Månadsarkiv: november 2016

293. Missförstå mig ändå rätt

xcw-5105-071-jpg-pagespeed-ic-chatsa21qh

Hur vi än vrider och vänder oss på denna krassa krok

Fakta talar för sig självt – det finns faktiskt ingen ”högre” moral, ingen bättre ”rätt”.  Och det spelar sedan ingen roll hur vi än vänder och vrider oss på denna krassa krok – vi kommer ändå aldrig att undslippa detta hemska faktum.

Därför det finns inget som talar för att det skulle finnas någon högre instans som med både makt och befogenhet kan garantera oss något högre än det vi själva har möjlighet att skapa!

Missförstå mig nu rätt!

Jag säger inte att det inte finns någon fantastisk SuperPower någonstans som vi ännu inte sett röken av – jag säger heller ingenting om om det inte skulle finnas någon högre moral eller något verkligt rätt och fel någonstans!

Vad jag menar är nu bara att ingen av oss i dagsläget kan avgöra vem som har koll på vad som verkligen skulle vara detta högsta rätta och goda.

Och om du sedan inte är beredd att följa denna superenkla logiska konsekvens – utan hellre väljer att tro på att du själv eller någon annan ändå någonstans vet mer och bättre än andra – då kommer du ju ändå bara att i slutänden behöva stå där och försöka hävda din rätt gentemot miljontals andra trosvissa som alla hävdar sin.

1024px-haagse-magistraat

The city council of The Hague deliberating in 1636.

Innebär då den här krassa ståndpunkten att det enda kloka vore att inte tro på någonting? Inte uppfatta något som bättre eller sämre? inte tro att något skulle kunna utmynna i något bättre? Alltså i total nihilism?

Självfallet inte!

Men vad vi måste ha klart för oss är bara att det faktiskt bara är vi själva som bär ansvaret för vilka värdeskalor vi väljer att göra till våra. Och bland de värderingar vi sedan väljer finns självfallet sådant som är både rätt och fel, bättre och sämre och det är till detta vi sedan på goda och balanserade grunder måste sätta vår tilltro.

Där ingår förstås även att kunna lyssna till andras uppfattningar och väga dessa mot våra egna – och sedan kan vi i bästa fall gemensamt komma fram till en deliberativ ståndpunkt som vi faktiskt också kan dela.

Och det är ändå rätt stort! För det är väl just den här balansakten som vi avser med begreppet civil-isation.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Pragmatism

292. Vilket uppvaknande!

330810a-emp

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra…

Plötsligt satte sig flera av oss käpprakt upp och började tala i mun på varandra om hur viktigt det var att lyssna och försöka förstå vad som hände där nere i folkdjupet. Flera, visade det sig, hade levt alltför inbäddade i bubblor där den goda viljan helt överskuggat såväl omdöme som sunt förnuft.

Alla ville ju så väl – ändå blev det så fel?

Det har påpekats åtskilliga gånger genom historien att demokratin, när den når sin peak, lätt blir offer för sin egen yrsel. Och att det öppna samhället i sin toleranta och antiauktoritära iver slutligen kommer att stå där oförmögen att mobilisera motstånd mot yttre fiender.*

När demokratin nått så långt i uppfyllelsen av sina högt prisade principer att vi alla till slut upplever oss som likvärdiga, förlorar vi samtidigt också tilltron och respekten för auktoriteter. **

Vad vi nu ser i USA och i Europa är att allt fler förlorar förtroendet för den tidigare så kallade eliten, dvs för personer och institutioner som på olika sätt är satta i syfte att organisera och hålla ordning på samhället och våra liv. Och detta sker inte bara bland Trumpväljare i USA.

Vi ser denna förtroendekris här hemma, bland annat i skolan, där såväl elever som föräldrar förlorar respekten för lärare eftersom de upplever att det inte längre finns någon anledning att tilltro dem en djupare kunskap eller rätt att bestämma.

Vi ser det i att alltfler förlorar respekten för offentliga myndigheter efter att dessa nu i jämlikhetens tjänst arbetat duktigt och målmedvetet på att just bryta ned de skrank och språkbarriärer som tidigare upprätthållit skillnader i vår status.***

Många har förlorat förtroendet för våra företag då flera av dessa visat sig ha huvudsakligen kortsiktiga och mycket privata syften.

