Under vissa omständigheter ges vi möjlighet att få bestämma vad som är rätt. Vi blir så att säga behöriga att själva fatta beslut om vad som är riktigt. Under andra förhållanden tar vi oss kanske helt sonika den rätten. Men det är aldrig helt okomplicerat.
– Men hur kan du vara så säker på det?
– Därför min erfarenhet säger mig det?
– Hur kan du säga så?
– Jo, därför att jag är väl förtrogen med ämnet – vilket gör mitt omdöme mer grundat än ditt!
Vi äger förstås alla rätten att själva få bestämma var skåpet ska stå i vårt eget hus. Vill vi inte att folk ska gå omkring i strumplästen står det oss givetvis fritt att själva lägga ut den linjalen.
Vi kan dock inte med samma själklara pondus gå in i andras hem, in i andra forum eller domäner där vi inte har naturligt tillträde och tro oss kunna bli åtlydda på samma sätt. Det finns givetvis massor med områden där vi självfallet inte har något alls att säga till om.
Vi kan exempelvis aldrig få bestämma reglerna för hur man ska spela schack – inte om vi samtidigt vill spela med någon annan. Deltar vi i ett schackspel måste vi givetvis också förhålla oss till de gemensamma regler som råder. Därför att utan dessa mycket väl formulerade ramverk skulle det överhuvudtaget inte finnas något sådant som vi kunde kalla ”schack”.
Så, när har vi då rätt att ha rätt? Jo, i situationer där vi ensamma bestämmer över reglerna eller inom områden där vi positionerar oss så att vi därmed ges rätten att ha rätt. Det handlar alltså om ett socialt spel där vi alla måste känna till vad som egentligen gäller.

...så gäller det att uppfatta sin vikt rätt.
En chef har delegerats rätten att bestämma över vissa saker! En lärare har givits rätten att undervisa. En domare, rätten att utvisa någon. En förälder, rätten att ”uppfostra” sitt barn. Rättsväsendet, rätten att på goda grunder skicka någon i fängelse.
Vi blir på så vis alla på olika sätt positionerade till att få ha mer eller mindre rätt.
– Gnōthi seauton – människa känn dig själv – känn dina begränsningar – och kan du inte det – följ lagen.
http://vertigomannen.blogspot.se/2012/12/sft-del-4.html
Har läst dessa båda blogginlägg flera gånger nu. Råkade ha dem öppna samtidigt i varsin flik. Så olika, men hör ändå fint ihop på något vis.