Religionens företrädare uppmanar oss att leva i en värld med gamla kulisser – slöjor som döljer verkligheten och därmed försvårar öppenhet och transparens.
Heureka! Nu vet jag varför jag skriver!
Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet! Och denna meningsfullhet säger mig också att livet är på riktigt. Och då blir allt lite mer verkligt. Och dessutom roligare. Vilket ger mig mod och kraft att fortsätta.
När jag däremot inte har något att säga – innebär det samtidigt att jag inte finner något tillräckligt meningsfyllt. Och börjar då på allvar närma mig avgrunden.
Attentatet mot den tidskriften Charlie Hebdon i Paris skakade om i vårt kollektiva medvetande och gav upphov till en lång rad nya insikter, kopplingar och allianser.
Det var bra!
Krig och konflikter skapar alltid förändring. Det menade i varje fall Herakleitos. Det anade nog attentatsmännen också – men jag tror inte att de riktigt hade koll på vilken kurs denna förändring och därmed framtiden skulle ta. Men det återstår också att se.
Min föraning är dock att dessa händelser gett oss en ny förståelse för vad religiös inskränkthet och intolerans innebär och att vi inte längre får vika oss för dessa krafter oavsett varifrån de kommer.
Och att det nu är hög tid för de stora världsreligionerna att börja ompröva sina mest omhuldade och förlegade grundsatser. Och förnya och skapa nödvändig förändring som mer ligger i linje med vad ett modern samhälle förutsätter för att vi ska kunna samexistera.
Normer, bordsskick, hälsningsfraser uppstår som ett smörjmedel för att underlätta för oss att umgås. Ska vi leva tillsammans måste vi alla dra våra strån till den gemensamma normstacken.
Heureka! Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet!
Idag när världen ligger mer öppen och åtkomlig för alla – innebär det, nu mer än någonsin, att vi med allt större kraft måste försvara de demokratiska grundprinciper som gör denna öppenhet möjlig.
Och att det nu verkligen är hög tid att gamla patriarkaliska ökenideal förpassas dit de hör hemma eller anpassas till modern standard.
Och denna anpassning av det gamla till det nya förväntar jag mig nu att samtliga medlemmar av de stora religionerna kommer att arbeta vidare med.
Det ges inga fler ursäkter att mumla om gamla stentavlor, kulturvärden eller tillhörigheter!
Anthrôpos Metron 