257. Om berättarens perspektiv

Inglehart_Values_Map2_svg

World Values Survey – ur ett eurocentriskt perspektiv

Visst inverkar berättarens perspektiv på själva berättelsen – att påstå något annat vore väl i dag inte bara okunnigt utan snarast lite småskuret!

Vårt postmoderna idékomplex bygger ju också i mångt och mycket på denna idé om att den rådande maktordningens berättelser om världen etableras utifrån dess önskan att vidmakthålla sin egen rätt.

Det är liksom en grundmurad sanning!

Vilket gör att många av oss i dag också uppfattar gängse lagar och förordningar, moral och estetik mest som ett sätt att upprätthålla gamla maktstrukturer.

Och botemedlet anses vara att ta makten över språket och dess systematiseringar, som ex. införandet av ”hen” eller förkastandet av Linnés köns-stereotypiska idévärld.

Denna tanke slår mig också när jag betraktar budskapen som i dagarna presenterades av World Values Survey i syfte att gestalta olika kulturers grundläggande uppfattningar.*

Bland annat presenterar man en grafisk bild som sägs gestalta olika kulturella tillhörigheter som, lite beroende på hur befolkningsgrupperna svarat på deras undersökning, inplacerar dem på en grafisk x- och y-axel.

Och rent spontant känner åtminstone jag vid första anblicken att det givetvis skulle kännas bäst att hamna någonstans där uppe i högra hörnet, dels därför det är så vi tänker oss all utveckling – alltså från vänster till höger och nerifrån och upp – och dels därför att de ljusa lätta färgerna uppe till höger är långt mer behagliga än de mörka och murriga nere i vänstra hörnet.

Inglehart_Values_Map3_svg

World Values Survey – ur ett ”annat” perspektiv

Och mycket riktigt så hamnar ju vi i Nordeuropa också längst upp till höger bland de mer upplysta fälten. Vilket ju nu känns oerhört betryggande eftersom det ju också är där vi vill vara (även de som sammanställer WVS frågeformulär och därefter gör tolkningarna av denna).

Men jag är också rätt övertygad om att skulle liknande undersökningar ha utförts av personer som kommer från den motsatta sidan – dvs av personer med förankring i en religiös, kulturell eller nationell identitet – skulle nog resultaten ha presenterats omvänt; med de mer dekadenta och individualiserade västliga aspekterna längst nere till vänster på skalan och med de mer moraliskt högtstående och autentiska kulturerna uppe till höger.

Detta måste nog ändå alla hålla med om oavsett vilken tolkningstradition vi tillhör! Därför det är bara på det sättet en berättelse kan berättas.

–––

* Men hur vettig denna relativistiska invändning än må låta så är den trots allt tämligen  trivial – och det är den därför att den ställer sig utanför och bortom alla perspektiv och ställningstaganden – och en sådan plats finns helt enkelt inte att åberopa! Men mer om detta varken-eller-perspektiv och ett försvar för World Values Surveys sätt att mäta, hoppas jag kunna utveckla i nästkommande inlägg!

 

 

 

 

 

1 kommentar

Filed under Demokrati, Liberalism, Politik

One response to “257. Om berättarens perspektiv

  1. Pingback: 258. Med vilken rätt tar vi oss då rätten att ha rätt? | Anthrôpos Metron

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s