Monthly Archives: november 2013

206. Kulturskymning eller gryning?

Ivan-Kreuger

”Jag vet att konsekvenserna kommer att bli förödande – men jag kan ändå inte låta bli.”

På Ivar Kreugers skrivbord i New York fann man strax efter hans självmord i Paris 1932 ett tidningsurklipp föreställande en pojke med en pinne petandes i ett getingbo. Under bilden stod: Jag vet att konsekvenserna kommer att bli förödande – men jag kan ändå inte låta bli.

Och det finns givetvis mycket man helst bör undvika att peta i eftersom konsekvenserna aldrig kan bli annat än – mer komplicerade.

Något jag grunnat på ett tag är vårt (alltså ditt och mitt) ömsinta förhållande till det vi kallar ”kultur” och varför vi upplever den så viktig? Vad är det i kulturen och då främst inom ”de sköna konsterna” vi värdesätter så högt? Och varför tror vi att dessa även är viktiga för andra? Svara mig gärna på det!

Och hur kommer det sig att konservativt lagda som regel är större kulturkonsumenter än andra samtidigt som de är mindre benägna att låta kulturen finansieras med offentliga medel? Och varför är kulturarbetarna själva i sådan hög grad dragna åt vänster? Och varifrån kommer egentligen själva ordet ”kulturarbetare”?

Unknown

Vad döljs egentligen bakom kulturens förgyllda masker?

Frågorna ruvar på så många fördolda svar – samtidigt hörs inne från boet ett lätt irriterat surrande.

Men som sagt, vårt förhållande till ”kulturen” är komplext och påminner till ganska stor del om det vi har till ”bildningen” – vilken vi också har en oförlöst och bak-o-framvänd relation till.

Men om detta har jag ju skrivit tidigare, framförallt i det lite längre inlägget, ”Bildning – Var i består själva värdet?” där jag gjorde en klassisk s.k. ”epoche” och vände på gamla invanda föreställningar för att därigenom försöka se ”bildning” i ett nytt ljus.

Jag tror nu även att den kulturella sfären skulle må bra av att det gjordes något liknande. Men som sagt – inte jag inte – hatar nämligen att bli stungen.

Men jag kan nog sträcka pinnen så långt och säga att jag i varje fall hyser en misstanke om att vår syn på kulturen – i betydelsen ”de sköna konsterna” – härrör från en gammal dualistisk och förlegad världsuppfattning med rötterna djupt förborgade i moral och religion. En värld där våra andliga aktiviteter uppfattades som högtstående medan våra kroppar och naturen mest bara betraktades som något lågt och outvecklat.

2 kommentarer

Filed under Konst & Kultur, Kulturdebatt, Natur & Kultur

205. Konsten att bli populär

Like_1När vi talar – talar vi! När vi känner – känner vi och när vi gillar något – ger vi helt enkelt bara tummen upp.

Tja, om någon trodde livet var så platt och enkelt, så har ni fel – för det stämmer inte!

Bakom våra handlingar ryms alltid något slags motiv – vilket naturligtvis inte är det samma som att vi alltid är medvetna om eller agerar slugt, listigt eller med dolda avsikter. Nej, nej, våra sociala spel är mycket mer subtila än så.

Och våra motiv är i allmänhet lika osynliga för oss själva som den luft vi andas och bör nog inte heller alltför noga särskådas, eftersom det ändå bara skulle resultera i att några av oss fick någon form av mental andnöd.

Men å andra sidan, vissa måste bara gå vidare och försöka utöka vår förståelse – oavsett konsekvenserna.

Och vad jag säger här är egentligen bara att det alltid finns en orsak till våra uttryck. Och jag antar att det mest triviala skälet är att vi alla önskar vara populära.*

Ingen förkastar eller går emot normerna i gruppen. Vi delar eller gillar inte ett inlägg på ex. Facebook som vi vet att den grupp vi tillhör är emot. För vi är i grunden alla följare!

Naturligtvis inte alla! Många tar faktiskt ledningen – särskilt om man tror att andra kommer att följa efter!

