Varför betraktas blondinen som lite dum?
”Vet du hur man dränker en blondin?
Man limmar fast en spegel i botten av en pool.”
Att blondiner sägs vara korkade vet vi ju – men det är egentligen inget att förfasa sig över! Det är ju inte så allvarligt menat! Vi driver ju alltid med dem med glimten i ögat;-)
Det finns mängder av s.k. blondinskämt på webben, den ena grövre och osmakligare än den andre.
Men vi har ju alltid haft dem – dvs. skämten som delar upp oss i ett vi och ett, dom andra.
Allt från jude- och biafra-vitsar, norge- och skotte-historier till neger- och blondin-skämt. Det finns liksom inget hejd på vilka som skulle kunna bli utnämnda till ”dom andre”.
•••
Jag är själv blond – fast kille! Men jag är också blåögd! och att vara blåögd innebär på svenska att man är lite naiv! Men jag är inte naiv – tror jag.
Vad jag säger är bara det att det är svårt att sätta sig i respekt när man är blond och blåögd – man betraktas liksom inte som speciellt farlig. Man ses snarare som snäll, beskedlig och lite menlös. Det är liksom inget djuriskt klös i oss blonda.
Änglar har också alltid avbildats som ljusa och välmenande varelser – sådana som hjälper andra – men ändå som rätt kraftlösa!
Är det måhända samma slags dumhet som William Blake ansåg änglarna förkroppsliga?
Något som också den engelske poeten William Blake avbildade i sin bok ”The Marriage of Heaven & Hell”. Ängeln tar där barnet i sin famn – men har inte själv kraft att ta sig vidare. Och behöver därför lite hjälp av den andre som har mer energi och som Blake säger ”Energy is Eternal Delight!”.
Vart vill jag egentligen komma?
Nja, det är bara det att allt som sägs – sägs mot en horisont av det tidigare sagda – så vad jag än skriver – eller inte skriver, kommer det alltid att läsas i ljuset av detta.
Och jag har liksom här lockats ut mot kanterna för det tillåtna – för att där få blicka ned i det mest förbjudna (The Abyss) och för en stund få känna samtidens yrsel.
Anthrôpos Metron 