Kategoriarkiv: Politik

287. Rules are no game!

vagglus

Så här ser en lus ut!

Ja, de flesta hyllar vi förstås yttrandefriheten. Det sker än från vänster – än från höger. Och alla vill vi förstås kunna säga vår mening och torgföra våra budskap! Det är i själva verket inget konstigt med det!

Samma gäller för demokratin – vi värdesätter den framförallt när vi själva står utanför och söker inflytande. För de som i stunden för befälet är det inte alltid lika angeläget. Så klart! I varje fall inte för alla!

Och därför får vi heller inte låta lura oss av vissa som i dag sjunger demokratins och yttrandefrihetens lov – därför det är inte alla som, när det väl kommer till kritan, skulle värna dessa värden. Och därför måste vi, lite till mans, bättre lära känna igen lössen på deras gång.

Ingen är demokrat för att denne kallar sig demokrat eller talar vitt och brett om demokrati och yttrandefrihet – man måste ned under ytan på vad som sägs. Och det gör man väl främst genom att beakta historien? Vad som har sagts förut? Och i vilka sammanhang? Och genom att vi försöker se vad som för övrigt sägs. Hur allt liksom hänger ihop! Och om det överhuvudtaget gör det.

Och detta gäller förstås för hela samtalsfältet, för såväl vänster- som högerröster. Och de som talar i olika trosformler.

Hur skulle dessa röster förhålla sig till våra demokratiska kärnvärden om de själva satt vid makten? Skulle de fortfarande tala om vikten av en fri press, om konstnärlig frihet? Om jämlikhet inför lagen, om rätten till privat ägande? Om religionsfrihet? Det är frågan.

aktuellt

Janne Josefsson, Nike Nylander och Jan Helin samtalar i SVT Aktuellt om medias roll när det gäller ansvar och oberoende.

I den senaste tidens debatt om medias roll i allt detta har det talats mycket om, om det bör finnas eller inte finnas, ett journalistiskt ansvar att låta yttrandefriheten och demokratin genomsyra arbetet? eller om deras roll snarare är att stå vid sidan om och möjliggöra men även granska alla röster?

Personligen är jag ändå rätt säker på mitt ställningstagande här – i varje fall så länge ingen kommit med ett bra motargument: ingen bör kunna åberopa de demokratiska principerna som inte själva har för avsikt att följa dem. Rules are no game! Håll dessa röster istället på behörigt avstånd.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

282. Och vem kan klandras?

503574874

Och vem kan klandras?

Självklart ska vi inte dela upp människor utifrån kön, etnicitet, religion eller kultur! Men frågan är vad gör vi då när människor själva delar upp sig i kön, etnicitet, religion och kultur? Och därefter med stor frenesi upprättar gränsdragningar gentemot andras grupptillhörigheter? Vad gör vi då?

Om vi inte vill igenkänna en sådan brutal verklighet tittar vi kanske snarare ned i våra ideologiska programförklaringar och upprepar med en dåres envishet: ”självklart ska vi inte dela upp människor i kön, etnicitet, religion eller kultur!”

Sådan hantering av viktiga samhällsfrågor sker hela tiden, nu senast när migrationsminister Morgan Johansson med anledning av uppgifterna om våld mot kristna och hbtq-personer på flyktingförläggningarna, går ut och förmedlar att nej, vi gör inga uppdelningar av människor gällande kön, etnicitet, religion eller kultur!

Och det säger han godmodigt samtidigt som konflikterna mellan just olika identiteter, kulturer och grupptillhörigheter ökar i världen och i samhället i stort. Och det är just det här, den här oförmågan att se hur ens ideologi och goda intentioner hänger samman med hur det verkligen förhåller sig – som också bidrar till och påverkar skeenden – där ute – i verkligheten.

Det är alltså denna oförmåga att erkänna vad som verkligen sker som orsakar ytterligare polarisering mellan grupper och därtill bristande förtroende för makthavare. Det är den politiska elitens ovilja att se någon annan verklighet – något annat än den egna ideologins utstakade inhägnader – som därefter driver medborgarna i händerna på andra politiska krafter som mer säger sig vara villiga att lyssna.

trump_flicker_face_yess

Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

Och vilka ska klandras för detta? Medborgarna? Den politiska eliten? eller de som nu alltför enkelt går ut med håven och fångar upp missnöjet mot just det politiska etablissemanget?

När kulturen, alltså det som tänks och sägs och som formar ett samhälle, inte längre står i samklang med hur något upplevs vara, uppstår ett glapp som riskerar att slå tillbaka mot kulturen. Och detta bakslag sker nu på bred front.

