Kategoriarkiv: Politik

251. Det ges inga fler ursäkter!

charliehebdoetta

Religionens företrädare uppmanar oss att leva i en värld med gamla kulisser – slöjor som döljer verkligheten och därmed försvårar öppenhet och transparens.

Heureka! Nu vet jag varför jag skriver!

Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet! Och denna meningsfullhet säger mig också att livet är på riktigt. Och då blir allt lite mer verkligt. Och dessutom roligare. Vilket ger mig mod och kraft att fortsätta.

När jag däremot inte har något att säga – innebär det samtidigt att jag inte finner något tillräckligt meningsfyllt. Och börjar då på allvar närma mig avgrunden.

Attentatet mot den tidskriften Charlie Hebdon i Paris skakade om i vårt kollektiva medvetande och gav upphov till en lång rad nya insikter, kopplingar och allianser.

Det var bra!

Krig och konflikter skapar alltid förändring. Det menade i varje fall Herakleitos. Det anade nog attentatsmännen också – men jag tror inte att de riktigt hade koll på vilken kurs denna förändring och därmed framtiden skulle ta. Men det återstår också att se.

Min föraning är dock att dessa händelser gett oss en ny förståelse för vad religiös inskränkthet och intolerans innebär och att vi inte längre får vika oss för dessa krafter oavsett varifrån de kommer.

Och att det nu är hög tid för de stora världsreligionerna att börja ompröva sina mest omhuldade och förlegade grundsatser. Och förnya och skapa nödvändig förändring som mer ligger i linje med vad ett modern samhälle förutsätter för att vi ska kunna samexistera.

Normer, bordsskick, hälsningsfraser uppstår som ett smörjmedel för att underlätta för oss att umgås. Ska vi leva tillsammans måste vi alla dra våra strån till den gemensamma normstacken.

B6wH_aEIYAA0DY3

Heureka! Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet!

Idag när världen ligger mer öppen och åtkomlig för alla – innebär det, nu mer än någonsin, att vi med allt större kraft måste försvara de demokratiska grundprinciper som gör denna öppenhet möjlig.

Och att det nu verkligen är hög tid att gamla patriarkaliska ökenideal förpassas dit de hör hemma eller anpassas till modern standard.

Och denna anpassning av det gamla till det nya förväntar jag mig nu att samtliga medlemmar av de stora religionerna kommer att arbeta vidare med.

Det ges inga fler ursäkter att mumla om gamla stentavlor, kulturvärden eller tillhörigheter!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Humor, Politik

243. Den Symbiotiska Hatpolitiken

RakV_nster.1

I varje kamp ger givetvis motståndet bara ytterligare kraft…

Det är inte riktigt min grej att rita upp den politiska  kartan. Men jag har en väldigt stark föraning om att de extrema partiernas framgångar just nu, till stora delar beror på den motsatta sidans krampaktigt hållna retorik & utspel.

Varför? Jo därför att det framförallt är ur den andra sidans oresonliga ensidighet som motsatsen får sin näring.

SD lever och frodas just nu av vänsterns starka hat mot allt och alla som inte delar deras ideologiska förklaringar av världen.

En extrem högerpolitik uppstår inte ur intet – utan slår snarare mynt av att stora delar av befolkningen upplever en obalans och frustration över att deras verklighet inte längre blir synliggjord.

Många dras mot höger när de inte längre känner sig hemma i den beskrivning av världen som den andra sidans mest extrema röster vill göra gällande. Samma sak gäller förstås också i motsatt riktning.

Och just därför har nu massmedias truliga övertro på att det skulle gå att mota SD i grind bara genom att man gav tillräckligt utrymme åt motsatserna, varit fullständigt kontraproduktiv.

Jag ser därför att de som i publika media låtit de mest extrema mot-perspektiven göra sig gällande, som om dessa vore en normalitet, varit en av orsakerna till dagens populära nyfascism.

Var gång vänsterns rop skalla – att allt till höger om mitten är fascism – så sker en rörelse mot höger.

RakH_ger.1944

…åt den andre

Varje gång vi i media tvingats snubbla över ännu ett otympligt inplacerat ”hen” känner jag obehaget – eftersom jag vet att detta obetydliga lilla ord fått ytterligare några att förflytta sig högerut.

Varje gång jag i ett reportage hör om ytterligare en regnbågsförälder som döpt sitt barn till ett könsneutralt namn – i övertygelsen om att könet bara är en social maktkonstruktion – hör jag det där olustiga trampet höger över, mot en mer ”naturlig” människosyn.

Varje gång diskussionen om invandringens problem och kostnader tystas – därför att några välvilliga menar att lidande inte kan mätas i pengar – förflyttas positionerna ytterligare.

Varje gång ni gillar och delar hatisk politisk demagogi på sociala medier så sker dessa förflyttningar. Ni kallar det för kamp – jag kallar det för dumhet.

2 kommentarer

Under Feminism, Kulturdebatt, Politik

237. Assimilering vs. integration

dalah_symbol-falun11

When in Rome…

Vad jag skrev i förra inlägget ”om att krypa till korset” var (mellan raderna) att jag finner det allt svårare att förstå den aggressiva polarisering som sker mellan synen på integration och assimilering av nyinflyttade till Sverige.

I dag är den s.k. integrationstanken den politiskt rådande i Sverige. Alltmedan ett udda fåtal (främst då inom SD) förespråkar vad som betecknas som assimileringskrav. Och så har det varit alltsedan S i början av sjuttiotalet lade ut färdriktningen för Sveriges invandringspolitik.

Det jag nu ställer mig frågande till är dels vad dessa två ställningstaganden egentligen handlar om och dels om dessa två verkligen utesluter varandra. Låt mig förklara.

Att integrera något innebär som vi vet att införliva något utan att detta för den skull behöver sugas upp eller gå förlorat i helheten. Medan att assimilera innebär att något tas emot och ingår och blir en del av denna helhet.

Och i vulgärdebatten om invandringen så får då motståndarna till assimileringstanken det hela att framstå som att det främst handlade om att alla skulle tvingas lära sig älska bruna bönor med fläsk och fira advent. Och visst, när man hör vissa Sverigedemokrater tala så bekräftas ju också denna absurda bild.

Men låt oss slippa dessa ideologiska låsningar för en stund.

application_touchpoints

En lyckad kombination av såväl assimilering som integration

Det jag berörde i förra inlägget var det socialpsykologiska faktum att den som kommer till en plats alltid förväntas inordna sig i den platsens regelsystem. Take it or leave it!

Och vi behöver alltså som besökare alltid vara mer tillmötesgående än dem vi besöker. Dels för att göra oss förstådda men också för att förstå dem och kunna träda in i deras gemenskap.

Man skulle kunna säga att ingen integration ens är möjlig om man inte först förmår inordna sig.

Och detta innebär inte att ”de” förväntas bära svenska kläder, äta svensk mat eller fira svenska högtider. Utan det handlar främst om att de som kommer hit, förutom att lära sig språket, fullt och fast förväntas ingå i en förtroendefull och demokratisk värdegemenskap.

Då först kommer vi också att införliva dem och ge dem den plats och det utrymme de så väl behöver.

2 kommentarer

Under Demokrati, Politik

235. Annars funkar det ju inte!

38e4f680-fad0-012c-9ff8-0050569428b1

Är pengar, på samma sätt som potatis, rödbetor och ris, en begränsad resurs?

Jag förstår inte. Jag har funderat på det här med fattiga och rika. Är det så att färre rika ger ett större välstånd för flertalet – så som vänstern ser det. Eller är det snarare som högern uppfattar det, att fler rika ger större möjligheter till välstånd?

Inom den marxistiska logiken är ju svaret givet: Har vi en begränsad mängd förnödenheter och en liten del av befolkningen lägger beslag på huvuddelen av dessa – så blir det ju givetvis mindre över för andra – självfallet! Det är inte så mycket att tjafsa om – förutsatt att premisserna stämmer.

Och de stämmer väl – i varje fall i ett samhälle där vi lever av jorden, marken och skogen. Alltså i ett jordbrukssamhälle där vi alla mer eller mindre lever ur hand i mun. Under sådana förutsättningar finns det just bara en begränsad areal mark att odla på och därmed bara en viss mängd potatis att skörda och dela på. Så om någon i ett sådant samhälle äter mer potatis än andra – så får självfallet någon annan mindre.

Men frågan är om samma enkla fördelningsproblematik även gäller i det postindustriella digitala överflödssamhälle som många av oss nu lever i? Problemen är ju nu inte längre primärt tillgång på föda (vilket nationalekonomen och etikern Amartya Sen visat) utan snarare bristen på ekonomiska resurser och administrativa rutiner. Alltså bristen på kapital och demokrati!

Karl-Marx-300x300

Vad skulle Karl Marx ha sagt om saken i dag?

Och då är ju frågan om inte en större kapitalmängd i rörelse ändå skulle ge större möjligheter för fler att faktiskt få ta del av ett relativt välstånd. Men detta är ju då självfallet ett marknadsliberalt och kapitalistiskt synsätt.

Så hur är det egentligen – om vi nu inte tar politisk ställning? Finns det några beskrivningar av den ekonomiska verkligheten som inte nödvändigtvis är bundna till ett visst höger-vänster perspektiv?

Allt jag kan se är dock att om jag vill sälja min hemkokta lingonsylt, min blogg, utveckla smarta appar, sitta och tigga eller sälja RUT-tjänster – så förutsätter det att det finns andra som är intresserade av vad jag har eller kan göra och samtidigt har pengar att betala för just detta. Annars funkar det ju inte!

4 kommentarer

Under Ekonomi, Liberalism, Politik

233. Kulturkamp & Granatsplitter

ILoveCultureMan får ofta höra att kulturen äger kraft att förena människor – men man skulle lika gärna kunna säga att den snarare är det som håller oss åtskilda.*

Är det inte så?

Vi förenas i våra vanor och traditioner som utgör vår kultur! Och våra olika kulturella egenheter ställs sedan i stark kontrast till andra gemenskaper som samlats kring andra vanor och andra uttrycksformer.

Och vad dessa olika kulturer sedan har gemensamt är väl framförallt att de alla tar avstånd från varandra.

Hipstern ser ned på slipsnisse, lantisen på stadsbon, stadsbon på småstadsbon, F! Och V ser ned på fascisterna – vilket innebär alla till höger om MP – och de borgerliga på vänstern – vilket är alla till vänster om C.

Och judarna anser sig å sin sida vara utvalda, västerlänningen är överlägsen allt, medan muslimerna och araberna snarare känt sig förbisedda och förtryckta av hela världen.

Kulturer uppstår i smått och i stort genom att en grupp individer utvecklar, vårdar och överför vissa vanor och traditioner – som blir en del av deras identitet.

Multi coloured painted handprints arranged in a circle on white

Vi är alla olika! Men de flesta gillar lika! Trots att några säger sig gilla olika!

Det är kulturen som är det sammanhållande kittet inom en grupp och som bidrar till att skapa enighet och samsyn (concord).

Nationalstaterna skulle exempelvis aldrig kunna ha uppstått om någon inte först hade lyckats samla tillräckligt många människor på ett geografiskt område med hjälp av just sådana gemensamma kulturella nämnare som språk, traditioner och vanor!

Och på så vis är det ju alldeles riktigt så som vi ofta får höra – kulturen är en förenande kraft. Samtidigt som den är så splittrande!

Märkligt va? Den är både sammanhållande och skapar motsättningar! Samtidigt!

Och denna begreppsmässiga elasticitet hos själva kulturbegreppet gör det sedan givetvis svårt för oss alla att förstå och hålla ordning på olika kulturella tankar, ställningstaganden och beslut.**

Hur ska vi egentligen förhålla oss till den?

Ska man från politiskt håll uppmuntra olika kulturella yttringar? Trots att vi alla ser att detta är vad som splittrar och håller oss isär. Eller ska man motarbeta dem?

—-

*De begreppsglidningar vi utsätts för när vi börjar diskutera frågor om ”kultur” är att vi framförallt inom det svenska språkområdet inte har lyckats skapa någon bra distinktion mellan kultur i betydelsen ”konstnärliga uttrycksformer” till skillnad från kultur i betydelsen ”sedvänjor och etnicitet”. Detta skapar stor förvirring inte bara för kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke utan för alla som diskuterar och debatterar kulturens betydelse.