Och denna vår trängtan efter acceptans och popularitet kan också vara en av orsakerna till Facebook-likevarför vissa av oss så lätt låter oss engageras i grymhet. Inte för att vi är ”onda”! Nej, utan därför vi inte vill stå i motsatsställning till dom andra.**

Och skulle vi vara okänsliga för detta grupptryck – skulle vi snarast bli utstötta!

Men… genom att försöka förstå våra egna strävanden efter makt och inflytande och våga se den popularitetsjakt vi alla är delaktiga i – tror jag faktiskt att vi också skulle kunna komma närmare en förståelse av grymhetens natur och därigenom också förstå den ondska som ligger bakom sådana monstruösa handlingar som t.ex. förintelsen. **

För så länge vi fortsätter att inbilla oss att vi är goda – kommer vi alltid att vara i stånd till onda handlingar!***

 —

* Detta är en slags fortsättning på det resonemang som fördes i det förra fragmentet som handlade om Banksy och Hannah Arendt: 204. Vad menar Banksy!

** Ett antal verkliga experiment har kommit fram till liknande slutsatser, se bl.a. artikel i DN om Alexander Haslams och Stephen Reichers forskning.

*** Tja, egentligen tror jag inte att det finns några enkla lösningar överhuvudtaget för att lösa ondskans problem. Däremot inte sagt att vi inte ständigt måste arbeta för att motarbeta den.

Lämna en kommentar

Filed under Etik, Kunskap vs. Okunskap

204. Vad menar Banksy?

220px-Eichmann,_Adolf

Ond? eller bara banalt banal?

En av graffitikonstnären Banksys senare installationer i New York får mig att höja lite på ögonbrynen. Först tänker jag: wow! coolt!

Men efter ett tag börjar jag undra vad han egentligen menar med sin ‘The banality of the banality of evil’?

Tydligt är att det är en kommentar till den tyska filosofen Hannah Arendt, som i en artikelserie i The New Yorker 1961, just myntade begreppet ”The banality of evil”.

Detta då för att beskriva vad hon uppfattade som SS-Obergruppenführer Adolf Eichmanns smått småskurna och byråkratiska attityd till sina handlingar som han utförde i egenskap av en av de ledande arkitekterna bakom förintelsen.

Men frågan är, vad menar Banksy?

NEW-NAZI-OIL-TIGHT-for-web2-private

Ensam, melankolisk och inte vidare populär! ‘The banality of the banality of evil’, Banksy NY 2013, sold för $ 615 000!

Banksy är berömd för sina installationer som inte sällan bär på lager på lager av mening.

Och en möjlighet här är ju att Banksy finner Hannah Arendts analys av den banala ondskan banal. Och att illustrationen, av den uniformbeklädda personen som betraktar bergen i fjärran, är en bild av just hennes banala syn på ondska.

Men… det är ju nu bara så att denna ”arendtska” syn på ondska – inte är den mest vedertagna – det är inte så vi vanligtvis ser på ondska. Så utifrån denna tolkning vore det ju som att Banksy slår in helt vidöppna dörrar.

Och det brukar han ju inte göra!

Så, vad kan han då mena?

En annan tolkning man skulle kunna göra är att Banksy här lägger till ytterligare en dimension till Hannah Arendts tidigare tolkning av ondskan som banal. Och detta tillägg skulle då kunna innebära att även det banala i ondskan är banalt, precis så som han också uttrycker det.

Vilket då torde innebära att först och främst är den som vi uppfattar som ond (ex. Eichmann) egentligen bara en småskuren banal person utan några större tankar kring sina (”onda”) handlingar –  vilket då är den ”arendtska” tolkningen.

Men därutöver är även bakgrunden till dessa banala handlingar i sig banala – då utövarna  kanske inte hade något högre syfte med det hela än att göra det de uppfattade som ”rätt” och därmed säkerställa och upprätthålla en position inom en viss krets. De ville helt enkelt bara vara populära.

Och det är verkligen banalt!
Men vad Banksy verkligen menade lär vi nog aldrig få reda på.

1 kommentar

Filed under Estetik, Etik, Filosofi