Och det finns dessvärre ingenting vi kan göra för att stoppa det – därför det tog oss flera hundra år att blåsa till liv den kultur och den civilisation som vi, utan att direkt se kopplingarna, nu äventyrar.

 

—–

Detta diskuteras också i Dagens Nyheters ledare i dag den 15 februari 2016: Låt asyl betyda skydd

Och på DN´s kultursida i går den 14 februari 2016, statsvetaren Peter Esaiassons ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag”

Och i dagens DN skriver Niklas Ekdal: ”Att skylla på en elit är en gåva till politiska populister.” 

1 kommentar

Under Demokrati, Natur & Kultur, Politik

278. En Gordisk Knut

200px-Lars_Vilks_(cropped)

En Gordisk Knut?!

En gordisk knut är ju som bekant en sådan där knut som, oavsett hur länge man håller på och joxar med den, inte kan lösas upp.

En sådan kan givetvis uppstå genom att man i frustration drar alltför hårt i helt fel tåtar – men också genom att man helt enkelt trasslar till det för sig.

Men vanligtvis när man talar om gordiska knutar, talar man ju självfallet inte om några riktiga knutar överhuvudtaget – utan snarare om problem som blivit tillsynes olösliga. Talet om en gordisk knut är alltså en slags allegori.

Och själva anledningen till att jag nu tar upp det här med den gordiska knuten är ju förstås därför att en mycket hård sådan bildats mitt framför näsan på mig – mitt i vår demokratiska gemenskap.

För denna går ju ut på att vi gemensamt ska värna en öppen, jämlik och tillåtande åsiktspluralism. Vad det än handlar om! Vi ska vara toleranta även mot dem vars åsikter och vanor vi inte gillar. Det kan kosta på lite men i sluttampen är vi alla vinnare. Så är tanken.

Och denna tanke är ju oxå själva virket i den demokratiska huvudbyggnaden.

Och i denna byggnad har vi ju hitintills lyckats samsas rätt så bra trots alla åsiktsskillnader, trots att vi egentligen inte tyckt lika i några väsentliga frågor. Men vi har ändå lyckats hålla ihop det och till och med förstärkt och utvecklat det här bygget. Det är ändå rätt så stort!

Och det det har ju gått rätt bra – speciellt med tanke på att det alltid funnits individer och grupper som förhållit sig kritiska mot denna liberala, öppna och tillåtande åsiktspluralism.

19019_40107_4418

Det finns många slags knutar – men den gordiska är något alldeles speciellt!

Men frågan är vad ska vi göra med dem?

Hur ska vi i all vår öppenhet förhålla oss till dem som inte längre vill vara med? Vad gör vi med dem som väljer att istället motarbeta vår version av rätt & riktigt?

Detta är alltså vår gordiska knut!

Som i stora stycken också liknar en klassisk filosofisk paradox. Men hur i hela världen hanterar vi att möta en livs levande paradox mitt i vardagen? Jo, vi trasslar till det förstås – eller helt enkelt – går i baklås.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Kulturdebatt, Politik

270. Mitt i korselden

before005

Och allt som är fast förflyktigas.

Vad jag ser är en värld som alltmer glider isär och som då skapar mindre öar eller enheter som allt oftare hamnar på kollision med varandra. Det är så jag ser det! Och då talar jag inte om några fysiska landmassor!

Men jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt – det får tiden avgöra – men jag tror framförallt att det är vanskligt. För jag ser samtidigt att denna splittring nu på allvar även hotar det öppna samhället och de demokratiska institutioner vi är så vana vid och som det tagit oss några hundra år att få på plats.

Hade kritiken och attackerna bara kommit från ett enda håll och helst utifrån – hade det inte varit speciellt oroande – men vad som händer just nu är att motståndet mobiliseras inom själva samhällskroppen och sker samtidigt från en rad olika håll.

Det moderna upplysningsprojektet, med sina stolta gamla ambitioner om frihet, jämlikhet, utveckling, vetenskap, rationalitet och rättsväsende är i dag hårt ansatt.

Och därmed håller också mycket av den tidigare gemenskapen på att bryta ihop. Vi är faktiskt inte ens längre eniga om det mest grundläggande vad gäller synen på verkligheten! Hur den ser ut – vad den består utav – hur den påverkar oss. Knappt ens hur vi ska knyta våra skor eller om vi ens ska det!

frenchrev

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa.

Jag ska inte drista mig att gå så långt som att säga att det handlar om en historisk omvälvning i synen på samhället och människan – därför sådana förskjutningar har ändå infunnit sig några gånger.

