julläsning i bibeln?

”Var och en som smädar i Guds namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.”

Den heliga skriften uppvisar en mängd variationer av det värsta slag av oresonlig fundamentalism. Texterna är så fullständigt genomsyrade av en hållning som vi i dag skulle betrakta som rent rasistisk, illvillig eller rentav ond.

Bibeln är till stor del ”vår” språkliga urgrund – alltså den västerländska själens första ABC-bok – och under många hundra år den främsta betydande massproducerade texten.

På så vis har givetvis också denna skrift bidragit till att fostra vårt tänkande mer än kanske någon annan textsamling.

(Inspiration till detta inlägg kommer bl.a. efter läsningen av delar av Thomas Götselius avhandling ”Själens medium och citatet ovan härrör för övrigt från Tredje Moseboken 24:16.)

Visst har det vid sidan av Bibeln även funnits en muntlig och mer folklig språklig tradition. En tradition som påverkat oss minst lika mycket och som aldrig innehållit några konstlade begrepp som ”treenighet”, ”försoning” eller ”emanation”.

Men det är dock inte detta, det allra enkla talspråket, som förmår skänka oss förmågan att tänka de riktigt stora tankarna eller bygga de vackraste byggnaderna. Till detta har det alltid behövts några fler bärande begrepp.

Och det är just här som det skrivna ordet kommit in och bidragit till ett mycket större och mer varierat språkbruk och därmed till kunskaper. Men det har givetvis alltid varit avgörande vad för slags ord vi på detta sätt fått oss till livs.

"Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden"

Bibelns religiösa språkbruk och berättelser härrör från en gammal ökenkultur med rötter i ett primitivt stam-tänkande som i dag känns rätt överspelat.

Och som parafras på Friedrich Nietzsche skulle man kunna understryka att vi tyvärr ”aldrig blir av med ”Gudarna” förrän vi i grunden förändrar vår grammatik”.

Man kan nog ändå lugnt påstå att det var tur att vi mot slutet av medeltiden fick upp ögonen för en del andra texter med ett helt annat tankeinnehåll.

Utan renässans och upplysning skulle säkerligen vår västerländska kultur aldrig ha blivit vad den är i dag. Men det är ju förstås inte alla som är lika imponerade av den som jag är!

2 kommentarer

Under Humor, Kommunikation, Logos – Ord – Språk

Taggat som ,

november 19, 2010 · 7:16 f m

84. Vad skrattar du åt?

Vad behöver vi förstå...

Säg mig vad du skrattar åt och jag ska säga dig vem du är! Det kanske inte är fullt så enkelt men skrattet utsäger ändå mycket om vår personlighet och vilka erfarenheter och kunskaper vi tillägnat oss. Och det säger verkligen något om förmågan hos vår alldeles privata ”cognitive aparatus”.

Mänskligheten har undrat över vad skratt och humor är sedan antiken. Filosofer har grubblat kring vad det kan tänkas vara, forskare har undersökt vad människor faktiskt tycker är roligt. Man har mätt hjärnors aktivitet under olika stimuli och försökt finna orsaker till humorns evolutionära betydelse och utveckling.

Den mest grundläggande teorin om humorn, Kants s.k. inkongruensteori, menar att den gemensamma nämnaren för nästan alla skratt är en välavvägd cocktail av överraskningar + kontraster.

Det är dessa, gärna oväntade kontrastverkningar, som används för att skapa själva skämtet, det roliga som vi väljer att skratta åt.

Vad det sedan är som utgör dessa kontraster är givetvis helt beroende på vilka vi är, vilka kunskaper vi tillägnat oss och vilken kulturell inramning vi råkar befinna oss i.

En garvar läppen av sig när den ser någon få en tårta i ansiktet, en annan när en person åker skateboard ned för en trappa och nästan slår ihjäl sig och en tredje när en person avbildas med en bomb i hatten.

Slapstickhumor à la Jackass kräver inte mycket förförståelse men däremot behövs rätt så stora och bombastiska kontraster för att just uppnå själva den eftersträvade skratt-effekten.

...för att tycka att något är roligt?

En något mer sofistikerad form av humor finnar vi exempelvis i ordvitsar, ironi och sammanblandningar av perspektiv. Men dessa bygger som regel på att den som ska skratta också har tillägnat sig de kunskaper som behövs för att skapa de viktiga igenkänningarna.

När två världar möts och kolliderar och våra fördomar eller föreställningar på så vis åskådliggörs drar vi alltså gärna på smilbanden. Men vi glädjes inte åt samma saker.

Humorn är helt klart en viktig del i människans utvecklingsprocess. Den får oss att igenkänna skillnader mellan ”det egna” och ”det andra” (gärna på de andras bekostnad).

Samtidigt som den lär oss att ett alltför ensidigt synsätt inte bara gör livet mindre roligt men också väldigt instängt, enkelspårigt och rudimentärt.

3 kommentarer

Under Filosofi, Humor, Kommunikation

Taggat som