2. Brandfacklan!

En Autopsi[1] av Protagoras från Abdera!

Det är alltså Protagoras som gjorts till tidernas store filosofiska skurk! Ökänd, bespottad och flera gånger begravd men hela tiden med förnyad kraft återuppväckt från glömska och alltjämt fruktad. Detta är spöket jag nu för tredje gången föresatt mig att gräva fram.

– ”Protagoras tes om att människan är alla tings mått, är så uppenbart självmotsägande att det egentligen inte finns någon anledning att ta den på något större allvar.”

Denna slutgiltiga och postuma dom över Protagoras ”homo mensura sats” hörde jag uttalas i Kungshuset vid Filosofiska institutionen i Lund någon gång i slutet av 1900-talet, närmare bestämt på våren 1982. Det skulle långt senare gå upp för mig att avfärdandet inte bara var ett tillfälligt hugskott från just docent X som då höll en kurs om den antika filosofin.

Min något naiva och oförberedda reaktion på det auktoritära och självsäkra påståendet om Protagoras skulle en stund senare få hela det gamla stenhuset att för en stund skaka i sina grundvalar.

Docent X hade alltså för säkert tusende gången självsäkert hävdat att Protagoras sats var självmotsägande. Detta enligt logiken i följande resonemang.

Utgångspunkten var alltså Protagoras tes om att det är människan som är måttet för alla ting. För det som är – att det faktiskt är och för det som inte är – att det inte är.

Vad docent X nu säger, stående framme i podiet, är att om Protagoras sats är sann, innebär detta att alla satser är sanna och då även denna sats motsats. Det vill säga, påståendet att denna sats är falsk måste då också vara sann! Och därmed är Protagoras sats falsk! Punkt! Slut!

Min första tanke var att det nog låg en hund begraven här. Docent X´s resonemang verkade vara av ett mer retoriskt slag, faktiskt en aning sofistiskt. Allstå så som man vanligtvis använder ordet ”sofistiskt”.

Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på ett sådant sofistiskt retoriskt grepp. Man erfar kanske bara en ilning, en känsla av att det är någonting som inte riktigt stämmer. Man upplever det som att man har blivit lockad in i en begreppsmässig fälla. Det här var precis ett sådant tillfälle. Jag samlade mig och gjorde ett första motdrag.

– Men om det inte finns någon som hävdar motsatsen, försökte jag. Då innebär det ju att den trots allt inte är falsk, eller hur?

Svaret var ju givet!

– Jag hävdar att den är falsk, svarade docent X.

Tystnad. Han tittar torrt på mig med återhållen och illmarig blick.

Jag uppfylls av en barnslig känsla av att allt just nu är helt uppåt väggarna fel. Att allting är orättvist! Hur kan han vinna ett argument och inte ens hålla sig till sina egna logiska spelregler…?

Att hålla sig till sina spelregler – det är ju det… Det är ju just detta det handlar om. Det är ju just det han inte gör. Docent X är just på väg att gå vidare med sin föreläsning när jag försiktigt åter sträcker upp handen.

– Ja.

– Det stämmer inte!

– Vad är det som inte stämmer?

– Att satsen skulle bevisas vara osann därför att någon hävdar motsatsen, Det stämmer inte. Det måste vara precis tvärt om!

Nu tätnar luften i salen. Det känns som det bara var docent X och jag själv kvar i rummet. Allting är så tyst, så stilla. Alla väntar på vad som ska hända härnäst. Han ser på mig länge och säger plötsligt med ett helt nytt tonfall.

– Kan du förklara det där lite närmare?

Mitt hjärta slår nu hårt och jag känner att nu gäller det. Nu eller aldrig. Jag har på något märkligt sätt ingen aning om vad jag ska säga. Men börjar trevande i hopp om att slutsatsen ändå ska hålla.

– När man använder olika argument för att visa att Protagoras sats är giltig eller ogiltig – så visar man ju bara att den är giltig.

Alla blickar är nu riktade mot mig. All uppmärksamhet riktad mot min mun. Alla tänker, och… Och vad mer?

– Ju fler argument som riktas mot den, desto starkare blir själva utsagan. Den säger ju just bara att det är människan själv som skapar sina resonemang och sanningar utifrån sig själv. Om det då kan finnas olika motresonemang eller olika perspektiv i denna fråga så belägger det ju bara Protagoras sats rimlighet!

Docent X tidigare så självklara gestalt blir nu för ett ögonblick satt ur spel. Han drar fingrarna upprepade gånger genom sitt hår, sväljer, ställer sig upp och utropar:

– Brandfackla!

Jag ser förskräckt på honom. Förstår inte riktigt vad som händer.  Han sätter sig ned, ställer sig upp. Sätter sig ned igen och börjar slutligen tala om någonting helt annat. Han försöker omtumlad att återta föreläsningen men trevar, famlar och vet inte riktigt var han ska börja. En stund senare ger han upp och säger.

– Vi stannar där för idag!

Alla ser sig förvånade omkring, tafatta lägger vi ihop våra papper. När gruppen närapå har skingrats kommer docent X fram till mig och säger.

– Du, kan du utveckla det där lite till nästa gång. Det verkar onekligen som om du sprungit på något intressant.

Det finns en passus i Platons Euthydemus[3] som berör sofisternas metod att diskutera med utgångspunkt från Protagoras relativistiska sentens. Platon menar att den är att likna vid en hydra: Hugger man av ett huvud växer där snart ut, inte bara ett, utan två huvuden.

Det var alltså detta jag hade sagt. Vederlägg Protagoras sats och du blir själv vederlagd. Bevisa dess orimlighet och skänk den därigenom mera kraft. Det är på så vis den har blivit odödlig. Homo mensura satsen får bara mer och mer liv för var tanke som brottas med den. Detta är förstås helknäppt, ologiskt men också tämligen självklart.

Det är alltså med utgångspunkt från Protagoras lilla efterlämnade fragment som dessa äventyr kommer att kretsa. Men jag insåg inte då, för trettio år sedan, att kraften i denna utgångspunkt var så stark att den skulle komma att sysselsätta mig i så många år. Inte ens i skrivande stund har jag en aning om när eller var det hela kommer att sluta.


[1] Från grek. auto + opsis (syn). ”iakttagelse med egna ögon”, ”självsyn”,

[3] Platon Euthydemus, 297b, sq.

12 responses to “2. Brandfacklan!

  1. Finns det någon absolut sanning? Enligt Protagoras sats så finns det ingen absolut sanning. Dett är väldigt intressant och det skapar många funderingar:)

    Din åsikt är sann för dig och min åsikt är sann för mig, men frågan är: Finns det en universell sanning som gäller för allt och alla?

    Vi är några som diskuterar här och då är det en person som hävdar att Protagoras sats inte håller pga. av detta resonemang:

    Ämne: Den biologiska faktorn. Det finns en absolut sanning i att det är fel att hugga av en kos bakben, för en ko kan inte överleva med bara två ben utan hjälp. Kossan föds med fyra ben av en anledning annars skulle den inte födas med fyra ben.

    Vad är dina tankar om detta resonemang?

    • 1. ”Sanningar” skapas av människor, eller hur? Jag tror i varje fall inte att någon av oss har träffat på några andra typer av varelser som har använt sig av begreppet ”sanning”. Av detta följer:

      2. Att personligen har jag heller aldrig träffat på någon människa som själva har haft tillgång till ett ”absolut” perspektiv. Och eftersom kunskapen och därmed också ”sanningen” egentligen bara kan finnas hos människan – så följer att det inte heller kan finnas någon absolut sanning.

      3. Alltså! Om någon hävdar att det finns en absolut sanningen av något slag så måste denne också i sådana fall kunna bevisa existensen av ett absolut väsen – vilket ofta blir lite klurigt!

      4. Och märk väl! Detta är inte en absolut sanning i sig – utan en relativ och betingad sådan. M.a.o. just nu har vi i varje fall inte tillgång till annat än relativa sanningar. Protagoras valde att uttrycka sig så här gällande detta: ”Om gudarna kan jag ingenting veta med visshet, om de finns eller inte finns. Ty många hinder står i vägen för en sådan kunskap – Frågans egen dunkelhet och det mänskliga livets korthet.”

      [sic]

      Vad gäller att eventuellt hugga av en kos bakben så kan man väl bara på sin höjd säga att det skulle vara oerhört onödigt. Det vore också i vår kulturkrets mer eller mindre omoraliskt eftersom vi vanligtvis finner det fel att tillfoga någon (även djur) onödig eller meningslös smärta.

      Men något absolut omdöme gällande detta kan vi givetvis inte göra av den enkla anledningen att vi inte har tillgång till den typ av omdömen.

