Monthly Archives: november 2011

108. Huggtänder & Clowneri!

OK, det är inte lätt att skilja mellan en clown...

DN´s ledare kommenterar i dag SD´s försök till kursändring av principprogrammet med att de nu försöka skyla över sin rätta (rovdjursaktiga) natur.

Med rubriken ”Bakom SD-leendet skymtar huggtänderna” följer DN därmed också övriga svenska ledarredaktioners sätt att tolka och tackla SD´s försök att ikläda sig en ny klädedräkt.

Jag tror att det kan finnas risk för att detta ständiga avståndstagande snarare kommer att stärka Sverigedemokraterna. Därför att de som blir felaktigt utpekade eller utsatta för orättvisor – dessa utvecklar vi människor ofta en naturlig sympati för – fråga mig inte varför, men så är det.

Att bli avvisad när man verkligen har ansträngt sig för att göra något bra är en orättvisa som många kan identifiera sig med.

Och man kan verkligen fråga sig här vad det är för fundamentalt fel SD nu gör genom att vilja röra sig från en extrem högerkant in mot mitten?

En fråga är om alla dessa oroliga ledarskribenter inte längre tror på möjligheten av förändring? Kan ett politiskt parti verkligen aldrig förändra sin ideologiska ståndpunkt?

Är det då även så att också de ”Nya Moderaterna” bara utgör en förtäckt gest för att vinna de socialliberala mittenväljarna – medan de egentligen enhälligt hyllar kapitalet och girigt gnider sina krösushänder? Är det verkligen så?

Eller är det snarare så att den inre retoriken hos de nya Moderaterna också de facto fått det gamla högerpartiet att förändra sina ideal och sitt ideologiska innehåll?

...och en clown

Och ska vi heller då inte tro på Vänsterpartiet efter att de slopade tillägget ”Kommunisterna” utan snarare betrakta det hela som en förtäckt rörelse med enda syftet att fortsätta upprätthålla en antidemokratisk ideologi? Är det så?

Visst bör vi givetvis hantera snabba ideologiska tvärkast med sund skepsis. Men samtidigt får vi inte glömma att det ju är själva retoriken som utgör den politiska kärnan och hållningen inom ett politiskt parti.

Om nu Jimmy Åkesson säger sig vilja bredda partiets politik (och därmed dess väljarbas) och ta avstånd från de värsta gaphalsarna på högerflanken – är inte detta då ett bra och välkommet steg i god demokratisk anda som vi egentligen bör visa uppskattning?

Man behöver inte tillhöra SD´s sympatisörer för att ändå kunna sympatisera med en förändring inom partiet som till synes är till det bättre.

18 kommentarer

Filed under Demokrati, Politik, Pragmatik

107. Och…

Vi måste fortfarande kunna skilja mellan bra och dåligt...

Det är med god moral som med den goda smaken – den förändras från plats till annan, från ett samhällskikt till ett annat. Den goda moralen och den goda smaken är kulturellt betingade känslor för vad som här och var upplevs som rätt.

Och en nation, en arbetsplats, en familj är till stor del beroende av en någorlunda enhetlig syn på vad som passar sig. Det är samsynen (på grekiska homonoia, latin concordia) som alltid utgjort samvarons starkaste sammanhållande kitt och osynliga ramverk.

Som Aristoteles en gång uttryckte det, ”för en statsman är det viktigaste att medverka till att vänskap råder bland folket, för vänner begår inte brottsliga handlingar mot varandra.”

Inom en starkt sammanhållen värdegemenskap kan alltså en större frihet råda för individen. Därför att där något inte längre är ”självklart” – där måste samhället istället gå in och reglera och därefter bestraffa överträdelser.

Därför är också en plats där kulturell samstämmighet råder betydligt tryggare och öppnare än den plats som bygger på skillnader, motsättningar och konflikter. Det är inte så konstigt!

Dessa självklarheter är också den ideologiska grund som bygger och driver Sverigedemokraternas nya socialkonservatism som nu finns inskriven i SD´s nya förslag till principprogram (som Mats Lindberg skriver om på DN debatt i dag).

Men det är tyvärr inte så enkelt som Mats Lindberg skriver att SD´s ord och tankar här haltar. Så lätt går de inte att avfärda. Vi måste våga se djupare, vi måste se vad som ligger därunder – vid sidan av vår goda intellektuella smakriktning.