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa, speciellt för aristokratin och prästerskapet och skedde väl inte helt utan konflikter – men den utvecklingsprocessen pågick ju ändå under några hundra år.

Men idag står vi plötsligt inför ett nytt meningsskifte där också just dessa upplysningsidéer på nytt hamnat i korselden.

Det moderna samhället, vetenskapen och förnuftet attackeras nu alltmer intensivt från såväl relativistiskt och postmodernistiskt håll men också från grupper som återigen börjat skramla med gamla myter och religiösa eller nationella maktsymboler.

Det handlar om ett ställningskrig på tre fronter (postmodernism, religiös fundamentalism & högerpopulism) som nu sker mitt i den tidigare gemenskapen.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik, Relativism

263. Ehh… vad jag menade var bara

220px-Byrakrati

”Mästaren sade, När naturen utbalanserar kulturen uppstår barbari. När kulturen utbalanserar naturen uppstår pedanteri.” (Samtal 6:16)

I skriften Samtal med Konfucius kan vi läsa: ”Mästaren sade, När naturen utbalanserar kulturen uppstår barbari. När kulturen utbalanserar naturen uppstår pedanteri.” (Samtal 6:16)

Det här kan vi tolka som att om samhället i alltför hög grad styrs av tjänstemän, intellektuella och idealister (Kultur) så kan resultatet bli en småskuren och pedantisk byråkrati som fjärmar sig från vad andra kanske uppfattar som verkligt och riktigt.

Men om samhället däremot ensidigt styrs med hjälp av naturens mer hårdföra principer – som militärer, ekonomiska system eller utifrån personliga styrkepositioner – uppstår ett barbariskt och osofistikerat styrelseskick där ingen bryr sig, varken om det gemensamma eller om de svagaste och mest utsatta i samhället.

En variant av denna spänning som nu finns mellan natur och kultur, ser vi i dag i form av kampen mot det öppna samhället. Våra demokrati- och upplysningsideal är en kulturell artefakt – alltså icke-naturliga och om vi skulle sluta upprätthålla dessa värden, skulle snart världen falla tillbaka in i ett naturtillstånd där bara den starke tog sig fram, patriarkatet höll i piskorna och makten ägde sin rätt.

Vår kamp för att upprätthålla det kultiverade samhället är därför som att försöka ta sig upp för en rulltrappa som ständigt går nedåt. Där finns ingen tid för vila!

Men vår väg framåt är dessvärre inte heller spikrak utan förutsätter att vi ibland måste ta oss fram i cirklar. För att inte avstånden till de andra som inte riktigt hängt med – ska bli för stort!

645@70

Därför många bland oss befinner sig fortfarande i en kamp för överlevnad där personlig styrka kanske innebär den enda räddningen.

Det var väl framförallt det jag ville ha sagt i det förra inlägget![1]

Samtidigt som vi i upplysningens namn utvecklar våra samhällen – får vi inte glömma varifrån vi kommer; var noll-punkten är!

Därför många bland oss befinner sig fortfarande i en kamp för överlevnad där personlig styrka kanske ibland innebär den enda räddningen.

Och Konfucius kloka ord fortsätter: ”När kultur och natur balanseras väl uppstår den perfekta människan.”

Med dessa ord kan vi också se att skiljelinjen inte bara går mellan oss och de andra – utan även tvärs genom våra egna gemenskaper och kanske även genom våra egna personligheter. Och när den ena sidan excellerar svarar alltid den andre med revolt.

——————————————————–

[1] 262. Huvudlösa dåd i Köpenhamn

2 kommentarer

Under Demokrati, Natur & Kultur, Politik

260. Solen är blå!

ALP11-Main-535x190Vi är så olika! Vi har alltid varit olika! Vi lever sida vid sida men ändå så långt ifrån varandra och möts egentligen aldrig.

Nej, jag talar inte om mina personliga relationer och inte heller om någon speciell person, snarare om oss människor i allmänhet!

De vi stöter på eller umgås med är i stort sett bara människor från våra egna närområden och intressesfärer.

Vilket innebär att de flesta av oss aldrig kommer att åka privatjet för att skjuta ripa i fjällen. Och för den som står och väntar på 53:ans buss i snögloppet vid Slussen, är sannolikheten att känna någon som varit på drink hos The Hiltons i Beverly Hills, lika med noll.

