För saudierna är …
Varje uppfattning som åberopar de demokratiska fri- och rättigheterna måste givetvis också underordna sig den principiella rätten för alla att i sin tur fritt pröva och ifrågasätta dessa åsikter och värderingar. Eller annorlunda uttryckt: Ger man sig in i leken får man leken tåla!
Vi skulle också kunna säga så här: eftersom ett system bestående av överenskommelser och regler endast kan vara tillämpliga i den mån de omfattas av någon som hävdar dess giltighet, följer också att om några inte tillerkänner dem något värde så finns de ju heller inte till för dem och kan därför inte heller åberopas. Med andra ord, ”take it or leave it”!
Vad detta betyder i praktiken är självfallet att om man opponerar sig mot exempelvis de demokratiska fri- och rättigheterna så kan man självfallet inte heller åberopa dem som stöd för att kunna uttrycka demokratifientliga åsikter eller aktioner. Men det var väl ändå ganska självklart! Eller hur?
Nej, det var ju dessvärre inte det!
Och orsaken till att det är oklart är därför att många bland demokratins mest hängivna försvarare fortfarande omfattar en för-modern och metafysisk syn på vad de menar vara människans universella fri- och rättigheter. Och tror därför att dessa principer gäller för alla – oavsett plats och trostillhörighet. Och så är det ju dessvärre inte – vilket vi också dagligen blir påminda om (Ryssland, Saudiarabien, Kina).
Dessa rättigheter är nämligen inte speciellt universella – utan det är helt och hållet upp till oss demokrater att själva värna och se till att upprätthålla dessas giltighet.
… Margots principer inte speciellt universella!
Vi kan bara se till att så länge vi själva har möjlighet att bestämma så gäller dessa ”universella principer” för alla som, så att säga, lyder under vår jurisdiktion.
Problemet med den mer idealistiska synen på de mänskliga rättigheternas universalitet är ju att den ständigt stångar huvudet blodigt mot verklighetens stenhårda väggar. Nu senast för Margot Wallström i hennes något blåögda fördömande av Saudiarabiens rättssystem. De förstår nämligen inte vad hon surrar om – därför de stödjer ju sig nämligen på en ännu högre rätt som är given dem av gud – Sharia. Vem är hon att komma dragandes med universella anspråk!
Anthrôpos Metron 
I mitt inlägg https://christerbroden.wordpress.com/2015/03/01/har-gud-manskliga-fri-och-rattigheter/ utgår jag från en s.k. gudsbild: Gud är medvetande och Gud är fri vilja. Gud har även en avbild och Han är därför både Gud och människa. Vi är Guds försök att manifestera sig i tillvaron.
Antag att vi tror på det! Då blir frågorna:
Har Gud rätt till det? Har Han rätt kräva av oss, att vi skall bli ett med Honom (Joh 17:21-23)? Får Gud uppenbara sig som människa och kräva mänskliga rättigheter? Nej visst ja! Det fick Han inte! Han blev piskad och korsfäst.
”Allt vad ni har gjort den minsta … har ni gjort mot mig!” Fast det kommer ju an på oss, att värna våra (= Guds rättigheter). Där har du rätt enligt denna gudsbild.
Jag undrar hur mycket Margot grubblat över sådana här frågor. Hon har i alla fall som statsråd sysslat med kyrkan och hon har predikat. Något intresse bör finnas. Är det en religionsstrid som utbrutit mellan halvmånen och blågula korsfanan?
Det är definitivt en strid mellan två helt skilda paradigm! Och Margot kan knappast vara okunnig om sin egen bristande betydelse. Någon har s.a.s. ”pissat upp på fel trä” eller hur man ska uttrycka sig på svenska!