Bara för att SD drar vissa slutsatser innebär det inte alltid att alla deras slutsatser eller själva beskrivningen behöver vara fel.

...och inte av rädsla för obehag sticka huvudena djupt ned i sanden.

Vi ska därför inte kasta ut babyn med badvattnet!

Värdegemenskap är viktig. Sen handlar det givetvis om vilken typ av värdegemenskap vi försöker upprätthålla. Det är en annan femma.

Även den mest välmenande och pluralistiska demokrati behöver skapa en gemensam och värdemässig överbyggnad som bidrar till att upprätthålla själva det öppna samhället och dess demokratiska hållning.

Och… samtidigt hitta en lösning till de problem som uppstår då vissa inte vill assimilera sig inom denna gemenskap.

Att inte våga stå upp för detta är att sticka huvudet långt, långt ned i sanden.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Politik

106. If it looks like a duck…

If it looks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck...

Bland våra små vardagliga bestyr och göranden så återspeglas då och då urgamla filosofiska frågeställningar om tycke och smak, rätt och fel, vad som är sant och vad som är falskt. Det är genom dessa poler vi navigerar och tar form.

De stora och problematiska frågorna återkommer alltid i det där ständigt närvarande lilla, i det mest vardagliga – det är det som gör dem så stora.

Vad jag menar är att det kanske inte är alla som bryr sig om vad Aristoteles hade att säga om logik. Men flertalet reagerar ändå starkt på en självmotsägelse och ogillar skarpt när någon inte kan skilja mellan äpplen och päron eller svamlar på om något utan synbar mening, konsekvens eller innehåll.

Man behöver alltså inte vara filosof för att få andnöd när man får höra riktigt dumma slutledningar och resonemang!

Och tur är väl det. Den dagen ingen av oss längre reagerar mot dumhet, inkonsekvens eller har en uppfattning om vad som är rätt eller fel – den dagen förlorar världen ytterligare en förhoppning om en bättre tillvaro.

De flesta av oss lever nu i en postrelativistisk värld där var och en har mer eller mindre fria händer att stå för vad som helst. Efter att tidigare generationer gjort rent bord med gamla dunkla förklaringar, moralregler och konservativt maktförtryck står vi nu plötsligt fria att bygga upp en ny värld med nya föreställningar, måttstockar och förhållningssätt.

...then it probably must, in the name of democratic pluralism, be a rabbit!

Men vad ska vi då egentlig välja? Ska vi bara rycka på axlarna inför alla möjliga motsättningar och tycka att det ändå är var och ens ensak, en smaksak?

Ska vi acceptera att ankan i alla lägen lika gärna kan vara en hare – punkt slut – eller ska vi försöka upprätta vissa ideal, idéer och perspektiv som vi tror är mer riktiga, mer hållbara?

Världen som vi känner den har uppstått genom strid – genom att olika föreställningar kolliderat till dess att nya överenskommelser kring avgörande frågor slipats fram.

Att i ett sådant läge inte ha några uppfattningar alls eller ha uppfattningen att inget perspektiv värdemässigt kan stå över ett annat är en tillskruvad ideologisk vanföreställning och ett vanskligt önsketänkande som saknar all erfarenhetsmässig grund.

Lämna en kommentar

Filed under Etik, Filosofi, Relativism

105. A Wall Street Twist

Det finns en befogad upprördhet över hur finansmarknaderna först skapat och sedan hanterat finanskrisen. Occupy Wall Street-rörelsen på Manhattan och runt om i världen är bara denna upprördhets mest agiterade spjutspets.

Men platserna för deras protester borde kanske snarare  ha förlagts någon annanstans – framför The White House i Washington och utanför parlamentsbyggnaderna världen över.

Det är nämligen inte de girigas fel att det tar för sig av de bord som står framdukade. Det handlar snarare om lagstiftarnas oförmåga att sätta gränsdragningar mot sådant som aldrig får ske.

Den internationella kapitalismen och finansmarknaderna kan inte förväntas vara moraliska. Det är helt enkelt naivt att se det så. De existerar inte i egenskap av en fysisk person – även om de representeras av en mängd välklädda män i kostym och slips – utan är snarare ett resultat av en mängd olika individers drömmar om en bättre framtid.

