Den som har sitt på det torra känner inte sällan en besvikelse över allt som kunde ha varit annorlunda …
När världen förändras så till den grad att våra ord ändrar innebörd – då blir det svårare att säga någonting vettigt.
Visst! Jorden snurrar fortfarande kring sin axel och solen går upp varenda evinnerliga dag. Men – det är liksom inte det.
Det handlar förstås snarare om den värld vi gemensamt skapar genom allt vi tänker, säger och gör. Den! Det är den som förändras. Spelreglerna ändras. Eller själva spelplanen. Vet inte så noga.
Allt det som händer. Det som så många talar om. Mest hela tiden. Utvecklingen. Den politiska. Den som skrämmer många. Men uppenbarligen inger hopp åt andra. Det är den som ställer saker på ända.
Vad handlar det om?
Det finns så många tankar och teorier kring detta att det känns rätt meningslöst att ytterligare lägga till en stavelse. Men det är kanske också just det – den här känslan av uppgiven meningslöshet som är en del i det som sker.
Kanske till och med är själva motorn i händelseutvecklingen. Den utbredda tröttheten.
Vissa av oss är utmattade, andra desillusionerade. Några känner sig missmodiga eller undanskuffade, osedda eller helt enkelt blivit överflödiga.
”Fredströtthet” kallar man ibland den känsla som var i schvung i början av 1900-talet. Innan första världskriget. Krigsutbrottet gav sedan människor en känsla av mening. Inte konstigt!
Nutidens trauma kanske hellre skulle betecknas som ”kulturtrötthet”. Same, same – but still a little bit different.
... medan den som sjunker mest bara önskar komma upp på torra land.
När vi blivit så fullständigt fullproppade med vår civilisations alla nycker och påfund så kanske det till slut bara tar slut.
När världen, dess normer och beslut blivit för abstrakta, för avlägsna, för stora och komplicerade. Det är kanske då vi söker tillflykt hos det enkla och mer näraliggande. Det vi upplever som ursprungligt.
Och börjar längta tillbaka dit och till känslan av att vi duger precis som vi är …
VARNING! Det är då vi också börjar lyssna till röster som surrar om hur bra och enkelt allt var förr. Som får oss att med värme minnas närvaron och tryggheten som en gång fanns – i vår barndom. Den där magiska stunden då allt upplevdes större, mer välordnat och tryggt. Ge oss tillbaka kontroll. Gör oss starka igen.*
*Formuleringar som användes av bl.a. Brexit, Trump och nu senast svenska LO.
Anthrôpos Metron 
Wow vilken dystopi. Det är i framtiden lösningarna och det spännande, utmanande och glädjen finns. Det förgångna är redan borta det lönar knappast att dväljas i någon slags självömkan över det som varit. I morgon är en ny dag med ”blanka ark och farvekritor till”
Du har så rätt, så rätt! :-) Vi måste dela ut fler ”farvekritor”!