Kategoriarkiv: Natur & Kultur

326. Gör mig stark igen!

Den som har sitt på det torra känner inte sällan en besvikelse över allt som kunde ha varit annorlunda …

När världen förändras så till den grad att våra ord ändrar innebörd – då blir det svårare att säga någonting vettigt.

Visst! Jorden snurrar fortfarande kring sin axel och solen går upp varenda evinnerliga dag. Men – det är liksom inte det.

Det handlar förstås snarare om den värld vi gemensamt skapar genom allt vi tänker, säger och gör. Den! Det är den som förändras. Spelreglerna ändras. Eller själva spelplanen. Vet inte så noga.

Allt det som händer. Det som så många talar om. Mest hela tiden. Utvecklingen. Den politiska. Den som skrämmer många. Men uppenbarligen inger hopp åt andra. Det är den som ställer saker på ända.

Vad handlar det om?

Det finns så många tankar och teorier kring detta att det känns rätt meningslöst att ytterligare lägga till en stavelse. Men det är kanske också just det – den här känslan av uppgiven meningslöshet som är en del i det som sker.

Kanske till och med är själva motorn i händelseutvecklingen. Den utbredda tröttheten.

Vissa av oss är utmattade, andra desillusionerade. Några känner sig missmodiga eller undanskuffade, osedda eller helt enkelt blivit överflödiga.

”Fredströtthet” kallar man ibland den känsla som var i schvung i början av 1900-talet. Innan första världskriget. Krigsutbrottet gav sedan människor en känsla av mening. Inte konstigt!

Nutidens trauma kanske hellre skulle betecknas som ”kulturtrötthet”. Same, same – but still a little bit different.

... medan den som sjunker mest bara önskar komma upp på torra land.

När vi blivit så fullständigt fullproppade med vår civilisations alla nycker och påfund så kanske det till slut bara tar slut.

När världen, dess normer och beslut blivit för abstrakta, för avlägsna, för stora och komplicerade. Det är kanske då vi söker tillflykt hos det enkla och mer näraliggande. Det vi upplever som ursprungligt.

Och börjar längta tillbaka dit och till känslan av att vi duger precis som vi är …

VARNING! Det är då vi också börjar lyssna till röster som surrar om hur bra och enkelt allt var förr. Som får oss att med värme minnas närvaron och tryggheten som en gång fanns – i vår barndom. Den där magiska stunden då allt upplevdes större, mer välordnat och tryggt. Ge oss tillbaka kontroll. Gör oss starka igen.*


*Formuleringar som användes av bl.a. Brexit, Trump och nu senast svenska LO.

2 kommentarer

Under Natur & Kultur, Politik, Prsonlgt

282. Och vem kan klandras?

503574874

Och vem kan klandras?

Självklart ska vi inte dela upp människor utifrån kön, etnicitet, religion eller kultur! Men frågan är vad gör vi då när människor själva delar upp sig i kön, etnicitet, religion och kultur? Och därefter med stor frenesi upprättar gränsdragningar gentemot andras grupptillhörigheter? Vad gör vi då?

Om vi inte vill igenkänna en sådan brutal verklighet tittar vi kanske snarare ned i våra ideologiska programförklaringar och upprepar med en dåres envishet: ”självklart ska vi inte dela upp människor i kön, etnicitet, religion eller kultur!”

Sådan hantering av viktiga samhällsfrågor sker hela tiden, nu senast när migrationsminister Morgan Johansson med anledning av uppgifterna om våld mot kristna och hbtq-personer på flyktingförläggningarna, går ut och förmedlar att nej, vi gör inga uppdelningar av människor gällande kön, etnicitet, religion eller kultur!

Och det säger han godmodigt samtidigt som konflikterna mellan just olika identiteter, kulturer och grupptillhörigheter ökar i världen och i samhället i stort. Och det är just det här, den här oförmågan att se hur ens ideologi och goda intentioner hänger samman med hur det verkligen förhåller sig – som också bidrar till och påverkar skeenden – där ute – i verkligheten.