Min närmaste granne är sjätte generationens lantbrukare på en arrendegård i Sörmland och han kommer med största sannolikhet aldrig att stå och hänga på Urban Deli vid Nytorget på Söder. Och jag kommer heller aldrig att äta lunch varken med Scarlett Johansson eller med Stefan Lövfen.

OK! ser ni nu vad jag är ute efter här?

Jag skulle för övrigt kunna sitta och räkna upp tusen och en grupp av människor som aldrig någonsin kommer att komma i kontakt med varandra. För vi är så extremt åtskilda, tänker så annorlunda och upplever världen så brutalt olika! De flesta av oss lever i stort sett utan några egentliga beröringspunkter.

lucy-scarlett-johansson-movie-27-scarlett-johansson-and-the-philosophy-of-lucy-review

Hälsa Scarlett från mig nästa gång du träffar henne – för jag lär inte göra det!

Och då talar jag ändå bara om oss som bor i det där avlånga landet vi kallar Sverige.

Visst finns det några gemensamma nämnare som på något sätt knyter oss samman, men de är inte många; kanske att vi har ett personnummer, betalar skatt och röstar vart fjärde år – men det är inte så värst mycket mer.

Jag tror dock att för att få ett samhälle att fungera med så många avvikelser som vi tillsammans utgör – krävs nog av var och en att vi taggar ned vår särart en aning – därför vi kan bara klara av att upprätthålla ett samhälle och en gemenskap om vi kan enas kring några gemensamma nämnare.

Varför inte börja med att enas kring det faktum att solen är blå?

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

257. Om berättarens perspektiv

Inglehart_Values_Map2_svg

World Values Survey – ur ett eurocentriskt perspektiv

Visst inverkar berättarens perspektiv på själva berättelsen – att påstå något annat vore väl i dag inte bara okunnigt utan snarast lite småskuret!

Vårt postmoderna idékomplex bygger ju också i mångt och mycket på denna idé om att den rådande maktordningens berättelser om världen etableras utifrån dess önskan att vidmakthålla sin egen rätt.

Det är liksom en grundmurad sanning!

Vilket gör att många av oss i dag också uppfattar gängse lagar och förordningar, moral och estetik mest som ett sätt att upprätthålla gamla maktstrukturer.

Och botemedlet anses vara att ta makten över språket och dess systematiseringar, som ex. införandet av ”hen” eller förkastandet av Linnés köns-stereotypiska idévärld.

Denna tanke slår mig också när jag betraktar budskapen som i dagarna presenterades av World Values Survey i syfte att gestalta olika kulturers grundläggande uppfattningar.*

Bland annat presenterar man en grafisk bild som sägs gestalta olika kulturella tillhörigheter som, lite beroende på hur befolkningsgrupperna svarat på deras undersökning, inplacerar dem på en grafisk x- och y-axel.

Och rent spontant känner åtminstone jag vid första anblicken att det givetvis skulle kännas bäst att hamna någonstans där uppe i högra hörnet, dels därför det är så vi tänker oss all utveckling – alltså från vänster till höger och nerifrån och upp – och dels därför att de ljusa lätta färgerna uppe till höger är långt mer behagliga än de mörka och murriga nere i vänstra hörnet.

Inglehart_Values_Map3_svg

World Values Survey – ur ett ”annat” perspektiv

Och mycket riktigt så hamnar ju vi i Nordeuropa också längst upp till höger bland de mer upplysta fälten. Vilket ju nu känns oerhört betryggande eftersom det ju också är där vi vill vara (även de som sammanställer WVS frågeformulär och därefter gör tolkningarna av denna).

Men jag är också rätt övertygad om att skulle liknande undersökningar ha utförts av personer som kommer från den motsatta sidan – dvs av personer med förankring i en religiös, kulturell eller nationell identitet – skulle nog resultaten ha presenterats omvänt; med de mer dekadenta och individualiserade västliga aspekterna längst nere till vänster på skalan och med de mer moraliskt högtstående och autentiska kulturerna uppe till höger.

Detta måste nog ändå alla hålla med om oavsett vilken tolkningstradition vi tillhör! Därför det är bara på det sättet en berättelse kan berättas.

–––

* Men hur vettig denna relativistiska invändning än må låta så är den trots allt tämligen  trivial – och det är den därför att den ställer sig utanför och bortom alla perspektiv och ställningstaganden – och en sådan plats finns helt enkelt inte att åberopa! Men mer om detta varken-eller-perspektiv och ett försvar för World Values Surveys sätt att mäta, hoppas jag kunna utveckla i nästkommande inlägg!

 

 

 

 

 

1 kommentar

Under Demokrati, Liberalism, Politik