Tag Archives: Integration

310. Om konsten att nästan vara tyst

Tänkt på att det där med att hyscha, shhh…

Efter det senaste inlägget ”I gränslandet mellan skuld och oskuld” har jag varit rätt tystlåten av mig.

Eller lite avvaktande kanske man hellre skulle säga. Vilket säkert varit bra. Det finns stunder i livet man inte riktigt kan överblicka och då är det bättre att ligga lågt.

Eftertänksamhet kallades det förr. Att göra en epokhê skulle antikens skeptiker ha sagt – vilket är ungefär samma sak. Typ.

Å andra sidan! Jag har knappt skrivit något alls här under det gångna året. Men istället ägnat mig åt att skriva några debattartiklar.

Artiklar som främst rört sådana högtravande grejer som populismens framfart, om medias roll, om rättstatens vankelmod, om integration, om liberalt högmod, om demokratins skörhet… sånt!

Mest sådant som berör stora svepande saker – som egentligen aldrig rör vid något i tid och rum. Trots att det i allra högsta grad påverkar vad som sker i tid och rum. Det kan förstås låta lite märkligt – men är det inte. Inte om man tänker efter.

Nu väntar jag på att nästa debattinlägg ska publiceras i den fysiska papperstidningen. Den handlar om att demokratin någonstans förutsätter att vi är hyfsat lika – i varje fall tillräckligt lika för att godta att våra politiska motståndare ska få styra och ställa med våra liv under några år.

Det var en tanke jag tidigare inte reflekterat över. Men som jag plockade upp i Yuval Noah Hararis bok, Homo Deus. En bok som för övrigt öppnar för ett skrämmande framtidsperspektiv – men som aldrig, av förståeliga skäl, riktigt får ihop det.

... kommer väldigt nära bilden av eftertänksamhet?

Men vad gäller dessa debattinlägg. Jo, jag har då äntligen – eftersom jag nu köpt mig lite tid för dyra pengar – samlat ihop dessa och lagt dem här på bloggen under fliken: ”Debatt”.

För övrigt har jag den senaste tiden också lärt mig en hel del annat. Bland annat att man inte ska flaxa om man inte kan flyga. Samt att man inte heller ska utge sig för att vara en riddare om man inte bär någon rustning.

Det är sådana där visdomar som alltid är bra att bära med sig.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Prsonlgt

285. Låt mig bara få förklara:-)

140104 Sveriges Filip Forsberg och Elias Lindholm jublar efter 1-0-målet under semifinalen i JVM i ishockey mellan Sverige och Ryssland den 4 januari 2014 i Malmö. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 86679

Vi!?

Man talar i dag mycket i termer av behovet av ökad ”integration” eller ”inkludering” – hur viktigt det är att vi hittar utvägar – eller i detta fall kanske man hellre skulle tala om ”invägar”.

I dessa sammanhang talas det också ofta om det här med uppdelningen mellan vi och dom – om hur exkluderande tanken på ett vi och ett dom egentligen är och att dessa uteslutande förhållningssätt inte bygger broar utan snarare skapar förskjutningar mellan människor.

Det låter ju rimligt rent språkligt. Men jag håller faktiskt inte med! För verkligheten följer inte alltid den teoretiska tankens enkla och lite stolpiga logik.

Låt mig bara få förklara.

Jag menar att ett vi-och-dom-tänkande i själva verket är en förutsättning för att vi ska kunna skapa ökade möjligheter för gemenskap. Och att det kanske snarare är tid att  tydliggöra vad som är skillnaderna mellan vi:et och dom:et.

För varken vi eller dom tjänar på att vi blundar och försöker sudda ut gränserna mellan oss. Ingen blir lyckligare eller mer inkluderad för att vi ifrågasätter själva grammatiken.

Alltså, vi och dom är till att börja med en helt naturlig grammatisk och social uppdelning som vi inte skulle kunna klara oss förutan; ”vi” som gillar surströmming och ”dom” som inte gör det; ”Vi” som inte firar jul och ”dom” som gör det. ”Vi” som bär hjärtat till vänster och ”dom” som är hjärtlösa. ”Vi” som värnar och står upp för öppenhet och demokratins grundläggande principer – och ”dom” som inte gör det.

"Dom"!?

”Dom”!?

Och först med själva upprätthållandet av ett allt tydligare ”vi” blir det också möjligt att bjuda in andra.

Därför det går knappast att inkludera någon i något som inte är någonting. Man kan inte bjuda in till en gemenskap som inte finns. Trots att det ibland kanske vore önskvärt så går det inte att skapa en samling kring en faktor ”X” som vi skulle kunna fylla med lite vad vi vill.

Ett gemensamt ”Vi” måste därför snarare utkristalliseras och lysa klarare så att även andra kan se vad det egentligen står för. Först då ges de möjlighet att bedöma om det kan vara värt att inrymmas.

Lämna en kommentar

Filed under Integration, Kommunikation, Semantik

237. Assimilering vs. integration

dalah_symbol-falun11

When in Rome…

Vad jag skrev i förra inlägget ”om att krypa till korset” var (mellan raderna) att jag finner det allt svårare att förstå den aggressiva polarisering som sker mellan synen på integration och assimilering av nyinflyttade till Sverige.

I dag är den s.k. integrationstanken den politiskt rådande i Sverige. Alltmedan ett udda fåtal (främst då inom SD) förespråkar vad som betecknas som assimileringskrav. Och så har det varit alltsedan S i början av sjuttiotalet lade ut färdriktningen för Sveriges invandringspolitik.

Det jag nu ställer mig frågande till är dels vad dessa två ställningstaganden egentligen handlar om och dels om dessa två verkligen utesluter varandra. Låt mig förklara.

Att integrera något innebär som vi vet att införliva något utan att detta för den skull behöver sugas upp eller gå förlorat i helheten. Medan att assimilera innebär att något tas emot och ingår och blir en del av denna helhet.

Och i vulgärdebatten om invandringen så får då motståndarna till assimileringstanken det hela att framstå som att det främst handlade om att alla skulle tvingas lära sig älska bruna bönor med fläsk och fira advent. Och visst, när man hör vissa Sverigedemokrater tala så bekräftas ju också denna absurda bild.

Men låt oss slippa dessa ideologiska låsningar för en stund.

application_touchpoints

En lyckad kombination av såväl assimilering som integration

Det jag berörde i förra inlägget var det socialpsykologiska faktum att den som kommer till en plats alltid förväntas inordna sig i den platsens regelsystem. Take it or leave it!

Och vi behöver alltså som besökare alltid vara mer tillmötesgående än dem vi besöker. Dels för att göra oss förstådda men också för att förstå dem och kunna träda in i deras gemenskap.

Man skulle kunna säga att ingen integration ens är möjlig om man inte först förmår inordna sig.

Och detta innebär inte att ”de” förväntas bära svenska kläder, äta svensk mat eller fira svenska högtider. Utan det handlar främst om att de som kommer hit, förutom att lära sig språket, fullt och fast förväntas ingå i en förtroendefull och demokratisk värdegemenskap.

Då först kommer vi också att införliva dem och ge dem den plats och det utrymme de så väl behöver.

2 kommentarer

Filed under Demokrati, Politik