  2. fredda(kossan)

    Hej max intressant det du säger du har rätt på det mesta förutom på en sak om du säger att det inte finns någon absolut sanning och att det inte går att bevisa det så då säger jag att det inte finns en absolut sanning då finns det en absolut sanning att det inte finns någon absolut sanning tills någon överbevisar mig att det finns en absolut sanning om det är sant det du och protagoras säger så finns det en absolut sanning mvh fredrik norman.

  3. Hej Kossan!
    Du säger att jag ”har rätt på det mesta förutom på en sak”… Men ditt motargument som är en travesti på Platons klassiska motargument upplöses i princip på ett liknande sätt.

    Förutsatt att du har greppat själva upplösningen av problemet i Brandfacklan samt tagit del av mitt svar till Mischa Lee ovan kan jag bara komplettera med följande:

    Ja, jag (och Protagoras) säger att det inte finns någon absolut sanning – bara relativa sådana!

    Om du sedan fortsätter att insistera på att det du hävdar är absolut sant – så får det stå för dig – eftersom vi bara kan se att du i din iver att få rätt – hävdar att det är en absolut sanning. Vilket det inte är. Därför att du, som en betingad och ändlig varelse, kan aldrig uttala dig om vad som är absolut. Det är där poängen ligger!

    Jag menar, bara för att vilken idiot (sorry) som helst skulle gå omkring och hävda att de har tillgång till absoluta sanningar – så är det ju faktiskt inte så att vi därmed, med automatik, ger denne rätt! Utan vi skulle nog betrakta personen som någon som inte riktigt hade koll på vad ”absoluta sanning” var för någonting. Eller?

    Jag hoppas att detta ger dig ett tillfredsställande svar.

  4. fredda(kossan)

    Hej max att mitt argument åt upp sig själv med protagoras teori visste jag redan den var fel eller hur då borde det vara absolut sant att den var fel att ha riktig koll på vad absolut sanning är?det kanske finns några andra människor(eller idioter) som har bättre koll på vad en absolut sanning är än dig.Att jag har en iver att ha rätt är ju din åsikt jag tyckte dina och protagaras åsikter var intressanta och det var roligt att testa eran teori ända tills du tog ner disskusionen på sandlådenivå dina åsikter vad beträffande idioter säger en hel del vem du är vad beträffande min historia med kon där du säger att vi inte har tillgång att bedömma det vilka vi?männskliga väsen?protagoras? jag och kossan eller någon annan kanske kan bedömma det vad vet du om det protagaras kanske skulle hållt med mig idag han kanske skulle utvecklat sina teorier eller sagt något annat jag tackar för att du tog dig tid att svara mvh fredrik norman

    • Bäste Fredric, det var inte alls min mening att ta ned något på någon sandlådenivå! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om det kunde uppfattades så (ja, jag kanske borde ha satt en smily bakom ordet ”idioter” (sorry) – men jag trodde det skulle fungera ändå). I vilket fall som helst kan jag bara upprepa, att så vitt jag vet så har jag ännu aldrig träffat på någon levande individ som haft tillgång till några absoluta sanningar. Frågan är, har du?

      Vad gäller bedömningen gällande kon så – precis – vi har inte tillgång till att bedöma huruvida det skulle vara absolut fel att hugga av den bakbenen. Vi kan bara säga att utifrån vår horisont som mänskliga varelser så vore det… etc. whatever vi nu vill anföra för argument!

      För övrigt. Jag för gärna diskussioner – men tänk bara på tydligheten! Exempelvis att göra riktiga avslut – alltså sätta punkt efter en fullständig mening. Använd också gärna kommateringar och nytt stycke. Det underlättar för vår gemensamma förståelse. Som väl ändå måste betraktas som bland det viktigare för kunna att ta en diskussion vidare, eller hur? Och det är väl ändå det vi vill och den huvudsakliga anledningen till att vi för samtal med andra?

      • fredrik

        Hej max
        Ursäkten godtages inget ont mellan mig och dig(ursäkta slarvet i tidigare dialoger och dåligt formulerad text),och Jag respekterar ditt arbete din tro,förnuft och dina tankar.
        Protagoras tankar om att det inte fanns någon absolut sanning stämde förmodligen för 2500 år sedan,men i dag(2010)finns det massor med absoluta sanningar i olika svårighetsgrader som kommit fram genom
        vetenskap/forskning/kunskap/historia/utveckling mm,dvs allt som hänt sedan protagaras tid 420 f.kr.Vi(människorna)klarar av en del av alla absoluta sanningar och i framtiden kommer vi klara av fler och fler.Absoluta sanningar finns men människorna har olika förmåga att se dom,vissa klarar kanske inte ens en,andra klarar flera medans några klarar många.Det räcker inte med att öppna ögonen för att se absoluta sanningar du måste öppna dom med kunskap,erfarenhet,känslor(glädje,sorg,mm)kärlek mm,du måste kunna tro på det omöljiga då kan du se några men än har vi inte kunskap eller möjlighet att se mer.Om du sitter i ett tomt rum hela ditt liv och tittar ut genom fönstret kommer du bara att kunna se din sanning,allt som finns i rummet och det du kan se är din sanning det är det enda du vet,då finns ingen absolut sanning.Men om du öppnar dörren och kliver ut tar del av allt som finns att lära sig allt som finns att uppleva av livet(vetenskap,kunskap,kärlek,sorg,glädje mm),kommer du att se en absolut sanning.Ju mer du varit med som kärlek,sorg,smärta,gjädje mm saker som gör att du kan förstå andra människor bättre ökar din förmåga att bedömma svårare absoluta sanningar.Inga absoluta sanningar är lätt att bedömma men den här klarar många av)ta tex alla miljoner judar som vart dödade av hitler det är en absolut sanning att det var fel oavsett om inte alla tycker det,för då har dom personerna inte förmåga att se vad som är rätt eller fel,dom har fel oavsett vad deras sanning säger dom.Sen finns det dom som säger att det måste vara fel bara för att dom flesta andra tycker det,dom har rätt men dom har inte förmågan att kunna se det.Det kan finnas någon lag som är en absolut sanning men det går jag inte in på var rädd om dig mvh fredrik norman.

  5. Det finns ingen ABSOLUT sanning bara relativa sanningar. Oavsett om det handlar om kossor, hitler eller dig och mig. Oavsett om det handlar om vad som är moraliskt rätt eller fel. För att det skall kunna vara en absolut sanning så behöver den vara absolut sann för oss alla… annars är det INGEN absolut sanning utan bör då istället ses som en relativ sanning. /Protagoras rules:)

  6. fredrik

    Hej Mischa lee
    Sanningen kan väl kunna vara sann fast inte alla måste tro det.Den som förnekar att sanningar finns,utan allt är olika uppfattningar och åsikter kan själv testa att ställa sig på järnvägsrälsen och vänta på ett framrusande tåg och se om det är sant att man blir överkörd,eller inte,eller kanske.Men en relativist skulle inte flytta sig för att”den vet att den kommer att bli överkörd,utan för den tror det,den uppfattar det bara så.Det säger den som aldrig stått på en järnvägsräls när tusentals ton kommer rusande mot en.Då slutar man filosofera när verkligheten kommer emot dig och agerar, eftersom du är en del av den,Vi existerar.

  7. Det finns en skillnad mellan något som är en ”absolut sanning” och något som är ”absolut sant”.

    Med ”absolut sanning” menar vi vanligtvis en generaliserad princip eller utsaga som gäller i alla världar och i all evighet – sådana
    sanningar har vi dock svårt att rationellt kunna förklara och förvara… :)

    Med något som är ”absolut sant” menar vi å andra sidan vanligtvis en unik händelse/situation som bevisligen måste vara sant.

    Ex. Om det sitter en svart hund på stolen så är det absolut sant att det också sitter en svart hund på stolen (annars så sitter det ingen svart hund på stolen). Alltså handlar det då om en UNIK SITUATION som inte kan lyftas till någon GENERELL ABSOLUT SANNING. Under denna kategori kan exemplet om att ställa sig framför ett framrusande tåg – om det är så att man blir nedkörd så handlar det om en unik situation (i andra fall kan man ju tänka sig att tåget hinner bromsa eller att man faller avsvimmad ned och på så sätt klarar sig undan).

    Sedan finns det formella sanningar (logik)…

    Det är exempelvis absolut sant att 2+2=4 och denna sanning kan vi upphöja till en universell sanning men enbart på grund av att det handlar om en definition som i princip säger att
    det är sant bara om det är sant. Det är alltså en slags formell sanning. (Det samma skulle också gälla reglerna för att spela schack – de är absolut ”sanna” och kan inte ändras – eftersom om de ändras så innebär det att det inte längre handlar om ett schackspel. Av den enkla anledningen att det är VI som avgör vad som är sant eller inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s