Det är alltså denna oförmåga att erkänna vad som verkligen sker som orsakar ytterligare polarisering mellan grupper och därtill bristande förtroende för makthavare. Det är den politiska elitens ovilja att se någon annan verklighet – något annat än den egna ideologins utstakade inhägnader – som därefter driver medborgarna i händerna på andra politiska krafter som mer säger sig vara villiga att lyssna.

trump_flicker_face_yess

Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

Och vilka ska klandras för detta? Medborgarna? Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

När kulturen, alltså det som tänks och sägs och som formar ett samhälle, inte längre står i samklang med hur något upplevs vara, uppstår ett glapp som riskerar att slå tillbaka mot kulturen. Och detta bakslag sker nu på bred front.

Och det finns dessvärre ingenting vi kan göra för att stoppa det – därför det tog oss flera hundra år att blåsa till liv den kultur och den civilisation som vi, utan att direkt se kopplingarna, nu äventyrar.

 

—–

Detta diskuteras också i Dagens Nyheters ledare i dag den 15 februari 2016: Låt asyl betyda skydd

Och på DN´s kultursida i går den 14 februari 2016, statsvetaren Peter Esaiassons ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag”

Och i dagens DN skriver Niklas Ekdal: ”Att skylla på en elit är en gåva till politiska populister.” 

1 kommentar

Under Demokrati, Natur & Kultur, Politik

281. Glufs, Glufs!

635738838579827895-AP-Zimbabwe-Lion-Killed-001

Alla lejon är inte farliga!

Vad handlar allt detta mumlande om – denna oerhörda tafatthet! Allt detta urskuldande så fort någon blivit ertappad med någon form av generalisering.

Det är klart att vi generaliserar – det är ju genom dessa generaliseringar vi byggt upp vår vetenskap och vår kunskap om världen. Detta fungerar – detta fungerar troligtvis icke – och inget är någonsin entydigt. Och det är också på så vis vi alla (utan några som helst undantag, ska tilläggas) också hanterar de flesta kritiska situationer.

Om, låt säga, en flygtur av hundra skulle resultera i flygkrasch – skulle vi nog sluta flyga. Eller om vi skulle riskera att bli våldtagna av var tusende man – skulle vi snart nog utveckla en större försiktighet i relationer med alla män. Vi spelar så att säga inte rysk roulette i onödan – inte utan att chanserna till vinst överträffar riskerna. I varje fall inte om vi är någorlunda rationella och tänker på konsekvenser och framtid.

Om blott tio av hundra smålänningar skulle visa sig vara snåla – skulle vi snart kalla smålänningarna för snåla. Eller hur?

Och om det var så att var tjugonde dansk skulle visa sig vara en bedragare – skulle vi snart nog sluta lita på danskar helt o hållet.

o-LION-facebook

Bara kanske vart tredje lejon är farligt – ibland!

Eller om var tredje ryss vi mötte bar guldkedja, hade rakade huvuden och därtill betedde sig som svin – då skulle i varje fall jag snart nog börja ogilla ryssar – och det oavsett om de flesta var helt okey.

Det är så vi gör – det är så vi orienterar oss – det är så vi tar oss framåt. Vi väljer bort risker och går på säkrare kort. Det kallas i regel för att vara streetsmart!

De av oss som tidigt började utveckla denna generaliserande förmåga fick ju också ett visst försprång i evolutionen. Tänk er själva – hej o hå, alla lejon kan ju inte vara farliga – Oh fan, just detta lejon var det visst. Glufs! Glufs!

Men visst, det är väl solklart att en generalisering aldrig är en till 100% riktig beskrivning av världen, men vad är det? Det är väl framförallt sannolikheterna vi har att utgå ifrån och som vi kan räkna med. Allt annat är ju bara kontrafaktiskt önsketänkande?

2 kommentarer

Under Empiri, Natur & Kultur

273. Är alla med på tå… bussen?

53-ans-buss

Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning – allt sådant är självfallet konstruerat.

Jag kör ett varv till! På en skala från 1 till 10 – var befinner vi oss mest? I den väldigt enkla fysiska verkligheten, bland träd, gräs och stenar eller i den något mer komplexa och kulturella, bland varumärken, trender, skattetryck, könsroller och sociala reformer? För det är ju ändå en viss gradskillnad på det här med natur och kultur!

