Etikettarkiv: Verklighetens Folk

267. Bland verklighetens folk

3220-flanellskjorta-j_mtland

En rutig skjorta …

De som står utanför blir alltmer sällsynta. Men sticker därför kanske också ut lite skarpare. Den avgående KD-ledaren Göran Hägglund försökte för ett par år sedan ge ett ansikte åt en sådan grupp som stod och svajade i samhällets utkanter – han kallade dem för ”verklighetens folk”.

Det skulle han inte ha gjort – det skapade nämligen stor upprördhet bland en del av befolkningen som nog kände sig väl så verkliga.

Men, vad han var ute efter var nog mest att adressera dem som levde lite utanför de kulturella tullarna, lite närmare landet och naturen.

Jag är för övrigt i viss mån en sådan outsider – så jag förstod ju själva andemeningen!

Nej, jag jagar inte och pratar inte mål, men jag lovar – om jag ser någon okänd snubbe i skogsbrynet – går jag genast i försvarsställning. Och står det en bil parkerad inom 300 meter från huset går jag självfallet och knackar på rutan och frågar vad som är på G.

Och nej, jag kanske inte heller skulle ta stallkattens nyfödda och oönskade ungar på en resa till veterinären för att de skulle genomgå eutanasi-behandling. Snarare då att hantera saken snabbt och enkelt – som man alltid gjort! Inte för att det är kul – utan för att det är nödvändigt och kanske till och med skonsammare.

… och ett skägg gör ingen riktig bonnläpp

Livet och döden på landet kryper på så vis liksom under huden på en och när ännu en hjort trasslar in sig i hägnet – och man försöker reda ut det och det inte går så gäller bara att släpa kroppen till en plats dit örnarna hittar.

Så kan också verkligheten se ut och jag tror det till viss del var detta Hägglund syftade på.

Vi som lever så här är för övrigt sinsemellan rätt olika, vi har egentligen inte mer gemensamt än det faktum att vi lever nära naturen, men det är också den som i stora drag dikterar vår syn på rätt och fel.

Denna naturliga livsstil lockar nu förstås även vissa bland den urbana befolkningen som säkert också vill känna sig mer verkliga – men ett skägg och rutig skjorta gör ingen riktig bonnläpp, som vi brukar säga här på landet.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur

117. Verkligheten någon annanstans

Vi brinner för olika saker…

De allra flesta brinner för någon form av förklaringsmodell eller sätt att tolka tillvaron och efterfrågar som regel en mening med livet. Gärna en slags urgrund, en lag eller upphöjd ideologi – något som kan hålla ordning på det hele.

Vissa av oss tar stöd i det som har varit, andra i förhoppningen om vad som ska komma. En del tror på människan, andra misströstar. Några sätter sin tilltro till den starka staten, andra till ett mer ”naturligt” eller obefintligt statsskick.

Det är väl också här någonstans skiljelinjerna (det finns nog flera) infinner sig mellan vad vi vanligtvis uppfattar som höger och vänster. Vänstern tror och utgår från en ideologisk modell som ska upprätthållas och garanteras av en stark statsmakt.

Högern å andra sidan ser oberoendet och friheten från överstatlig styrning som det främsta målet men böjer sig som regel för en mer konservativ eller religiös färdplan.

Och eftersom vänsterns tankemodeller i grunden är teoretiska, det vill säga uttänkta och därmed resultatet av en mer abstrakt aktivitet – så vinner också vänstern flest sympatisörer inom de mer kulturella och akademiska sfärerna. Samtidigt som högern som regel uppskattas av de lite mer jordnära. Ju närmare familjen, blodet och jorden – desto mer höger, kanske man skulle kunna säga.

Vi ser tydligt denna karaktäristiska uppdelning i upptakten till det amerikanska presidentvalet där de republikanska kandidaterna just nu tävlar om att utlova begränsad makt till Washington. Och där president Barack Obama länge utmålats som en världsfrånvänd intellektualist med den främsta ambitionen att stärka statsmakten – ja, rentav vara en kommunist!

…allt beroende på om vi befinner oss innanför eller utanför tullarna

Vi ser också en liknande uppdelning här i Sverige där vänsterns hegemoni länge dominerat kultur, media och den intellektuella färdriktningen. Så till den milda grad att även den etablerade högern (läs de nya Moderaterna) har tvingats in i ”det enda rätta tänket” för att överhuvudtaget ha en chans att delta i det pågående samtalet.

Inte undra på att det i detta läge uppstår röster som talar om ”verkligheten” som om den befanns någon annanstans – helst utanför huvudstadens tullar, i en annan landsände.

Och inte undra på om den* som nu råkar rikta uppmärksamhet mot denna hegemoni själv hamnar lite på kant med dess företrädare.


*Som nu senast det blåsväder Bengt Ohlsson i DN hamnat i genom att ställa frågan ”varför kulturen måste vara vänster”.

1 kommentar

Under Konst & Kultur, Politik, Tabun