**Det andra problemet som skapar förvirring i diskussionerna är kulturbegreppets relativa karaktär: Alltså bara för att kulturuttryck kan vara en enande kraft inom en grupp – innebär det inte samtidigt att samma kulturuttryck är en enande kraft mellan grupper.

 

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Kulturdebatt, Politik

232. Stigar – livsvägar

about3

Vi omfamnar gärna sådant som vi upplever ger ett mer genuint och betydelsebärande innehåll.

Jag är helt enkelt barnsligt förtjust i gamla stigar. Ni vet sådana som finns i skogen och där man kan ana att myriader av fötter trampat fram genom århundraden. Barren ligger som en tät, mjuk matta och gamla rotsystem är liksom blanknötta. Över berghällarna är det rensopat och naket och de vindlar mjukt runt klippavsatser och gamla träd.

Att få gå på en sådan stig ger mig ofta en känsla av medveten närvaro. Jag känner mig ibland nästan lite andaktsfull. Här har generationer gått före mig för att komma någonstans – för att göra någonting – och gemensamt lämnat dessa nästan outplånliga spår.

Nästan outplånliga – därför det händer ibland att jag samtidigt snubblar över ris, grenar och djupa, vattenfyllda hjulspår efter en skogsmaskin.

Och då är det som om något brister inom mig – ja, jag kan bli nära på skogstokig och känna ett nästan blint raseri mot dem som inte tänker och tar hänsyn till sådant som tiden med sådan stor möda har frambringat.

Det är som ett helgerån – en våldtäkt mot människa och natur!

Förstår ni hur jag känner?
Förstår du vad jag menar?

Har du någonsin själv upplevt den där känslan – maktlösheten när något du uppskattar går förlorat – bara för att någon annan betraktar saken på ett annat och mindre hjärtnupet sätt?

1478211_orig

Vi omfamnar gärna sådant som vi upplever ger ett mer genuint och betydelsebärande innehåll.

Då – då, kanske vi gemensamt kan börja nysta i vad det är som gör att så många i dag känner sig dragna till socialkonservativa och nationalistiska strömningar i Europa.

Därför att lika irrationellt eller rationellt (det är en smaksak) som jag värnar mina nötta kulturstigar i skogen – värnar de säkerligen något som ligger dem nära om hjärtat – kanske en slags nationalism som i mina ögon nästan inte betyder någonting alls.

För dem handlar det kanske just också om upplevelsen av en slags mentala stigar som generationer före dem trampat fram och där de därför kan känna sig hemma.

Det är inget mysterium att några väljer att omfamna gamla traditioner – lika lite som att södermalmshipstern i den mån hen finns kvar, längtar efter att sätta tänderna i någonting genuint och söker efter ett slags ursprung och originalitet i en värld där för övrigt allt bara är yta.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Politik

230. Vad är det som puttrar?

800px-CLOSED_logoIbland nås vi av budskapet att Sverige är ett land som under ytan puttrar av främlingshat och intolerans! Och budbärarna menar att där finns underliggande maktstrukturer som utesluter vissa bland oss och man kallar det därför för strukturell rasism.

Visst! Jag är övertygad om att såväl rasism, främlingsrädsla och olika slag av diskriminering förekommer i princip överallt – även i Sverige. Men samtidigt är det tydligt att somliga länder och vissa kulturer  utmärker sig mer än andra i detta avseende.

Vissa kulturer och länder är helt enkelt mer öppna, mer tillåtande – medan andra är mer slutna.

Det finns dock en kritik mot den undersökning som gjorts av WVS och som visar att Sverige tillsammans med Norge, England och USA tillhör de mest toleranta länderna i världen.*

Varje form av uttryckt rasism, menar kritiken, är i dessa länder så tabubelagda att man inte har kunnat svara annorlunda. Och detta har då tolkats som att undersökningarna är missvisande och att dessa på pappret toleranta länder i själva verket ändå styrs av en underliggande rasism.

Fine! Det är möjligt att så är fallet.

Men själva orsaken till att befolkningen i sådana fall inte skulle våga uttrycka sina egentliga (rasistiska) åsikter måste väl ändå då vara på grund av att de i sådana fall inte vill avvika från vad de uppfattar som det normgivande? Och det är väl ändå detta som i det långa loppet räknas och som möjliggör förändring.

racism-map3

Vilken rasism är då värst? den strukturella eller den mer öppet explicita?