Om vi exempelvis tar 53:ans buss eller vilken buss som helst faktiskt – så tas vi ju på en åktur med något som ändå är ett slags mellanting mellan natur och kultur, en slags syntetisering av något rent fysiskt och något som människan ändå har skapat.

Stora delar av själva bussen kommer ju givetvis ursprungligen från naturen och det järnmalm vi plockat upp ur marken och som genomgått olika förädlingsprocesser – andra delar från olja som vi lyckats göra till syntetiskt tyg och plast. Skit samma vilket, det är principen jag vill åt!

Och principen är att den här bussen faktiskt måste betraktas som ett slags mellanting mellan natur och kultur. Den hade aldrig kunnat stå där och brumma vid Slussen om det inte vore för att en mängd människor med en rad olika kompetenser samarbetat för att göra bussar. Och den hade inte heller existerat om det inte vore för att det fanns vissa fysiska förutsättningar.

Men när vi väl tagit plats på bussen kommer vi allt närmre en alltmer konceptuell verklighet: Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning, betalning och olika eventuella uppförandekoder – allt sådant är självfallet konstruerat. Och är en del av vad vi kan kalla den konventionella eller kulturella sfären. Den går också att påverka!

132_23r

En avbild av Bussen – i sig!

Nu till själva poängen!

Och denna ligger förstås i att det bara är delar av den här jäkla bussen som klarar av en kritisk nedmontering i termer av könsordning, makt och förtryck!

Och det är förstås främst de delar som är mest avskilda från naturen. De fysiska förutsättningarna existerar i sin egen rätt helt oberoende av oss. Vi har alltså inte riktigt ännu lyckats transcendera hela verkligheten!

Även om vi kanske är på god väg.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur, Relativism

272. Vilse i kulturen!*

cod

För man vill ju helst inte bara följa med strömmen och bli torsk!

Som en slags detektiv smyger man så omkring med förstoringsglas och ser sig omkring och försöker förstå samband, tendenser men framförallt för att utreda tankebrott. Det är inte alla som är roade av det – för andra är det en nödvändighet. För man vill ju inte vara torsk!

Personligen vill jag inte bli vilseledd, bortkollrad eller inkörd i några tankefållor. Vill absolut inte glida med några tidsströmmar. Att bara hänga på ger ingen överblick på vad som händer – och då kan vad som helst hända!

Visst, jag medger att om vi bara hade levt i ett slags gudabenådat här och nu och mitt i naturen, skulle vi ju självfallet inte behövt bända och vända på varenda liten tanketuva? Men så är det ju inte. Eller hur? Verkligheten är inte så enkel – därför vi har ju den här fantastiska förmågan att göra den lite mer komplex.

Vi befinner oss mitt i ett snurr av påståenden, traditioner och trender – vad jag menar är bara att de flesta av oss framförallt lever i en mer kulturellt präglad miljö – inte i naturen.

Och för oss som lever i en sådan gemenskap betyder ju förstås förmågan att orientera oss i denna så mycket mer än vad den gör för en som bara sitter och metar vid en skogssjö.

Därför att i en kulturell gemenskap måste vi försöka förstå vad de andra säger och samtidigt inse vad de menar! Och det är ju inte alltid så enkelt!

1883816_520_292

Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

För samtiden liknar mest en snårskog av idéer där det kan vara lätt att gå vilse och kanske även bli oense om var vi befinner oss. Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

Därför att i den skapade världen av överenskommelser och hitte-på-saker, som skattesatser, bordsskick, olika norm- och regelsystem – finns oftast mycket stora motsättningar och mängder av tolkningsmöjligheter – för att inte tala om tolkningsföreträden.

Och det är alltså bland detta stoff som vissa av oss bara måste grotta oss ned och försöka förstå och bena upp och förklara – kanske främst för oss själva!

——–

Detta inlägg döptes om från ”Man vill ju inte vara torsk!” till ”Vilse i kulturen” för att ytterligare förtydliga själva innehållet!