Och denna framtid stavas alltid ”e-k-o-n-o-m-i”. Vi vill alla ha mat på bordet, skäligt betalt, sjukförsäkring, förmåner och gärna en tryggad ålderdom. Det finns egentligen inte några gränser för hur mycket bättre vi vill ha det! Det är där allting börjar.

Den finansiella roffarmentaliteten på Wall Street är inte mycket mer än resultatet av all världens samlade önskan om att få det lite bättre. De placerar våra drömmar och sedan flödar de ekonomiska strömmarna alltid till de lägsta punkterna – precis som vatten!

Vilket också givetvis gör att de skickligaste bland dem förmår skumma av rikligt med grädde på alla dessa rörelser.

Produktion förläggs där den är som billigast eftersom priset är det främsta konkurrensmedlet.  Våra investeringar och pensioner placeras där de förväntas ge mest – en tämligen enkel ekvation.

Wall Street är det ekonomiska systemets hjärna och samtidigt själva omloppets hjärta.

Det stora liberala felslutet är att man förväntat sig att kapitalmarknaderna i sig ska vara moraliska och självreglerande. Men de existerar inte på dessa grunder. De finns bara som en abstrakt rörelse och som ett resultat av allas vår dröm om en bättre framtid. Och ramarna för alla dessa rörelser måste sättas av oss.

Lämna en kommentar

Filed under Ekonomi, Etik, Politik

104. Om hösten

Får det lov att vara ett glas vin...

”Vinden viner utanför fönstret och en smakrik beouf bourgignon står och puttrar på spisen. Äntligen är tiden här då man kan krypa upp i soffan med ett gott glas och bara njuta.”

”Två procent av svenskarna säger sig höra röster i huvudet. Resterande 98 procent har tröttnat på sina egna tankar.”

”Till skillnad mot huvudvärk försvinner inte din ”halvroliga” svanktatuering med hjälp av ett par glas vatten och en Treo.”

Ursäkta men vad är det som händer här? De där meningarna är inte mina. Utan inkräktare som tagit steget rätt in i min tankevärld.

Det handlar här om olika direktcitat från reklamtexter som jag stött på de senaste dagarna.

Den första kom i ett utskick från Vinstocken nu på morgonen och vill genom ett höstgemytligt anslag få mig att köpa deras låda med utvalda viner.

Och visst är den bra, vem av oss vill inte krypa upp i en soffa med ett glas rött och känna dofterna av den puttrande grytan som står på spisen.

Texten bygger också implicit på någon form av tvåsamhet. Det är nämligen definitivt så att medan just du sitter uppkrupen i soffan så är det någon annan som står vid spisen, häller upp vinet och tänder alla ljus.

En riktigt bra reklamtext innehåller så mycket mer än det som behöver utryckas med ord. Den bär på alldeles egna ekon, minnen och resonanser.

...eller bortagning av en svanktatuering?

Det är bra!

Den andra och tredje texten som inleder är av ett helt annat slag och kommer från Groupon som fullständigt excelererar i sina försök till fyndiga och oväntade anslag.

Istället för närhet utgår de snarare från idén om att ”take your reader for a real ride”.

Alltså, ta snabbt tag i läsaren och för denne utan omskrivningar rätt dit du vill.

Det liknar lite Strindbergs öppningsscen i Hemsöborna: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

En teknik som för övrigt kallas ”in medias res” – ”i händelsernas centrum” och som eftersträvar att direkt gripa tag i läsaren för att sedan leda denne framåt. Nu ville ju förvisso Strindberg inte direkt sälja några skärgårdsboställen – men ändå!

Allt som är bra är bra så länge det är bra!

Lämna en kommentar

Filed under Kommunikation, Logos – Ord – Språk, Retorik

103. Vems berättelse lever du?

Vems berättelser formar dina dagar?

Berättelserna har alltid knutit oss samman, fått oss att uppfatta liknande saker och på så sätt givit oss en känsla av verklighet. Våra berättelser och i förlängningen vårt språk innehåller på så vis våra respektive världar.

Att genom språket fånga upp berättandets magi är också att ta verkligheten i besittning – är att få inflytande över andras tänkande och över andras liv.

Den som inte har något att berätta kan aldrig förekomma (i) någon annans tänkande.

När det gäller framgångsrik ”storytelling” handlar det dock inte om vilket berättande som helst. Att bara prata på skapar inga stora historier.