Jag kan inte annat än se det som så – att om flertalet uppfattar det som fel att uttrycka diskriminerande åsikter – måste väl detta ändå innebära ett steg i riktning mot ett mer tolerant och öppet samhälle? Eller?

Och den här undersökningen som då många liberaler på högerkanten älskar att referera till och som man på vänsterkanten med kraft avvisar – visar inte den ändå att de som anklagas (högern) för att inte ta den strukturella rasismen på allvar, ändå tillerkänner öppenhet och acceptans ett större värde än slutenhet.

För en äkta rasist torde väl ändå vara en som försvarar sina rasistiska åsikter. Vilket man faktiskt också med kraft gör i vissa kulturer och regioner.**

––––

*World Value Survey  (www.worldvaluessurvey.org) is a global network of social scientists studying changing values and their impact on social and political life, led by an international team of scholars, with the WVS association and secretariat headquartered in Stockholm, Sweden. 

**Det är bara att studera kartan samt läsa de undersökningar som gjorts.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

229. Otrevliga & inskränkta

original

Jag gillar inte otrevliga & inskränkta människor…

Det finns människor jag bara inte riktigt klarar av. Framförallt sådana jag uppfattar som otrevliga & inskränkta. Och dessa stöter man ju på titt som tätt. Man kommer liksom inte undan.

Och de bildar ju då tillsammans liksom en grupp av otrevliga & inskränkta personer – några som i varje fall inte jag vill befatta mig med. Människor jag gärna istället håller på en armslängds avstånd.

Det är ju inte så konstigt!

Och det händer ju förstås att man tvingas gå omvägar när man träffar dem i offentliga miljöer.

Och ibland tvingas man kanske rentav resa sig och byta plats om de råkar sätta sig för nära.

Och jag bjuder självfallet aldrig hem dem på middag – vilket jag förvisso inte gör med så värst många andra heller – men ändå.

Och så här tror jag de flesta av oss reagerar gentemot vissa som vi av olika anledningar inte gillar. I varje fall mer eller mindre. I varje fall om vi har möjlighet till det.

Och hade nu bara dessa otrevliga & inskränkta människor utgjort en sammanhängande och enhetlig grupp skulle väl saken ha varit biff – då hade vi ju gemensamt kunnat ta avstånd från dem och liksom skjuta ut dem i kylan. Eller hur?

nobel660

…och skulle personligen aldrig bjuda dem på middag! Frågan är bara om jag verkligen kan utesluta dem ur det offentliga rummet?

Jag menar, de skulle ju kunna ha sina egna platser i kollektivtrafiken och bo på anvisade platser. Det hade ju varit så enkelt!

De kanske till och med skulle kunna ha sina egna restauranger dit de då skulle kunna gå och smörja kråset istället för att hänga på låset till Stockholms Stadshus och Nobelfesten där.

Jag inser förstås att där finns ett monumentalt problem – vi tycker helt enkelt inte att samma människor ingår i den där gruppen av otrevliga & inskränkta. Utan medlemmarna är liksom flytande – innehållet varierar beroende på vilka och vad det är vi ogillar.

Vilket ju då också rent teoretiskt sett skulle kunna innebära att vi alla i något sammanhang själva skulle kunna hamna där och bli medlemmar i just en sådan förskjuten grupp.

Det är väl kanske sådant man bör fundera över ibland innan man stänger dörren helt och hållet.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

228. Byggandet av murar

Jew-finger

Fuck me – fuck you!

Begreppet ”rasism” betyder utifrån senare bruk av ordet, att se ned på andra som inte är som vi och att betrakta det främmande utifrån ett ofta generaliserande oförstånd eller med mot- eller illvilja.

Det är väl så de flesta av oss använder sig av ordet nu förtiden, speciellt nu när vetenskapen gått bet på att finna några större genetiska skillnader mellan människor och därmed mer eller mindre avskaffat själva det gamla rasbegreppet.

Men om vi då alla är bärare av en närapå identisk arvsmassa – finns det då överhuvudtaget några som inte är som vi?

Ja, det är klart det finns! Och i synnerhet de som verkligen insisterar på att inte behöva vara som vi.

