Och den faktiska tillbedjan skulle alltså ske efter ett visst mönster och först och främst riktas åt alla väderstreck – sedan mot himmelen – och till sist ned mot jorden.
Det är lika bra att erkänna innan man en dag blir påkommen och måste göra en mellanpudel. Nu är det nämligen så att även jag en gång har varit i tro – eller hur man nu säger – och vänt mig till högre makter i innerlig längtan efter hjälp och tröst.
Jag hade till och med en egen böne-bok. Det var en sådan där liten anteckningsbok med plastpärmar och spiralbindning. Och den var grön.
Jag hade slagit hål i kanten med ett hålslag. Där hängde ett litet hänglås som dock inte gjorde någon större nytta eftersom pärmarna var mjuka. Men låset var nog mer symboliskt eftersom det handlade om att markera och skydda det mest hemliga som just då fanns i mitt liv.
Ingen fick nämligen veta – därför då skulle den ha förlorat all sin kraft.
I min böne-bok fanns fem magiska böne-tecken nedpräntade högst upp på varje sida. Dessa symboliserade fem nivåer eller allvars-grader. Och jag fick bara använda varje grad, fem gånger per år. Vilket sammantaget då gjorde 25 möjligheter att få mina önskningar uppfyllda. Och varje gång jag utnyttjade en önskan var jag tvungen att markera med en liten prick. Och höll jag mig bara till denna lilla överenskommelse, som jag i och för sig själv hittat på, skulle jag alltid bli bön-hörd. Det var så det var avtalat. Det var väldigt praktiskt.
Och jag höll stenhårt på regelverket – samtidigt som jag bevarade hemligheterna för mig själv. Jag hade min lilla böne-bok i tre år, från det jag var nio till det jag fyllde tolv. Och alla mina böner gick i uppfyllelse!
Det är lika bra att erkänna innan man en dag blir påkommen och måste göra en mellanpudel.
Mina önskningar var också förenade med en ritual. Till att börja med fick jag aldrig önska något enbart för min egen skull – de fick bara användas för att be om att det skulle gå bra för någon annan. Det bara var så – allt annat var otänkbart.
Och den faktiska tillbedjan skulle också ske efter ett visst mönster. Först och främst måste bönen riktas åt alla väderstreck – sedan mot himmelen – och sist ned mot jorden.
Därför man kunde ju aldrig veta var denna mäktiga kraft som kunde höra bön verkligen höll hus.
Anthrôpos Metron 
Jag hade oxå den slags hemliga bok – fast med tillräckligt hårda pärmar – och lås. En dag glömde jag låsa låset och fann alla mina hemlikheter i bladen utspridda vida omkring av den arme andedräkten Aiolos. Hur magiskt var inte det, tänkte jag först, innan jag märkte att någon skruvat ur spiraltråden lätt som en plätt.
Någon hade funnit att nöden inte har någon lag… Men hemligheten, att veta i vilken kairos oskrivna lagar bör tillämpas eller inte, stod ej att läsa i min bok av recept på bönernas tillagning av hushållet.
Ping: 165. En blomma jag tidigare aldrig sett! | Anthrôpos Metron