Månadsarkiv: maj 2020

Målsättning var att skriva 350 sådana här inlägg om 350 ord vardera. Det har nu gått lite mer än 10 år och det saknas fortfarande några för att ro detta i land. Men en målsättning är förstås precis som vilken annan princip som helst, mest bara ett sätt att ordna tillvaron.

Det finns goda målsättningar som gör att vi ibland får kraft att utföra saker – och så finns det goda målsättningar som till slut blir till dåliga för att vi tidigare inte visste bättre. Och så finns det ju förstås sådana som förändras under resans gång. Eftersom vi hela tiden förhoppningsvis lär oss något nytt.

I princip, skulle man väl kunna säga att det överlag är bra att vara principfast. Men kanske mest för att andra då ska veta var de har oss. För om man själv skulle välja att upprätthålla dåliga eller tvivelaktiga principer bara för att – torde väl detta snarast betecknas som dårskap.

Började alltså för tio år sedan med att skriva att ”1. Månen är gjord av ost” och på den vägen har det liksom varit och sedan bara fortsatt över tankens, verklighetens, kulturens och politikens alla möjliga och omöjliga stockar och stenar.

Speciellt har kanske målsättningen varit att skilja dem åt. Stockarna och stenarna. Det möjliga från det omöjliga. Eller kanske bättre, med att försöka urskilja tanken från verkligheten. De som så ofta är så sammanflätade Och därför skapar så mycket oreda.

Har i ett inlägg kallat denna oreda för ”det idealistiska misstaget”. Alltså när man tror så mycket på sina tankar att man till slut börjar utgå från att dessa även omfattas av andra och därför är en realitet att räkna med. När detta sker blir även de mest ädla tankar förvandlade till hjärnspöken.

Så är det. Därutöver har jag, alltså det riktiga skrivar-jaget, tröttnat på dessa texters retoriska jag, alltså på det stilmässigt anlagda ”jag” som varit en central del i själva formen för dessa perspektiv. Och det ska bli en befrielse att framöver få slippa ifrån det.[1]

[1]Kommer dock inte att sluta försöka artikulera texter kring själva temat i det jag sökt gestalta på detta sätt. Eftersom det överlag fortfarande ser rätt obearbetat ut. Men nu är siktet inställt på ett annat format och ett nytt tonläge där jag slipper från såväl ”jaget” som de egna tröttsamma reflektionerna.