Etikettarkiv: Kärlek

169. Knep o Knåp – Orakelspråk!

tumblr_m8nezmxuy71qgp4y4o1_400

Utfallet inte helt givet!

För att närma sig något – krävs som regel att vi tar vissa kringelikrokar.
Som i umgänget med hästar.
För att nu inte tala om kärleken.
Som inte heller så lätt låter sig fångas.

Viktiga saker kräver alltid ett visst mått av omvägar.
Speciellt det näraliggande och enkla
som genom att vara intrikat hoptråcklat
gör allt så mycket svårare.

För mig har det inte alltid varit så – tidigare mer bara, pang på!
Call spade a spade – fuck the rest!

Men som sagt, jag har också alltid varit lite blåögd.
Trodde nog att det skulle fungera – det gjorde det nu inte!
Skulle det visa sig.

Det som är mest värdefullt är ju som regel tämligen intrasslat
vilket ju gör att det ibland kan vara svårt att riktigt veta
hur man bäst hanterar det som ligger dolt
precis under ytan av vårt medvetande.

Men ibland måste vi ju bara våga ta steget
medan man andra gånger måste vara lite mer sirligt försiktig.
Mer kringgående!

Som kvinnfolk! Som man sa förr.

Medan allt jag säger nu, sägs mot en fond av det redan sagda.
Både mina ord och deras.

Vilket gör det mer eller mindre omöjligt att exempelvis försöka sig på att dikta,

tumblr_ls6gkeFg631qajicxo1_1280

”Jag lägger armen om flickan
precis som om
ingenting har hänt.”

”Jag lägger armen om flickan
precis som om 
ingenting har hänt”,

utan faktiska återklanger, resonanser som gör att någon annan kan välja att tolka in sina egna djupsinnigheter.
För längre än till en annan persons eget djupsinne kan vi ju knappast komma.

Där tar det definitivt slut!
Och därför tar det som regel slut rätt så snabbt!

Ju hetare gröt – desto vidare cirklar måste man likt katten gå!

Och vi pratar här om kokande magma!

Medan jag talar om texter som
nu allt oftare måste ta vägar runtomkring
för att ens få en möjlighet att hamna
där de hör hemma.

Och alltid bara dessa 350 ord! Varken mer eller mindre!
En exakt och lagom mix av avbrott, inbrott och balanserade utbrott.

Eller som Willam Blake 1789 kände sig manad att etsa in med syra på kopparplåt:
“Improvement makes straight roads; but the crooked roads without improvement are roads of genius”.

2 kommentarer

Under Prsonlgt

8. Om kärlek

Det finns nog ingenting som är så lockande som det som rör kärleken och det sexuella. Därför vill jag nu med varsam hand försöka sära lite på begreppen. För att se vad som eventuellt ligger fördolt där i.

Vi använder ett språk där ”kärlek” ofta är synonymt med att ”känna stark åtrå” och där ”att älska” innebär ”att ha sex” med någon. Samtidigt talar vi ibland om sådant som ”kärleksbudskap” och att ”älska sin nästa”. Samma begrepp ”kärlek” och att ”älska” men med helt olika betydelser.

Denna komplexitet, menar jag, har starkt påverkat vår syn på kärleken. Själva den språkliga förvirringen har här även skapat en vardaglig förvirring som slår vilt omkring sig. Och som drabbar de flesta av oss.

Eftersom den ena betydelsen av kärlek innebär en vittomfamnande välvilja och den andra en renodlad åtrå – en vilja att ta, äga och ruva på något – är det inte så konstigt att vi ibland inte riktigt vet vad den andre parten har för avsikter när de säger att de älskar oss. Och vi vill självfallet också alla vara älskade, både på det ena och det andra sättet. Detta gör också att vi inte riktigt vill kännas vid att vi låter orden kollra bort oss. Vi ser – men vill egentligen inte veta vad det betyder.

Vi verkar inte heller vilja ha en uppdelning av begreppen eftersom vi gärna också ser att våra mest egoistiska känslor, vår vilja att äga och konsumera någon annan, ska bli sammanblandade och kamouflerade med känslor som vi tror är mycket finare. Nämligen med den osjälviska kärleken. Vilket är en ren ”tankevälta” – men som alltid varit framgångsrik. Speciellt för dem som vill förföra och äga makt över andra.

Under antiken använde man sig av de bägge begreppen ”agape” och ”eros”. Agape för att beteckna den altruistiska kärleken, eros för att beteckna den erotiska. Inom buddhismen har en liknande uppdelning gjorts, den mellan ”pemma” och ”metta”. Pemma är en kraft som drar något till sig – tagande. Metta är en rörelse som expanderar – givande. En viss skillnad är det nog.

1 kommentar

Under Sanning & Inkonsekvens