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Natur & Kultur

268. Fatta! Kattracka!

sf-cat

Ceci n’est pas Stina Oscarson! 

Nu har jag ändå verkligen försökt förklara för Missan i stallet att det faktiskt räcker. I tre veckor i sträck har hon hållit på. Och då gärna på nätterna och det finns faktiskt gränser för vad man klarar av och då är ju jag ändå en rätt så balanserad och resonabel person.

Jag menar, jag vill henne givetvis bara väl och det är ju inte så att jag i min övermakt bara kan klampa in och ändra på saker och ting. Men ibland brister det liksom. Det har jag pratat om förut!

Men i vilket fall, så satte jag mig ned och försökte förklara. Jag strök henne lite försiktigt över ryggen och genast sköt hon förstås stjärten i vädret och liksom trippade omkring.

Jag tog då tag och såg henne djupt in i ögonen och sa, du allvarligt talat, jag orkar inte längre och för övrigt är det inte ens mars. Du om någon borde veta bättre än att hålla på och slinka dig, har du kanske inte ens hört att ditt kön bara visat sig vara en social konstruktion och att sexualiteten något man själv styr över. Fatta! Kattracka!

tumblr_lzyk3iEGxx1qe3twro1_500

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

Den som däremot verkligen förstått saken är den där andra tjocka katten Kent. Han ligger mest bara och däser i halmen i solen och får han en chans så blir han gärna intim med vad som helst, vare sig det är hon, en han, en hund eller en häst. Men det är klart – han är ju också kastrerad – om det nu skulle vara en förklaring, vad vet jag!

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

För att sedan bara inte tala om hur hur de behandlar andra djur som är mindre och svagare än dom själva.

Det måste jag faktiskt ta upp med Missan och Kent nästa gång jag går ned till stallet. Det finns som sagt gränser!

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur

267. Bland verklighetens folk

3220-flanellskjorta-j_mtland

En rutig skjorta …

De som står utanför blir alltmer sällsynta. Men sticker därför kanske också ut lite skarpare. Den avgående KD-ledaren Göran Hägglund försökte för ett par år sedan ge ett ansikte åt en sådan grupp som stod och svajade i samhällets utkanter – han kallade dem för ”verklighetens folk”.

Det skulle han inte ha gjort – det skapade nämligen stor upprördhet bland en del av befolkningen som nog kände sig väl så verkliga.

Men, vad han var ute efter var nog mest att adressera dem som levde lite utanför de kulturella tullarna, lite närmare landet och naturen.

Jag är för övrigt i viss mån en sådan outsider – så jag förstod ju själva andemeningen!

Nej, jag jagar inte och pratar inte mål, men jag lovar – om jag ser någon okänd snubbe i skogsbrynet – går jag genast i försvarsställning. Och står det en bil parkerad inom 300 meter från huset går jag självfallet och knackar på rutan och frågar vad som är på G.

Och nej, jag kanske inte heller skulle ta stallkattens nyfödda och oönskade ungar på en resa till veterinären för att de skulle genomgå eutanasi-behandling. Snarare då att hantera saken snabbt och enkelt – som man alltid gjort! Inte för att det är kul – utan för att det är nödvändigt och kanske till och med skonsammare.

… och ett skägg gör ingen riktig bonnläpp

Livet och döden på landet kryper på så vis liksom under huden på en och när ännu en hjort trasslar in sig i hägnet – och man försöker reda ut det och det inte går så gäller bara att släpa kroppen till en plats dit örnarna hittar.

Så kan också verkligheten se ut och jag tror det till viss del var detta Hägglund syftade på.

Vi som lever så här är för övrigt sinsemellan rätt olika, vi har egentligen inte mer gemensamt än det faktum att vi lever nära naturen, men det är också den som i stora drag dikterar vår syn på rätt och fel.

Denna naturliga livsstil lockar nu förstås även vissa bland den urbana befolkningen som säkert också vill känna sig mer verkliga – men ett skägg och rutig skjorta gör ingen riktig bonnläpp, som vi brukar säga här på landet.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur