Välkommen till Nyköping! Säger vi med ryggen vänd mot våra inflyttare.
När jag härom dagen var inne på det nyöppnade Apoteket Kronan i Nyköping möttes jag av en svart apotekare. Jag noterade att han var svart, dels därför att han var väldigt mörk i kontrast till den vita apotekarrocken, dels därför att han lite liknade Quincy Jones under den där perioden då Quincy hade de där små svarta hårlockarna som föll ned över kragen. Men kanske ändå och framförallt – lade jag märke till honom därför att det är rätt ovanligt att i Sverige se en svart man bakom en apoteksdisk. Mörkhyade kvinnor, ja! Men inte så ofta mörkhyade män.
Och jag slogs lite av min egen förvåning! eftersom jag säkerligen inte hade höjt på ögonbrynen om jag varit i London, New York eller Paris. Men här i Sverige så…
Och det kanske finns en förklaring. Därför att trots att Sverige är en nation som är relativt öppet för invandrare – så har vi ändå aldrig riktigt löpt linan ut och införlivat dessa våra nya medborgare i vår vardag. De står på något sätt, i varje fall än så länge, lite vid sidan av.
Det är som om vi bjöd hit dem med armbågarna!
– Kom gärna hit och berika vårt glesbefolkade och torftiga land – men tro inte att ni någonsin ska bli en naturlig del av vår svenska kultur.[1]
– Vi gör som vi gör – och ni får gärna fortsätta göra det ni gör!
Denna avståndstagande hållning, där man bjuder in på en armslängds avstånd, har till och med fått en svensk eufemism – den kallas integration – i kontrast till den assimilering av inflyttade individer som skett i städer som London, New York och Paris.
Apotekaren var lite lik Quincy Jones
Den svarte apotekaren som för övrigt hette Mustapha (det stod nämligen på hans namnskylt) såg vänligt på mig och frågade:
– Tror du jag hinner till tåget, jag slutar kl 4 och tåget går kvart i fem?
– Det är lugnt! Visst hinner du, svarade jag. Men vart ska du åka?
– Hem till familjen i Göteborg.
Han berättade då att det här var första dagen på jobbet och att han nu letade bostad för att kunna ta hit sin familj.
– Välkommen till Nyköping, svarade jag, det går nog bra att hitta bostad.
– Ja, jag hoppas verkligen det, säger han, ler stort och tillägger – jag ser så fram mot att få flytta hit!
[1] Adam Cwejman tar bland annat upp detta tema om utanförskapet i sin bok ”Välviljans Rasism”!
Anthrôpos Metron 
Ja, det är ju bara att gratulera Nyköping som får sin egen Quincy Jones.
Visst finns det ett vi och ett de i samhället. ”De” förvånar fortfarande när de dyker upp på oväntade platser, som bakom en apoteksdisk eller i läkarrock eller längst fram i föreläsningssalen. Inte för att jag inte tror att ”de” kan, utan helt enkelt för att det fortfarande är relativt ovanligt.
I José Luis Ramirez avhandling om ”rationalitetens rötter”, (”Skapande mening”), sista kapitlet Pólis – Det politiska förnuftet – s. 318, behandlas under rubriken ”Demokratins endokrina åkommor”; i tur och ordning paternalismen, professionalismen och esteticismen som tre handlingsformer eller etiska stilar… ”Alla tre uppstår genom att dialogen och den goda offentliga diskursen åsidosätts. Retoriken betraktas då som manipulation och blir – som i en självuppfyllande profetia – också manipulativ, menar José inledningsvis innan han ger sig i kast med en karaktärisering av ”dessa tre politisk synder”.
– Jag menar bara väl, självklart, eftersom jag är humanist min vana och mina vänner trogen,när jag konstaterar, att vi inte alltid säger det vi menar eller menar det vi säger.
– Jag är en professionell frihetskämpe med ”kunskapens makt” och teknik till försäljning. Jag levererar garanterat ”objektiv kunskap” som varuformad, förpackad och deklarerad tjänst till ert förfogande. Kom och köp den upplysta despotins demokratiska gröt av nationalekonomi, statsvetenskap, juridik och kommunikationsteknik från mig och min företagssamma maktutövning. Lägsta värde till högsta pris – kom och köp!
– Jag säger även retoriskt över-tygande till folk med både kepsens och burkans kulturella cap-i-tal – ”Sälj det med ett leende…”
För övrigt rekommenderar jag alla, speciellt ”svenskar” så inga missförstånd uppstår, att läsa samtliga delar i J L Ramirez pågående av-handlingsarbete.
”Skapande mening” med efterskriften ”Om meningens nedkomst” utgör huvudsaken bland de i övrigt före- och vidare kommande delarbetena.
Som svensk (jag antar att den är skriven på svenska) kommer jag att kasta mig över J L Ramirez ”Skapande Mening”!