Västvärlden befinner sig alltså i en förtroendekris där allt fler börjar tappa tilltron för överheten i form av politiker, offentliga institutioner, för forskningen, näringsliv och ja även för traditionell media… som alltmer tvingas överge gammal journalistisk heder i sin strävan att springa kapp med trollfabriker och den snabbfotade publikens gillanden.

Och när allt detta inträffar samtidigt – inträder högst naturligt givetvis något annat i demokratins ställe!


 * Andrew Sullivan, Democracies end when they are too democratic.
Jean François Revel, De sårbara demokratierna, Ratio förlag 1983
Karl Popper: The open society and its enemies.
Christopher Lasch, 1994: The Revolt of the Elites: And the Betrayal of Democracy. (Lasch ståndpunkt Ãr marxistisk neokonservativ!? och han är en kritiker av lång gången liberalism och en försvarare av den amerikanska populismen som vi nu ser vinna mark.
**Demokratins svagheter är också något vi länge fått höra berättas om från flera röster inom den muslimska världen samt från Ryssland och Kina. Det är denna kritik som nu i lite annan tappning även gestaltas i väst.
***DN 16 november 2016, Var fjärde europé anser att makthavare Ãr korrupta

1 kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism, Politik, Verklighetens Folk

291. Dags att tala klarspråk!

president

En nyvald amerikansk president som säger sig tillhöra hela det amerikanska folket

Idag den 9 november 2016, är det hög tid att lyfta kudden från huvudet. Det amerikanska presidentvalet utmynnade i just det som många av oss befarade, nämligen en seger för Donald Trump! Och nu gäller det framförallt att hantera efterföljden.

Vi kan här hemma inte längre blunda för det som även gror uti det svenska folkdjupet.

Det skulle i och för sig räcka långt med att någon nu går ut på ett podium och säger: ni som inte längre upplever er lyssnade på, ni som upplever er marginaliserade – vi lyssnar på er och vi ska återerövra er värdighet.

En sådan röst har vi ju förvisso redan och den tillhör för övrigt Jimmi Åkesson som för det mesta alltid säger rätt saker. Det vill säga han säger sådant som många som känner sig kulturellt vilsna vill höra.

Det spelar sedan ingen roll hur många skandaler som omger hans parti därför att de väljare som faller för retoriken är i hög utsträckning immuna mot skandaler, ja kanske till och med uppfattar dessa som en styrka; som att kunna visa fingret åt den goda smaken, åt det politiskt korrekta och åt allt det som uppfattas vara en del av etablissemanget.

Det spelar sedan ingen roll hur mycket vi andra än vrider och vänder oss av skratt, förakt och fördömanden av dessa clowner – därför det är alltid vårt översitteri som är deras främsta tillgång.

Så länge vi tror att de kan bekämpas genom informationskampanjer och värdeskapande moraliska aktiviteter – så tror vi fel. Därför att det är först när vi visar att vi också verkligen bryr oss och lyssnar och samtidigt förstår folkdjupets frustrationer som vi kan stilla deras oro.

Det gör man inte genom att vifta med ideologiska pekpinnar – utan genom att visa respekt för deras upplevelser.

Det handlar nu framförallt om att vi måste hitta gemensamma nämnare som kan ligga till grund för vår nationella identitet. Det var som den svenska expolitikern Nalin Pekgul så tydligt deklamerade från scenen under samtalsfestivalen Forum Nyköping 2016*:  ”Glöm det, Vi har en lagstiftning, vi har demokratin och vi har det svenska språket!”

Om vi skulle kunna börja där så kanske mycket vore vunnet. För även om det hela är ytterst komplicerat så kommer vi endast att kunna lösa situationen genom enkelhet. Vilket i och för sig är ett trolleritricks i den högre skolan!

—-

(Eftersom situationen så kräver tar jag mig i dag friheten att frångå principen om att endast skriva inlägg om 350 ord –  i dag blev det närmare 415)

*Ett arrangemang som jag för övrigt drog igång och var ansvarig för därför att jag, som jag beskriver ovan, fann det var hög tid att vi kunde börja tala öppet om väsentliga saker.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Verklighetens Folk

290. Massornas revolt

trump_flicker_face_yess

En fingervisning så god som en annan om att…

I dag den 8 november 2016 vill jag helst bara gömma huvudet under kudden och glömma allt vad USA heter och att det någonsin existerat en figur vid namn Donald Trump.

