”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!”
En smula uppgivet sa han: ”Jag förstår inte hur han kunde göra så – han var ju ändå en av mina bästa vänner!”
Och jag tänkte, om han verkligen gjorde som du beskriver – var han kanske inte en av dina bästa vänner. Men samtidigt kände jag att denna tanke var för grund, alltså för ytlig! För vad menar vi med ”vän”, eller för den delen, ”vänskap” – egentligen?
Vad betyder det? Vad pratar vi om här?
Och det verkar som att vi vanligtvis använder begreppet ”vän” ganska flytande på en skala som går allt från ”bästa vän” – och nästan ända ner till ”ovän”! Men där tar givetvis också ”vänskapen” definitivt slut. Den gränsdragningen tar vi vanligtvis inte miste på.
Av exempelvis alla mina ”vänner” på Facebook kanske en handfull (5) är vad vi skulle kalla ”riktiga” eller ”bästa” vänner (och då tar jag nog till i överkant).
Men ändå – spektrumet är ganska omfattande och utöver denna vaghet som vidhäftar själva begreppet – så är även föremålen får vår s.k. ”vänskap” flytande. Den som var vår vän igår kan i dag lika gärna vara vår ovän! Våra relationer förändras alltså även de.
Denna oerhörda vaghet tjänar kanske också sitt syfte – så att där inunder kan rymmas så många möjliga goda relationer som möjligt – därför vi vill ju gärna ha dem, eller hur? Vi är faktiskt fullständigt beroende av dem! Utan vänner lever vi helt enkelt kortare och mindre lyckliga liv! säger vetenskapen i varje fall – och det kan man ju kanske hålla med den om.
Idealiserad eller trovärdig vänskap? Bild från filmen ”Intouchables” med François Cluzet och Omar Sy.
Jag tror – och då talar vi om en kvalificerad gissning här – att frågan om vänskap har blivit så komplex beroende på alla de föreställningar om vänskap som vi bär med oss.
Frågan har stötts och blötts i tusentals år, inom filosofi, litteratur och på film och språket och därmed även vi, har på något sätt blivit mer eller mindre impregnerade av de idealiserade bilderna av en slags upphöjd relation, vi kallar ”vänskap”. Som om denna verkligen fanns – på riktigt!
Anthrôpos Metron 
Ping: Vänskap | maxexhact
Din allra bäste vän har inte ens Facebook
Skickat från min iPhone
14 aug 2013 kl. 12:38 skrev ”Anthrôpos Metron” :
> >
Det är väl inget konstigt att ordet ”vän” sprider sig till svagare betydelser, typ (bekant, känd person och dylikt). Detta fenomen heter metonymi och förekommer ständigt i många uttryck Ta ord som ”arbete” eller ”ekonomi”. Vissa metonymier är viktiga att undersöka, eftersom de bidrar till många feluppfattningar och förvrängningar. Men just glidningen av ordet ”vän” verkar helt ointressant. Jag tycker att utforskningen av metonymin ska användas mer effektiv i andra exempel.
Bäste José, nej det är inte så konstigt att ordet ”vän” sprider sig till vagare betydelser, det är riktigt! Och jag håller med dig om att vissa metonymier är mer intressanta än andra.
Speciellt finner jag sådana ord viktiga att undersöka som är vardagliga men samtidigt också bär på stora ”laddningar” som kultur (och populärkultur) skänker dem. Alltså ord som vi blivit blinda för.
Ordet ”persilja” finner jag exempelvis inte vara vidare intressant – det är inte laddat – inte heller vidare tvetydigt.
Men med ord som ”vänskap”, ”kärlek”, ”god” eller ”ond” möter vi så mycket annat och därför blir de både mer problematiska och därmed mer intressanta, tycker jag!
Ja, visst. Men varför inte undersöka alla de ord som verkligen vilseleder och skapar problem. Det är ganska angeläget. Vi lever i ett samhälle där man måste börja skydda sig mot massor med ord som får oss att titta åt fel hål. Retorikerna i Uppsala har börjat prata om ”retorisering” och tagit upp några aktuella vilseledande ord.
Ett viktigt ord är ”ekonomi”, som betyder ”resurshushållning” men uppfattas som ”pengarhushållning” dvs. Krematistik, såsom redan Aristoteles påpekade. Det skapar ett ganska farligt samhälle.
Är man ute efter intressanta ord av annat slag, då kan man börja med ordet ”idé” som relaterar till ”synen” (uideo) trots att det handlar om tänkande och förståelse, som inte behöver ha med synen att göra. Ordet ”teori” är också intressant. ”Orao” betyder just ”betrakta” (”panorama” = allt vad man betraktar). Vico tyckte att ”theoria” har med ”Theus orao” dvs. ”att se från Guds plats (t ex från akropolis). Det latinska ordet ”Contemplatio” (betrakta från templets plats) är en motsvarighet till det grekiska.
Ja, det finns massor med verkligen viktiga ord at granska för att upptäcka vad vi gör med språket och vad språket gör med oss.
Visst bör vi undersöka ”alla” ord som vilseleder och skapar problem.
Det finns stora och övergripande ord som används av de styrande (de som innehar olika typer av maktpositioner) som kan leda mycket fel och därmed påverka oss negativt – men det finns också små, små vardagsord som också förmår vilseleda och skapa problem för oss.
Personligen och för mig ligger nog mitt intresse närmare det lilla och den ”verklighet” som berör oss direkt och taktilt. Detta utesluter dock inte att andra kan vara mer hängivna de stora kulturorden och ta sig an dessa med liv och lust.
Det är väl så det ska vara och jag tror därmed att vi är ense i sak…
Förlåt mig, Max. Nu talar vi bara förbi varandra. Jag har inte talat om de stora orden som används bara av de stora män i maktpositioner, utan just om de orden som är mest vardagliga, oreflekterade, och ändå vilseledande och manipulativa. Självfallet har du rätt att ägna uppmärksamhet åt vad du vill. Jag är ledsen om jag ”trampat dig på tårna”. Det var väldigt dumt av mig.
Det är helt ok, JLR! Trampa på bara – det är ju trots allt på det viset vi tar oss framåt! :-).