Ett politiskt parti, en trosinriktning eller ett varumärke som förlorar kontakten med sin idé är därför dödsdömd – idéerna är varje rörelses yttersta grund.

Men det går inte heller att bara hålla kvar vid de ursprungliga berättelserna eftersom dessa ständigt måste återberättas på ett nytt sätt.

I berättandet gäller det framförallt att vara konsekvent (följa en linje), vara riktad (veta vilka man vänder sig till), gripande (det som sägs måste beröra) pragmatisk (förmågan att kunna justera berättelsen fortlöpande), flerbottnad (kunna riktas till flera) och trovärdig (måste hänga ihop).

I USA sprider  Tea Party-rörelsen sin nygamla version av den amerikanske drömmen samtidigt som italienarna nu brutalt väcks ur sitt egenartade ”schlaraffenland” när ”berlusconismens” nu förhoppningsvis är över. I Sverige försöker Håkan Juholt desperat väcka liv i en gammal nostalgisk berättelse om en ”arbetarrörelse” samtidigt som de Nya Moderaterna i pragmatisk anda sett till att lägga beslag på just ordet ”arbete”.

Non, je ne regrette rien!

Apples grundare Steve Jobs var en mästare i att knyta samman just ett varumärke med en existentiell grundkänsla genom konsekvent berättande – men konststycket kan knappast upprepas. Den goda retoriken drivs av en alldeles speciell slags logik.

I dag krävs nya berättare som kan inympa nya drömmar, självbilder och framtidstro till en alltmer lomhörd och kritisk publik som inte längre orkar ta till sig andras storvulna visioner. Men detta är en sanning med modifikation.

Det sägs att vi alltmer vill skapa våra egna drömmar, förverkliga våra egna liv, definiera oss själva och få bestämma över våra egna öden – därför att vi är dömda till frihet. Frågan är bara vems berättelse vi då lever?

Lämna en kommentar

Filed under Kommunikation, Logos – Ord – Språk, Politik, Pragmatism, Retorik

102. Att få ha rätt i att ha rätt!

Hur mycket du än väger...

Under vissa omständigheter ges vi möjlighet att få bestämma vad som är rätt. Vi blir så att säga behöriga att själva fatta beslut om vad som är riktigt. Under andra förhållanden tar vi oss kanske helt sonika den rätten. Men det är aldrig helt okomplicerat.

– Men hur kan du vara så säker på det?
– Därför min erfarenhet säger mig det?
– Hur kan du säga så?
– Jo, därför att jag är väl förtrogen med ämnet – vilket gör mitt omdöme mer grundat än ditt!

Vi äger förstås alla rätten att själva få bestämma var skåpet ska stå i vårt eget hus. Vill vi inte att folk ska gå omkring i strumplästen står det oss givetvis fritt att själva lägga ut den linjalen.

Vi kan dock inte med samma själklara pondus gå in i andras hem, in i andra forum eller domäner där vi inte har naturligt tillträde och tro oss kunna bli åtlydda på samma sätt. Det finns givetvis massor med områden där vi självfallet inte har något alls att säga till om.

Vi kan exempelvis aldrig få bestämma reglerna för hur man ska spela schack – inte om vi samtidigt vill spela med någon annan. Deltar vi i ett schackspel måste vi givetvis också förhålla oss till de gemensamma regler som råder. Därför att utan dessa mycket väl formulerade ramverk skulle det överhuvudtaget inte finnas något sådant som vi kunde kalla ”schack”.

Så, när har vi då rätt att ha rätt? Jo, i situationer där vi ensamma bestämmer över reglerna eller inom områden där vi positionerar oss så att vi därmed ges rätten att ha rätt. Det handlar alltså om ett socialt spel där vi alla måste känna till vad som egentligen gäller.

...så gäller det att uppfatta sin vikt rätt.

En chef har delegerats rätten att bestämma över vissa saker! En lärare har givits rätten att undervisa. En domare, rätten att utvisa någon. En förälder, rätten att ”uppfostra” sitt barn. Rättsväsendet, rätten att på goda grunder skicka någon i fängelse.

Vi blir på så vis alla på olika sätt positionerade till att få ha mer eller mindre rätt.

Gnōthi seauton – människa känn dig själv – känn dina begränsningar – och kan du inte det – följ lagen.

1 kommentar

Filed under Kommunikation, Kunskap vs. Okunskap, Pragmatism