Men han är dessvärre bara en i raden av flera. Och dessa personer uppstår aldrig ur ett vakuum eller rättare sagt, det kanske just är ur vakuum de uppträder.

Vad jag menar är nog bara att de först kan uppstå där det finns behov – samtidigt som behoven ju främst söker fylla vissa tomrum. Och det är därför kanske främst dessa som vi framöver måste hålla koll på.

Det blev ju dessvärre ingen större synbar förändring med Barack Obama i Washington; Capitol Hill står fortfarande kvar; makten ligger fortfarande i händerna hos samma elit; Wall Street och kapitalet lika starkt som någonsin; globaliseringen bara ökade och den kulturella gemenskapen blev alltmer komplex.

Och klyftan! När den vidgas mellan det som uppfattas som naturligt och allt det som man bara måste förhålla sig till – när den vuxit sig så stor att stora delar av befolkningen mest känner sig som främlingar i sitt eget hus – då hotas själva samhällsbygget och därmed också demokratin.

Tilltron till demokratin urholkas därför att den bär inom sig fröet till sin egen undergång. Civilisationen är inte starkare än sina svagaste länkar.

wind_west_to_east

…vindarna alltid kommer från väst.

Enkelt folk är helt enkelt trötta på demokratisk toppstyrning och bristen på sunt förnuft; trötta på svårbegripliga rättsutslag; på polisbrutalitet; på brända bilar i förorterna; på EU-projektet; på politisk klåfingrighet; på maktmissbruk, på tiggande romer; på polisens kraftlöshet; på gängkriminalitet; på komplexiteten i politiska diskussioner; på Facebook; på…

Ja, jag raddar upp det mesta av det värsta eftersom det när allt kommer omkring bara är summan av allt som just nu skapar vår tids tema. Det är alltså allt sammantaget, själva den utbredda frustrationen, som ger näring åt det ”massornas uppror” som vi just nu ser sprida sig och dessa vindar är definitivt antivästliga.

Och för att kunna tillfredsställa massornas behov behöver man i dag inte vara något geni! Snarare bara kunna visa upp fingret och känna varifrån det blåser.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Obama

289. På tal om boxar

slc1_zoom-protective-cardboard-box-for-1-bottle-gift-boxes

Vi är ju rätt ömtåliga så vi kan troligen inte stå utan något som helst skyddsomslag…

Det talas ju mycket om det här med förmågan att stiga ut ur sin egen box – eller på annat sätt hantera sina in-box-ningar.

Hur vi än väljer att tala om det kan man nog ändå börja med att konstatera att det finns väldigt många boxar.

Dels finns ju våra egna privata som vi alla går och bär på – och så finns det ju sådana där kollektiva och kulturella stor-boxar som vi i viss mån delar eller inte delar med andra.

Och trots att de flesta av dessa i princip är fönsterlösa, så sägs det ju i varje fall, att det är bra att äga förmågan att kunna kika ut ur sin egen box.

Samtidigt som vi förstås aldrig kan lämna själva boxen – vi kan inte, i varje fall som det verkar, stå utan något slags omslag.

Om… om vi nu inte, vill säga, tror att det där utanför boxen finns en mycket verkligare värld – som vi alla kan få ta del av. Men det är ändå en annan och lite mer mystisk twist på det här med box-frågan.

I vilket fall, oavsett! Om det är så att våra respektive boxar genom att mötas kan förändras och fås att rymma mera, bli bättre i något avseende…

e753e4ff-bf77-40dd-9da3-8d36258fe846

Om… om vi nu inte tror att det där utanför boxen finns en mycket verkligare värld – som vi alla en dag kan ta del av. 

Då!

Då infinner ju sig frågan: om det är bättre med en sådan där större box än en mindre box? En stor har ju mer svängrum där man bättre kan vrida och vända på saker o ting. Medan en liten box då självfallet är trängre och därför mer begränsande. För det är ju ändå det som är essensen av själva box-analogin, eller hur? Att det är bättre att kunna ta sig utanför och därmed göra den större.

Och då… kommer ju som ett brev på posten; om det nu är så att det ena är bättre än det andra, hur gör vi då för att samtidigt bevara idén om att alla boxar är lika mycket värda?

Vilket ju är en paradox som jag upplever att både jag och min samtid dagligen brottas med och som jag tror det börjar bli hög tid att fundera lite mer över.

3 kommentarer

Under Filosofi, Jämlikhet, Mysterier