Jag må vara blåögd men jag tror ändå att det kommer att gå rätt bra. Jag menar, vi kommer nog att reda ut det här till slut.
Just nu råder förvisso full storm och ett ställningskrig där påståenden och antaganden yr omkring så det står härliga till. Men krutröken kommer nog så småningom att lägga sig och då kommer vi att se konturerna av ett nytt Sverige avtecknas.
Mustafa kommer att ha ett och annat att fundera över! Greider kommer att tvingas höra sina egna självsäkra formuleringar upprepas i många, många år framöver. Och ett gäng andra principfasta ideologer kommer att undra vad tusan det var som hände den där våren 2013, ”when the shit really hit the fan” – när de alla fick ändan bak – hur de än försökte vända och vrida sig.
Jag förstår att du just nu helst tiger still. Frågan har verkligen blivit så komplex att det vore bäst om vi alla bara stoppade persilja i öronen – för att slippa höra. Och för att slippa ta ställning.
För det skulle nog ändå här behövas såväl en semantiker, en sociolog och en religionsexpert bara för att reda ut själva upptakten till den här historien. Minst!
Och omfattningen av historien ser dessutom ut att växa för var dag. Och skiten skvätter nu både upp och ned och till höger och vänster. Men jag tror ändå att det faktiskt är rätt bra!
För någonstans i allt detta, känner jag ändå en förhoppning om att det ska födas något nytt att bygga vidare på. Något positivt för Sverige, för socialdemokratin och framför allt för Sveriges alla muslimer.
Jag ser en socialdemokrati som kommer att tvingas se över sina ideologiska grundvalar.
Jag ser en höger som måste fråga sig var i helsike man hamnat!
Men främst ser jag att det ur detta debacle föds en ny syn på islam. Jag ser muslimer som äntligen får träda fram som individer och inte enbart som representanter för ett fundamentalistiskt och intolerant kollektiv.
Jag ser framför mig ett Sverige, som likt fågel Fenix, reser sig upp ur askan.
In i elden.
Som kommer att förgöra, förändra och förnya en mängd gammal bråte som vi behöver bli av med.