268. Fatta! Kattracka!

sf-cat

Ceci n’est pas Stina Oscarson! 

Nu har jag ändå verkligen försökt förklara för Missan i stallet att det faktiskt räcker. I tre veckor i sträck har hon hållit på. Och då gärna på nätterna och det finns faktiskt gränser för vad man klarar av och då är ju jag ändå en rätt så balanserad och resonabel person.

Jag menar, jag vill henne givetvis bara väl och det är ju inte så att jag i min övermakt bara kan klampa in och ändra på saker och ting. Men ibland brister det liksom. Det har jag pratat om förut!

Men i vilket fall, så satte jag mig ned och försökte förklara. Jag strök henne lite försiktigt över ryggen och genast sköt hon förstås stjärten i vädret och liksom trippade omkring.

Jag tog då tag och såg henne djupt in i ögonen och sa, du allvarligt talat, jag orkar inte längre och för övrigt är det inte ens mars. Du om någon borde veta bättre än att hålla på och slinka dig, har du kanske inte ens hört att ditt kön bara visat sig vara en social konstruktion och att sexualiteten något man själv styr över. Fatta! Kattracka!

tumblr_lzyk3iEGxx1qe3twro1_500

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

Den som däremot verkligen förstått saken är den där andra tjocka katten Kent. Han ligger mest bara och däser i halmen i solen och får han en chans så blir han gärna intim med vad som helst, vare sig det är hon, en han, en hund eller en häst. Men det är klart – han är ju också kastrerad – om det nu skulle vara en förklaring, vad vet jag!

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

För att sedan bara inte tala om hur hur de behandlar andra djur som är mindre och svagare än dom själva.

Det måste jag faktiskt ta upp med Missan och Kent nästa gång jag går ned till stallet. Det finns som sagt gränser!

Lämna en kommentar

Filed under Natur & Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s