Varje krig har sin yttre skepnad – byggnader och materiel förstörs, människor dödas och obeskrivliga tragedier utspelas. Detta är kriget i sin mest avskalade behavioristiska form – men denna säger oss förstås ingenting om krigets orsaker – bara om dess mest omisskännliga och omedelbara konsekvenser. Under den skrovliga ytan utspelar sig andra och i själva verket mer verkliga konflikter.
Själva striden uppstår i meningsskiljaktigheter och utspelas mellan meningsmotståndare. Det är olika synsätt som ger upphov till konflikter. Så för att förstå krig och arbeta för fred måste vi alltså först förstå vad mening och meningsmotsättningar innebär.
Meningar och uppfattningar är något vi skapar genom vår önskan att förstå och förhålla oss till vår omvärld. De uppstår ur vårt sätt att se. Vissa skulle kalla det för en del av vår individuationsprocess. Är vi troende ser vi världen på ett sätt – är vi icke-troende ser vi den på ett annat. Har vi makt och pengar uppfattar vi saker på ett sätt – är vi fattiga och maktlösa uppfattar vi dem på ett annat.
Och det är alltså detta som ger livet dess innehåll och därmed också lägger grunden för våra uppfattningar. Och ur detta område (perspektiv-mening-uppfattning) uppstår så vår känsla för rätt och fel, för gott och ont.
Och personligen tycker jag ju förstås att vi någon gång borde ta och inse att dessa områden inte finns i sig – för sig själva – oberoende av oss! Därför det är samtidigt denna övertro på det egna perspektivets absoluta giltighet som är själva upphovet till nötningar.
Det tillhör undantagen att vi behöver slåss för vår överlevnad – snarare slåss vi för våra (andras) idéer då de utgör grunden för vår upplevelse av särart – och därmed vår identitet. Vi kämpar som regel alltså inte för våra liv utan för våra uppfattningar.
Vi ser på världen utifrån våra privata perspektiv – som vi önskar göra allmänna.
Krig och konflikter har på så vis denna chauvinistiska oresonlighet som grund. Den som är villig att lyssna till den andra sidan och utan att bli hotad sätta sig in i den andres perspektiv är inte den som i första hand skapar konflikter.
—-
Denna text uppstod efter läsning av idéhistorikern Svante Nordins bok ”Filosofernas Krig” (Nya Doxa 1998) som handlar om det kulturella stämningsläget i Europa under första världskriget. En fantastiskt välskriven och intressant skildring av krigets bakomliggande orsaker och mekanismer.
Anthrôpos Metron 