Speciellt de som kämpar för sin egen kulturella egenart och sin upplevda rätt att få vara just annorlunda. Eller som de själva kanske upplever det – rätten att bara få vara sig själva.

Men att på så vis innesluta/utesluta den egna gruppen från en större kulturell gemenskap bör väl ändå rent (psyko-)logiskt vara att ta ett första steg mot att hamna i ett utanförskap?

Att stänga in sig själv är väl ändå liktydigt med att utestänga andra?

Akesson_folkdrakt_P_250

Vissa bryr sig hellre om var de kommer ifrån – än vart de är på väg…

Jag kan inte annat än se att flera av de grupper som många i dag menar vara utsatta för diskriminering – inte sällan själva under generationer just odlat sina egna utanförskap. Jag tänker förstås på sådana grupper som kurder, basker, skottar, romer, judar, samer, tornedalingar…

För så länge som en viss grupp envisas med att upprätthålla sin kulturella egenart kommer väl den större gemenskapen alltid att betrakta dem som ”de andra”.

Och det är förstås också när sådana grupper börjar betrakta sig som unika och se sig som ”utvalda”, ”riktiga svenskar” eller ”sannfinländare” som vi andra börjar dra öronen åt oss och betrakta dem med viss skepsis. Och då ökar deras utanförskap. Är det inte så?

Ja, jag drar klara paralleller mellan grupperingar som är intensivt kulturkramande och hellre bryr sig om var de kommer ifrån – än vart de är på väg – och menar att de på så vis själva bygger murar kring sin egenart och därmed begränsar sina möjligheter att leva i fred och samförstånd med andra.

4 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Politik

225. N! gör mig mållös!

3026404_1200_675

Vilket gör att jag nog är benägen att hålla med Maria Sveland i det hon skriver att ”Feministiska Manifestet är euforiskt och helt utan verklighetsförankring.”

I grund och botten tycker vi nog samma saker. Jag gillar förstås oxå, eftersom jag råkar bo på landet, det där med att samhället ska inordnas efter 15-minutersprincipen. Det vill säga att ingen ska ha längre än 15 minuter till något i sitt liv – jobb, förskola, bostad, mataffärer m m. Jag vet inte hur N! tänker fixa det – men tanken är helt enkelt genial och skulle verkligen underlätta för många (N! kommer säkert att sno en del röster från Centerpartiet).

Sen är det ju förstås det här med idén med nedmonteringen av försvaret – jag kan bara instämma i att krig är fruktansvärt och att det helt enkelt borde förbjudas (och en bra och konsekvent början måste väl ändå vara som N! föreslår att förbjuda användningen av vapen). Easy piece of cake! Lets eat that one together!

Och eftersom jag själv varit vegetarian i större delen av mitt liv så tycker jag också att alla skolor och förskolor bör ha köttfria måndagar och servera veganmat – jag tycker dessutom att vi kan tvinga på dem (köttätarna) ännu en dag – varför inte även fredagarna – och varför inte även införa principen på restaurangerna? Jag tror det kan funka!

Det jag verkligen uppskattar i ert partiprogram är också det där med att inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria för oss som jobbar med kultur – men jag är här ändå lite orolig för vad min granne ska tycka. Hon är nämligen från Ungern och sliter dagligen med att diska och städa och bädda sängar och… jag kommer nog att ha svårt att förklara själva poängen och rättvisprincipen för henne – men det kanske N! kan hjälpa mig med.

Feministiskt Initiativ mönster tygpåse

Rösta på F! i valet på söndag om du vill att allt ska bli bättre!

Sedan är det ju förstås det här med förslaget till fri invandring – jag tror säkert att det skulle uppskattas av många – det jag dock ställer mig lite frågande till är de eventuella spänningar mellan olika grupper som skulle kunna uppstå när huggsexan om utrymme, bostad och resurser inträffar.

Men tanken är ju förstås som vanligt god. Precis som de flesta av era tankar. Frågan är dock bara om det verkligen är de goda tankarna som alltid förmår skapa en bättre värld? Erfarenheten har ju visat att det ibland kan vara lite si och så med resultatet av all den där goda viljan.

Men V! som överlever får väl se!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Feminism, Politik